Som resultatet visar befinner sig de tre projekten inte i samma fas av de fyra genomförandefaserna Szulanski (2000) pratar om, och därför uppstår inte samma typer av svårigheter (stickiness). De fyra faserna som kunskapsöverföringen består av är initiering, implementering, intensifiering samt integrering. Säker arbetsplats och Sund konkurrens är tvingande regelskärpningar som genomförts gradvis och ett aktivt arbete med nollvisionen för allvarliga olyckor. Dessa två projekt har kommit betydligt längre i genomförandet än kompetensförsörjningen.
Utifrån Szulanskis (1996, 2003) beskrivning av faserna ser vi att Säker arbetsplats är det projekt som kommit längst och befinner sig nu i integreringsfasen. Angående Säker arbetsplats finns en god medvetenhet i företagen och även de som inte är insatta i BI:s projekt har tagit del av den konkreta informationen och upprättat rutiner för hur kunskapen ska spridas och komma företaget till godo.
39 av 52 Vad gäller Sund konkurrens befinner sig projektet i intensifieringsfasen (Ramp-up phase). Den kännetecknas av att kunskapsmottagaren börjar använda kunskapen inom den egna organisationen. I denna fas testas kunskapen i praktiken och oväntade utmaningar uppdagas. Då Sund konkurrens består av explicit kunskap kan vissa delar av projektet anses befinna sig i integreringsfasen. Exempelvis införandet av personalliggare är genomfört och har blivit rutin i alla bolagen, däremot upplever de exempelvis fortfarande frustration över att andra medlemsföretag inte följer dessa regler.
Kompetensförsörjningen befinner sig i implementeringsfasen. Projektet är sjösatt och BI är säkra på att det är en viktig lösning på problematiken kring kompetensförsörjning i branschen. Därmed har kunskapsöverföringen lämnat initieringsfasen. Projektet tangerar även intensifieringsfasen i och med att några av företagen börjat intressera sig för en breddning av rekryteringen. En svårighet som projektet möter är Not invented here-problematiken. Företagen och dess medarbetare är i varierande grad skeptiska till att förändra den tidigare homogena arbetskraften i branschen baserat på att det inte kommer inifrån företagen och är annorlunda mot hur man arbetat tidigare (Agrawal et al, 2009).
Som Nonaka och Krogh (2009) kommenterar kan kunskap vara av explicit eller tyst (tacit) karaktär vilket är fallet i skillnaden mellan att kommunicera en ny rutin eller säkerhetsföreskrift och att driva igenom en attitydförändring. Som Argote och Ingram (2000) argumenterar är det effektivaste sättet att överföra tyst kunskap att överföra människor till verksamheten som man vill överföra kunskapen till. Följaktligen har BI begränsade möjligheter att överföra den tysta kunskapen eftersom de är en relativt liten organisation i förhållande till hur många medlemsföretag de har. I enlighet med Argote och Ingrams (2000) argument är det i projektet Säker arbetsplats som arbetet kommit längst. Eftersom man tillsatt 50 miljoner kronor för att anställa ansvariga personer för projektet i varje region har detta projekt en annan personlig kontakt hos medlemsföretagen är de andra två projekten och kunskapen överförs därmed snabbare.
Möller och Rajala (2007) samt Gupta och Govindarajan (2000) menar att kunskap som lätt kan överföras till många enheter i organisationen är den som är mest värdefull. Eftersom BI är
40 av 52 en intresseorganisation kan de driva kunskapsprojekt som bygger på implicita kunskaper såsom värderingsförändringar som i kompetensförsörjningsprojektet. Vidare är enligt Szulanski (1996) kunskap som tidigare inte testats i sammanhanget svårare att överföra. Detta kan sägas vara fallet med kompetensförsörjningsprojektet i byggbranschen eftersom det är ett relativt nytt grepp på en bransch vars arbetsstyrka är ovanligt homogen. Därför möter projektet också visst motstånd och misstänksamhet från medlemsföretagen som inte helt lätt låter sig övertygas om de positiva effekterna med en mer varierad arbetskraft. Szulanski noterar även att vad han kallar kausal tvetydighet kan innebära svårigheter i att identifiera vilken kunskap som skall isoleras ur sin kontext för att kunna överföras till andra enheter. Vilka kompetenser är det som skall ligga i fokus när man rekryterar och i vilka grupper är det önskvärt att rekrytera? Den motvillighet som vi ser hos några av företagen angående delar av kompetensförsörjningsprojektet kan belysa att BI:s svar på problemet inte alltid är relevant i den kontext som företagen befinner sig i.
Den konkurrenshöjande effekten av kunskapen som BI förmedlar är alla företagen inte ense om. De flesta är positiva och tror att BI bidrar till det egna företagets konkurrenskraft i någon mån medan ett företag inte tror det i samma utsträckning. Detta är hänförbart till den relation mellan absorptionskapacitet av ny kunskap och den kunskapsstock som företaget redan besitter (Cohen och Levinthal, 1990). Argote och Ingram (2000) menar att en organisations kunskapsreservoar finns hos individerna, i tekniken företaget använder samt dess intentioner och visioner. Följaktligen kan ett större företag husera en större sådan reservoar och därmed ha större absorptionskapacitet, vilket överensstämmer med vad vi ser i resultatet angående de mindre företagens relativa motvilja mot föreslagna reformer från BI. Detta bekräftas av BI:s syn på vilka företag som gynnas mest av BI:s verksamhet, nämligen de medelstora företagen. De stora företagen bedriver denna verksamhet själva medan de små aktörerna inte har tid att delta i BI:s möten och seminarier. De medelstora företagen är därmed de som får mest del av innehållet som förmedlas från BI eftersom de har en kunskapsreservoar som är stor nog för att ge en absorptionskapacitet som matchar den kunskap och det flöde som förmedlas av BI. Till följd av medlemsföretagens varierande absorptionskapacitet väger kunskapen som förmedlas av BI upp några av nackdelarna de medelstora företagen upplever i förhållande till de stora företagen, medan de små halkar efter eftersom de inte har förmåga att ta till sig
41 av 52 kunskapen som förmedlas. Således får informationsförmedlingen från BI karaktären av det informationsmonopol som Gupta och Govindarajan (2000) beskriver.