Vad tror du är världens vanligaste djur?: Utveckling av ett populärvetenskapligt radioformat

Vad tror du är världens vanligaste djur?

Utveckling av ett populärvetenskapligt radioformat

Maja Hageby

Filosofie kandidatexamen

Medie- och kommunikationsvetenskap

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Abstract

Title:”’Vad tror du är världens vanligaste djur?’– Utveckling av ett populärvetenskapligt radioformat”

Year: 2011

Author: Maja Hageby Number of pages: 51

University: Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för konst, kommunikation och lärande.

The purpose of this study was to develop the genre of science radio. Curious radio about science to the target group of 18-35 years and as a test topic; animals. Fun, accessible and informative radio. The study was preceded by a preliminary study in which I made qualitative interviews with two professionals in the subject area.

Then I produced radio programs on the basis of the practices that I found in my exploratory study. This essay thus consists mainly of a creative part, which consists of two radio shows in audio format, á 1.07, and 1.30 hours. These programs constitute a final result in the form of a program format, which I think has got both good pedagogical qualities and entertaining qualities, a program that would undoubtedly be able to qualify in today's radio offerings.

Keywords: radio, media and communication studies, popular science, science radio, radio production, genres, radio formats, media, journalism, press.

Sammanfattning

Det här examensarbetet består i huvudsak av en gestaltande del vilken utgörs av två radioprogram i ljudformat, á 1,07 samt 1,30 timmar. Som bilaga till dessa program hör denna rapport, som beskriver hur produktionsprocessen gått till, enligt vilka

förutsättningar samt analyser av resultatet.

Denna studie har föregåtts av en förstudie i form av min B-uppsats. Båda dessa studier sammantaget hade som mål att utveckla genren vetenskapsradio. Nyfiknare radio om vetenskapliga ämnen för målgruppen 18-35 år och som testämne, djur. Rolig,

lättillgänglig och lärorik radio.

Det empiriska materialet i förstudien bestod av kvalitativa djupintervjuer med två yrkespersoner; Anders Johansson och Martin Emtenäs. Frågeställningarna behandlade både frågor av arbetsteknisk karaktär, och mer djupgående om engagemang, intresse, pedagogik och journalistik.

Mot bakgrund av min förstudie och vad jag beskrivit ovan, så var mitt syfte med det här examensarbetet att testa att producera radioprogram utifrån de tillvägagångssätt som jag fann i förstudien. Detta med ”Djurradion”, ett populärvetenskapligt radioformat.

Den här studien bedrevs på det sättet att jag först producerade ett program, utvärderade sedan resultatet och såg vad som kunde förbättras konstnärligt, pedagogiskt och

arbetsmetodsmässigt. Sedan producerade jag ett nytt program, analyserade resultatet och förde sedan en slutdiskussion.

Produktionsprocessen kom mycket att handla om produktionstekniska frågor och liknande som av naturliga skäl tar stor plats i utvecklingsfasen av ett programformat.

Slutresultatet var ett programformat som jag anser både har goda pedagogiska egenskaper och underhållande kvalitéer, ett program som utan tvekan skulle kunna platsa i dagens radioutbud.

Kontaktuppgifter

Författare Maja Hageby

majahageby@gmail.com 076-236 87 66

Handledare Patrik Häggqvist patrik.haggqvist@ltu.se 0911-727 60

Examinator

Seppo Luoma-Keturi seppo.luoma-keturi@ltu.se 0911-727 20

Innehållsförteckning Rapport

1. Inledning

1.1 Bakgrund ... 5

1.2 Syfte ... 8

1.3 Tillvägagångssätt ... 10

2. Genomförande 2.1 Produktion – från idé till sändning av program 1 ... 13

2.2 Programutvärdering av program 1 ... 20

2.3 Produktionsutvärdering av program 1 ... 27

2.4 Produktion – från idé till sändning av program 2 ... 29

2.5 Programutvärdering av program 2 ... 35

3. Slutdiskussion ... 42

4. Tack ... 46 Källförteckning

Bilaga 1 Ordlista radiotermer Bilaga 2 Affisch Djurradion Bilaga 3 Affischering

1. Inledning

1.1 Bakgrund

[Det här examensarbetet består i huvudsak av en gestaltande del vilken utgörs av två radioprogram i ljudformat, á 1,07 samt 1,30 timmar. Som bilaga till dessa program hör en rapport, och det är den som du just nu håller i handen. Rapporten beskriver hur

produktionsprocessen gått till, enligt vilka förutsättningar samt analyser av resultatet.

Ljudfilerna med radioprogrammen finns att tillgå i anslutning till uppsatsen och skulle du sakna tillgång till dem, kontakta uppsatsförfattaren viamajahageby@gmail.com]

Hur kan man förbättra vetenskapsradiogenren? Det var med den frågan som utgick från när jag påbörjade arbetet med min B-uppsats våren 2010.

Tankarna kring ämnet hade börjat gro under hösten 2009 då jag började experimentera med ett programformat som utgjordes av populärvetenskapligt radio med fokus på djur.

Detta resulterade i programmet ”Djurradion”. Djurradion var, på experimentstadiet, ett program i entimmasformat med musik, telefonintervjuer, reportage, gäster och

återkommande programpunkter såsom tävlingar, kåserier och humoristiska inslag.

Om vi för en kort stund blickar bakåt, så kan vi konstatera att den svenska radion har en lång tradition av att göra vetenskapsradio – även om den journalistiska rollen har förändrats en hel del längs med vägen.

Huvudfokuset har under 1900-talet flyttats från folkupplysning och bildning (cirka år 1925-45), till att kritiskt granska makten och samhällsstrukturer (1965-85), och vidare till en medieepok med ett starkt publikfokus, där innehåll och uttrycksformer

populariseras för att passa publiken (1985-) (Djerf-Pierre & Weibull 2001, s. 14).

Vad väntar härnäst?

Den pedagogiska inställningen verkar i alla fall vara grundmurad i dagens svenska journalistik. Synsättet grundlades under 1970 och -80talet som ett svar på den

speglande journalistikens ofta lösryckta nyhetsrapportering; Istället för att berätta var, när och hur något inträffat borde journalistiken försöka förklara, ge sammanhang, bakgrunder och fördjupning till skeendet. (Djerf-Pierre & Weibull 2001, s. 301)

Vetenskapsradio som fenomen har alltid haft en plats i Sveriges Radios programutbud (stadigt cirka 10 % av det totala utbudet, Abrahamsson 1999, s. 26), från programserien

”Mikrofonen är nyfiken” år 1935 till dagens ”Klotet” i P1 år 2011.

Ett intressant begrepp i sammanhanget är ”infotainment”. Genrens namn kommer av en sammanslagning av orden information och Entertainment och det handlar, som namnet antyder, om att förmedla seriösare information på ett underhållande sätt så att

gränserna mellan dem suddas ut (http://www.ne.se/lang/journalistik). Många populärvetenskapliga program i dagens tv-utbud skulle kunna klassas som

”infotainment”, exempel på svenska sådana produktioner är till exempel ”Kobra” eller

”Landet brunsås”.

Men infotainment är ovanligare i radiosammanhang. Jag ser radioprogrammet ”Så funkar det” (2001-2003) som en föregångare inom området men det är, som sagt var, tunnsått med liknande radioproduktioner och när det kommer till ämnet djur så står mycket litet att finna.

Ett citat från en av forskningsintervjuerna i förstudien, som jag tycker kan stå som en hörnpelare för hela det här projektet är: Folk vet inte vad de vill veta, förrän de får veta det. (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07). Det handlar om att, som

programproducent, väcka intresse och nyfikenhet hos radiolyssnaren. Ulla B

Abrahamsson beskriver det såhär i sin bok ”I allmänhetens tjänst – Faktaprogram i radio och television 1955-1995”: Program om vetenskapliga områden innehåller information om ämnen som publiken antas vara intresserade av men okunnig om. Det gäller att på ett tillgängligt språk berätta om ofta komplicerade sammanhang (1999, s. 132).

Om vi så återknyter till Djurradion.

Hösten 2009 så såddes det första fröet till det här projektet. Jag hyste ett stort intresse för djur och ville testa att göra radio om det – hur skulle man kunna gå tillväga? Jag startade från noll, testade en populärvetenskaplig produktion som jag kallade Djurradion och experimenterade fram innehållet.

När jag sedan skulle påbörja arbetet med min B-uppsats så var ämnet givet – populärveteskaplig radio. Uppsatsen utformades som en förstudie och det som jag

undersökte var hur jag kunde gå vidare med det här projektet. Syftet var att utveckla genren. Hur skapar jag ett roligt, lättillgängligt och lärorikt radioprogram om djur? Ett på samma gång nyfiket och seriöst program för en målgrupp på 18-35 år. Hur kan man gå tillväga? Vad finns inom genren sedan tidigare, vilken är den samlade erfarenheten?

Det empiriska materialet i förstudien bestod av kvalitativa djupintervjuer med två yrkespersoner; Anders Johansson och Martin Emtenäs, båda två är både tv- och radio producenter och programledare med bred erfarenhet inom det relevanta

arbetsområdet.

Emtenäs har en bakgrund inom bland annat molekylärbiologi

(http://www.umu.se/samverkan/alumn/alumnportratt/martin-emtenas/), men är kanske främst känd som hyllad (Norrlands stora journalistpris 2008,

http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Emten%C3%A4s) programledare för Mitt i Naturen på Sveriges Television (SVT).

Jag ansåg att Emtenäs var mycket lämplig som del i förstudien bland annat på grund av hans passionerade sätt att arbeta, Han är kunnig, påläst, passionerad – och samtidigt lättillgänglig och rolig. Hur bär han sig åt? Hur tänker han om att göra naturvetenskap intressant för den o-insatte? Hur ”smittar” man andra med sin passion? (Hageby, 2010).

Johansson skapande tillsammans med Måns Nilsson det populärvetenskapliga och folkbildande radioprogrammet ”Så funkar det” som gjorde succé och sändes mellan 2001-2003

(http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A5_funkar_det_%28radioprogram%29). Men han har även arbetat med en rad andra radio och TV-produktioner, bland annat ”Fiska med Anders” i SVT år 2008.

Jag hade uppfattningen om att även Johansson var en passionerad producent och var nyfiken på hans sätt att tänka kring pedagogik, och hur man kan använda sig humor i utan att vara oseriös eller ironisk. Samt nyfikenhet. Johansson verkar vara en vetgirig och nyfiken person. Hur ser han på att använda sig av nyfikenheten som drivkraft? (Hageby, 2010)

Intervjufrågorna jag formulerade var mestadels utformade som kunskapsfrågor eftersom jag bedömde det som bäst för att kunna tillägna mig yrkespersonernas specifika ämneskunskaper. Hartman (2004, s. 236): ”Men de (kunskapsfrågor) kan också användas för att få faktiskt kunskap om företeelser i världen som man tror att den intervjuade känner till. Det här är alltså inte i första hand frågan om att få kunskap om personen själv, utan om någon företeelse som personen har erfarenhet av.”

Frågeställningarna behandlade både frågor av arbetsteknisk karaktär, och mer djupgående om engagemang, intresse, pedagogik och journalistik.

Vad gäller intervjufrågorna så användes samma frågeformulär vid båda intervjuerna, men intervjupersonernas svar styrde fokusen i intervjuerna till lite olika områden, dock med helt jämförbara resultat (Hageby, 2010). Jag gjorde också valet att formulera frågorna med låg grad av strukturering och låg grad av standardisering, allt för att ge intervjupersonerna ett maximalt utrymme för intervjupersonerna att svara inom (Patel

& Davidson 2003, s.72-73)

Resultatet av intervjuerna innehöll allt från tips om var det finns jourhavande zoologer att få tag på – till massvis av principer, idéer, användbara arbetsmetoder och

övergripande pedagogiska tankesätt.

Förstudien utgick från tesen att det inte fanns några liknande produktioner som Djurradion i svensk radio, och att den därmed skulle kunna fylla ett hål i utbudet.

Förutom sådana populärvetenskapliga produktioner som riktar sig till barn – för det finns det rikligt av (Hageby, 2010, s. 5). Men nyfikenhet har väl inget ”bäst före-datum”?

1.2 Syfte

Mot bakgrund av min förstudie och vad jag beskrivit ovan, så var mitt syfte med det här examensarbetet att vidareutveckla produktionen Djurradion. Detta genom att testa att i verkligheten producera radioprogram utifrån de tillvägagångssätt som jag fann i

förstudien.

Den här studien bedrevs på det sättet att jag först producerade ett program (i entimmesformat), utvärderade sedan resultatet och såg vad som kunde förbättras

konstnärligt, pedagogiskt och arbetsmetodsmässigt. Sedan producerade jag ännu ett program, analyserade resultatet och förde sedan en slutdiskussion.

Tanken med denna process var att jag skall få så stor chans som möjligt att utveckla konceptet och programformatet. Med endast en produktion och efterföljande utvärdering, så bedömde jag möjligheterna att felsöka produktionsprocessen som mycket mindre.

Innan produktionsstart så hade jag en klar vision om vad programmet skulle vara.

”Djurradion 2.0” skulle bli en vidareutveckling av program-embryot Djurradion. Ett stabilare, mer genomarbetat och mer genomtänkt programformat. Ett program om djur där man skulle få möta både verkliga entusiaster och experter på området av olika slag och där jag som producent skulle hela tiden skulle försöka hitta nya eller annorlunda infallsvinklar på ämnena. Det skulle alltid finnas plats för funderingar kring gränslandet mellan djur och människa och som lyssnare skulle man alltid känna sig inbjuden till diskussionen.

S

?

Den här rapporten, och även studien i sin helhet, baseras på ett reflexivt arbetssätt. En stor del av mitt arbete utgår från mina subjektiva bedömningar och reflektioner. Men

”jag” i det här sammanhanget är fullt jämförbar med en utomstående producent eller journalist. Och de erfarenheter som jag gör i det här sammanhanget skulle utan tvekan kunna vara användbara i en annan produktionssituation.

Därmed inte sagt att jag inte kan bortse från subjektiviteten som uppstår ur det här sättet att arbeta. Som Billy Ehn och Barbro Klein skriver i Från erfarenheter till text, Om kulturvetenskaplig reflexivitet (1994, s.14):

Ett är som sagt att inse att man genom att studiet av andra studerar man också sig själv. Inte minst av den anledningen bör vi granska våra egna tankar, känslor och handlingar som en del av forskningsprocessen (...).

Genom att redogöra för mina tankar, dels under produktionsbeskrivingarna och i

utvärderingarna, samt att i slutdiskussionen analysera min roll i processen så hoppas jag att kunna uppnå en tillfredställande grad av transparens i studien.

P

Förutom att jag ville testa Djurradion som projekt med ett sändningsbart program som slutprodukt, så ville jag också testa att göra reklam för programmet och göra det synligt för så många som möjligt. Min plattform för det var i första hand skolans

studentradiostation PiteFM, men också internet.

Alla program i Sveriges Radios utbud har egna hemsidor och det kändes som en

självklarhet att Djurradion också skulle ha det. Hemsidan skulle innehålla olika typer av rolig och intresseväckande information kring djur samt ljudklipp från programmet eller bonusklipp.

Allt detta för att kunna ha kontakt med lyssnare och att erbjuda dem något matnyttigt mellan programmen om de skulle önska det.

Idén med webben var också att öka Djurradion som fenomen; inte bara som ett radioprogram utan mer som en nyfiken plattform för diskussioner.

1.3 Tillvägagångssätt

Av det stora knippe arbetsmetoder och principer som jag alltså utvann ur intervjuerna i förstudien så valde jag noga ut ett mindre antal tillvägagångssätt att arbeta vidare med i den här studien. Detta för att det skulle bli mycket otymplig med alla olika

arbetsmetoder – och om man verkligen skulle applicera tillvägagångssätten ordentligt så blir det nästan stört omöjligt.

Här nedan följer en lista på de tekniker jag valde ut. Jag har sorterat in dem under olika ämnesfält, men det är inget att lägga särskilt stor vikt vid, utan det är mest till för att få överblick. Efter varje kategori så lämnar jag en kort kommentar om tillvägagångssätten.

V

Ljug inte, gå hellre bet. Lyssnarna får se mycket och veta mycket om ämnet ändå.

(Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03)

”Ibland går det snett, eller åt helvete”. Se programmet som ett diskussionsforum och säg till tittarna; har ni något bättre svar än det här så kom in med det!

(Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07)

Kommentar:

Ibland kan det vara svårt att vara ärlig och visa lyssnarna det som går fel. Man faller gärna in en ”duktighetsroll” och vill bara vara en så bra

reporter/producent/programledare som möjligt. När det egentligen kanske blir intressantare, roligare och mer levande när man vågar visa misstagen. Det kändes som en utmaning att försöka prova det.

H

Hitta en helt annan ingång än den vetenskapliga. Till exempel ringa till lampaffären och fråga om ljusets egenskaper) Får ofta, i sammanhanget, helt tokiga svar + själv läsa på lite om ämnet och någonstans flika in ”Så här är det nog egentligen...”

(Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07)

Skapa en diskussion kring ämnet. Folk vet inte riktigt, gissar tokiga saker = engagerar lyssnaren. Om man hör personer filosofera, så väcks intresset. Då inte svaret, utan funderandet det viktiga.

(Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07) Kommentar:

Detta sätt att jobba var annorlunda mot vad jag gjort tidigare och därför inspirerande att prova på. Tankesättet här påminner mycket om ”Så funkar det” (se sid. 7) och hur Anders Johansson och Måns Nilsson arbetade. Dylika produktioner är ovanliga i etern och jag ville gärna försöka producera Djurradion i samma anda som det programmet (Hageby, 2010, s. 14). Ett bra mål att sträva mot!

P

Att själv vara på plats och göra saker, skita ned sig och bli blöt.

(Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03)

Banda det första samtalet du gör för att få den ärliga och uppriktiga reaktionen från dig själv på band.

(Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07)

Kommentar:

Att producera radio på en mindre ort där utbudet av kunniga personer och experter av olika slag av naturliga skäl är mindre, kräver bra transportmöjligheter såsom bil. Utan det, kan det vara svårt och tidsödande att komma ut och göra reportage på plats, och reportagen ersätts lätt av telefonare [”telefonare”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer] som kan göras från radiostudion på hemorten.

Jag ville utmana min billöshet och försöka vara mer på plats!

F

Var korrekt i all fakta och få med nya forskningsrön för att få med de redan insatta.

(Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03)

Programledare kan vara ovetandes och nyfiken, experten sitter på kunskap. Vet du inte – så hymla inte om det. Låt lyssnaren få vara med på resan mot att programmakaren lär sig.

(Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07)

Lägga fakta i speakertexterna och upplevelserna i bilder - i fält ska man bara få uppleva.

(Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03) Kommentar:

När man jobbar under tidspress är det lätt hänt att man slarvar med faktakontroll – som ju egentligen är så viktigt... Djurradion på försöksstadiet, var nog lite naivt. Ska det vara en mer professionell produktion krävs mer på fötterna och mer eftertanke bakom införskaffandet av fakta. Samt hur man då hanterar sin faktaförmedlande roll.

2. Genomförande

2.1 Produktion – från idé till sändning av program 1

I

–

2

Första dagen, nollpunkt. Upplevde det från början svårt att komma igång. Lyssnade igenom gamla jinglar, trallor och material för att höja peppen [”jingel”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer]. Brainstormade ämnen och teman. Fastnade för temat

kommunikation – till exempel med innehåll som hur djur kommunicerar med varandra på många olika sätt, och om kommunikation mellan människa – djur. Tänkte dock att det är ett stort ämne som man skulle kunna göra två program om – eventuellt spara till program 2. Bestämde mig istället för tema Sällsynthet som inte kändes fullt så brett som ämne. Ändå inspirerande och därför lätt att komma ingång med snabbt, vilket var viktigt så här i uppstartsfasen.

Såhär i början kändes det svårt att arbeta helt själv och försöka komma igång med programproduktionen. Jag fick acceptera att det är okej att famla lite i början.

P

–

3

Tyckte att det är svårt att veta vilka metoder jag skall välja ur mitt B-arbete men jag bestämde mig tillslut för nio stycken, indelade i olika teman.

Planerade programinnehåll efter mitt tema. Gjorde en mindmap över begreppet sällsynthet för att få lite idéer.

Spånade inspirerande fakta och filosoferar lite kring ämnet. Hittade mycket fakta på nätet men där kommer ett problem direkt – vilka fakta kan man lita på? Försökte dubbelkolla i olika källor på nätet. Men det är problematiskt att hitta hårdfakta när det handlar om ganska flytande siffror såsom jämförelser (som jag ville ha med i det här programtemat), eller stora frågor såsom till exempel ”Hur många människor i världen talar mandarin?” Överallt hittade jag olika siffror. Detta troligtvis delvis beroende på hur enligt vilka parametrar man tar sina siffror – handlar det om modersmålstalare eller personer som lärt sig språket? Ska man medräkna alla dialekter och varianter på språket

eller inte? Och så vidare. När en källa presenterar en siffra, så redovisas ofta inte enligt vilka parametrar (som dessa exempel) man gått efter när man tagit fram siffran.

Och även om man har det – så enligt vilka parametrar skall jag avgränsa jag skall

presentera faktan för mina lyssnare? Upplevde detta som en bromskloss som tog mycket planeringstid. Jag var övertygad om att det steget i processen hade varit mycket enklare om jag hade jobbat i en redaktion, tvingats ta beslut snabbare av samt – att få bolla lite tankar med kollegor.

Så var det dags att börja leta personer som kunde medverka i programmet.

Ville ha någon ordentlig faktagrund, och hade under arbetet med min förstudie hört talas om att det skulle finnas en ”jourhavande biolog” på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Som jag nämnde ovan, så verkade det vara som att vetenskapsmän och forskare verkar vara extra svåra att få att ställa upp på intervjuer, så bestämde jag mig för att leta upp biologen på museet. Jag sökte via museets hemsida upp telefonnumret till växeln och fick tag i honom den vägen. Han visade sig heta Lars-Åke Janzon, vara positiv inställd till mitt projekt och mycket van att bli intervjuad. Verkade mycket lovande.

Jag ville också försöka att söka den där andra vinkeln enligt ett av tillvägagångssätten, Hitta en helt annan ingång än den vetenskapliga (t.ex. ringa till lampaffär och fråga om ljusets egenskaper) (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07). Vred och vände på begreppet sällsynthet, och tänkte att det ju handlar om hur många eller få det finns av någonting – om tal och antal. Kanske kunde en matematiker vara något? Nog är en matematiker vetenskapsman – men han kan ju inget om djur.

Tänkte att det kunde vara roligt att få tag på en matematiker inom mitt eget universitet (LTU) – kanske till och med kunde jag göra en riktig intervju och inte en telefonare?

Tänkte på tillvägagångssättet Att själv vara på plats och göra saker, skita ned sig och bli blöt (Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03). Startade mitt sökande på internet och via telefon. Först var det en del begreppsförvirring vad gäller vilken sorts

matematiker som kunde passa mitt syfte, och sedan så följde olika övertalningsförsök.

Ingen verkade vilja ställa upp; de ville inte vara med i radio eller menade att det inte

”var deras bord” och att det säkert fanns någon bättre. Ibland fick jag upplevelsen av att

de inte tyckte om min vinkel och inte ville vara med och skoja med mig. Det hela kändes stundtals som en fälla, som att jag hade målat in mig i ett hörn. Funderade på om jag hade jag fel strategi när jag försökte övertala dem? Och vad är i så fall rätt strategi?

Tillslut fick jag tag i matematikern Thomas Gunnarsson på LTU som kunde tänka sig att vara med och vi bestämde en tid för telefonintervju, då jag gjorde bedömningen att jag inte hade tid nog att åka till Luleå.

Tänkte vidare att jag ville ha med någon som inte var en yrkesperson, utan en som höll på med djur som hobby. Någon som kanske också kunde ”gestalta” ämnet sällsynthet mer. Kom på fågelskådning, som ju till viss del handlar om sällsynthet – om hur många eller få det finns av en art. Letade runt på internet efter fågelskådare i Norrbotten och pratade på telefon med en dam som håller i olika aktiviteter och exkursioner för fågelskådare. Hon ville inte ställa upp själv, men tipsade mig om Lars Sandberg som enligt henne skulle vara en av Norrbottens mest hängivne fågelskådare, och hon gav mig också hans nummer. Bingo. Jag fick tag på Lars via telefon och han verkade vara mycket trevlig och pratsam. Jag ville gärna träffa honom och spela in där han var (Att själv vara på plats och göra saker, skita ned sig och bli blöt, Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010- 05-03) och vi bokade en tid för intervju hemma hos honom i Framnäs utanför Piteå.

Ville fortfarande försöka något mer med den andra vinkeln (Hitta en helt annan ingång än den vetenskapliga (t.ex. ringa till lampaffär och fråga om ljusets egenskaper), Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07) och funderade vidare på vad jag kunde ha för person. Tänkte att sällsynthet och exklusivitet på ett sätt har en filosofiskt anstrykning – till exempel frågan ”Vad är det som är så bra med att vara få?”. Började jaga efter en filosof som kunde medverka. Ringde runt på Göteborgs universitet som hade en stor filosofisk fakultet. Fick tips om en person, som inte ville medverka, men som tipsade mig om Petra Andersson på Chalmers tekniska högskola. Efter mycket ringande fick jag till slut tag på henne, hon ville vara med och vi bokade en tid.

Allt som allt, så upplevde jag att hela den här processen att hitta rätt personer tog väldigt mycket tid. Tänkte att det nog inte var någon poäng med att jaga det ultimata

intervjuobjektet, kanske är det så att den bästa personen är den som svarar...

Ibland funderade jag på om jag skulle spela in det första samtalet direkt, enligt

tillvägagångssättet Banda det första samtalet du gör för att få den ärliga och uppriktiga reaktionen från dig själv på band (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07).

Nackdelen med det var att jag i så fall skulle vara tvungen att springa ut och in i en studio för att ringa från mixerbordet. Det skulle ta ofantlig mycket tid med tanke på hur ofta det är upptaget i telefonen eller inget svar när man ringer.

Jag ville också ha medgivande av de intervjuade personerna för att sända, så ville de inte ställa upp så är det ändå ingen poäng att spela in. Förkastade för tillfället det

tillvägagångssättet.

P

–

11

Första intervjun. Kände mig lite osäker, är min frågeställning i intervjun krystad?

Telefonare med Lars-Åke Janzon, biologen. Svårt! Han sa emot mig och rättade mig flera gånger angående min begreppsförvirring vad gäller djurklasser/arter/sorter. Tänkte

”Herrejösses, jag gör vetenskapsradio och vet ingenting om vetenskap”. Försöker jag mörka det jag inte kan? Det kändes mycket mer komplicerat nu, än förut när jag testat projektet inom ramarna av min fritid. Då mer med en ”Happy-go-lucky”-inställning.

…Och inte blev det lättare. Andra intervjun, telefonare med matematikern Thomas Gunnarsson. Uppfattade hans svar som mycket knepiga och invecklade. Min

frågeställning kändes också långsökt – kanske hade jag misslyckats i mitt försök att hitta den andra vinkeln, enligt tillvägagångssättet Hitta en helt annan ingång än den

vetenskapliga (t.ex. ringa till lampaffär och fråga om ljusets egenskaper) (Anders

Johansson, telefonintervju, 2010-05-07). Än så länge verkade det mest bli knas. Visste ej hur jag skulle använda telefonintervjun. Funderade på om den skulle kunna gå att klippa på något roligt sätt eller så, för bara rakt upp och ner är den nästintill obrukbar.

Uppfattade det som en dragkamp mellan att göra ett ultimat bra program och att treva mig fram och ”misslyckas” som sig bör i en sådan här process. Stundtals kändes det mycket svårt att koppla bort radioproducenten och vara forskare med rätt att gå bet.

Bokade fågelskådaren som verkar fantastisk. Men som sagt: att boka tar sådan tid, cirka en tredjedel av jobbet.

Fortsatte att leta fakta som verkade korrekta – tog också mycket tid. Ville så gärna vara korrekt då jag tänkte på metoden ”Vara korrekt i all fakta och få med nya forskningsrön för att få med de redan insatta” (Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03).

Kollade Wikipedia, NE och Guinness rekordbok. Fick ihop en faktakrönika efter mycket slit. Mycket nöjd. Tanken var också att jag som programledare ska ta lite mer plats i programmet, och det genom en krönika. Plus att jag kan köra den nästan i början som en lång prata/intro [”en prata”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer] till programmet. Ser mycket fördelar med detta.

Läste upp krönikan för en person för att kontrollera om den är för faktatung och tog efter det bort några saker i början av den.

Klippte en gammal intervju med Martin Emtenäs till hiss & diss. Hittade på och skrev ned en dissning om djurungar. Det gick snabbt och kändes lätt.

Åkte till Framnäs och gjorde reportage med fågelskådaren Lars. Att förbereda en intervju och skriva frågor är något som jag är bra på och som, för omväxlings skull, kändes hemtamt. Intervjun gick bra men blev lång och Lars var väldigt intressant.

Valde bort en på-plats-sak, på grund av arbetsbelastningen som tog hårt på mig just då.

Det var en intervju om maskar i fiskeaffären som fick stryka på foten. Det var minus 28 grader ute, fiskeaffären låg avsides och det gick bara inte att vara ute och knata för mycket. Gjorde en prata istället, blev i slutänden mycket bra ändå. Höga krav försöker ibland lura en, verkar det som.

Jagade filosofi-Petra en hel dag. Stod i bokad studio och väntar. Visade sig sedan att hon var sjuk. Det tog dock en hel dag för mig att rigga upp och ned studion hela tiden. Kunde ha släppt hela grejen – men kände att den verkligen behövdes.

Gjorde enkät och klipper ut fem delar ur den.

Hittade till slut på en lösning för den krångliga matematik-intervjun. I slutet lade jag ett scratch-ljud (som från en LP-skiva) och mixade in en prata med mig som ledde vidare till en ny sak, nämligen reportaget med fågelskådaren. Använde mig här av

tillvägagångssättet Låt lyssnaren få vara med på resan mot att programmakaren lär sig

(Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07). Jag var öppen med att ”nu fattade jag ingenting, och vi ska se om vi kan hitta något annat sätt att förstå det här på…” Bra att den knöliga intervjun i slutänden ledde till det här.

Skrev prator och diverse andra småtexter som behövs. Planerade och räknade tid.

Fick tillslut tag på filosofi-Petra och gjorde telefonaren. Och hon var så bra, värd allt krångel.

Klippte intervjuer. Petra + biologen Lars-Åke tog en dag att redigera. Fågelskådaren tog också en dag att redigera, hade en timme och tjugo minuter material som skulle ned till sex minuter, det är svårt. Upplevde att slutredigerandet tog mycket tid och det kändes som ett stressmoment.

Färdigställde, putsade. Sparade in alla inslag och all musik jag vill ha i skolans

utsändningssystem. Torrsände och bandade programmet. Mixade den färdiga filen med några extrajinglar och sista finputs på volymer.

P

Hela tiden under programskapandet så arbetade jag parallellt med hemsidan i bloggformat för Djurradion,http://djurradion.blogspot.com/. Det kändes

tillfredställande eftersom det var en del av min vision att ha en levande hemsida, men tog ändå en hel del tid i anspråk.

Även på PiteFMs hemsida (http://pitefm.se/) så skrev jag också om programmet för att locka lyssnare och för att informera.

En annan student på skolan sände ett program i PiteFM där han informerade om olika kommande radioproduktioner. Jag såg till att han gjorde en intervju med mig där jag puffade för min sändning [”puffa”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer]. Sedan lade jag ut ljudklippet med intervjun på Djurradions blogg som en ”teaser” inför sändningen.

Affisch för Djurradion (se bilaga 2 ”Affisch Djurradion”) hade jag en sedan

experimentfasen med programmet 2009. Den föreställer en katts ansikte i närbild, med klara och stora ögon, och jag bedömde den som ganska uppseendeväckande och

fortfarande gångbar. Försedde den med information om ”nypremiären” av programmet och affischerade på ett större antal ställen på skolan (se bilaga 3 ”Affischering”).

Trallor för programmet fanns också sedan tidigare och jag såg till att de kom in i PiteFMs rotation [”rotation”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer] och de kunde sedan höras i kanalen vid olika tider på dygnet.

S

Programmet sändes den 10 mars 2011 kl 19.00-20.07 med repris den 15 mars kl 22.00- 23.07 och 20 mars kl. 12.00-13.07.

2.2 Programutvärdering av program 1

P

Mellan varje programpunkt här nedan så spelas musik.

Detta programs enkätfråga var: Vad tror du är världens vanligaste djur? (Mer om enkäten nedan.)

L

Innehållsbeskrivning:

Efter signaturmelodin, ett kort löp [”signatur” och ”löp”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer] till programmet med bland annat NE:s definition av sällsynthet.

Proklamerar att programmet är skeptiskt mot begreppet och skall undersöka saken. I bakgrunden hörs djurljud.

Reflektion:

Jag tycker att löpet fungerar bra. Att en misstänksamhet vädras är lite kaxigt och markerar att programmet har egna idéer.

I

En längre studio-prata i form av krönika om sällsynthet. Konstaterar att det är inte är så kul att vara sällsynt och betonar ett stöd för de vanliga djuren. I bakgrunden hörs musik.

Reflektion:

Tanken att introducera ämnet ordentligt i början fungerar bra tycker jag.

Programledaren kommer fram tydligt, vilket i det här sammanhanget är en fördel och var en av tankarna med inslaget. Möjligen lite väl långsamt tempo, men den är ju ändå faktatung information så ett för högt tempo skulle kunna få lyssnaren att tappa tråden.

Att ha krönikan såhär i början istället för mer traditionsenligt i slutet, kanske bidrar till lite tempo-tappning, men jag tycker att det ändå är bättre eftersom det nu fungerar som en introduktion till ämnet, lyssnaren kommer i stämning. I slutet är det bättre att

programledaren sammanfattar, och skall man ha en krönika där, så bör den läsas upp av någon annan person än programledaren tycker jag.

B

Innehållsbeskrivning:

Telefonintervju med Lars-Åke Janzon, doktor i zoologi och jourhavande biolog. Vad är sällsynthet, om bjälklagsarter som är en förutsättning för de ovanliga arterna.

Reflektion:

Ganska ”torr” men känns ändå som en viktig del till helheten, tillför stadga.

Hans info om bjälklagsarterna är intressant som inlägg i debatten (stödjer

programledarens kritiska hållning i början). Också bra eftersom programledaren och experten ”samspråkar” här, jag kommer med förslag och han nappar.

V

”Djurradions egna konspirationsteoretiker” konspirerar kring djurens övertagande av planeten och hur det skulle gå till. (Serie i fristående delar)

Reflektion:

Denna del producerades utanför detta projekts ramar och kommer därför inte vidare att analyseras här.

M

Kort telefonare med Thomas Gunnarsson, matematiker. Om tal och huruvida högre tal är bättre än lägre. Telefonaren avbryts med ett scratch-ljud, och övergår till en prata

utomhus om att det blev för krångligt och att man går vidare till nästa programpunkt.

Reflektion:

Meningen med intervjun var från början att hitta en annan vinkel, enligt en av

metoderna (Hitta en helt annan ingång än den vetenskapliga (t.ex. ringa till lampaffär och fråga om ljusets egenskaper) (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07). Men matematikern svar i intervjun blev nästintill obegripligt för mig (och därmed också antagligen lyssnaren eftersom jag inte vänder mig till experter). Så jag fick tänka om, och lösningen med scratch-ljudet fungerar bra tycker jag.

Tanken var att inte försöka dölja för lyssnarna att jag körde i diket, jag tillämpade här metoden Ljug inte, gå hellre bet (Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03), där att ljuga i det här sammanhanget vore att låtsas inför lyssnarna att jag förstår och att det han säger är begripligt.

F

Reportage med fågelskådaren Lars Sandberg. Han är passionerat intresserad och insatt.

Intervju, prator och inmixad musik.

Reflektion:

Idén med det här inslaget var att Lars skulle vara den som ”ger kropp” åt ämnet, han är den som med sitt intresse för det avvikande gestaltar ämnet sällsynthet, då de andra medverkande har en teoretisk infallsvinkel. Med Lars pratar jag bara om hans intresse, vilket är ett sätt att poängtera att han är med för gestaltning och inte för att vara med och debattera själva begreppet sällsynthet.

I detta inslag så applicerar jag metoden Att själv vara på plats och göra saker, skita ned sig och bli blöt (Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03). Att verkligen vara på plats och skita ned mig gjorde jag ju inte, men var i alla fall på plats i den bemärkelsen att jag var utanför studion och sökte upp någon, ett faktum som jag förstärkte genom att spela in en prata utomhus där jag berättar att jag ska åka och man hör ett bussljud. Ett steg i rätt riktning.

D

&

Programledaren dissar ett överskattat djur och bollar efter det till en telefonare med SVTs Martin Emtenäs som hissar ett underskattat djur.

Reflektion diss:

Dissen behandlar ämnet djurungar av alla olika slag och hur youtube-filmer av dessa närmast är en internetplåga. Tycker att det fungerar bra och är ganska roligt formulerat.

Reflektion hiss:

Denna del producerades utanför detta projekts ramar och kommer därför inte vidare att analyseras här.

F

Innehållsbeskrivning:

Telefonare med Petra Andersson som disputerat i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Sällsynthet ur filosofisk synvinkel, arters värde och varför sällsynthet intresserar människor.

Reflektion:

Tycker att intervjun tillför mycket. Filosofen har en helt annan infallsvinkel än de andra intervjuade personerna. Hennes tankar är intressanta, både kring arters värde och hur det slutgiltiga i utrotning/sällsynthet skrämmer och därmed engagerar människor.

Tanken här var också att ge ett annat perspektiv, också enligt principen Hitta en helt annan ingång än den vetenskapliga (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07) . Filosofen Petra är ju också vetenskapsman, men jag tycker att de här yrkespersonerna med så olika vetenskapliga inriktningarna tillsammans ger en intressant helhet, och det var också det som var tanken. Att bara ringa upp biologen och prata om sällsynthet blir

”plakat-radio” (jämför plakat-teater) och känns inte särskilt tankeväckande eller kul.

O

Kort studioprata där jag bollar över till mig själv som står utomhus och pratar, förinspelat. Om nematoder som anses vara kanske världens vanligaste djurgrupp.

Reflektion:

Tanken med det här inslaget är att det skall knyta ihop säcken lite och ge någon typ av svar på frågan ”Vad är världens vanligaste djur” som följt med under hela programmet.

Idén var från början att jag skulle göra en till på-plats-grej här. Men på grund av tidsbrist fick jag göra den här lösningen, som jag ändå tycker fungerar bra.

Här är jag inte ”expert” men förmedlar fakta som jag läst mig till. Tycker att det låter

trovärdigt och ger en bra helhetskänsla; är både korrekt men med glimten i ögat – har ljudeffekter med trumvirvel, applåder samt hurrar själv för nematoden.

A

Innehållsbeskrivning:

Programledaren avar [”ava”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer] programmet.

Sammanfattar, uppmanar till kontakt samt tipsar om hemsidan. I bakgrunden hörs musik.

Reflektion:

Att det blir precis rätt är inte så viktigt här utan meningen är att det skall vara en spontan känsla, varför jag valde att improvisera avan.

Låten som hörs i bakgrunden, Henry Mancinis Baby Elephant Walk, är tänkt att spelas i bakgrunden på avan i varje program. Den passar bra och förstärker programmets ljudidentitet, gentemot signaturmusik och jingelmusik.

M

Valet av musiken i programmet utgick från min tanke om att den skulle utgöra ett viktigt avbrott mellan inslag och intervjuer. Den fick gärna vara dansant och medryckande och ibland av typen dansmusik utan text alls, då jag tror att det kan vara skönt för lyssnaren att rensa tankarna med det mellan mycket ”prat” och långa intervjuer.

Men musiken var främst en viktig markering från min sida vad gäller vem som

programmet vänder sig till. Hade jag, som programmets producent, till exempel varvat inslagen med musik av den typ som spelas i SR P4, så är jag övertygad om att signalen hade varit att jag vänder mig till en betydligt äldre publik.

Djurradions målgrupp skulle ju vara 18-35 år, så jag valde därför att göra en musikprofil som närmast kan jämföras med SR P3’s. Detta därför att deras målgrupp så mycket liknar Djurradions; Kanalens (alltså SR P3, författarens anmärkning) huvudinriktning är på åldersgruppen 15-35 år (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_Radio_P3).

Om P3s musikprofil så står det såhär att läsa på deras hemsida:

Musiken i P3 ska spegla nuet, så när du lyssnar på oss hör du i första hand den nya populärmusiken inom genrer som pop, rock, soul, hip-hop och modern dansmusik. Mest låtar från det senaste året, men även äldre hits.

(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?formatid=108&programid=3634&artikel=3626254) Jag strävade också för att ha en så jämn könsfördelning som möjligt mellan artisterna bakom låtarna.

Mixningen av programmet, det vill säga på vilket sätt som inslagen, musiken och jinglarna sammanfogades, var också något som jag lade krut på och som det fanns en stark idé bakom. Tanken var att även här tydligt signalera målgrupp. Detta gjorde jag genom att till exempel mixa samman inslag och musik tätt, eller mixa in jinglar i låtarna.

Ö

Förutom musik så innehåller också programmet två stycken trallor för andra program i PiteFM samt jinglar för PiteFM och för det egna programmet, djurradion.

Dessas innehåll kan till exempel vara ”Du lyssnar på Djurradion” eller programmets e- mailadress, ”Djurradion, snabel-a, pitefm, punkt s e”. Dessa jinglar är inmixade i musiken på många olika ställen, till exempel i intron eller mellanspel.

En annan komponent är enkäten som dyker upp på fem ställen i programmet. Enkäten är ofta inmixad i outron av låtar. Formen för den är enkät ”på stan” med ej namngivna personer som reflekterar kring en fråga som jag ställer. Svaren skiljer sig i regel mycket åt. Tanken med de här inslagen är att få in andra röster och tankar än mina. Att höra olika personer reflektera, fantisera och uttrycka åsikter på det här viset tycker jag skapar variation och är roligt att lyssna på.

Lyssnarinteraktion som till exempel tävlingar etc. tycker jag är viktigt men var ej möjligt att ha med i produktionen av dessa program då de produceras i förhand. Enkäten blir ett sätt att i alla fall ha interaktion med utomstående personer i programmet. Här

applicerade jag även tekniken Skapa en diskussion kring ämnet. Folk vet inte riktigt, gissar tokiga saker = engagerar lyssnaren. (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05- 07)

Tanken var inte på något sätt att det skulle vara en tävling, där enkätsvararna skulle gissa ”rätt”, utan snarare att få igång tankarna hos lyssnaren.

Om man hör personer filosofera, så väcks intresset. Då är inte svaret, utan funderandet det viktiga. (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07) Tycker att det, som helhet, fungerade mycket bra och att det fyllde sin funktion!

2.3 Produktionsutvärdering av program 1

S

De lättheter jag upplevde i produktionen av program 1 var dels att förbereda och genomföra intervjuer, något som jag har mycket erfarenhet av och har tränat mycket på i min utbildning.

Att jag hade en tydlig idé om hur jag skulle mixa programmet och hur slutresultatet skulle låta, var också något som underlättade arbetet mycket.

P

De flesta problem jag upplevde i produktionen av program 1, har med aspekten tid att göra.

En parameter som tog till exempel mycket arbetstid i anspråk var att hitta korrekta faktakällor. Ett sätt att avhjälpa det, skulle kunna vara att vara lite mer oprecis – inte för den skull slarva – utan snarare att man kan uttrycka sig på ett sätt som gör att man inte behöver uppge en exakt siffra. I många fall så är det ingenting som den genomsnittliga lyssnaren blir lidande av på något vis. Snarare är det så, att det nog är svårt för gemene man att hinna uppfatta och memorera mycket siffror när man lyssnar på radio.

Jag upplevde under produktionens gång att många av momenten tog mycket tid och att det var tungrott och att det ibland berodde på att jag arbetar ensam i projektet och inte har kollegor att bolla idéer med eller för att sporra varandra. Detta är svårt att göra något åt, då jag de facto är ensam i produktionen. Kanske kunde jag försöka tänka mig att jag var en del av en redaktion och därmed möjligtvis höja tempot en aning.

Att jaga personer till intervjuer var något annat som en hel del tid i anspråk. En åtgärd för det, skulle kunna vara att jag börjar ”småringa” och boka lite grand ”i förskott” till nästa produktion. Att första arbetsdagen på projektet sätta sig ned och börja leta rätt personer och söka dessa på telefon, är ingen bra metod. Att också nöja sig med den personen man faktiskt får tag i, och inte jaga ”den ultimata personen” är också en metod för att förenkla den processen, Den bästa personen är den som svarar.

Ett annat faktum som jag inte tagit upp tidigare i den här rapporten, är att tiden på program 1 inte blev en ”hel” tid, det vill säga en timme eller en och en halv timme.

Programmet i sin helhet, blev 1 timme och 7 minuter långt. Varför det blev så här, är på grund av arbetsbelastningen som tog hårt i slutet av produktionsfasen, och gjorde mig oförmögen att prioritera bort någon del av programmet. Att inte använda sig av material som man jobbat hårt för att ta fram, eller ”kill your darlings” som det också kallas, kan kännas svårt och kräver en styrka som jag kanske inte riktigt hade i slutfasen. Dessutom resonerade jag som så, att det kanske var viktigare att kunna presentera allt material som jag hade producerat och därmed också kunna utvärdera resultatet av appliceringen av teknikerna – det som ju var poängen med hela det här projektet – än att programmet höll en viss exakt längd. Det ingick ju dessutom inte heller i grundpremisserna för producerandet av programmet. Om jag hade producerat programmet som, låt oss säga, frilans för SR, så hade situationen varit en helt annan och längden en mycket viktig faktor i sammanhanget.

Inför program 2, så skall tidspassningen dock finnas med som en viktig parameter.

V

2

 Försöka att vara mer på plats

 ”Småboka” intervjuer i förväg

 Göra telefonare med ava och påa [”påa”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer] i slutet när jag spelar in, som ”live”, för att sedan kunna göra snyggare övergångar i mixningen

 Testa vidare med att hitta en annan vinkel än den givna, process att lära sig tänka i sådana banor

 Försöka att minska mängden material som jag tar med mig hem från reportage, tar för mycket tid att redigera då

 Tidspassningen på programmet

2.4 Produktion – från idé till sändning av program 2

I

–

1

Lade två idé- och planeringsdagar hela två veckor innan egentlig produktionsstart.

Tänkte att det är bra att vara ute i god tid med att avtala tid med intervjupersoner. Också för att motverka att ta viktig produktionstid till att sitta och ringa, något som ju tog mycket tid i förra produktionen.

Började med att återvända till anteckningarna från brainstormingen jag gjorde till program 1. Fastnade direkt för ämnet kommunikation som känns inspirerande och uppslagsrikt. Det fanns så många olika vinklar jag kunde välja:

Hur kommunicerar olika djur? Hur fungerar kommunikationen mellan människa och djur? Kan man verkligen kommunicera med djur genom att läsa deras tankar?

Människans ibland icke-fungerande kommunikation – och missförstår också andra djur varandra?

Testade att göra en liten mindmap för att få grepp om de olika idéerna.

Upplägget skulle vara detsamma som i program 1, dels för att kunna göra eventuella jämförelser men också mycket för att just arbeta in programformatet är en av grundidéerna till hela projektet.

Märkte dock på omfånget av idéerna att det blir svårt att hinna på en timme och

bestämde att program 2 skall vara antingen en och en halvtimme, eller två timmar, långt.

Bestämde också från början att det jag ville fokusera på i det här programmet, är att låta olika sidor komma till tals. Eftersom djurkommunikation på vissa sätt kan vara ett kontroversiellt ämne så kändes det viktigt.

P

–

3

Försökte ha högt tempo med letandet efter personer från början, och börja tidigare.

Hade en tanke om att jag ville ha med vissa personer i alla program, som en stomme. Till exempel biologen Lars-Åke Janzon. Pratade med honom via telefon och frågade om han ville ställa upp i program 2 också, och det ville han. Det kändes mycket skönt att ringa någon som man pratat med tidigare – att slippa introducera mig själv, min programidé

och projekt. Detta är nog fördelen med att ha ett inarbetat programkoncept... Vi bokade en tid för intervju.

När det kommer till språk och kommunikation, så kändes det gjutet att ha med en lingvist i programmet. Har genom ett tips tidigare hört talas om en lingvist som heter Mikael Parkvall, och sparat denna idé som jag nu plockar fram. Jag googlar honom på internet, och han verkade vara en rolig och intressant person som har skrivit böcker – och har även åsikter kring djur!

Jag jagade honom via hans mail som är den enda kontaktvägen som att står att finna.

Efter en hel del om och men så lyckas vi boka en tid för telefonintervju. Kände mig mycket nöjd, Parkvall verkade ha roliga idéer och skulle nog utgöra ett bra komplement till de andra personerna.

Men skulle ju också vara på plats, Att själv vara på plats och göra saker, skita ned sig och bli blöt (Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03), och ville ut och göra reportage.

Letade runt på nätet länge och väl efter intressanta personer inom området.

Hittade dels en person, som jag här väljer att hålla anonym på grund av att vi senare inte helt kom överrens (mer om det nedan). Vi pratades vid på telefon vid några tillfällen.

Personen skulle enligt uppgift vara bra på att kommunicera med djur och verkade ha intressanta idéer om djurkommunikation. Vi bokade en tid när jag skulle komma på besök och göra reportage.

Ville dock göra något mer reportage, då jag ville försöka vara ännu mer på plats i det här programmet än i det förra.

Letade vidare på internet och hittade Lasse Lindvall, som håller på med hästar och Westernridning, som är en ridstil som handlar mycket om kommunikation mellan häst och människa. Har tidigare hört talas om denna Lasse och att han kallas för

”hästprataren”. Verkade ju spännande och det kändes mycket angeläget att ha med honom i programmet.

Började söka honom via telefon, men det var besvärligt att få till en möjlighet att träffas då han ständigt reser runt i Norrbotten och jobbar, och jag i min tur, kände att det inte var någon bra idé att lägga ned tid på att resa till en annan ort än gång till. Men plötsligt så öppnades en möjlighet och han kunde komma förbi Pite Ridklubb. Vi bestämde en tid.

Det kändes som att jag hade fått en flygande start på program 2 och jag jobbade vidare med tillförsikt. Planen om att boka tidigt hade fungerat bra.

Hade inte alls lika mycket frågor som snurrade i huvudet kring produktionen som i förra programmet, utan kunde mer jobba på nu.

P

–

9

Min tanke om att planera in intervjuer tidigt lönade sig, och redan första produktionsdagen kunde jag sticka ut och göra reportage.

Skulle göra intervjun med personen som hade idéer om djurkommunikation. Åkte iväg med buss till en annan ort i Norrbotten och kände mig som en riktig ”superreporter” på uppdrag.

Intervjun gick helt okej.

I efterhand reagerade personen negativt på min arbetsmetod, på hur vilket sätt jag gjorde intervjun och en mailväxling uppstår.

Vi blev inte helt ense, och ett par dagar senare bestämde jag mig för att inte använda materialet. Detta också för att jag gjorde bedömningen att materialet på intet sätt var omistligt för programmet utan nog kunde ersättas med nåt bättre.

Bortkastad tid, men det får jag ta.

Träffade ”hästprataren” Lasse Lindvall på Pite ridklubb och gjorde intervjun på plats.

Bra med lite utomhus och miljöljud i bakgrunden av intervjun för att få liv i programmet.

Försökte få till att vi skulle göra något också för att få ett komplement till allt prat, och Lasse var medgörlig och visade gärna sina kunskaper. Intervjun blev bra och givande tyckte jag. Spelade även in miljöljud utan att vi pratar, så att jag sedan skulle kunna använda det som bakgrundsljud till en påa om jag vill.

Det fortsatte att gå som på räls – kunde göra intervjuer varje dag på grund av att jag planerade och ringde längre i förväg. Gjorde telefonare med lingvisten Parkvall och han var mycket bra! Rolig, talför och idérik. Även telefonaren med biologen Lars-Åke blev också jättebra. Mycket upplyftande med de här två komponenterna.

Funderade på vad jag behövde mer för material för att komplettera programmet med.

Det kändes som att en del fortfarande fattades. Ett av målen som jag hade med

programmet, var att ge en flerdimensionell bild av kommunikation mellan djur och människa. Tänkte att jag ville väga upp biologens naturvetenskapliga synvinkel och lingvistens kritiska synvinkel. Skulle behöva någon med en annan synvinkel. Kanske kunde en djurkommunikatör och djurtolk vara något? Jag hade hört talas om begreppen men behövde läsa på mer. Letade runt på nätet och försökte reda ut begreppen, vad är skillnaden mellan dem? Ringde runt till en hel del djurkommunikatörer och djurtolkar och pratade med dem. Kom fram till att djurtolkar är de sorters personer som anser sig kunna kommunicera ”ordlöst” med djur och det kändes som ett perfekt komplement till de andra intervjuerna.

Hittade så tillslut Ann Flygare-Nilsson, hon verkade jättebra och vi bokade en tid för telefonare.

Intervjun blev också bra och jag var så nöjd. Nu kändes blandningen komplett!

Hade i alla intervjuer lyckats fullfölja min plan att dels hålla det skapligt kort för att inte få för mycket material, och dels att göra som en ”livepåa” och –ava medan jag har intervjupersonen på tråden. Tänkte att båda dessa saker nog skulle underlätta väldigt mycket när jag nu skulle börja klippa.

Började redigera allt mitt material. Klippte intervjun med biologen och med häst- prataren.

Gjorde en, på förhand, tvåveckors paus i projektet när jag jobbat med andra saker.

När jag var back in business var jag ändå en vecka försenad i min tidsplan. Kanske planerade jag lite fel? Det är svårt att göra en tidsplan som funkar till hundra procent med verkligheten.

Klippte intervjun med lingvisten Parkvall och djurtolken Flygare. Det var lättare att vara lite vårdslös med sina ”darlings” när man är under tidspress. Tog fram stora saxen när jag skulle klippa och det gick, som sagt var, snabbare så.

Letade upp och hittade all musik jag vill ha.

Gjorde enkät på skolan under temat ”Om du skulle kunna samtala med ett djur, vilket skulle det vara?”.

Försökte hitta personer till enkäten i olika åldrar, av båda könen och personer som jag ej

känner sedan tidigare. Det är svårt att hitta folk som vill vara med om man ställer frågan

”Hej, skulle du vilja svara på en fråga?” Upptäckte att det är mycket lättare att få ett ja om jag klämmer in ”...det handlar om djur!” Undrar varför? Jag tror att väldigt många är intresserade av djur (Hageby, 2010) och det återspeglas även i den här situationen.

Klippte ut sju olika enkätsvar till programmet.

Emtenäs i ”Djurradion hissar & dissar” samt Möllevärn i ”Veckans konspirationsteori”

skulle vara med i programmet även denna gång. Hittade passande avsnitt ur tidigare gjorda intervjuer med dem och klippte ut det.

Fick tillslut ihop en liten krönika trots stort motstånd. Var nästan nära att skippa den på grund av tidspressen och bristen på bra idéer. Men tvingade ändå fram något – mycket på grund av att jag bedömde funktionen av den som så viktig. Jag som programledare skall ta plats i programmet, krönikan skall fungera som en introduktion i ämnet och som en språngbräda för olika tankar hos lyssnaren.

Hela tiden under produktionsprocessen räknade jag noga tiden på de olika delarna.

Hade en lista i mitt block där jag från början skrivit upp ungefärliga tider för alla inslag och musik. För varje del som blev färdig, eller musik som blir bestämd, så ändrade jag ramtiden till den exakta tiden. Och räknade om. Får allting plats? Ett av målen var ju att jag skall ha en exakt tid på programmet, och enligt mina beräkningar så borde

programmet bli 1,5 timme. Men det var svårt att veta om det skulle stämma innan alla delar var på plats.

Mitt i slutfasen av produktionen så uppstod plötsligt stora problem med datasystemet på skolan. Själva utsändningssystemet (Jutel RadioMan) för hela radiosektionen drabbades av en databaskrasch och var oåtkomligt för alla studenter.

Detta betydde att jag inte kunde mixa alla komponenter; inslag, musik, trallor, jinglar, med mitt prat och torrsända, som planerat [”tralla”: se Bilaga 1, Ordlista radiotermer].

Att torrsända betyder att göra programmet som om det vore live, samtidigt som man spelar in det för att sedan kunna sända hela och det är ett vanligt sätt att förinspela program som inte skall sändas live.

Jag var istället tvungen att först spela in alla mina prator i studion. Sedan mixa allt

material i efterhand i mitt redigeringsprogram på datorn.

Detta ger samma slutresultat som om jag hade kunnat använda mig av skolans

datasystem, och för lyssnaren så hörs ingen skillnad. Men för mig blev det tidsödande och processen tog cirka ytterligare en dag i anspråk. Till slut så var det klart.

P

Jobbade inte fullt så mycket med bloggen (http://djurradion.blogspot.com/) den här gången, utan fokuserade mer på programproduktionen. Trallorna låg kvar i rotation på PiteFM.

Jag valde att inte sätta upp nya affischer (se bilaga 2 ”Affisch Djurradion”) den här gången eftersom att de gamla satt kvar, bestämde att det fick räcka.

S

Programmet sändes den 19 maj 2011 kl. 19.00-20.30, med repris den 24 maj kl. 22.00- 23.30 och den 29 maj kl. 12.00-13.30.

2.5 Programutvärdering av program 2

P

Mellan varje programpunkt här nedan så spelas musik.

Detta programs enkätfråga var: Om du skulle kunna samtala med ett djur, vilket som helst, vilket skulle det vara då? (Mer om enkät på sid. 25-26)

L

Innehållsbeskrivning:

Efter signaturmelodin, ett kort löp till programmet som introducerar ämnet

kommunikation genom att koppla till vardagshändelser såsom missförstånd och dylikt. I bakgrunden hörs djurljud.

Reflektion:

Bra löp, tycker jag. Kopplingen till vardagen som många kan känna igen sig i fungerar bra – det skall vara lätt att relatera och komma in i programmet. Att några frågor ställs, till exempel: Kan djur och människor verkligen förstå varandra, väcker nyfikenhet: ”Ska man få svar i programmet?”

I

En längre studio-prata i form av krönika om kommunikation. Jämför människors och djurs förutsättningar och betonar hur komplicerat det kan vara att få kommunikationen att fungera om man är människa. I bakgrunden hörs musik.

Reflektion:

Tanken bakom med det här inslaget är fortfarande detsamma som i program 1 (se sid.

17). Tycker fortfarande att idén med att introducera ämnet i början med en krönika fungerar bra!

Den här gången blev det inte lika mycket fakta eller slutsatser i krönikan, och det var ett val jag gjorde. Jag ville testa att dra ner på fakta och ha en mer reflekterande inställning till ämnet i programmet – vissa frågeställningar i ämnet lutar nästan åt det filosofiska hållet.

B

Innehållsbeskrivning:

Telefonintervju med Lars-Åke Janzon, doktor i zoologi och jourhavande biolog. Om de olika sätten som djur kommunicerar på. Bland annat om varför inte apor talar när de är så genetiskt lika människor.

Reflektion:

Befäster här ordningen från program 1 med att ha biologen tidigt i programmet. Detta för att skapa en stabil utgångspunkt till programmet – ambitionen är ju utgå från en vetenskaplig grund och det är bra att poängtera detta genom att börja med intervjun med biologen.

I intervjun frågar jag Lars-Åke vad han tänker fenomenet med människor som säger sig kunna kommunicera med djur genom att de skickar bilder. Detta för att lyssnaren skall ha hans reflektion kring det i bakhuvudet när intervjun med djurtolken Flygare kommer senare, och att det skall skapa en intressant dynamik.

Återigen så är detta en programpunkt där programledaren och experten samspråkar, nappar på varandras förslag, och det fungerar mycket bra tycker jag.

H

1

Innehållsbeskrivning:

Reportage i två delar från en hage vid Pite Ridklubb med ”hästprataren” Lasse Lindvall.

Om westernridning och hur man kan kommunicera med, tolka och träna hästar.

Reflektion:

Äntligen ett reportage på plats. Här applicerar jag metoden Att själv vara på plats och göra saker, skita ned sig och bli blöt (Martin Emtenäs, telefonintervju, 2010-05-03). Jag som reporter skitar fortfarande inte ned mig så mycket, men är på plats och det ger fart i programmets blodomlopp och en skön paus mellan alla telefonare.

Ganska rolig dynamik mellan Lasse som pratar ganska sävligt och fundersamt, och mig, som är betydligt ivrigare.

Min ambition att något ”skulle hända” och att det inte bara skulle vara raka

intervjufrågor lyckades tycker jag! I inslaget hör man hur vi går omkring lite, vi står och pratar vid en häst och kommenterar, hästen gnäggar och låter.

V

”Djurradions egna konspirationsteoretiker” konspirerar kring djurens övertagande av planeten och hur det skulle gå till. (Serie i fristående delar)

Reflektion:

Denna del producerades utanför detta projekts ramar och kommer därför inte vidare att analyseras här.

H

2

Innehållsbeskrivning:

Reportage i två delar från en hage vid Pite Ridklubb med ”hästprataren” Lasse Lindvall.

Om westernridning och hur man kan kommunicera med, tolka och träna hästar.

Reflektion:

Jag och Lasse är inne i stallet och han visar lite hur han kan styra hästen med små medel.

Detta inslag är del två av reportaget om hästprataren och fyller samma funktion som jag beskrivit ovan i del ett. I den här delen så ”händer” lite mer, Lasse jobbar praktiskt med en häst.

L

1

Innehållsbeskrivning:

Telefonare i två delar med Mikael Parkvall, lingvist. Om språk och hur människans språk skiljer sig från djurens sätt att ”prata”, bland annat.

Reflektion:

Inför det här inslaget så tänkte jag att jag ville hitta en annan vinkel, enligt ett av tillvägagångssätten Hitta en helt annan ingång än den vetenskapliga (t.ex. ringa till lampaffär och fråga om ljusets egenskaper) (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05- 07) Det är kanske inte direkt är fullständigt off-topic med en lingvist i ett program som handlar om kommunikation – men inte heller helt självklart, jag hade till exempel istället kunnat ringa en zoolog som är expert på hur ett visst djur kommunicerar, eller något liknande. Lingvisten tycker jag tillför ett lite mer filosofiskt perspektiv till

innehållet, och det tycker jag är mycket positivt.

Parkvall är dessutom slagfärdig och rolig. Han angriper ämnet från en helt annan synvinkel än biologen och har en helt annan attityd, vilket sammantaget utgör en bra helhet tycker jag.

När jag från början kontaktade Parkvall så visste jag mest att han var lingvist, så att vi kunde prata om språk i allmänhet, och att han hade vissa tankar kring djurs

kommunikation. Men han hade mycket roliga tankar och en hel del kunskaper, samt en nyfiken attityd som smittar av sig.

Här återknyter jag också till frågeställningen varför inte apor talar när de är så genetiskt lika människor, som också fanns med i intervjun med biologen. Han ger ett annat svar, vilket jag tycker känns mycket stimulerande och skapar dynamik.

L

2

Innehållsbeskrivning:

Telefonare i två delar med Mikael Parkvall, lingvist. Om språk och hur människans språk skiljer sig från djurens sätt att ”prata”, bland annat.

Reflektion:

Intervju med Parkvall del två.

På slutet av intervjun återknyter jag till enkätfrågan och frågar Parkvall vilket djur han skulle samtala med om han kunde. Detta tycker jag blir bra eftersom det ger känslan av att debatten mer genomsyrar hela programmet istället för att det är en enskild fråga.

Här så applicerar jag metoden Låt lyssnaren få vara med på resan mot att

programmakaren lär sig (Anders Johansson, telefonintervju, 2010-05-07), på det sättet att jag söker svar på en fråga och att jag gör det på olika sätt (= frågar både experten och

”mannen på gatan”). I övrigt, se reflektionen till del Lingvisten del 1 ovan.

D

&

Programledaren dissar ett överskattat djur och bollar efter det till en telefonare med SVTs Martin Emtenäs som hissar ett underskattat djur. (Serie i fristående delar)