5. RESULTAT/ANALYS
5.2 Prestation – så påverkas intervjupersonernas självbild av den respons de får som producenter
Intervjupersonernas självbild påverkas främst av det innehåll de tar del av på Instagram, men de påverkas även när de agerar som producenter. Trots att de inte publicerar särskilt ofta lägger majoriteten av dem stor vikt vid vad de publicerar och hur de vill uppfattas när de väl gör det.
Här
påverkas
de av de styrande mekanismerna som förväntningar, normer och det som ger mest bekräftelse samt att de även här påverkas av jämförandet med andra när de väljer vilket innehåll de ska publicera.Kvinna 5: “/…/ ens personliga
I
nstagram finns det ju en press att det ska se bra ut, att allt ska se snyggt och fint ut.”Kvinna 3: “ /…/ Alltså som jag kan ju ibland känna då att när jag är iväg och gör någonting roligt att det här måste jag lägga ut på Instagram och då så känner jag en liten stress för det och kanske inte njuter lika mycket av att jag faktiskt har det trevligt utan vill skynda mig att få ut det på Instagram.”
Ett tydligt mönster bland alla intervjupersonernas svar är att oavsett om det gäller händelser eller inlägg publicerar de främst när de “gör någonting”. Några av de aktiviteter som
intervjupersonerna själva uttrycker värde i att publicera är att resa, äta mat och att umgås med vänner, eller när det händer någonting som kan uppfattas som att intervjupersonen har roligt eller trevligt.
Kvinna 1: “Ja men om jag är iväg någonstans på en resa eller någonting så är det oftast liksom bilder på platser jag har varit på. Eller händelser eller en aktivitet eller, ja.”
Kvinna 6: “/.../ när jag har varit och rest har jag lagt upp ganska regelbundet ändå /.../
men det är mer om jag har någonting jag vill dela med mig av, men det är väl kanske lite mer den glamourösa sidan. /…/ ja men det är väl allt som ser bra ut. När man är med kompisar, när man har roligt och när man gör roliga saker, det är ju liksom inte vardagslivet som jag skulle lägga krut på.”
Här går det att utläsa ett samband med Goffmans (2020) intrycksstyrning som innebär att intervjupersonerna noggrant kontrollerar och styr de utsända uttryck de ger ifrån sig för att påverka hur andra uppfattar dem när de står på frontstage. Intervjupersonerna står ständigt på frontstage när de publicerar och interagerar med andra på Instagram. Begreppet definition av situation beskriver Goffman (2020) som viktigt inom intrycksstyrning, det är någonting som går att applicera på intervjupersonernas Instagram-användande då de uttrycker att de främst vill publicera innehåll som kommer att bli uppskattat. De går att tolka som att de har läst av situationen och den sociala miljön som råder på Instagram och agerar därefter.
Kvinna 5: “Jag brukar posta mycket mat och sånt för jag vet att det är folk intresserade av.”
Kvinna 3: “/…/ jag lägger ju oftast bara ut bilder på mig själv och det tänker ju jag kan uppfattas som att jag är egenkär men jag har ju också märkt att det är ju det jag får likes på, /…/”
Tidigare forskning har visat på att ett dagligt Instagram-användande har lett till att individen har blivit så van att bli objektifierad att det har blivit en bestående personlig egenskap (Garcia et al., 2020). Det går att utläsa ett liknande mönster hos majoriteten av intervjupersonerna i denna studie då de är medvetna om vad som genererar mest respons när de publicerar och då väljer att enbart lägga upp de sakerna för att få bekräftelse i form av likes och kommentarer. Det går att uppfatta som att intervjupersonerna till viss del gör sig själva till ett objekt som passar in och är rätt, vilket de får positiv respons på.
Att få respons och bekräftelse på sin person från människor runt omkring är enligt Cullberg (2005) en viktig faktor när en individ bygger sin självbild och är någonting som pågår genom hela livet. I och med detta går det att förstå varför intervjupersonerna försöker att rätta in sig efter hur de tror att de måste vara.
Tre av sex intervjupersoner säger uttryckligen att de påverkas av likes. De beskriver att de blir glada eller att det kul när någon gillar vad de lägger ut. Vilket tyder på att de får bekräftelse av likes. Men samtidigt säger de att det skapar ett ständigtjämförande och att bristen på likes kan leda till en negativ effekt på måendet och även en negativ effekt på deras självbild. Det visar ett mönster av en rädsla för otillräcklighet om intervjupersonerna inte får tillräckligt mycket bekräftelse.
Kvinna 3: “Det påverkas jag av, absolut. Det känns ju kul liksom när många gillar och lägger man ut en bild som man inte får så mycket likes på, det är klart att man funderar lite på varför liksom.”
Kvinna 4: “Ja det är definitivt en kick när man får det /.../. /…/ men det blir man ju glad av, man vill ju ha det. Alltså skulle man få fem likes så kanske man hade funderat på att ta bort den, vilket är hemskt.”
Det går även i linje med Goffmans beskrivning av att definiera situationen, vilket han menar är ett verktyg att ta till för individer i sociala situationer, alltså när de står på front stage för att åskådarna ska gilla vad de ser och för att individen ska passa in på den sociala scenen. Enligt Lindgren (2018) skapar sociala medier ännu ett utrymme för människan att ständigt skapa och forma en bild av sig själv inför andra, det vill säga, arbeta med den egna självbilden. Det är tydligt att intervjupersonerna vet vad som är lämpligt att lägga ut och inte.
Kvinna 6: “Jag skulle inte lägga ut bilder på mig själv när jag är nyvaken, eller bara så där, ja men, sånt tråkigt vardagsgrejs skulle jag väl inte lägga upp.”
Kvinna 3:”/…/Jag skulle nog inte lägga… alltså vardagliga bilder, vardag liksom. Ja men jag tänker någonting som inte är intressant, sådant som inte är intressant för andra liksom./…/”
När det kommer till kommentarer är resultatet mer splittrat och avviker till viss del från det majoriteten av intervjupersonerna sagt tidigare. Tre av dem säger att de upplever att det är svårt att ta åt sig av kommentarer av anledningen att de inte känns genuina eller äkta, trots det säger två av personerna att de ändå blir glada när de får kommentarer.
Kvinna 3: “Ja…nej men jag vet egentligen inte alltså jag tänker att kommentarerna, jag tar inte åt mig så mycket av dem, de betyder inte så mycket egentligen. /…/ det känns som att man kommenterar för att vara snäll.”
Kvinna 6: “/…/ även om man vet att det är bara inte är så äkta egentligen så blir man väl ändå påverkad och glad när folk kommenterar.”
Forskaren: “Varför blir du glad då?”
Kvinna 6: “Bekräftelse. Och det är väl egentligen hela konceptet med alla sociala medier och varför folk har sociala medier. För man gillar bekräftelse… Ja.”
Den tredje intervjupersonen påverkas inte av kommentarerna då hon upplever att det inte går att lita på dem.
Kvinna 2: “Nej där påverkas jag nog inte så mycket. Alltså får man fina kommentarer har jag svårt att ta emot, alltså så här ja ja men de vill bara vara snälla, så. Och några negativa kommentarer får jag inte så det kan jag inte påverkas av.”
Forskaren: “Vad tror du det beror på att du tänker att de bara ska vara snälla?”
Kvinna 2: “Dålig självkänsla.”
Intervjupersonernas agerande på Instagram tyder på att de är medvetna om att de ständigt är betraktade, det går att jämföra med Goffmans (2020) frontstage. Frontstage är ingen plats för vardagliga problem och brister, där ska intervjupersonerna spela en roll som visar deras bästa sida. Detta tydliggörs i fem av sex intervjupersoners svar, då de lägger stor vikt vid att anpassa sina publiceringar för att ge ett positivt utsänt uttryck till åskådarna (andra användare).
Kvinna 3: “Oftast så är det väl när man när jag gör någonting trevligt och man vill…ja egentligen varför. Ja men jag skulle väl säga att det är väl för att visa andra hur trevligt man har det.”
Hälften av alla intervjupersoner säger uttryckligen att de i någon form tänker på hur de uppfattas på Instagram. Trots att det omöjligt går att veta hur någon annan tänker litar vi enligt Goffman (2020) ofta på den förutbestämda bild vi har av en person och bygger därefter en föreställning om hur den personen hade reagerat eller agerat i den specifika situationen, som vi i sin tur tolkar som den sanningsenliga bilden. Det Goffman beskriver gör att man kan tolka det intervjupersonerna säger som att de redan innan de publicerar funderar på hur deras publiceringar kommer att mottagas av andra. Även Lindgren (2017) refererar till Goffmans teatermodell när han beskriver att processen att ta en bild, radera den och ta en till samt redigera
och så vidare, är någonting han beskriver sker i vad han kallar back region, vilket kan liknas vid Goffmans (2020) backstage. När individen sedan bestämmer att bilden är tillräckligt duglig för att visa omvärlden publiceras den i vad han benämner som front region, som kan jämföras med Goffmans (2020) frontstage.
Kvinna 4: “ /…/ Ska jag lägga upp nått så tänker jag på det ganska mycket och då kan det till och med kännas ganska jobbigt ibland. Nä men jag kan nog lätt tänka “kan jag skriva så här” speciellt om det är lite längre texter där man är lite öppen. Man oroar sig vad folk ska tänka, som man gör i många andra fall. Även om det kanske är helt orimligt.”
Kvinna 6: “Säkert mer än vad jag tror. Jag tänker att jag inte tänker på det, men det gör man väl varje gång man ska lägga ut någonting. Så jag vet inte riktigt i vilken utsträckning men det är klart man bryr sig. Speciellt jag som faktiskt begränsar mina inlägg. Det är klart att man tänker lite extra på vad man lägger ut och inte eftersom att jag inte lägger ut var som helst, då blir det väl att man tänker lite mer på hur folk ska uppfatta en också.”
Den andra hälften säger att de inte tänker på det, men alla har tidigare uttryckt vad de inte skulle lägga ut och varför, vilket skulle kunna tyda på att de ändå tänker på att hur de uppfattas på
I
nstagram, även om det inte sker aktivt.Kvinna 5: “Ja men man vill inte att folk ska tycka, eller man vill väl att folk ska tycka att man är fräsch, och då vill man inte att folk ska se det där. /…/ Ja men man vill ju ändå uppfattas som en fräsch och fin person, inte som någon som är… Eller alltså, det är ju viktigare att ha en fin fasad än en ful.”
Forskaren: “I vilken utsträckning tänker du på hur du uppfattas på
I
nstagram?”Kvinna 5: “Inte så mycket faktiskt, det var mer när man var yngre. Men just nu inte s
å
mycket alls faktiskt.”Det verkar som att flera av intervjupersonerna strävar efter att visa upp en idealiserad bild av sig själv, där svaren går att uppfatta som att alla intervjupersoner, på ett eller annat sätt, vill framstå som duktiga och attraktiva personer som har ett bra och roligt liv. Även här tyder intervjupersonernas svar på att de söker bekräftelse för att bygga deras självbild (Cullberg, 2005).
På samma sätt som det enligt Goffman (2020) finns styrande mekanismer i vardagen som påverkar hur individer interagerar med varandra, verkar det även finnas på Instagram.
Intervjupersonerna känner ett ständigt anpassningstryck att följa de förväntningar, normer och regler genom att anpassa sig själva och det innehåll som de delar på grund av de styrande mekanismerna som alltid finns närvarande. Detta tyder även på ett reflexivt mönster hos intervjupersonerna, där de både påverkas och påverkar de ideal som de upplever på Instagram.
Kvinna 2: “Det är nog dels en fråga om vad jag tycker att, ja men det här borde alla se att jag gör, typ. Antingen för att det är kanske någonting ovanligt man gör eller för att det är så här, se på mig vad duktig jag är.”
Återigen syns ett mönster av att intervjupersonerna letar bekräftelse. De strävar efter att framstå som duktiga och att de har roliga liv men uttrycker också att de påverkas negativt av att se andra duktiga och attraktiva personer som har ett bra och roligt liv. Även här är anpassningstrycket tydligt och det går att tolka som att det hänger ihop med majoriteten av intervjupersonernas mående. De styrande mekanismernaär ständigt närvarande och upprätthålls på Instagram genom användarna. I det sociala mötet, vilket sker när två användare interagerar eller tar del av varandras innehåll, blir individerna bedömda som rätt eller fel. Det är tydligt att intervjupersonerna vet om att de ständigt blir bedömda och att bli påmind om de attribut som de
ständigt bör leva upp till verkar skapar en känsla av otillräcklighet hos intervjupersonerna. Det blir som en cirkel av prestationsångest som aldrig bryts (Goffman, 2020).
Kvinna 6: “De som är ute och reser hela tiden, typ influencers, tjejer i 20-årsåldern, som bara lägger ut på märkeskläder och dyra resor och då känner jag att jag får prestationsångest.”
Kvinna 5: “/…/ om man ska gå tillbaka till influencers så är det ju väldigt mycket resa och sånt där och då känner man väl att man så här, ja vad är ens egen mening med livet typ. Alltså typ att det känns som att man inte kommit så långt. /…/ Jag tänker mest karriärsmässigt.”
Resultatet genomsyras av ett mönster av anpassningstryck då intervjupersonerna verkar vilja anpassa sig själva efter de normer som finns på Instagram (Goffman, 2020).
Förutom ovanstående resultat, blir detta även tydligt när samtliga intervjupersoner talar om vilka krav de har för att ett Instagramkonto ska vara intressant. Samtliga intervjupersoner säger att ett konto måste innehålla vissa egenskaper för att vara intressant i deras ögon. Dessa är:
händelserikt, regelbunden uppdatering och att innehållet är någonting de är intresserade av. Fem av sex intervjupersoner säger att deras Instagramkonton är tråkiga på grund av att de saknar ett eller flera av tidigare nämnda egenskaper. Då de inte följer de normer och krav som de upplever finns på Instagram gör sig den inre kritikern återigen påmind genom att använda vad Cullberg (2005) beskriver som negativa etiketter vilket innebär att individen smutskastar sig själv genom negativa påståenden som i det här fallet “tråkig”. Intervjupersonernas svar tyder återigen på att de är medvetna om att de står på frontstage och blir bedömda av de andra användarna som tar del av deras innehåll.
Kvinna 2: “Oj, det är nog ganska tråkigt. Alltså just för att jag lägger inte upp så mycket längre. Det var nog roligare förr. Och sen tror jag mycket pandemin också har påverkat
en när man inte har fått resa och sådant för det är också…sådana bilder är ju kul att lägga upp och stories från när man är utomlands.”
Kvinna 4: “Det är ganska tråkigt /…/ Jag lägger inte ut så jättemycket eller jätteofta och som sagt, jag tycker att jag är ganska privat av mig och det skulle jag säga att mina bilder också är. Alltså ganska neutrala och inte så spännande.”
Även om flera av intervjupersonerna upplever sina egna konton som tråkiga och att de inte uppfyller sina egna krav på ett intressant konto, säger fem av sex intervjupersoner att de inte vill förändra någonting med sina konton. Det går att tolka på två sätt, antingen går intervjupersonerna emot anpassningstrycket, eller så blir anpassningstrycket för stort för att orka efterleva.