6.1 Resultatdiskussion
6.1.3 Vem pratar gymnasieeleverna helst med om sina känslor och psykiska
Vilka gymnasieeleverna helst pratar med om sitt psykiska mående skiljer sig mycket i våra resultat. Lejla föredrar att inte prata så mycket om sin psykiska hälsa utan håller den främst för sig själv, och ibland pratar hon med sina bästa vänner. De flesta vänder sig dock till familj och vänner för att prata om sitt psykiska mående vilket visar att de har någon att vända sig till när de mår dåligt. Det finns en skillnad i vem killar och tjejer vänder sig till när de mår dåligt, där killarna helst pratar om sitt mående med mamma, syster eller pappa medan
tjejerna vänder sig till både familj och vänner. Samtliga intervjupersoner pratar med någon om sitt psykiska mående vid behov, vilket vi tolkar som något positivt då flera källor lyfter nära relationer där man kan prata om hur man mår som en viktig skyddsfaktor (BRIS, 2012; Berger, 2020; Eliot m.fl., 2010). I samtal med intervjupersonerna blir det tydligt att det sociala nätverket med starka relationer till vänner och föräldrar är av stor vikt för att unga ska välja att prata om sin psykiska ohälsa.
Om en ungdom inte har någon att vända sig till vid dåligt mående och psykisk ohälsa kan det leda till negativa konsekvenser som ett sämre psykisk mående, en känsla av ensamhet och självisolering. Rädslan för att bli dömd eller sedd på som konstig kan vara anledningen till att vissa ungdomar inte vill berätta om sin psykiska ohälsa för andra (BRIS, 2012). För att
minska stigmatiseringen kring psykisk ohälsa är det viktigt att det talas öppet och ärligt om psykisk ohälsa i samhället (Eliot m.fl., 2012; Folkhälsomyndigheten, 2020b). En bra plats att introducera ämnet psykisk ohälsa för barn och unga är skolan, där information om ämnet och vilken hjälp som finns att få kan diskuteras. På detta sätt kan viktig information om psykisk ohälsa spridas och ämnet kan bli enklare att prata om.
Utifrån resultaten framkommer även att ungdomarna har svårare att vända sig till
professionella hjälpare när det gäller att prata om sitt psykiska mående. Vår bedömning av ungdomarnas berättelser är att det finns en rädsla för att bli missförstådd eller inte få den hjälp de behöver från de professionella hjälparna. Detta kan tyda på att samhället misslyckats med att göra den hjälp som finns tillgänglig för dem som lider av psykisk ohälsa. Enligt Socialstyrelsens rapporter (2010; 2013) har tillgänglighetsatsningar riktade till barn och unga med psykisk ohälsa gjorts, men det finns inga tecken på att den psykiska ohälsan hos barn och unga har minskat. Det behövs ett helhetsperspektiv och samverkan mellan olika aktörer som familj, skola, socialtjänst och vård vad gäller barn och ungas psykiska ohälsa för att göra mötet med de professionella hjälparna mer lättillgänglig (BRIS, 2019). Ett tydligare fokus på de ungas perspektiv kan även bidra till att få ungdomar att känna att de professionella är på deras sida, detta kan skapas genom att ungdomar får större möjlighet att påverka genom delaktighet i frågor som rör ungdomars levnadsvillkor (MUCF, 2017). Utan ungdomarnas egna perspektiv riskerar alla riktade insatser att falla platt då de inte är vad ungdomarna behöver.
6.2 Metoddiskussion
Vårt metodval för denna studie har varit semistrukturerade kvalitativa intervjuer vilket varit passande för att besvara syfte och frågeställningar. En kvantitativ enkätstudie hade gjort resultatet mer statistiskt generaliserbart, men för att besvara vårt syfte och frågeställningar menar vi att en kvalitativ intervjustudie var ett lämpligare val eftersom fokuset låg på intervjupersonernas personliga upplevelser och tankar. Syftet med en kvalitativ studie är att få fördjupad förståelse för ett fenomen. Genom att ta del av de ungas berättelser kan vi få en fördjupad förståelse för deras livsvärld och därmed också bättre anpassade insatser. Ett särskilt fokus på att beskriva centrala delar i forskningsprocessen i metodavsnittet och en uttömmande beskrivning av gymnasieelevernas berättelser har skrivits under
En möjlig svaghet för studien är att vi endast intervjuade fem gymnasieelever. Vi hade önskat att flera gymnasieungdomar ställde upp i denna studie för att få en större variation i
berättelserna som kan ge flera perspektiv på psykisk ohälsa hos unga. En anledning till att det varit svårt att få deltagare till studien tror vi beror på att psykisk ohälsa upplevs som ett känsligt ämne för många att prata om, speciellt med främmande personer. Det skulle därför varit bra om vi i ett tidigt skede hade kunnat kontakta flera gymnasieskolor i Mellansverige för att öka chansen för att få ett mer mångfaldigt urval med varierande erfarenheter. Bryman (2018) menar att urvalsstorleken i en kvalitativ studie inte bör vara så liten att det är svårt att uppnå en mättnad samtidigt som urvalet inte ska vara så stort att resultaten blir svåra att målorienterat analysera. Vi upplever att det finns mer information att hämta kring de ämne och de frågor som vi undersökt och känner därmed inte en datamättnad. Däremot upplever vi att de berättelser som framkommit under intervjuerna gett en tydlig bild av
problemområdet och kan användas som inspiration för fortsatt forskning. Att intervjuerna genomfördes via videolänk är inget vi uppfattar negativt påverkat de resultat som
framkommit, däremot kan den mänskliga interaktionen och upplevelsen av samtalet påverkats eftersom vi inte befann oss i samma rum som intervjupersonen (Kvale &
Brinkmann, 2014). Detta kan ha gjort att vi gått miste om den icke verbala kommunikationen som till exempel kroppsspråk då detta var svårt att avläsa genom datorskärmen.
6.3 Etikdiskussion
Särskild hänsyn har tagits till att psykisk ohälsa kan vara ett känsligt ämne att prata om genom att flera gånger påtala möjligheten till att avbryta sin medverkan i studien, att deltagaren inte behöver svara på alla frågor och informera om studiens syfte både i informationsbrevet och i början av intervjun. Det syfte och frågeställningar som vi ville undersöka innebar att intervjuer som berör känsliga ämne behövde hållas. Kvale och
Brinkmann (2014) beskriver forskarens dilemma mellan att balansera sin vilja att komma på djupet i sina intervjuer samtidigt som de måste behandla intervjupersonerna med respekt och inte kränka deras integritet. Vi har reflekterat över hur vi på bästa sätt kan uppfylla vårt syfte och frågeställningar på ett etiskt sätt, och kommit fram till att det bästa sättet att göra det på var att under genomförandet av intervjuguiden och intervjuerna vara medvetna om att inte ställa för inträngande frågor samt känna av stämningen under intervjun. Vårt mål var att samla in den information vi behövde utan att på något sätt skada någon deltagare, och det tror vi att vi har uppnått. Samtliga intervjupersoner uppgav att de var nöjda med intervjun och verkade tycka att det var en bra upplevelse att delta i studien. Det vi dock inte kan vara säkra på är om denna tolkning vi gjort stämmer överens med vad intervjupersonerna känner.
Eventuella konsekvenser som denna studie kan ha för intervjupersonerna är känslor av ånger om någon av dem efter att studien publicerats skulle ångra sin medverkan, men då inte kan göra något åt saken. Sannolikheten att detta skulle hända är dock inte så stor eftersom ingen deltagare ännu hört av sig angående detta. Det finns även en möjlighet att någon av
intervjupersonerna ångrar sitt deltagande men håller det för sig själv och inte vågar kontakta oss angående detta. Förhoppningsvis är detta inte sant då vi i informationsbrevet och under
intervjun ett flertal gånger förmedlat att det är helt okej att närsomhelst avbryta sin medverkan i studien. Våra kontaktuppgifter skickades även i informationsbrevet så att intervjupersonerna hade möjlighet att vid behov kunna kontakta oss. En möjlig negativ konsekvens som våra intervjufrågor kan ha haft på intervjupersonerna är att de har väckt tankar och minnen av negativa erfarenheter som i sin tur påverkat intervjupersonerna på ett dåligt sätt emotionellt. Samtal om psykisk ohälsa och personliga erfarenheter kring detta kan väcka många tankar och känslor hos en ung person, och vi kan inte vara säkra på att
intervjupersonerna inte har påverkats negativt av detta. Vi har gjort vårt bästa för att se till att det inte ska bli så, men om det är fallet har intervjupersonen förhoppningsvis pratat med någon i sin närhet om sina känslor och tankar. Den positiva effekt som denna studie kan ha är att bidra med kunskap om ämnet psykisk ohälsa bland unga samt ge en röst till ungdomar där deras berättelser står i centrum.
7
SLUTSATSER
Ett mönster i vår studie är att de unga vi intervjuade helst vänder sig till familj och vänner för att prata om sitt psykiska mående, och att det finns en skillnad mellan vilka tjejer och killar pratar med om sin psykiska ohälsa och sina känslor. Könsroller verkar ha en betydelse för hur killar och tjejer pratar om psykisk ohälsa där deltagarna i studien menar att det inte är lika accepterat för killar som det är för tjejer att visa sig sårbara i sin kompiskrets. Det kanske är dags att sudda ut gränserna mellan normativ femininitet och maskulinitet där det är accepterat och önskvärt att alla kan uttrycka sina känslor och sina tankar på det sätt de vill och behöver. Alla oavsett kön har tankar, funderingar och problem som de inte ska behöva gå runt och bära på själva, för precis som flera av intervjupersonerna påpekar kan det leda till mycket negativa konsekvenser. Det framkommer även att psykisk ohälsa upplevs som ett mångfacetterat och känsligt ämne som är svårt att samtala om där flera av
intervjupersonerna lyfter att de är rädda för att bli dömda eller missförstådda för sina känslor och tankar. För att kunna motverka ökningen av psykisk ohälsa bland unga krävs att
professionella hjälpare som till exempel de som jobbar inom skola, vård och socialtjänst arbetar aktivt med dessa frågor. Det skulle vara intressant om det forskades vidare på hur socialtjänsten hanterar unga med psykisk ohälsa för att få en inblick i hur de arbetar med ämnet.
REFERENSLISTA
Alvesson, M., och Sköldberg, K. (2017). Tolkning och reflektion – Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Studentlitteratur.
Backman, J. (2016). Rapporter och uppsatser. Studentlitteratur.
Becht, A.I., Luyckx, K., Nelemans, S.A., Goossens, L., Branje, S.J.T., Vollebergh, W.A.M., & Meeus, W.H.J. (2019). Linking identity and depressive symptoms
across adolescence: A multisample longitudinal study testing within-person effects. Developmental Psychology. 55(8), 1733–1742. DOI: 10.1037/dev0000742 Berger, M. (2020). Psykisk ohälsa i skolan - Upptäcka, bemöta och åtgärda.
Studentlitteratur.
Bjärhed, J., Wångby-Lundh, M., & Lundh, L-G. (2012). Nonsuicidal self-injury in a community sample of adolescents: Subgroups, stability, and associations with psychological difficulties. Journal of research on adolescence. 22(4), 678-693. DOI: 10.1111/j.1532-7795.2012.00817.x
Braun, V., & Clark, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77-101. DOI: 10.1191/1478088706qp063oa
BRIS. (2020). Första året med pandemin - om barns mående och utsatthet. Hämtad den 1 April 2021 från
https://www.bris.se/globalassets/pdf/rapporter/bris_ar_2020_webb_low.pdf
BRIS. (2019). Hur har barn det? Om barns livssituation- trender utmaningar och möjligheter. Hämtad den 2 April 2021 från https://www.bris.se/globalassets/om- bris/bris-rapport-2019/brisarsrapport2018_2019_1.pdf
BRIS. (2012). Se hela mig! Barns egna ord om sin psykiska ohälsa. Hämtad den 8 April 2021 från https://www.bris.se/globalassets/pdf/rapporter/se-hela-mig_studie-fran-bris- 2012.pdf
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Liber.
BUP. (2019). Nationellt kvalitetsregister för barn- och ungdomspsykiatri - Årsrapport 2019. Hämtad den 1 April 2021 från
https://registercentrum.blob.core.windows.net/qbup/r/A-rsrapport-2019-klar- HylNK8uhND.pdf
Burr, V. (2015). Social Constructionism. Routledge.
Butler, J. (2011). Genustrubbel- feminism och identitetens subversion. Daidalos.
Dagens Nyheter. (2021). Färre får hjälp för psykisk ohälsa i områden där behovet är som störst. Hämtad den 1 April 2021 från https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for- psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst/
Eliot, M., Cornell, D., Gregory, A., & Fan, X. (2010). Supportive school climate and student willingness to seek help for bullying and threats of violence. Journal of school psychology. 48(6), 533-553. DOI: 10.1016/j.jsp.2010.07.001
Eriksson, S., & Halabya, G. (2016). Är det okej att be om hjälp? – En kvalitativ studie om hur unga vuxna resonerar kring psykisk ohälsa. Hämtad den 29 April från
https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:972010/FULLTEXT01.pdf
Folkhälsomyndigheten. (2020a). Därför ökar psykisk ohälsa bland unga. Hämtad den 1 April 2021 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk- halsa-och-suicidprevention/barn-och-unga--psykisk-halsa/darfor-okar-psykisk-ohalsa- bland-unga/
Folkhälsomyndigheten. (2020b). Stigmatisering kopplad till psykisk ohälsa. Hämtad den 1 April 2021 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/6191b7bece1e4e25b69cc291cfe dbdf2/stigmatisering-kopplad-psykisk-ohalsa.pdf
Foucault, M. (1993). Diskursens ordning. Brutus Östlings Bokförlag.
Goffman, E. (2004). Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. Norstedts Akademiska Förlag.
Goffman, E. (2011). Stigma: den avvikandes roll och identitet. Norstedt.
Högberg, B., Strandh, M., & Hagquist, C. (2020). Gender and secular trends in adolescent mental health over 24 years – The role of school-related stress. Social science & medicine. 250, 112890-112890. DOI: 10.1016/j.socscimed.2020.112890
Knorring, A-L. (2012). Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Studentlitteratur.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur. Kön. (u.å.) I Nationalencyklopedin. Hämtad den 4 Maj 2021 från
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/k%C3%B6n Könsroll. (u.å.) I Nationalencyklopedin. Hämtad den 3 Maj 2021 från
https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/k%C3%B6nsroll
Larsson, S, (2005). Om kvalitet i kvalitativa studier. Nordisk Pedagogik. 25(1), 16-35. Hämtad den 16 April 2021 från http://liu.diva-
portal.org/smash/get/diva2:245080/FULLTEXT01.pdf
Li, C-E., DiGiuseppe, R., & Froh, J. (2006). The roles of sex, gender and coping in adolescent depression. Adolescence. 41(163), 409-415. DOI:
10.1080/07448481.2015.1117462
Mackenzie, C. S., Erickson, J., Deane, F. P., & Wright, M. (2014). Changes in attitudes toward seeking mental health services: A 40-year cross-temporal meta-analysis. Clinical psychology review. 34(2), 99-106. DOI: 10.1016/j.cpr.2013.12.001
Mattsson, T. (2015). Intersektionalitet i socialt arbete. Teori, reflektion och praxis. Gleerups Utbildning.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor. (2017). För och med unga – Handboken om att integrera ett ungdomsperspektiv i verksamheten. Hämtad den 13 Maj 2021 från https://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/for-och-med- unga.pdf
Odenbring, Y. (2019). Strong boys and supergirls? School professionals’ perceptions of students’ mental health and gender in secondary school. Education enquiry. 10(3), 258-272. DOI: 10.1080/20004508.2018.1558665
Raviv, A., Raviv, A., Vago-Gefen, I., and Fink, A. S. (2009). The personal service gap: Factors affecting adolescents' willingness to seek help. Journal of adolescence. 32(3), 483- 499. DOI: 10.1016/j.adolescence.2008.07.004
Rickwood D, and Thomas, K. (2012). Conceptual measurement framework for help-seeking for mental health problems. Psychology Research and Behaviour Management. 5, 173–183. DOI: 10.2147/PRBM.S38707.
Rosenberg, T. (2005). Könet Brinner! Judith Butler. Natur och kultur.
Skolverket. (2015). Skolreformer i praktiken- Hur reformerna landade i grundskolans vardag 2011-2014. Hämtad den 15 April 2021 från
https://www.skolverket.se/getFile?file=3553
Socialstyrelsen. (2019). Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga. Hämtad den 1 April 2021 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/oppna-jamforelser/2019-12-6475.pdf
Socialstyrelsen. (2010). Satsning på en förstärkt vårdgaranti för insatser till barn och unga med psykisk ohälsa 2009 - uppföljning av statsbidrag. Hämtad den 1 April 2021 från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/ovrigt/2010-7-2.pdf
Socialstyrelsen. (2013). Tillgänglighetssatsning för barn och unga med psykisk ohälsa - uppföljning av landstingens insatser 2012. Hämtad den 1 April 2021 från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/ovrigt/2013-9-14.pdf
SOU 2006:77. Ungdomar, stress och psykisk ohälsa - analyser och förslag till åtgärder. Hämtad den 1 April 2021 från https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens- offentliga-utredningar/2006/08/sou-200677/
Svenska Dagbladet. (2018) Hjärnforskaren: “Sociala medier orsak till ungas psykiska ohälsa”. Hämtad den 1 April 2021 från https://www.svd.se/hjarnforskaren-ungas-psykiska- ohalsa--var-tids-stora-samhallsproblem
SVT Nyheter. (2020). Fler barn och unga söker sig till samtalsmottagningar i Sörmland. Hämtad den 1 April 2021 från https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/stella-11- sokte-hjalp-pa-bup-jag-var-ledsen-hela-tiden
Turkum, A. S. (2005). Who Seeks Help? Examining the Differences in Attitude of Turkish University Students toward Seeking Psychological Help by Gender, Gender Roles and Help-Seeking Experiences. The journal of men´s studies. 13(3), 389-401.
DOI:10.3149/jms.1303.389
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer. Inom humanistisk - samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad den 10 April 2020 från
https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2002-01-08-forskningsetiska- principer-inom-humanistisk-samhallsvetenskaplig-forskning.html
BILAGA A - INFORMATIONSBREV
Hej!
Vi är två studenter från socionomprogrammet på Mälardalens Högskola i Eskilstuna som ska genomföra en studie, vilken kommer att presenteras i en skriftlig uppsats vid högskolan. Studiens syfte är att undersöka om gymnasieelever påverkas av de samhällsideal, könsroller och normer som finns och hur dessa i så fall kan påverka deras hjälpsökarbeteende vid psykisk ohälsa. Vi vill undersöka vilka eleverna helst pratar med om sitt mående och om det skiljer sig mellan könen avseende vilka man pratar med, hur mycket man talar om sitt mående och hur ofta man gör det.
Deltagandet i studien innebär att en intervju kommer att genomföras antingen i person eller via Zoom. Intervjun beräknas ta omkring 30-40 minuter. Om ditt samtycke ges kommer hela intervjun att spelas in och därefter raderas direkt efter materialet transkriberats.
Hantering av data och sekretess: Dina svar kommer att behandlas så att obehöriga inte kan ta del av dem. Intervjun kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att intervjun kommer att avidentifieras och behandlas i enlighet med bestämmelser i Sekretesslagen. Din medverkan är helt frivillig och kan när som helst avbrytas. Studien genomförs som en del av vår utbildning i Socionomprogrammet vid Mälardalens Högskola i Eskilstuna och du
kommer kunna ta del av det färdiga arbetet om så önskas.
Om du accepterar att medverka i studien kommer du kontaktas via mejl för att bestämma en tid för intervjun.
Vänliga hälsningar
Rafia Isabelle Nazneen och Alice Toll
Vid frågor rörande deltagarprocessen vänligen kontakta:
Rafia Isabelle Nazneen Alice Toll
Mälardalens Högskola Mälardalens Högskola
070-866 60 01 070-926 96 45
rnn18002@student.mdh.se alt18003@student.mdh.se
Handledare: Eric Svanelöv
Universitetsadjunkt i socialt arbete
Akademi för Hälsa, Vård och Välfärd (HVV) Mälardalens högskola, Eskilstuna
eric.svanelov@mdh.se tel. 016-153 435