Problem: Även om ”Den goda affären 2020” hade svar på vad som har högst värde för att

tillfredsställa nu levande och framtida generationers behov så säger inte ”Den goda affären 2020” något om hur vi ska hantera det värdet.

Lösning: Det högsta värdet enligt Den hållbara utvecklingens etik är att tillgodose nu levande människors grundläggande behov samt framtida generationers grundläggande behov (G1, G4) Den hållbara utvecklingens etiks tre viktiga ekologiska insikter (A) människan är en

integrerad del av naturen, (B) naturresurserna är inte outtömliga och (C) naturen har en begränsad tålighet, berättar om komplexiteten då vi ska hantera det högsta värdet, att tillgodose grundläggande mänskliga behov.

Enligt (G4) bör vi nyttja naturresurserna med hänsyn till framtida generationers behov och vi bör enligt (H2) nyttja naturresurserna effektivt och långsiktigt.

Enligt (G3) behöver vi inom varje generation människor uppnå en mer rättvis fördelning av resurserna. (H1)Vi bör sträva efter en ekonomisk tillväxt så länge som den bidrar till att alla människors grundläggande behov tillfredsställs samt att den sker på ett ekologiskt sätt. Den hållbara utvecklingens etik visar hur vi ska hantera det högsta värdet och vad riktigt handlande består i, detta kan vägleda offentlig upphandling i beslutssituationer.

Delresultat

Vi kan se att Den hållbara utvecklingens etik övergripande löser konflikter, utmaningar, luckor och vägleder i de överväganden som föreligger i ”Den goda affären 2020”. Den hållbara utvecklingens etik skulle kunna ligga till grund för en omarbetning av lagen om offentlig upphandlings principer samt en omarbetning av villkor för den goda affären.

Men är Den hållbara utvecklingens etik den enda miljöetiska moralteorin och vad talar för och emot den etiken?

Analys och diskussion

Något som talar emot Den hållbara utvecklingens etik är mänsklighetens oförmåga att hantera bland annat principen om intragenerationell rättvisa i förhållande till intergernerationell rättvisa. Det blir en stor konflikt mellan människors behov här och nu i jämförelse med vårt ansvar för att säkerställa att framtida generationer får ett klimat och en miljö de kan leva i. Den konkreta spänningen uppstår mellan hur man ska prioritera mellan det ekologiska

ansvaret i förhållande till det sociala ansvaret, där det ekonomiska perspektivet syftar till att ta ett socialt ansvar för andra människor. Callicott lyfter fram vår svårighet att ta tag i de

problem vi ser vad gäller hållbarhet. Han lyfter fram det geografiska långa avståndet till andra människor samt det tidsmässiga avståndet till framtida generationer hindrar oss från att

agera.118

Den hållbara utvecklingens etik är intergenerationellt antropocentisk och frågan är då hur stor befolkningstillväxten får bli och vilka konsekvenser en stor befolkningstillväxt kan få för hur vi ska tillgodose framtida generationers behov. Enligt Världskommissionen kan en hållbar

118 _{J. Baird Callicott, ”The Temporal and Spatial Scales of Global Climate Change and Limits} of Individualistic and Rationalistic ethics”, Royal Institute of Philosophy Supplement, nr 69, 2011, s. 111

utveckling endast komma till stånd om befolkningens storlek och tillväxt är i balans med förändringarna av ekosystemens produktionsförmåga.119

Ett annat problem Den hållbara utvecklingens etik står inför är hur vi ska veta vilka behov framtida generationer har. Stenåldersmänniskan hade nog svårt att föreställa sig vilka behov nutidens människor har och på motsvarande sätt har vi svårt att veta vilka behov framtida generationer kommer att ha. Men vi kan nog utgå ifrån att de precis som vi behöver frisk luft, rent vatten samt föda och inte tolererar vilka klimatförändringar som helst. Hur omfattande är då våra förpliktelser mot framtida generationer? Stenmark beskriver två rimliga alternativ. Vi har en förpliktelse att nyttja naturresurserna på ett sådant sätt att framtida generationer kan tillgodose sina grundläggande behov, alternativt att vi kan säkerställa att framtida

generationer kan förvänta sig att uppnå en likvärdig levnadsstandard som nu levande generationer har.120

En annan fråga vi behöver ta ställning till är hur långt in i framtiden vi har ett ansvar? Stenmark resonerar att eftersom våra möjligheter att känna till avlägsna generationers behov och intressen är begränsade är det rimligt att vi endast har förpliktelser vad gäller att förvara och reducera radioaktivt avfall, begränsa växthuseffekten, inte äventyra ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga, inte orsaka naturkatastrofer eller klimatförändringar.121 Människor tenderar att ha olika natursyn i olika kulturer och religioner, även inom Sverige. Olika världsbilder för med sig olika perspektiv på relationen mellan människa och natur. Om vi ska ha en enda miljöetik, vems världsbild ska den då utgå ifrån? Är den västerländska natursynen den enda sanna? Stenmark beskriver hur grundläggande värderingsförändringar håller på att ske. Framförallt bland unga människor är det inte längre självklart att människan har den särställning som hon tycker sig ha haft tidigare i historien. Det sker en förskjutning från antropocentrism till biocentrism och ekocentrism, enligt Stenmark.122 Nackdelen med Den hållbara utvecklingens etik är att den bygger på den västerländska antropocentriska etiken och frågan är om antropocentrismen verkligen är det värde som den framtida globala etiken ska bygga på. Utgångspunkten för Den hållbara utvecklingens etik är västerländska miljödokument från 1988 och framåt som bygger på västerländska värderingar där människan står i centrum. De globala hållbarhetsmålen visar vad världens länder har kommit överens om, frågan är om det verkligen är den västerländska etiken som ska få fortsätta att råda. En del miljöetiker menar att det är på grund av just den antropocentriska etiken som vi idag lever i klimatförändringar som hotar det mänskliga samhället.

Rimligen skulle även andra miljöetiska moralteorier kunna lösa de miljöetiska problemen i ”Den goda affären 2020”, men resultatet skulle sannolikt bli helt annorlunda beroende på vem och vad som har egenvärde och instrumentellt värde och vem och vad som har direkt moralisk status.

Andra miljöetiska moralteorier

Som ett alternativ till antropocentrism har det inom miljöetiken vuxit fram två olika paradigm, ekocentrism och den biocentrism. Jag har tidigare presenterat dessa moralteorier i kapitel två då jag hanterade värdefrågan.

Det som främst skiljer ekocentrism och biocentrism från antropocentrism är i synnerhet deras värdeteorier och deras vidare syn på moralisk status. Ekocentrism och biocentrism fokuserar

119 _{Stenmark, s. 54} 120 _{Stenmark, s. 67} 121 _{Stenmark, s. 69} 122 _{Stenmark, s. 183-184}

inte på mänskligt välmående utan snarare på naturlig blomstring generellt. Biocentrismen tillskriver alla levande organismer en direkt moralisk status, ekocentrismen tillskriver ekologiska helheter direkt moralisk status.

Syftet med varför jag vill lyfta fram andra miljöetiska moralteorier är för att påvisa betydelsen av att en miljöetisk moralteori löser miljöetiska problem i offentlig upphandling men att lösningarna blir olika beroende på vilken miljöetisk moralteori man tydligt och medvetet väljer.

Vad skulle hända om vi valde biocentrismen eller ekocentrism som miljöetisk moralteori för offentlig upphandling?

Biocentrism

Det finns många olika moralteorier inom biocentrismen, så som livsvördnadsetiken,

naturrespektetiken och hierarkisk biocentrism, men jag kommer bara övergripande redogöra för hur biocentrismen som helhet hanterar värdefrågan samt moralisk status.

Lite förenklat kännetecknas biocentrismen av att det inte bara är människor som har ett egenvärde, utan att alla levande organismer har ett egenvärde.123 _{Många av de som}

förespråkar biocentrism anser inte att det ekologiska systemet har ett värde i sig utan att det är individerna och organismerna som i synnerhet ska respekteras, systemet har endast ett värde för att främja olika arters utveckling och välbefinnande.124 Biocentrismen menar att det inte bara är människan som har en direkt moralisk status, utan alla levande varelser så som växter och djur, har även de direkt moralisk status.125

Vilka konsekvenser skulle detta få för hållbar offentlig upphandling?

Enligt biocentrismen har inte bara människan ett egenvärde och därför har inte heller människans behov något högre värde än någon annan levande varelser. Så som jag tolkar biocentrismens så är alla levande varelser och organismer samhällsmedborgare och alla levande varelsers behov är av högsta värde.

Alla levande varelser har direkt moralisk status. Om jag skulle översätta det till värdekedjans problem med de som har indirekt moralisk status (de som arbetar i produktionen och som påverkas av produktionen) har inte människan någon högre status i värdekedjan än någon annan levande varelse. Vilka konsekvenser kan det då få för offentlig upphandling som ska ta miljöhänsyn, samt social- och arbetsrättslig hänsyn?

Om vi skulle tillämpa biocentrismen inom offentlig upphandling så behöver ”Den goda affären 2020” definieras om, då den ska tillgodose alla levande varelsers behov, inte bara människans. Om biocentrismen fick råda inom offentlig upphandling krockar den med ”Den goda affären 2020”, med EU-direktivet och FNs globala hållbarhetsmål som alla är

antropocentriska.

Torpman lyfter fram att ju fler individer och organismer en moralterori bör ta hänsyn till desto större blir risken för inre stridigheter.126 Biocentriker brukar också påpeka att alla jordens levande varelser utgör förutsättningarna för varandras existens. Torpman beskriver hur detta torde innebära ett ihoplappande av egenvärden och instrumentella värden.127

123 _{Stenmark, s. 82}

124 _{Namli och Grenholm, s.271} 125 _{Torpman, s. 133}

126 _{Torpman, s. 155} 127 _{Torpman, s. 156}

Ekocentrismen

Många miljöetiker anser att varken en antropocentrisk eller en biocentrisk etik är tillräcklig för att kunna hantera människans hot mot miljön, det vill säga människans hot mot alla organismer, djur och människor samt det ekosystem vi alla lever i. Människan har blivit sin egen fiende genom att försätta det ekologiska systemet i obalans.

Ekocentrismen lägger större vikt vid helheter och ekologiska system. Enligt ekocentrismen har vi ett moraliskt ansvar för allt och alla som ingår i det ekologiska systemet, inte bara individerna och organismerna utan även floder, berg, glaciärer, skogar med mera. Enligt ekocentrismen har ekosystemet dessutom ett egenvärde, i sig självt, och inte bara som ett försörjande system för alla individer i systemet.

Ekocentrismen finns som både stark och svag ekocentrism. Den starka ekocentrismen förespråkar att det endast är ekologiska helheter som har ett värde för sin egen skull, medan individer är värdefulla om de bidrar till helhetens och gemenskapens bästa. En svag

ekocentrism menar att helheter och enskilda individer alla har ett värde för sin egen skull.128 Den starka ekocentrismen anser att de ekologiska helheterna är viktigare än delarna. Stenmark skriver att det då innebär att om de olika delarna kommer i konflikt med helheten så går helheten, det ekologiska systemet före individerna.129 Delarna (så som människor, djur, växter) har ett värde i sig men när de enskilda delarna kommer i konflikt med varandra så gäller principen om att den del som mest bidrar till helheten får gå före.

Lite förenklat är det primärt viktigaste för ekocentrismen stabiliteten hos biosfären som

helhet.130 Den starka ekocentrismen ger enbart de ekologiska helheterna direkt moralisk status. Medlemmarna i den ekologiska helheten så som människor, djur, växter och andra levande varelser har endast ett instrumentellt värde. Det instrumentella värdet hos de enskilda individerna avgörs av den roll de spelar i den biotiska gemenskapen, den samfällighet som alla levande varelser utgör ihop.131

Vad skulle då hända med offentlig upphandling om vi tillämpade den starka ekocentrismen? Enligt den starka ekocentrismen skulle samhället bestå av den samfällighet som utgörs av alla levande varelser tillsammans i en ekologisk helhet. EU-direktivet och de globala

hållbarhetsmålen är antropocentriska och passar inte helt ihop med tanken om att

samhällsproblem skulle omfatta ekologiska helheter, där endast de ekologiska helheterna har ett egenvärde .

Den starka ekocentrismen är oerhört kunskapskrävande, eftersom den förutsätter kännedom om hur ekosystemen påverkas för att vi ska kunna avgöra vad som är riktigt att göra, skriver Torpman.132 Och ska människan alltid ge vika för de ekologiska helheterna?

Stenmark beskriver att ingen annan miljöetik omfattar så många varelser och processer att ta hänsyn till som i ekocentrismen. Miljöetiken omfattar inte bara människor utan även enskilda djur och växter och dessa omfattas av ekologiska helheter som arter och ekosystem.133 Därför blir det komplext att veta vilka handlingsprinciper och prioriteringsprinciper som är etiskt rätt då många olikas egenvärde och systemvärde kan komma i konflikt med varandra.

128 _{Namli och Grenholm, s.274} 129 _{Stenmark, s.108}

130 _{Torpman, s. 157} 131 _{Torpman, s. 158} 132 _{Torpman, s. 163} 133 _{Stenmark, s.116}

Stenmark resonerar runt svårigheten att se delarna och helheten samtidigt och hur ska vi tänka då vi har moraliska plikter mot ekosystemet. Han menar att vi kan använda samhällen,

organisationer och företag som metafor. Hur får vi ett företag att blomstra? Där går företagets värde före individernas. På motsvarande sätt kan vi resonera om vilka villkor ett blomstrande ekosystem behöver. Vad som är gott för en helhet är inte alltid gott för delarna, på precis samma sätt som det är för ett företag och ett samhälle. Det som är bra för en djurart behöver inte vara bra för individen.134 Stenmark anser att det miljöetikerna inte alltid är överens om vad som krävs för att vårt ekosystem ska blomstra. Vad är det vi behöver göra, varför ska vi göra det och hur ska vi göra det?

Tänk om vi skulle anta en motsatt värdekomponent och utrycka att det är det ekologiska systemets behov som bör stå i centrum för vår omtanke, att en miljöåtgärd eller ett

miljöprogram ytterst ska bestämmas på basis av den effekt den har på det ekologiska systemet. Vilka konsekvenser skulle det kunna få om människans behov inte är det viktigaste utan att det är det ekologiska systemet som har ett högre värde. Då kanske vi konstaterar att vi är för många människor på jorden. Ett miljöprogram skulle då exempelvis kunna omfatta

begränsningar i barnafödandet och begränsningar i sjukvård. Det är kanske bättre för det ekologiska systemet att en människa dör än att hon har en rad mediciner som påverkar det ekologiska systemet negativt. Om vi satte det ekologiska systemet före människans behov och satte människans värde på samma nivå som alla andra djur skulle det kanske bli nödvändigt att montera ned det uppbyggda mänskliga samhället. Vad som har värde får alltså

konsekvenser och jag har svårt att se att vi som människor inte skulle värdera vår egen art först, oavsett kultur och religion. En etik som har en annan värdekomponent än

intergenerationell antropocentrisk får nog svårt att vinna människors tillit och förtroende oavsett världsbild. Men jag är ändå nyfiken på vad som skulle hända med offentlig

upphandling om vi på motsvarande sätt som i ekocentrismen gav ett blomstrande samhälle ett egenvärde, där samhället har ett högre värde än individen.

Avslutningsvis

Vi har nu fått svar på den tredje frågan i uppsatsen. Vi har sett att miljöetiska teorier lämnar ett väsentligt bidrag i lösningen på de miljöetiska problem (en summering av utmaningar, konflikter, luckor och överväganden) som uppstår i offentlig upphandling, då de ska följa villkoren i ”Den goda affären 2020”. Den hållbara utvecklingens etik skulle kunna vara den miljöetiska moralteorin som offentlig upphandling kan använda sig av då de ska göra ett omtag av lagen om offentlig upphandling.

I nästa kapitel drar jag slutsatser om en miljöetisk teori kan lämna ett väsentligt bidrag för att lyfta fram, begripliggöra och lösa de miljöetiska problem som offentlig upphandling står inför och ge svar på hur offentlig upphandling miljöetiskt ska värdera olika anbud för att kunna välja den leverantör som gör störst social, ekologisk och ekonomisk samhällsnytta med syfte att nå de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

134 _{Stenmark, s. 117}

Kapitel 4: Resultat, analys, diskussion och slutsats

I det här kapitlet backar jag tillbaks till problembeskrivningen, syftet med uppsatsen, samt redovisar resultatet av frågeställningarna. Vidare analyserar jag resultaten, diskuterar dem och drar sedan slutsatser.