Produktion – från idé till sändning av program 2

I

–

1

Lade två idé- och planeringsdagar hela två veckor innan egentlig produktionsstart.

Tänkte att det är bra att vara ute i god tid med att avtala tid med intervjupersoner. Också för att motverka att ta viktig produktionstid till att sitta och ringa, något som ju tog mycket tid i förra produktionen.

Började med att återvända till anteckningarna från brainstormingen jag gjorde till program 1. Fastnade direkt för ämnet kommunikation som känns inspirerande och uppslagsrikt. Det fanns så många olika vinklar jag kunde välja:

Hur kommunicerar olika djur? Hur fungerar kommunikationen mellan människa och djur? Kan man verkligen kommunicera med djur genom att läsa deras tankar?

Människans ibland icke-fungerande kommunikation – och missförstår också andra djur varandra?

Testade att göra en liten mindmap för att få grepp om de olika idéerna.

Upplägget skulle vara detsamma som i program 1, dels för att kunna göra eventuella jämförelser men också mycket för att just arbeta in programformatet är en av grundidéerna till hela projektet.

Märkte dock på omfånget av idéerna att det blir svårt att hinna på en timme och

bestämde att program 2 skall vara antingen en och en halvtimme, eller två timmar, långt.

Bestämde också från början att det jag ville fokusera på i det här programmet, är att låta olika sidor komma till tals. Eftersom djurkommunikation på vissa sätt kan vara ett kontroversiellt ämne så kändes det viktigt.

P

–

3

Försökte ha högt tempo med letandet efter personer från början, och börja tidigare.

Hade en tanke om att jag ville ha med vissa personer i alla program, som en stomme. Till exempel biologen Lars-Åke Janzon. Pratade med honom via telefon och frågade om han ville ställa upp i program 2 också, och det ville han. Det kändes mycket skönt att ringa någon som man pratat med tidigare – att slippa introducera mig själv, min programidé

och projekt. Detta är nog fördelen med att ha ett inarbetat programkoncept... Vi bokade en tid för intervju.

När det kommer till språk och kommunikation, så kändes det gjutet att ha med en lingvist i programmet. Har genom ett tips tidigare hört talas om en lingvist som heter Mikael Parkvall, och sparat denna idé som jag nu plockar fram. Jag googlar honom på internet, och han verkade vara en rolig och intressant person som har skrivit böcker – och har även åsikter kring djur!

Jag jagade honom via hans mail som är den enda kontaktvägen som att står att finna.

Efter en hel del om och men så lyckas vi boka en tid för telefonintervju. Kände mig mycket nöjd, Parkvall verkade ha roliga idéer och skulle nog utgöra ett bra komplement till de andra personerna.

Men skulle ju också vara på plats, Att själv vara på plats och göra saker, skita ned sig och bli blöt (Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03), och ville ut och göra reportage.

Letade runt på nätet länge och väl efter intressanta personer inom området.

Hittade dels en person, som jag här väljer att hålla anonym på grund av att vi senare inte helt kom överrens (mer om det nedan). Vi pratades vid på telefon vid några tillfällen.

Personen skulle enligt uppgift vara bra på att kommunicera med djur och verkade ha intressanta idéer om djurkommunikation. Vi bokade en tid när jag skulle komma på besök och göra reportage.

Ville dock göra något mer reportage, då jag ville försöka vara ännu mer på plats i det här programmet än i det förra.

Letade vidare på internet och hittade Lasse Lindvall, som håller på med hästar och Westernridning, som är en ridstil som handlar mycket om kommunikation mellan häst och människa. Har tidigare hört talas om denna Lasse och att han kallas för

”hästprataren”. Verkade ju spännande och det kändes mycket angeläget att ha med honom i programmet.

Började söka honom via telefon, men det var besvärligt att få till en möjlighet att träffas då han ständigt reser runt i Norrbotten och jobbar, och jag i min tur, kände att det inte var någon bra idé att lägga ned tid på att resa till en annan ort än gång till. Men plötsligt så öppnades en möjlighet och han kunde komma förbi Pite Ridklubb. Vi bestämde en tid.

Det kändes som att jag hade fått en flygande start på program 2 och jag jobbade vidare med tillförsikt. Planen om att boka tidigt hade fungerat bra.

Hade inte alls lika mycket frågor som snurrade i huvudet kring produktionen som i förra programmet, utan kunde mer jobba på nu.

P

–

9

Min tanke om att planera in intervjuer tidigt lönade sig, och redan första produktionsdagen kunde jag sticka ut och göra reportage.

Skulle göra intervjun med personen som hade idéer om djurkommunikation. Åkte iväg med buss till en annan ort i Norrbotten och kände mig som en riktig ”superreporter” på uppdrag.

Intervjun gick helt okej.

I efterhand reagerade personen negativt på min arbetsmetod, på hur vilket sätt jag gjorde intervjun och en mailväxling uppstår.

Vi blev inte helt ense, och ett par dagar senare bestämde jag mig för att inte använda materialet. Detta också för att jag gjorde bedömningen att materialet på intet sätt var omistligt för programmet utan nog kunde ersättas med nåt bättre.

Bortkastad tid, men det får jag ta.

Träffade ”hästprataren” Lasse Lindvall på Pite ridklubb och gjorde intervjun på plats.

Bra med lite utomhus och miljöljud i bakgrunden av intervjun för att få liv i programmet.

Försökte få till att vi skulle göra något också för att få ett komplement till allt prat, och Lasse var medgörlig och visade gärna sina kunskaper. Intervjun blev bra och givande tyckte jag. Spelade även in miljöljud utan att vi pratar, så att jag sedan skulle kunna använda det som bakgrundsljud till en påa om jag vill.

Det fortsatte att gå som på räls – kunde göra intervjuer varje dag på grund av att jag planerade och ringde längre i förväg. Gjorde telefonare med lingvisten Parkvall och han var mycket bra! Rolig, talför och idérik. Även telefonaren med biologen Lars-Åke blev också jättebra. Mycket upplyftande med de här två komponenterna.

Funderade på vad jag behövde mer för material för att komplettera programmet med.

Det kändes som att en del fortfarande fattades. Ett av målen som jag hade med

programmet, var att ge en flerdimensionell bild av kommunikation mellan djur och människa. Tänkte att jag ville väga upp biologens naturvetenskapliga synvinkel och lingvistens kritiska synvinkel. Skulle behöva någon med en annan synvinkel. Kanske kunde en djurkommunikatör och djurtolk vara något? Jag hade hört talas om begreppen men behövde läsa på mer. Letade runt på nätet och försökte reda ut begreppen, vad är skillnaden mellan dem? Ringde runt till en hel del djurkommunikatörer och djurtolkar och pratade med dem. Kom fram till att djurtolkar är de sorters personer som anser sig kunna kommunicera ”ordlöst” med djur och det kändes som ett perfekt komplement till de andra intervjuerna.

Hittade så tillslut Ann Flygare-Nilsson, hon verkade jättebra och vi bokade en tid för telefonare.

Intervjun blev också bra och jag var så nöjd. Nu kändes blandningen komplett!

Hade i alla intervjuer lyckats fullfölja min plan att dels hålla det skapligt kort för att inte få för mycket material, och dels att göra som en ”livepåa” och –ava medan jag har intervjupersonen på tråden. Tänkte att båda dessa saker nog skulle underlätta väldigt mycket när jag nu skulle börja klippa.

Började redigera allt mitt material. Klippte intervjun med biologen och med häst-prataren.

Gjorde en, på förhand, tvåveckors paus i projektet när jag jobbat med andra saker.

När jag var back in business var jag ändå en vecka försenad i min tidsplan. Kanske planerade jag lite fel? Det är svårt att göra en tidsplan som funkar till hundra procent med verkligheten.

Klippte intervjun med lingvisten Parkvall och djurtolken Flygare. Det var lättare att vara lite vårdslös med sina ”darlings” när man är under tidspress. Tog fram stora saxen när jag skulle klippa och det gick, som sagt var, snabbare så.

Letade upp och hittade all musik jag vill ha.

Gjorde enkät på skolan under temat ”Om du skulle kunna samtala med ett djur, vilket skulle det vara?”.

Försökte hitta personer till enkäten i olika åldrar, av båda könen och personer som jag ej

känner sedan tidigare. Det är svårt att hitta folk som vill vara med om man ställer frågan

”Hej, skulle du vilja svara på en fråga?” Upptäckte att det är mycket lättare att få ett ja om jag klämmer in ”...det handlar om djur!” Undrar varför? Jag tror att väldigt många är intresserade av djur (Hageby, 2010) och det återspeglas även i den här situationen.

Klippte ut sju olika enkätsvar till programmet.

Emtenäs i ”Djurradion hissar & dissar” samt Möllevärn i ”Veckans konspirationsteori”

skulle vara med i programmet även denna gång. Hittade passande avsnitt ur tidigare gjorda intervjuer med dem och klippte ut det.

Fick tillslut ihop en liten krönika trots stort motstånd. Var nästan nära att skippa den på grund av tidspressen och bristen på bra idéer. Men tvingade ändå fram något – mycket på grund av att jag bedömde funktionen av den som så viktig. Jag som programledare skall ta plats i programmet, krönikan skall fungera som en introduktion i ämnet och som en språngbräda för olika tankar hos lyssnaren.

Hela tiden under produktionsprocessen räknade jag noga tiden på de olika delarna.

Hade en lista i mitt block där jag från början skrivit upp ungefärliga tider för alla inslag och musik. För varje del som blev färdig, eller musik som blir bestämd, så ändrade jag ramtiden till den exakta tiden. Och räknade om. Får allting plats? Ett av målen var ju att jag skall ha en exakt tid på programmet, och enligt mina beräkningar så borde

programmet bli 1,5 timme. Men det var svårt att veta om det skulle stämma innan alla delar var på plats.

Mitt i slutfasen av produktionen så uppstod plötsligt stora problem med datasystemet på skolan. Själva utsändningssystemet (Jutel RadioMan) för hela radiosektionen drabbades av en databaskrasch och var oåtkomligt för alla studenter.

Detta betydde att jag inte kunde mixa alla komponenter; inslag, musik, trallor, jinglar, med mitt prat och torrsända, som planerat [”tralla”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer].

Att torrsända betyder att göra programmet som om det vore live, samtidigt som man spelar in det för att sedan kunna sända hela och det är ett vanligt sätt att förinspela program som inte skall sändas live.

Jag var istället tvungen att först spela in alla mina prator i studion. Sedan mixa allt

material i efterhand i mitt redigeringsprogram på datorn.

Detta ger samma slutresultat som om jag hade kunnat använda mig av skolans

datasystem, och för lyssnaren så hörs ingen skillnad. Men för mig blev det tidsödande och processen tog cirka ytterligare en dag i anspråk. Till slut så var det klart.

P

Jobbade inte fullt så mycket med bloggen (http://djurradion.blogspot.com/) den här gången, utan fokuserade mer på programproduktionen. Trallorna låg kvar i rotation på PiteFM.

Jag valde att inte sätta upp nya affischer (se bilaga 2 ”Affisch Djurradion”) den här gången eftersom att de gamla satt kvar, bestämde att det fick räcka.

S

Programmet sändes den 19 maj 2011 kl. 19.00-20.30, med repris den 24 maj kl. 22.00-23.30 och den 29 maj kl. 12.00-13.30.