Lärarnas Riksförbund skriver att kompetensutvecklingen för studie- och yrkesvägledarna är otillräcklig, har bristfällig kvalitet samt är av fel typ. Enligt dem bör det finansiella ansvaret ligga på staten och huvudmännen i Staden (LR, 2010). I det här avsnittet presenteras informanternas tankar om var ansvaret för deras kompetensutveckling bör finnas. För att förstå det är det en god idé att ha förståelse för hur insatta studie- och yrkesvägledarnas chefer/rektorerna på skolan är i deras arbetsuppgifter. När det sedan är kartlagt fokuseras texten till var ansvaret finns eller bör finnas. Informanternas svar på frågan om hur viktiga de tror att rektorn anser att deras arbetsuppgifter är sträckte sig inte speciellt långt ifrån varandra. En del valde att kalla det ”ganska viktigt”, medan andra benämnde det som ”otroligt viktigt”. Några mer ingående svar gavs inte på just den punkten. Däremot på frågan om hur pass insatt rektorn är i arbetsuppgifterna framkom det bland annat:
Jag kan väl säga, på en skala upp till sex, så kanske hon är tre plus. Nä, kanske fyra. Det var tal om att hon skulle följa mig i mitt arbete just inför lönesättning och så, för det gör hon med lärarna, men det har aldrig blivit av. Så egentligen, hon vet ju delvis vad jag gör eftersom vi gör grejer ihop också, men sen kan hon nog inte fastställa hur mycket administration jag har. [...] Men ganska viktigt tror jag nog att hon tycker att mitt jobb är. Person 1
35
Den rektorn jag har nu är ganska så väl insatt, jag tycker att hon har koll. Sen kanske vi inte alltid är överens om hur min tid ska distribueras och vad som är det viktigaste inom vägledning. Jag tror inte att det finns någon oförståelse. Men ibland så tänker inte rektorn på vilken tid saker tar [...] Men annars så tycker jag ju att rektorn har bra koll på vad vägledning är för någonting. Jag tror inte att hon kanske initierar så mycket, men om jag kommer och säger att ’jag vill jobba mer med detta’ eller att ’jag vill starta upp den här verksamheten’ då är hon positiv till det. […] Jag tror att hon tycker att det är enormt viktigt för eleverna och att hon tycker att min roll här är viktig. Och det säger hon ofta. Person 4
Han som är rektor för Ett program, han är själv SYV ifrån början så att jag tror faktiskt att han har lite koll på mitt jobb. [...] Ja han tycker att mitt jobb är otroligt viktigt. Det tror jag att alla här på skolan tycker faktiskt. Person 5
Det som går att utläsa i en del av citaten är att rektorerna inte har samma tidsuppfattning kring vissa administrativa uppgifter som studie- och yrkesvägledarna har. Utöver det anser de att rektorerna är tillräckligt insatta i deras arbetsuppgifter för att förstå att de gör ett viktigt arbete. Dessvärre valde de tillfrågade rektorerna att inte besvara de frågor som skickade ut via e-mail och således kan inte deras åsikter delges.
6.4.1 Ansvar
Fyra av sex informanter sade att de tycker att det är deras chef som ansvarar för kompetensutvecklingen. När de fick en följdfråga om vad de anser att de själva har för ansvar för sin kompetensutveckling svarade samtliga att de själva har ett större ansvar. I svaren kan det också utläsas att olika informanter har olika attityder till var ansvaret bör finnas för deras kompetensutveckling. En informant uttrycker att rektorn bör ha ansvaret eftersom att det är han/hon som är ytterst ansvarig om en granskning av Skolverket skulle ske. Attityden hos studie- och yrkesvägledaren som anser det här, kan enligt Katz genom (Angelöw & Jonsson, 2000) innebära att han/hon har sådana tidigare erfarenheter. Hans/hennes förhållningssätt till kompetensutveckling blir då att det är viktigt att rektorn sett till att personalen är tillräckligt kompetenta för sina arbetsuppgifter. Andra informanter uttrycker att det ytterst är deras eget ansvar att göra någonting åt sin egen kompetens. Det vill säga att de utför den handlingen med hjälp utav de resurser som de har sedan tidigare (Engdahl & Larsson, 2006).
36
Jag har ett jättestort ansvar för att det, det handlar om vad jag är för typ av människa också. Jag tar ansvar för mina egna handlingar, jag förväntar mig inte att det är någon annan som ska komma och tala om massa saker för mig. Det optimala är ju att man har en dialog på sin arbetsplats med sina närmsta chefer, och det har jag. Jag känner att de är vana vid det, att de kan lita på mig. Det handlar om förtroende, de litar på mig och så, att de vet att om det är något jag känner att jag behöver så kommer jag och talar om det. Person 3
Enligt Lindmark & Önnevik (2006) kan rektorerna se på sin anställde som en ekonomisk resurs. Rektorn får avgöra om det blir en kostnad eller en investering att satsa på sin medarbetare och kompetensutveckla honom/henne. Då rektorerna som sagt valt att inte delta i studien kan inte deras syn på studie- och yrkesvägledarna delges. Däremot kan här redovisas för informanternas åsikter kring rektorns ansvar för kompetensutveckling:
Jag tycker att rektorn har ett stort ansvar i det, att kunna se behovet. Vad som finns hos mig som person i min yrkesroll. Det kan ju också vara till exempel att hon märkt att jag är i behov av att utveckla en viss bit i min yrkesroll och att jag kanske får gå någon utbildning inom det då. Eller ge tips på någonting hon tycker är viktigt för mig att veta nu, att kunna nu, just för den här verksamheten. Så jag tycker att hon har stor roll där. Person 1
Jag tycker att rektorn har ett jättestort ansvar. För dels så tycker jag att en rektor ska uppmuntra sin personal att kompetensutveckla sig, och också kanske putta lite snällt. För jag tror att många kanske känner att de har inte tiden, de har kanske inte riktigt orken, och att man lätt fastnar, och då tror jag att det är jätteviktigt att ha en rektor som kan göra sina medarbetare lite intresserade av det och också känna sig stöttade och ja, att man ser det som något positivt. Person 4
Det konstateras att samtliga informanter anser att dialogen mellan dem själva och rektorn är en viktig del i frågan om kompetensutveckling. Trots att samtliga påpekar att rektorn bär ett stort ansvar är deras eget ansvar ändock större. I slutändan handlar det mesta om ekonomiska resurser, och det här skiljer sig ifrån skola till skola, men det är den största bidragande faktorn till den bristande kompetensutvecklingen hos studie- och yrkesvägledare.
37
7 Analys
7.1 Anställningsbarhet
Hur kan samtliga informanter ha olika definitioner om vad anställningsbarhet är? Det kan bero på att de har olika stora förståelsehorisonter och att de har olika mycket kunskap om anställningsbarhet. Vad de lägger för definition i begreppet kan bero på tidigare erfarenheter och handlingar. Fastän det är ett så pass diffust begrepp verkade samtliga informanter ändå säkra på sitt svar när det fick frågan. Trots säkerheten var det inte ens två svar som var likadana, alla hade sin egen uppfattning och förklaring av vad det kunde tänkas innebära. Var det möjligen därför det var svårt för informanterna att svara på hur de gör för att vara anställningsbara? Helhetsperspektivet av de inkomna svaren saknas. Även när det kommer till frågan om hur ofta kompetensutveckling bör ske och på vilket sätt det görs skiljer sig svaren åt. Om det funnits ett facit till vad begreppet innebär hade det kanske också varit lättare att besvara frågorna som rör det.
Studien öppnar för tankar kring studie- och yrkesvägledarkandidaters påverkan. Kan det vara så att genom att ta emot kandidater görs en verksam studie- och yrkesvägledare mer anställningsbar? Enligt ett fåtal av informanterna kan det möjligen vara så. Den uppfräschning de får säger de bidrar till ökad kunskap om det senaste inom vägledning som lärs ut vid högskola/universitet. Motivationen till att lära sig mer kanske ökar. Det är ingenting som kan utläsas med säkerhet, men däremot talade två av informanterna gott om att återkommande ha kandidater hos sig.
38