Praxis

I följande avsnitt refereras rättsfall som har behandlat skolans ansvarskyldighet för kränkande behandling. Det är BEO har fört talan åt eleverna i samtliga rättsfall som redovisas. Två av rättsfallen har även behandlats tidigare i uppsatsen.¹⁴⁹ Rättsfallet från Herrgårdsskolan aktualiserar kränkningar på nätet.

4.3.4.1 Kärraskolan

Göteborgs stad var skadeståndsskyldig i ett tidigare nämnt rättsfall (se avsnitt 2.2) där eleven R blivit utsatt för kränkande behandling i årskurs fem och sex.¹⁵⁰ Av bevisningen i målet framkom det att både lärare och rektor fått kännedom om den kränkande behandlingen. 146 Prop. 2005/06:38, s. 147. 147 Prop. 2007/08:95, s. 472. 148 SOU 2010:87, s. 163-167. 149 Se avsnitt 2.2 och 3.3.2.1.

27 Skolans utredning bestod främst av samtal med R och hennes föräldrar om hennes utsatthet. I anteckningar gjorda av elevhälsoteamet angavs det dock endast att R saknade kompisar. Skolan vidtog åtgärder först sex månader efter personalens kännedom om elevens utsatthet och då i form av gruppstärkande övningar, samtal med R och samtal med två utpekade elever. HovR fann att skolan brustit i utredningsskyldigheten och att de vidtagna åtgärderna varken varit tillräckligt skyndsamma eller omfattande, vilket kunde bero på avsaknaden av en likabehandlingsplan. En likabehandlingsplan upprättades för skolan först efter att R slutat på skolan och ett drygt halv år efter att BeL blivit gällande. Göteborgs stad dömdes av HovR att betala 25 000 kr i skadestånd till R på grund av den kränkning hon utsatts för.

4.3.4.2 Vimarskolan

I det tidigare nämnda rättsfallet från Göta hovrätt (se avsnitt 2.2 och 3.3.2.1) dömdes Vimmerby kommun till att betala 95 000 kr till den utsatta eleven G.¹⁵¹ G hade under drygt två år, i årkurs fem till och med sju, blivit utsatt för upprepad kränkande behandling av andra elever. En enig HovR fann att kommunen hade vidtagit tillfredsställande förebyggande åtgärder, men utredningen som skolan gjort var dock inte tillräcklig. Vimmerby kommun var därför skadeståndsskyldig enligt 15 § BeL (nuvarande 6 kap 12 § SkolL) på grund av att kommunen inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt 8 § BeL (nuvarande 6 kap 10 § SkolL). Skadeståndet för den kränkande behandlingen bestämdes av HovR till 80 000 kr, med hänsyn till att kränkningarna varit upprepade och delvis av allvarlig art. Ersättningen för sveda och värk bestämdes till 15 000 kr på grund av psykiskt lidande.

4.3.4.3 Herrgårdsskolan

Göteborgs stad var också skadeståndsskyldig i ett fall från 2012.¹⁵² Y var elev vid Herrgårdsskolan under fyra år och hon blev under de sista terminerna på skolan (vårterminen 2007 till och med vårterminen 2008) utsatt för annan kränkande behandling av andra elever på skolan. Eftersom kränkningarna inträffade innan 2009 var det BeL som tillämpades i målet. Y var vid den aktuella tidpunkten 13-14 år och kränkningarna bestod bland annat av nedsättande kommentarer, försvunna skor, fula ord skrivna på hennes skåp, menade blickar, en nidsång publicerad på nätet, uteslutning från grupparbeten och förstörd egendom. TR fann stöd i bevisningen för att de flesta kränkningarna ägt rum och att skolan känt till flera av dem. Skolan ingrep på olika sätt vid dess kännedom om den kränkande behandlingen. För enstaka händelser fann TR att skolan vidtagit skäliga och tillräckliga åtgärder, samtidigt som skolan i andra situationer inte gjort vad som krävts. Övriga mer generella åtgärder som skolan vidtog ledde till att de nedsättande kommentarerna minskade men TR fann att åtgärderna inte genomförts tillräckligt skyndsamt eller effektivt.

Y utsattes för kränkande behandlingen både på och utanför skolan. Några elever från Y:s klass hade exempelvis i mars 2007 publicerat en nidsång på internet, vilken handlade om Y och hennes familj. Skolan hade skyndsamt vidtagit en utredning vid kännedom om nidsången. Samtal med både Y och andra elever hade genomförts och skolan hade informerat berörda föräldrar. Skolan hade även ordnat uppföljningssamtal och eleverna fick be både Y och hennes mamma om ursäkt. Vissa elever blev för viss tid förbjudna att använda dator i skolan.

151

Göta hovrätt, mål nr. T 48-13.

28 För denna kränkning fann TR att skolan vidtagit tillräckliga åtgärder. Dock var både utredningen och åtgärderna endast riktade mot nidsången och behandlade inte någon annan del av den kränkande behandlingen, såsom de nedsättande kommentarerna.

HovR uttalade sig inte specifikt om nidsången utan grundade domskälen på helheten av det som Y varit utsatt för. Vad som har sagts och gjorts vilken dag saknade relevans för HovR, frågan i målet var om Y varit utsatt för upprepad kränkande behandling. HovR instämde med TR:s bedömning att Y varit utsatt för kränkande behandling i relativt stor omfattning och att skolan haft kännedom om Y:s utsatthet.

HovR fann att Göteborgs stad inte kunde visa att de vidtagit tillräckliga åtgärder för den kränkande behandlingen av Y och skadeståndet bestämdes till 50 000 kr. Y fick dock ingen ersättning för sveda och värk på grund av att det inte fanns någon medicinsk bevisning för hennes psykiska besvär.

29

5 Rättspolitisk reflektion

5.1 Inledning

I detta kapitel analyseras det material som tidigare redovisats i uppsatsen. De första delarna är något deskriptiva och kapitlet börjar med att svara på uppsatsens frågeställningar med hjälp av gällande rätt, dock vägs en del egna åsikter in. Kapitlet innehåller även en normativ del där våra åsikter för när skolan borde ha ansvar för kränkningar på nätet redovisas. Vidare ges förslag på förändringar som skulle medföra ett bättre arbete inom skolan mot kränkande behandling samt ett tydligare ansvar för skolan vid kränkningar på nätet.