En grupp om 72 studenter som hösten 2001 antogs vid enheten NMS, natur-miljö-samhälle på lärarutbildnin- gen vid Malmö högskola välkomnades till den nya utbild- ningen och den första tiopoängskursen ”Att bli lärare” med uppmaningen att skriva notiser, artiklar och reportage som på olika sätt belyste deras yrkesval, läran- det och annat som de fann relevant att publicera. Det de ville veta om sin utbildning fick de med journalistisk arbetsmetod ta reda på. Ett av syftena var att så tidigt som möjligt i utbildningen vänja dem vid att textpro- duktion ska ha betoningen på produktion istället för reproduktion.
Studenterna delades in i två redaktioner och fick under sju dagar uppbackning av en journalist och en konsulent från TiS, Tidningen i skolan och några lärare som i varierande omfattning knöts till projektet. Resultatet blev två tidningar i tabloidformat som, utan kostnad för
D
högskolan, trycktes av Skånska Dagbladet och dis- tribuerades till övriga enheter på lärarutbildningen.
Milt uttryckt var detta en chockstart för studenterna. En del såg valet av studier på NMS som liktydigt med att aldrig mer behöva författa texter, ”tvingas de som valt svenska att ha en mattekurs”? löd en fråga och en del blev bestörta över att ”de inte genom någon fick den information om utbildningen som andra nya studenter i huset fick”. Merparten, var den oväntade introduktio- nen till trots, positiva till arbetet.
Utan att försköna och bortse från att vardagen i kurs- erna också kan vara problematisk, ser vi flera vinster med projektet. Demokratiska processer, samarbete, konflik- tlösning, ansvarstagande för det egna arbetet, problem- formulering, sökning, kritisk värdering och vikten av ett reflekterande skrivande stod från dag ett på agendan.
De första 10 poängen har i form av skrivande sam- manfattningsvis inneburit: tidningsarbete, nio läsloggar, tre skriftliga uppgifter av annan art och en hemtentamen. Inför litteraturseminarierna har studenterna skrivit reflekterande läsloggar. Kravet har varit att man inte får delta i seminariet utan att bidra med en text. Under semi- nariet läser man ett antal av studiekamraternas loggar, diskuterar huruvida de är reflekterande eller refererande och ståndpunkter ventileras. Loggar såväl som ordinarie kurslitteratur blir således ingenting man läser för att ”komma ihåg”. Betydelsen av texterna växer fram i dia- log med den enskilde studenten och studenter och lärare emellan. De vetenskapliga teorier som explicit eller implicit genomsyrar litteraturen blir föremål för diskus- sion. Studenterna vi arbetar med ska så småningom skapa sin egen praktik i skolans värld. Denna praktik är ingalunda ateoretisk, även om man ibland frestas tro så. Den genomsyras emellertid ofta av en ovana att se den egna praktiken mot en teoretisk bakgrund. Detta vill vi förändra.
”Hur gör man”?
I början antog en stor del av loggarna en uteslutande refererande karaktär. Flera studenter uttryckte sin osäk- erhet med frågor som ”vad menar du egentligen när du
D
säger att man ska skriva reflekterande”? ”Hur gör man”? Vi kan inte förutsätta att man vet vad det innebär. Om man från skolgång och eventuella tidigare högre studier inte ”tränats” i att utveckla en reflekterande och kritisk hållning så gör man det inte heller i förstone för att någon säger åt en att det är det man ska göra. All kunskaps- utveckling kräver hårt arbete och det finns sällan några genvägar.
Vi har en lång väg kvar att gå, men jag är så här långt imponerad av studenternas arbetsinsats och de resultat jag ser och vågar påstå att merparten av de här studen- terna inte bedriver sina heltidsstudier på halvtid. Några av dem har ärligt och uppriktigt gett uttryck för att ”ha varit skitförbannade” för att de haft krav på sig att skri- va så mycket och att de inledningsvis inte såg meningen med det. Man uppfattade det som ett sätt att ”kontrollera att de läste litteraturen” och anförde att ”det visar sig ju på tentan om man läst eller ej”. Det var det man varit van vid sen tidigare, alternativt sett fram emot som en sorts frihet i högre studier. Ilskan från de som var miss- nöjda har efterhand bytts ut mot att alltfler ger uttryck för att ”nu ser vi vad det ger” och ”när man skriver sina reflektioner och tar del av andras, så förstår man på ett annat sätt”, ”det blir intressantare nu när man känner sig säkrare på att våga vara kritisk mot det man läser. Innan läste jag bara för att kunna boken”.
Inför terminens andra tiopoängskurs ombads studen- terna att fundera över hur litteraturen skulle hanteras i fortsättningen. Nu hade de under tio veckor skrivit nio läsloggar. Kanske var det dags att tänka sig en omorien- tering. Man bestämde att litteraturseminarierna skulle fortsätta. Halva gruppen formulerar i punktform det man vill ta upp under seminariet och den andra halvan skriver regelrätta läsloggar. Man får inte delta som pas- siv åhörare. De krav lärarna ställde i första delkursen har studenterna gjort till sina krav.
Jag vet, att om studenterna inte ställts inför de krav vi formulerat och om de hade lämnats för att ”läsa in” böcker till tentamen, så hade vi inte uppnått det vi nu ser. Om jag inte bestämt mig för att se de här tio veckorna som en läroprocess också för mig själv, så hade jag inte
D
heller vetat hur studenterna förändrats från termins- starten, sett vilka framsteg de gjort.
Den resurs jag som kursledare tilldelats för kursen är naturligtvis otillräcklig med tanke på det arbete jag lagt ner på att läsa och kommentera 75 studenters texter, hit- tills cirka 1300 sidor. Jag har den här gången valt att använda min procent för kompetensutveckling/forsk- ning till att läsa och kommentera läsloggar och hemten- tamen. Övriga skrivuppgifter har andra lärare i arbets- laget haft ansvar för. Arbetet med texterna har innebu- rit att jag redan under terminens första tio veckor fått en bra insikt i varje students förändring i den mödosam- ma process som utvecklingen i ett reflekterande och ana- lytiskt förhållningssätt innebär. Jag ser också vilka stu- denter som på grund av språksvårigheter behöver särskilt stöd i textförfattandet. Detta planerar vi att tilldela en egen resurs under nästa termin.