Nätverk blev ett stort avsnitt i studien trots att vi ifrån början inte trodde att det skulle bli så. Under veckan som vi gjorde intervjuerna hade informanterna fått ett e-mail där det framgick att Karriär & Vägledarkompetensen har ”monopol” vad det gäller kompetensutbildningar för vägledare. Som vi förstod det, ville nu en grupp vägledare starta en vad vi väljer att kalla förmedlingsgrupp. Där då ett fåtal som har tagit del av olika utbildningar genom K & V återberättar vad som framkommit för de andra i förhoppning att få ner kostnaden då inte alla behöver betala medlemskapet. Vi kan tycka att det är en god tanke, men samtidigt frågar vi oss om det verkligen blir samma effekt när information återberättas? Upplevelsen blir antagligen inte densamma som vid ett närvarande. Vi förstår den ekonomiska frustrationen, framför allt när medlemskapet bör bekostas av skolan, men flertalet skolor väljer att inte göra det. Å andra sidan kan vi tycka att avgiften likaväl kan bekostas av vägledaren privat, men principiellt sett bör skolan stå för det. En viktig aspekt av våra åsikter är att eftersom även kurserna är avgiftsbelagda blir det en ekonomisk fråga oavsett vem som betalar.
När anordnade nätverksträffar sker har informanterna en positiv inställning till dessa. Vi tror att det kan bero på att de har tagit sig tid till det här och de får ut mer av träffen än om de skulle setts i mer informella sammanhang. Några av dem uttrycker att upplevelsen blir annorlunda eftersom de kan vara delaktiga på ett mer strukturerat sätt. Som nämnts är studie- och yrkesvägledning ett ensamt arbete. Många arbetar ensamma inom professionen på sin skola och har inte den dagliga kontakten med professionskollegor som andra har, till exempel lärare. Därför tror vi att nätverksträffar inte bara är en plats att utbyta information utan även ger en trygghet och en gemenskap som många kanske saknar.
Medan vi är inne i studietänket och har det kritiska förhållningssättet kring källor undrar vi om det i stort tros på allt som skrivs eller sägs rakt av? Vi får uppfattningen att det kan vara så när det kommer information ifrån andra professionskollegor. Det vi har i åtanke här gäller att vi kunde göra en snabb granskning av ett påstående genom att ringa till källan och få påståendet dementerat. Vi fick känslan av att informanterna som berättade om
44
Karriär & Vägledarkompetensens ”monopol” var säkra på sin sak. I efterhand har vi klarlagt att det inte är så. Ett tips för oss blivande studie- och yrkesvägledare är att behålla det kritiska tänkandet.
45
9 Slutsats
I avsnittet besvaras frågeställningarna. Därefter ges förslag på vidare forskningsområden.
Vad anställningsbarhet innebär för informanterna var svårt att definiera, men de allra flesta nämner att rätt utbildning och rätt kompetens är det som utgör begreppet. Att vara anställningsbar är ingenting som informanterna tänker på dagligen, möjligen för att de redan har en anställning som de varit på i ett flertal år. Att hålla sig uppdaterad om det som händer runt omkring sig är viktigt för informanterna och något de alla gör. Vid byte av arbetsplats läggs antagligen mer kraft och energi på att vara anställningsbar för den nya tjänsten och då ökar eventuellt motivationen till att utbilda sig i det som krävs för den. Och vad som krävs kan oftast bara utläsas ifrån platsannonsen. Angående anställningsbarhet är det egentligen den som utlyser tjänster som avgör om någon är anställningsbar eller inte. I slutändan handlar det kanske inte om vad du kan eller hur du är. Utan det handlar om att du är den person som är mest lämpad för tjänsten, enligt nya arbetsgivaren, för att kunna utföra ett bra jobb.
Effekten som informanterna får av att ingå i nätverk och medverka vid träffar är mestadels att de får chansen att ventilera tankar, diskutera likheter och olikheter och kunna ta lärdom av varandra genom nätverkandet. De organiserade nätverksträffarna är de som informanterna får ut mest av. Men det visar sig också att de blir solidariska när det dyker upp ett problem, som till exempel när ett av de organiserade nätverken börjar ta betalt för viktigt information angående yrkesutövningen. Solidariteten visas i funderingarna kring uppkomsten av ett nytt, eget organiserat nätverk, där de själva hjälper varandra att få ut informationen där ingen utomstående part är inblandad. Det som visar på varför nätverk för studie- och yrkesvägledare behövs är det stöd och den trygghet som de ger varandra då det i många fall är ett ensamt arbete.
En viktig aspekt som framkom angående kompetensutveckling var att det finns ett stort behov av det hos informanterna. I de allra flesta fall är det ekonomin som avgör om en sådan kan genomföras. En del av informanterna har valt att läsa kurser/program på
46
högskola samtidigt som de arbetar. Andra har valt att gå gratiskurser som ger dem kompetensutveckling, mest i form av information. Det efterfrågas mer yrkesinriktad kompetensutveckling för studie- och yrkesvägledare och en lösning skulle kunna vara öronmärkta pengar. Angående ansvarsfördelningen anser alla informanter att det är deras eget ansvar att kompetensutvecklas inom rätt områden. Dock är det oftast rektorn som har sista ordet och är den person som fattar beslutet.
Sammanfattningsvis behövs kompetensutveckling för att vara anställningsbar, och i studiens visas det att de två begreppen går hand i hand och är beroende av varandra. Nätverksträffar kan bidra med utvecklingen av begreppen och ge en gemensam förståelse.