Det är knappast någon tvekan om att det är dyrt att föra processer i domstol och uppenbart att det är ännu dyrare med internationella processer. Följaktligen kan det många gånger anses ovettigt kostsamt att driva process i gränsöverskridande tvister om mindre värden.142 Sett ur det här perspektivet torde det alltså vara rimligt att erbjuda en särskild process för gränsöverskridande småmål.
Innan småmålsförordningen trädde i kraft beräknades hur många mål den årligen eventuellt kunde komma att omfatta. Beräkningen gjordes utifrån antagandet att småmålsförfarandet skulle tillämpas på både inhemska och gränsöverskridande fall och då uppskattades att förordningen skulle omfatta ungefär fem miljoner fall årligen. Vidare beräknades sju miljoner europeiska medborgare att varje år vara direkt involverade i sådana processer.143 I och med att småmålsförfarandet inte kom att tillämpas på rent inhemska fall är det inte möjligt att dra några direkta slutsatser utifrån de här uppskattningarna, men de ger ändå en viss anvisning om att ett europeiskt småmålsförfarande faktiskt kan komma att omfatta ett stort antal mål och därmed torde en sådan process ha en praktisk betydelse.
Den gränsöverskridande handeln på EU:s inre marknad och dess relation till mängden klagomål i gränsöverskridande tvister har givetvis en betydelse för behovet av ett europeiskt småmålsförfarande. Under 2010 tog samtliga ECC-kontor emot totalt 31 918 klagomål144. Det verkar dock vara synnerligen få som går vidare med sina klagomål till domstol. Av de som på något vis fått problem när de handlat en vara från en annan medlemsstat är det tio procent som har klagat till säljaren. Nästan hälften av de som klagade var missnöjda med hur säljaren hanterade klagomålet och av dessa valde nästan hälften att inte gå vidare för att lösa problemet. Av de som faktiskt gick vidare med sina klagomål var det endast tre procent som valde att ta sin tvist till domstol. Anledningarna till att konsumenterna inte klagade på de problem de råkat ut för var bland annat;
• att det var osannolikt att problemet skulle bli tillräckligt avhjälpt (32 %),
• att de aktuella beloppen var för små (26 %) och
• att konsumenterna inte har vetat var och hur de ska klaga (9 %).
22 procent av de tillfrågade konsumenterna var av uppfattningen att det är enkelt att lösa tvister med försäljare via domstol, något som kan tyda på att EU-konsumenter antingen har bristande kunskaper om eller tvivlar på tvistlösningsorganen.145
142 Kramer (2006), s. 114.
143 SEC(2005) 351, s. 12-13.
144 Information från Jolanda Girzl, Konsument Europa. 145
37
Undersökningen visar att en mycket liten andel av de missnöjda konsumenterna är beredda att gå vidare med sitt fall till domstol. Eftersom de främsta skälen till att konsumenterna inte väljer att klaga är att de tvivlar på att få tillräcklig hjälp samt att de aktuella beloppen anses för små att tvista om, verkar det finnas ett behov av en effektiv tvistlösningsmetod för tvister om mindre värden som konsumenterna kan lita på. Med tanke på att det är osäkert om EU- konsumenterna endast saknar förtroende för tvistlösningsorganen eller också saknar tillräckliga kunskaper om dem, finns det förmodligen också skäl för att informera medborgarna om de metoder som existerar till deras hjälp. Därför är det av stor vikt att informera om det europeiska småmålsförfarandet, för att öka medvetenheten om att den här metoden finns och för att det förhoppningsvis kan leda till att fler använder förfarandet. Något som är en trolig förutsättning för att det ska bli riktigt effektivt i praktiken.
Egen bearbetning av kommissionens tabell i Flash Eurobarometer 282, s. 20.
Faktum är att det också har visat sig att EU-medborgarna inte alltid känner sig tillräckligt trygga med att handla över gränserna. En undersökning har exempelvis visat att konsumenternas uppfattning utgör ett stort hinder för den gränsöverskridande e-handeln. Dock skiljer sig uppfattningarna en del mellan de som aldrig köpt något från ett annat land och de som redan har erfarenhet av handel från utlandet. Konsumenter som aldrig handlat i ett annat land oroar sig för:
• bedrägerier (62 %),
• hur man ska gå tillväga om problem uppstår (59 %) och
• att det ska uppstå leveransproblem (49 %).
Av de konsumenter som har handlat från ett annat land är oron över samma angelägenheter betydligt mindre (34 %, 30 % respektive 20 %). Undersökningen visar samtidigt att e-handel från andra länder i själva verket är lika pålitlig som nationell e-handel.146 Således tycks det föreligga en obefogad oro bland en mängd konsumenter, ett förhållande som inte gynnar den inre marknaden.
146
SEC(2011) 299, s. 15.
0% 10% 20% 30% 40% 50%
Vet inte/Inget svar Annat Du tog tvisten till skiljedomstol Du tog tvisten till domstol Du rådfrågade advokat Du klagade till en allmän myndighet Du rådfrågade konsumentorg. Du tog inga vidare åtgärder
Köparens vidtagna åtgärder efter säljarens
otillräckliga
38
Därtill finns uppgifter om att nästan hälften av medborgarna inte vidtar någon rättslig åtgärd för skador under 200 euro och de är än mer obenägna att vidta åtgärder i gränsöverskridande situationer. Dessutom är konsumenterna inte alltid fullt medvetna om de alternativa tvistlösningsmetoderna till förlikning som fungerar som snabbare och billigare alternativ till vanliga domstolsprocesser.147
Att EU:s medborgare känner en otrygghet att handla över gränserna är något som inte gynnar den inre marknaden och är därför något som behöver åtgärdas. Det är tydligt att allmänheten måste informeras och med tanke på att det har visat sig att kännedomen om alternativa tvistlösningsmetoder är låg finns det än större anledning att satsa på information om det europeiska småmålsförfarandet.148 Eftersom nästan hälften av alla som drabbats av en skada under 200 euro i nuläget väljer att inte vidta några rättsliga åtgärder behövs det europeiska småmålsförfarandet för att fånga upp även dessa fall. Det svåraste är troligen att bevisa småmålsförfarandet som en effektiv metod för de som inte alls är villiga att vidta rättsliga åtgärder i gränsöverskridande fall, med tanke på att förfarandet inte alltid upplevs tillräckligt enkelt med anledning av omständigheter som språk- och översättningsproblem med tillhörande extra kostnader, svårigheter med att tolka reglerna om jurisdiktion och att välja forum samt problem som kan uppstå i samband med verkställande av en dom i en annan medlemsstat.