Profil C: Personlighetsstörningar

Från den tidigare forskningen har vi identifierat personlighetsstörningar som riskfaktorer samt orsakerna bakom enligt tabellen nedan som är en översiktstabell sammanställd av författarna under den tidigare forskningen. Under detta avsnitt kommer vi gå djupare på hur dessa orsaker faktiskt påverkar unga och på vilket sätt.

Tabell 7.Riskfaktorer och orsakssamband

Riskfaktor(er)/profil(er) Orsak(er)/variabler

Personlighetsstörning Risk och spänningssökande, låg intelligent, hyperaktivitet, aggressivitet och oärlighet.

Förekomsten av personlighetsstörningar eller aggressiva karaktärsdrag hos barn kan förstärka effekterna av andra riskfaktorer. Personlighetsstörningar som

riskfaktor är alltså en sammansättning som ökar möjligheten till att begå allvarligt och våldsamt normbrytande beteende. Den här profilen är baserad på idén att ungdomar som möter denna typ av svårigheter utgör en distinkt grupp av unga som har en benägenhet att begå brott. I detta avsnitt presenteras

personlighetsstörningar och aggressiva karaktärsdrag och deras påverkan på ungas utveckling till ett kriminellt och normbrytande beteende.

I den tidigare forskningen identifierade vi att personlighetsstörningar är en riskfaktor till normbrytande beteenden såsom risk och spänningssökande, låg intelligens, hyperaktivitet, aggressivitet och oärlighet (Hemphill e al., 2006 och Margo, Steven 2008). En longitudinell undersökning visade att 55 procent av unga gärningsmän begått antisociala handlingar under det senaste året, och detta

antisociala beteende var en av de viktigaste kommande utvecklingarna för kriminellt beteende (Margo, Stevens 2008, s. 35).

Som tidigare nämnt är barn med olika typer av personlighetsstörningar mer benägna att uttrycka sig med normbrytande beteenden i skolan eller gentemot sociala myndigheter. Barn som beter sig aggressivt och beter sig dåligt i skolan uttrycker sin ilska och frustration som de får hemifrån genom sitt beteende och även genom mobbning. Farrington m fl argumenterar att detta beteende är något barnen lär sig hemifrån, specifikt från fadern (Farrington et. al, 2001). Det är tydligt att det finns kopplingar mellan föräldrars beteenden och normbrytande tendenser. Studier pekar på att föräldrar som själva blivit dömda för brott är till exempel mer benägna att använda inkonsekventa uppfostringsmetoder vilket speglas i barnets psykiska mående och akademiska prestationer (Dannerbeck 2005).

Annika Brar, läkare och specialist i psykologi har i sin bok från busfrö till

brottsling skrivit om ett unikt svenskt forskningsprojekt som bland annat skildrar

tre dömda mäns liv – Micke, Leo och Lars. Vad de har gemensamt är samtliga har diagnostiserats med ADHD som lett till problem i barndomen och socialt

utanförskap i vuxen ålder (Brar 2011, s. 7). Alla tre har även ett mångårigt kriminellt liv bakom sig som började redan i barndomen och ADHD-

problematiken är helt säkert en orsak till männens negativa utveckling (Brar 2011, s. 6). Enligt nya studier så kan mellan 1000 och 2000 utav de cirka 5000 som då boken skrevs var intagna på svenska kriminalvårdsanstalter ha ADHD som en väsentlig del av sin problematik. De allra flesta av dessa personer har dessutom varit föremål för olika sociala insatser sedan barndomen (Brar 2011, s. 6). Så vad är och innebär då ADHD? ADHD är ett tillstånd som relaterar till utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar och gemensamt för

tillståndet är att det ofta ger tydliga symtom redan under barndomen som leder till varaktiga svårigheter inom olika livsområden (Brar 2011, s. 27). De huvudsakliga symtomen vid ADHD är uppmärksamhets- och koncentrationsstörningar och/eller hyperaktivitet och impulsivitet. Det är dock viktigt att förstå att ADHD i sig inte behöver betyda att en person blir kriminell. Det är andra faktorer som också spelar roll såsom familjeförhållanden och relationer, sociala, ekonomiska och kulturella förutsättningar samt individens andra personliga förutsättningar (Brar 2011, s. 27). ADHD uttrycker sig på olika sätt beroende på vilken ålder man är i. Små barn är mer motoriskt överaktiva, har svårt att sitta still, är lättfrustrerade och får kraftiga humörutbrott vid motgångar, utsätter sig själva för fara och söker spänning. I skolåldern blir koncentrationssvårigheter allt tydligare eftersom barn med ADHD har svårt att lyssna på läraren längre stunder, följa instruktioner och fokusera på skoluppgifter. Dessa barn är ofta lättstörda och blir distraherade av saker som händer runtomkring. Barn med ADHD hamnar oftast i bråk med andra barn och lärare på grund av att de har svårare att respektera regler och gränser. Barn med ADHD är också mer ofta inblandade i mobbning, antingen som offer eller förbrytare. Under tonåren som redan är en kritisk fas för många visar sig

symtomen alltmer. Uppmärksamhetsproblemen blir ännu mer tydliga då barnen är i den ålder där de förväntas ta mer ansvar och klara av mer omfattande uppgifter och skillnaderna blir mer påtagligt jämfört med barn som inte har ADHD (Brar 2011, s. 32). En del tonåringar med ADHD som upplever att de inte passar in i skolan börjar söka sig till likasinnade och hamnar i utanförskap och begår brott

(Brar 2011, s. 33). De börjar även att röka och dricka alkohol samt prova andra typer av droger och engagera sig i andra typer av normbrytande beteenden (ibid). Orsakerna till att barn utvecklar ADHD kan både bero på arv och miljö och teorierna till varför vissa får ADHD är många. Det finns dock en enighet idag om att bakgrunden är multifaktoriell. Den främsta orsaken är genetiska faktorer men även miljöfaktorer (Brar 2011, s. 34). Brar förklarar att psykosociala faktorer är viktiga för hur de grundläggande bristerna kommer till uttryck. Problem inom familjen som misshandel, missbruk och/eller annan psykisk ohälsa hos

föräldrarna, kan liksom andra svåra förhållanden ge förvärrade symtom och konsekvenser. Det finns en ökad förekomst av ADHD hos barn i socioekonomiskt utsatta grupper vilket kan förklaras med att barn från denna bakgrund har sämre förutsättningar till social och ekonomisk framgång (Brar 2011, s. 35).

Micke som är dömd till livstids fängelse för grov våldtäkt och mord berättar om hur hans trasiga uppväxt ledde fram till de brott han idag är dömd för (Brar 2011, s. 16). Micke berättar att han kommer från en familj med många syskon och att han alltid var familjens centrum. När han inte fick som han ville exploderade han och det svartnade för ögonen. En gång hade han jagat sin syster med

hockeyklubba och slagit hål i dörren där systern hade låst in sig. Då var han fem eller sex år (Brar 2011, s. 17). Han berättar även att alkohol var något vanligt förekommande och som ofta ledde till våld mellan hans föräldrar (ibid). I skolan hade han problem och hamnade ofta i bråk och blev ofta utslängd från

klassrummet vilket gjorde att hamnade utanför. Micke sökte sig tillslut till ett gäng äldre pojkar där han kände sig välkommen och omtyckt (Brar 2011, s. 17). Micke kom i kontakt med alkohol och tobak samt droger i väldigt ung ålder. I andra klass hade han både börjat röka och snusa samt testat att dricka alkohol. Vid tio-elva års ålder kom han i kontakt med hasch och amfetamin för första gången (Brar 2011, s. 18). När Micke började i högstadiet hängde känslan av utanförskap kvar. Han hade svårt att hänga med under lektionerna och helgerna präglades istället för studier med alkohol och droger. Han kom mer in i kriminalitet under högstadiet, framförallt småstölder och bilstölder – enbart för spänningen förklarar han (Brar 2011, s. 19).

ADHD är alltså en riskfaktor för att hamna i missbruk av alkohol och droger och gör att personer med ADHD löper större risk till ett kriminellt och normbrytande beteende. En amerikansk studie visar att missbruk är tre gånger vanligare bland personer med ADHD än de som inte har det. Även om olika typer av missbruk förekommer består den huvudsakliga drogen består av amfetamin som ofta börjar som självmedicinering eftersom de blir lugna och fokuserade av amfetamin i små doser (Brar 2011, s. 39). Forskningen pekar även på att vissa barn med ADHD utvecklar en missbruksproblematik och då handlar det framförallt pojkar som har stora problem med hyperaktivitet/impulsivitet, trots, normbrytande beteenden och dåliga akademiska prestationer. Det som börjar med missbruk slutar ofta med avancerad kriminalitet. Men även hyperaktivitet/impulsivitet i sig tillsammans med ett spänningssökande beteende gör att dessa personer löper större risk till att begå brott (Brar 2011, s. 39).