Premisser på olika vis

När vi studerar de olika texterna i vår empiri tycker vi oss se en skillnad i sätten att skriva på. Några av de studerade bloggarna har långa och informativa inlägg. De beskriver i sina texter händelser och skeenden på ett skildrande sätt som inte alltid kräver förkunskaper. Ella Bohlins blogg är ett exempel på detta när hon i sina texter beskriver olika händelser genom att redogöra för hela processer och situationer. Författaren till Promemorian gör på ett liknande sätt och skriver långa och uttömmande inlägg, detta till skillnad från Federley och Legnemark. De uppdaterar ofta sin bloggar men då skrivs korta inlägg som kräver förförståelse för politiken eller det diskuterande ämnet. För att exemplifiera detta kan vi hänvisa till Federley och hans blogg den 30 november 2006 ”Så var det här med statstelevision”.⁶⁶ Här diskuterar han Public service och kritiserar SVTs tre timmar långa ”hyllningsprogram” om Fidel Castro. För att förstå vad han menar måste läsaren ha en förförståelse för Public service och Kubas historia i förhållande till Federleys politiska ställningstagande. Eftersom vi tycker att detta är en viktig del av den eventuella politiska bloggens genre kommer vi närmare att försöka klargöra hur de olika texterna ser ut och vad detta innebär för den politiska kommunikationen i texten.

Det är inte bara i samband med bilder som ironi och sarkasm gör sig gällande i den politiska bloggsfären. Utifrån våra data kan man även se texter som bygger på stark ironi och sarkasm och därmed har ett tungt retoriskt pathos. Som exempel kan vi nämna Federley som en av dem som har de mest sarkastiska inläggen på sin blogg. Han skriver korta inlägg flera gånger per dag men har ofta en underton som präglas av just ironi och sarkasm. Vi vill nämna några inlägg där han ur ett pathosperspektiv är tydlig med sin retorik. Som till exempel kan vi

64 Bergström m.fl., 2005

65 Karlberg m.fl., 1998

66

Linda Nyström och Helena Ruderfors

29 nämna följande del ur ett inlägg, ”Axess tv visar på lördag kl. 22.50 dokumentären Castro –

skapandet av en diktator. Jämför gärna de två sändningarna. Det blir nog en spännande komparativ uppgift på lördagskvällen. Säkert är Axess bild mer nyanserad”.⁶⁷ Här visar han med sin ironiska stil hur han förkastar SVTs dokumentär om Fidel Castro. Tidigare inlägg finns också angående detta program ”Så var det här med statstelevision”.⁶⁸ Den sarkasm och

ironi som man ser i Federleys texter kan man också se i Legnemarks texter som ofta också är ironiska och aggressiva. Som exempel kan nämnas ett inlägg som heter ”Berlusconi, den

obscene”⁶⁹ där Legnemark är väldigt syrlig i sin kritik av Berlusconi. Detta framgår relativt

klart i texten då den innehåller tydliga inslag av sarkasm. Eftersom pathos handlar om känslor, både talaren och publikens⁷⁰, blir det påtagligt att det är detta som Legnemark spelar på. Genom sin relativt korta men sarkastiska text visar Legnemark tydligt sitt förhållningssätt till Berlusconi och hans beteende.

Promemorian och Ella Bohlins blogg har ett annat sätt att uttrycka sig. Genom långa texter som förklarar för läsaren vad diskussionen handlar om försöker de leda läsaren mot en slutsats som vädjar till förnuftet hos denne. Ett exempel på detta kommer från Promemorian och inlägget som heter ”Rapport från en kinesisk by”⁷¹, i detta inlägg påpekar författaren att Peking inte borde heta Peking i Sverige utan snarare Bejing, eftersom detta är dess internationella namn. Det intressanta med inlägget är dock att innan han kommer fram till sin slutsats så har han förklarat varför Peking överhuvudtaget hette Peking. Ett ytterligare exempel på detta återfinns i ett av Ella Bohlins inlägg med namnet ”Välfärdsstatens

icke-medlemmar” där hon skriver om asyl och flyktingpolitiken. Inlägget är ca en A4-sida långt

och innehåller grundlig information om just asyl- och flyktingpolitiken.

Vid en jämförelse med dessa sätt att skriva kan man se att Ella Bohlins blogg och Promemorian vädjar till läsarens logos medan Federleys och Legnemarks bloggar snarare vädjar till läsarens pathos. När de två författarna Ella Bohlin och Jonas Morian skriver utförligt och upplysande tycker vi oss se att det blir lättare att påverka läsaren, då läsaren får en helhetsbild av den diskussion som författaren för. Som läsare krävs mindre förförståelse. Genom att skriva på detta sätt tror vi att logos blir en viktig del i dessa författares argumentation. Eftersom läsaren får en helhetsbild av diskussionen kan författaren lättare påverka läsaren i den riktning som författaren tycker är viktig. Detta till skillnad från Federley och Legnemark som är ironiska och sarkastiska. Man kan då se det som att det blir lättare för författaren att påverka genom logos än genom pathos om man ser det ur perspektivet att förförståelsen påverkar uppfattningen av texten. I boken ”Textens mening och makt” skriver man om hur läsare närmar sig varje text med en förförståelse men att dessa också kan vara en sorts fördomar⁷². Att det blir lättare att övertyga läsaren med fakta när denne har mindre förförståelse kan vara ett sätt att se på hur de olika författarna till bloggarna argumenterar. Federley och Legnemark argumenterar i sin tur istället genom pathos och detta tror vi kan vara ett annat sätt att påverka läsaren. Eftersom Legnemark och Federley är, som tidigare konstaterat, ironiska och sarkastiska i sina inlägg tycker vi oss se ett starkt pathos i dessa texter. Vi tycker oss alltså se att ett starkt pathos är liksom ett starkt logos en viktig del i en argumentation, inget av dem behöver vara bättre än det andra. Från Legnemarks blogg kan 67 Se bilaga 3 68 Se bilaga 3 69 Se bilaga 4 70 Karlberg m.fl., 1998 71 Se bilaga 2 72 Bergström m.fl., 2005

Linda Nyström och Helena Ruderfors

30 man hämta exempel på ironi i texterna men också exempel på hur det krävs en viss förförståelse, ”varför inte vända på steken? Och skicka ut Maud och Lars i rymden, samt

göra Christer Fuglesang till minister istället?”⁷³ Här krävs en förförståelse om att det för det

första är Maud Olofsson och Lars Leijonborg han talar om, samt att dessa är ministrar i en borglig regering men också att Maud var utsedd till rymdminister. Det pathos som Legnemark visar på tror vi påverkar läsaren, även om läsaren har mer eller mindre förförståelse.

Utifrån ovanstående argumentation kan Federley och Legnemark ses använda sig av en form som förväntar sig logisk slutledningsförmåga av läsaren. Gripsrud beskriver den och använder sig av begreppet enthymem.⁷⁴ Med begreppet enthymem menas att detta visar att det finns en gemensam kunskap om värderingar och erfarenheter. Utifrån detta kan man konstatera att Federley och Legnemark till skillnad från Promemorian och Ella Bohlin tror att läsaren kan förstå deras syfte med texten. De har ”överlåtit åt publiken att bidra med premissen eller

förutsättningen”. ⁷⁵De förutsätter att genom deras ironiska inlägg kan publiken förstå hur de ställer sig till den diskussion de framför i sina inlägg. I ”Textens makt och mening” menar man att det går att klassificera olika premisser. En premiss kan alltså vädja till antingen logos, pathos eller ethos⁷⁶. Vi tycker oss alltså se en vädjan till pathos i premisserna hos Federley och Legnemark och en vädjan till logos i premisserna hos Ella Bohlin och Promemorian. Där skillnaden skulle kunna vara att relevansen i premisserna blir högre i de texter som återfinns hos Ella Bohlin och Promemorian. Med relevans menar man alltså att det utifrån ett argument och ett påstående skall gå att få ett stöd eller försvagande till det argument man framför genom premissen.⁷⁷

Sammanfattningsvis menar vi att vi tycker oss se olika sätt hos bloggarna att vända sig till läsaren genom sina texter. De premisser som författarna använder sig av har i en del texter större relevans och i en del texter mindre relevans. Vi tycker oss också se att en del av inläggens premisser vädjar mer till pathos än till logos och tvärtom. Vi tycker också att man kan se hur det krävs mer eller mindre förförståelse för att läsa de olika texterna hos författarna. Dock menar vi att förförståelse inte behöver vara avgörande för hur de logosargument eller pathosargument som finns påverkar läsaren. Alltså kan ett logosargument spelar lika stor roll som ett pathosargument även om läsaren har en relativt liten förförståelse för texten och vice versa.

5.6.2 ”Höga hästar”

I de flesta av de inlägg som finns i bloggarna ser vi också tendenser som visar att författarna i sina texter tillskriver sig själva en roll som innebär att de har rätten att döma andra och deras åsikter. Vi ser detta som att författarna sätter sig på ”höga hästar” vilket kan visa på hur de gärna rättar andras åsikter och handlande för att själva berätta och åskådliggöra den egna verkligheten som det enda rätta. Vi menar att detta kan ses som en politisk diskussion men också som något som urskiljer den politiska bloggen som en genre. Vi kommer först att se inläggen ur ett politikiskt kommunicerande perspektiv, för att sedan försöka definiera och sprida ljus över detta något som vi tycker oss se i genren. Vi kommer att föra diskussioner om detta med hjälp av olika exempel från de bloggar vi har i vår empiri.

73 Bilaga 4 74 Gripsrud, 2002 75 Gripsrud, 2002 s. 206 76 Bergström m.fl., 2005 77 Bergström m.fl., 2005

Linda Nyström och Helena Ruderfors

31 Som ett första exempel hänvisar vi till Legnemark och hans inlägg med rubriken ”Fredrich

som imperialist”. I detta inlägg beskriver han hur han genom ett spel har fått ”utlopp för både ett uppdämt sug efter att omdana och skapa samhällen”⁷⁸ för att få experimentera. Spelet han hänvisar till heter ”Civilization IV” och går ut på att bygga samhällen. Han inleder inlägget på bloggen med att beskriva fyra punkter som han lyckats med i hans fiktiva samhälle. Dessa punkter är 5000 år av fred, teknisk avancerad utveckling som ligger 1000 år före dagens samhälle, han har utan tvång eller hot lyckats få flera länder att ansluta sig till honom samt att han har lyckats med ”en fullständigt sanslös ekonomisk utveckling”.⁷⁹ Vidare i inlägget

beskriver han mer utförligt hur han har gått till väga för att komma till detta åstadkommande. Detta gör han genom sex punkter som beskriver hur han har gått till väga och punkterna har han döpt till, expansion, utveckla produktivkrafterna, handel, kulturimperialism och till sist dominans.

Legnemark arbetar här med en politisk kommunikation som beskriver hur han vill bygga sitt idealsamhälle utifrån hans ideologi. Ur det politiska perspektivet kan vi se hur han driver sin ståndpunkt och argumenterar för det samhälle hans parti politiskt förespråkar samtidigt som han som person gör sig allsmäktig. Han beskriver hur han skulle kunna göra samhället bättre än vad det är idag.

Som ett andra exempel kan vi nämna Federleys blogg och hans beskrivning av hans och Ulla Andersson (v) samt Sylvia Lindgren (s) debatt i riksdagens kammare. Federley kommenterar debatten på sin blogg på följande sätt. ”… anklagade mig för att jämföra rasbiologiska

institutet med arbetslivsinstitutet, vilket jag inte gjorde. Som tur är skrivs allt i kammaren ned och finns på nätet imorgon. Men när man inte har andra argument kan man försöka sänka en debattör på detta sätt och uppmana till mejlstorm från talarstolen. Vill någon kan man alltid mejla de respektive debattörerna och kommentera det hela.”⁸⁰ Federley beskriver i sitt inlägg på sin blogg hur han och de två kvinnliga motståndarna debatterat och hur han känner sig missförstådd till förmån för deras politiska värderingar. Genom att i kombination med ovanstående skriva ”Hillevi Larsson (s) sa att i övriga Europa har man minsann såna här och

nu får vi skämmas för att vi i Sverige lägger ner vårt AI” han hänvisar senare till ett inlägg

med kommentaren ”Ska vi ha allt som de har i andra länder bara för att inte skämmas? Vi

måste ju bygga vårt land efter våra egna värden.”

Dessa inlägg som vi ovanstående har beskrivit kan ses som två inlägg som representerar de politiska bloggarnas sätt att själva sätta sig på ”höga hästar”. Det finns tendenser till att den person som bloggar gör sig gällande som den person som innehar den enda sanningen om det diskuterade ämnet. Precis som i artikeln Web of Influence där artikelns författare beskriver hur bloggare blir de traditionella mediers faktakontrollant,⁸¹ där de pekar ut vad som är rätt och fel i de ordinära medierna, blir bloggarna här en kontrollant av hur verkligheten och samhället borde se ut. Samtidigt som till exempel Legnemark beskriver hur hans idealsamhälle skulle se ut om han och hans parti var de som styrde, blir det i sin tur en kritik mot det samhälle vi lever i idag. I takt med att det är en politisk argumentation blir det ett tillrättaläggande av samhället och hur det ser ut och är utformat. Vi menar att hans

78 Se bilaga 4 79 Se bilaga 4 80 Se bilaga 3 81

Linda Nyström och Helena Ruderfors

32 ”pekpinnar” riktar sig mot samhället och vi menar att man kan se det som om han vill visa att han kan och vet bättre hur ett samhälle ska styras.

Vi kan tillika göra liknande kopplingar till Federley och hans ovan beskrivna blogginlägg. Federley beskriver hur hans motståndare i debatten argumenterar på ett småaktigt och felaktigt sätt. I blogginlägget pekar han på hur han blir ”anklagad” och hur vi i Sverige borde forma vårt samhälle utifrån ”… våra egna värden”. Här kan man se det som om att samtidigt som Federley vill visa på hur han blir förolämpad genom att bli anklagad vill han peka på hur vi i Sverige kan och vet hur vi ska forma vårt samhälle, utan att behöva likna övriga Europa, genom hans ideologi.

På samma gång som det kan ses som om bloggaren sätter sig själv på ”högre hästar” är det en del av den politiska argumentationen. Retoriskt sett så blir en politisk argumentation ett sätt att argumentera för sin egen åsikt kontra motståndarens. Man skulle alltså kunna säga att samtidigt som dessa två bloggare driver en politisk argumentation genom att tillrättavisa andra och genom att kritisera samhället, blir det ett sätt för dem att sätta pekpinnen på det som andra skulle kunna göra bättre. Det är en politisk argumentation i perspektivet av att de vill

”organisera verklighetsuppfattningen och erfarenheterna hos dem som ska övertygas på ett sådant sätt att de uppfattningar som framställs uppfattas som naturliga och självklara.”⁸²

Men det är också ett sätt att sätta sig själv på ”högre hästar” eftersom det i takt med att bloggarna argumenterar för sin politiska åsikt blir det kritik mot det nuvarande läget. Det nuvarande läget är någon annans ansvar som borde kunna göras bättre och då av ideologin som bloggaren själv företräder.

Det kan alltså ses vara en hårfin skillnad mellan den politiska kommunikationen och de ”höga hästar” som författarna sätter sig på. Dock visar materialet att det väger över mer åt ett håll och att författarnas sätt att anbringa pekpinnar blir viktigare än att föra en saklig och välargumenterad politisk diskussion.