Samtliga intervjupersoner anser att det är viktigt att prata öppet om psykisk ohälsa i samhället. Lejla menar att det är jättebra att psykisk ohälsa är ett omtalat ämne idag då det kan minska stigmat kring ämnet och personer med psykisk ohälsa inte blir lika ensamma i samhället. Isabella är inne på samma spår och menar att det är viktigt för folk att veta att psykisk ohälsa är ett vanligt problem som många har och att det inte är konstigt att må dåligt ibland. Sana berättar att hon tror att det är viktigt att folk vågar prata om sitt psykiska
mående för att om de går runt och bär på det själva kan det resultera i negativa konsekvenser som till exempel självmord eller självskadebeteenden. Hon menar att det kan vara skönt att få bolla tankar med någon annan för att på så sätt lösa sina problem, istället för att låta de växa och bli värre inom sig själv. Det är även viktigt att prata öppet om psykisk ohälsa för att kunna hjälpa sina nära och kära som går igenom svåra saker, förklarar Sana. Anton tror att psykisk ohälsa är vanligare än vad man kan tro och att det därför är viktigt att prata öppet om ämnet för att det ska bli normaliserat. Han tror att många håller sin psykiska ohälsa hemlig vilket i längden kan bli skadligt. Erik menar att det pratas alldeles för lite om psykisk ohälsa i samhället, och att det främst uppmärksammas när något hemskt har skett, till exempel ett självmord. Erik menar att folk bryr sig och pratar mycket om det, men efter ett tag glöms ämnet bort. Erik tycker att samhället bör arbeta mer i förebyggande syfte för att förhindra hemska konsekvenser av psykisk ohälsa.
Flera av intervjupersonerna tycker att det borde pratas mer om psykisk ohälsa i skolan. Anton och Sana berättar att man pratar om mobbning i skolan och vilka konsekvenser det kan få för barn och unga, men att psykisk ohälsa och välmående inte är teman som diskuteras lika mycket eller överhuvudtaget, vilket båda tycker är negativt. Isabella lyfter att hon tycker att det är viktigt att man pratar om psykisk ohälsa med barn i skolan redan i fjärde klass för att det är ungefär då många börjar få tankar, känslor och funderingar och det är viktigt att barnen inte känner sig ensamma i det:
jag kan föreställa mig att det är väldigt många som börjar känna saker, gå igenom saker fast de vet inte vad det är. “Okej, men det jag känner nu är det normalt?”, “är det fler som känner så här?”, “vad är det jag känner?”, “vad är den här känslan som jag har?”. Så om de vet okej men det här är liksom psykisk ohälsa du mår inte bra av det här ja men då ska man ju liksom söka hjälp och det finns hjälp att få.
Isabella lyfter i citatet ovan vikten av att tidigt prata om psykisk ohälsa i skolan och menar att det är viktigt att sprida kunskap om ämnet för att fler ska kunna få den hjälp de behöver. Hon beskriver att hon tror att många som mår dåligt tror att de är ensamma om att känna som de gör och därför inte söker hjälp.
Lejla upplever att sociala medier och media visar upp en väldigt fyrkantig bild av vad psykisk ohälsa är, “ja man har lite ångest och man är lite nedstämd”, och att denna bild inte passar in på den psykiska ohälsa som hon har upplevt vilket gör att Lejla är rädd att folk ska döma henne eller se annorlunda på henne om hon skulle berätta om sitt mående. Rädslan för att bli dömd och vara normbrytande tror Lejla är anledningar till att det är svårt för många att söka hjälp för sin psykiska ohälsa. Även Sana menar att det kan vara svårt att prata seriöst om psykisk ohälsa i kompiskretsen för att man inte vill bli sedd på som konstig eller sjuk. Begrepp som depression är enligt Sana negativt laddat och därmed inte något man vill bli associerad med vilket kan hindra en från att berätta om sin psykiska ohälsa. Att våga vara normbrytande och visa känslor som kille tycker Isabella är viktigt:
Men jag tycker att till exempel om en kille skulle uttrycka sina känslor så tycker jag att det är väldigt fint, att man uttrycker sina känslor och pratar om det för då visar man bara hur mogen man är. Man är inte mogen om man stänger in alla känslor (...)
I citatet ovan uttrycker Isabella att en kille som visar sina känslor upplevs som mer mogen än någon som stänger in sina känslor. Till skillnad från stereotypiska könsroller för män tycker Isabella att sårbarhet är något positivt hos en kille.
Att våga ta plats och säga ifrån som tjej tycker Lejla är viktigt:
när den här hela grejen med ‘metoo’ kom igång, att det var väldigt många tjejer som gick ut och till exempel pratade om saker. Att redan där började ju det här att sa man ifrån var man kränkt, men jag tänker att, jag tycker att vi har kommit ifrån det att vi tog åt oss och till exempel blev ledsna, att vi nu mer aktivt försöker strida mot de här könsrollerna, vi tar plats(...)
Lejla beskriver att de senaste åren varit fler tjejer som vågat säga ifrån och ta plats. Hon menar att ”me too” rörelsen har haft en positiv påverkan för tjejer och skapat utrymme för att prata om saker som tidigare inte var okej att prata om och att man mer aktivt försöker strida mot könsrollerna i samhället.
Erik och Anton tror att det kan vara svårt att prata med jämnåriga om psykisk ohälsa för att man hellre pratar om roliga saker med sina vänner, och att det finns en risk för att man berättar om sina egna problem men inte får så mycket i gengäld. Det blir att man blottar en personlig del av sig själv, men inte får detsamma från personen man pratar med. Anton förklarar varför han tror att killar pratar mindre om sitt mående än vad tjejer gör:
Sen tror jag också att det är mycket att göra med att på sociala medier så är det ju mest tjejer som pratar om sitt mående och sånt. Jag tror att det hade varit en stor skillnad om killar hade börjat prata, asså såhär kändisar eller liknande som man ser upp till, hade börjat prata om såna saker också. Då hade det blivit mer normaliserat genom killarna och så tror jag. Anton beskriver i citatet ovan att han tror det skulle göra stor skillnad i hur killar ställer sig till att prata om sina känslor och sitt psykiska mående är om fler manliga influencers på sociala medier delade med sig om sina erfarenheter av psykisk ohälsa. Detta menar Anton skulle sätta en norm att det är okej för killar att prata om sitt mående och sin psykiska hälsa.
Vi tolkar det som att Anton upplever att de med stora medieplattformar har större möjlighet att påverka hur killar pratar och känslor och psykisk ohälsa och kan skapa ett utrymme för killar att dela med sig av sina erfarenheter av psykisk ohälsa.