Psykiska och fysiska besvär på grund av arbetet

Alla våra respondenter påpekar att deras välmående påverkas av deras arbetssätt på ett psykisk eller fysiskt vis. Samtliga utan Anders upplever stress, trötthet, sömnproblem, kostbesvär, ångest samt fysiska besvär av stressen som exempelvis magkatarr. Anders är en av

respondenterna som uttrycker att arbetssättet leder till en mental trötthet och fysiska besvär såsom ryggont. Eftersom respondenterna sitter mycket framför datorn kan det resultera i led- och muskelbesvär. Den stora anledningen till fysiska besvär såsom muskel och ledvärk handlar dock om den psykiska stressen (Allvin et.al. 2006, s. 159). Vid stressade situationer ansträngs och spänns kroppen mycket vilket kan leda till fysiska besvär såsom led och muskelbesvär. Dessa begrepp hör även samman med den upplevda höga arbetsbelastningen eller respondenternas svårigheter att sätta tydliga gränser för sig själv och inte överprestera

33

samt ha kontroll över sina arbetsuppgifter. Konsekvenserna av höga krav, låg kontroll och bristande stöd kan skapa stress och psykiska och fysiska besvär. Theorell et.al. (2014) styrker detta och menar på att om de anställda inte har någon kontroll över sitt arbete och sin vardag kan det leda till ökad risk för ohälsa. Alla respondenter är eniga i att deras humör påverkas negativt av långa arbetsdagar och övertidsarbete. Dock så lyfter Emma att hon får mycket stöd och glädje från hennes team och kollegor som tar henne igenom dagar som dessa vilket kan kopplas till krav, kontroll och stödmodellen. Även Joel och Anders lyfter att de känner att de får stöd när det kommer till sina arbetsuppgifter, och går vissa saker inte att lösa kan det alltid vända sig till sina chefer. Modellen lyfter att genom att få socialt stöd från kollegor eller chef, hjälper det individen att hantera kraven lättare, även om de är höga (Theorell et.al. 2014, ss. 22-23).

Stressnivån för samtliga respondenter är hög, det kan dock variera men vanligtvis är den hög och påtaglig och detta är ofta på grund av den höga arbetsbelastningen. Stress kan även handla om att respondenterna inte känner att de får ihop arbete och fritid, dvs det mentala, sociala och materiella tillgångarna. Stressorer som detta kan försämra funktionsförmågan och likaså påverka arbetsförmågan på kort sikt, men på längre sikt kan välbefinnande och individens hälsa påverkas negativt (Aronsson et.al. 2012, s. 197). Stressen som upplevs av

respondenterna kommer inte upphöra förens deras problem löses, i detta fall

arbetsbelastningen och åtskillnaden av de två sfärerna. Om arbetsbelastningen inte minskar och segmenteringen mellan de två sfärerna inte funkar kan respondenterna olyckligtvis

hamnade i ett konstant stresstillstånd vilket i slutändan kan leda till utmattning och depression. Det har till och med uppstått situationer där några av våra respondenter har uppsökt läkare på grund av att de mått dåligt i arbetet. Trots att inte alla respondenter har uppsökt läkare så har alla fått sjukdomsrelaterade besvär av sitt arbete. Kylin (2007) nämner också att stress orsakas på grund av de höga kraven i arbetet men i kombination av förhöjt ansvar över gränssättning och självreglering. Det som skapar denna stress kan vara de höga arbetskraven i kombination med det flexibla arbetssättet och informations- och kommunikationsteknologi (IKT) och förhöjt ansvar för gränssättning och självreglering. Karlsson (2006) styrker även detta och menar på att de negativa följderna av flexibiliteten i arbetet kan skapa längre arbetsdagar, ökad arbetsbelastning och stress. Detta kan således leda till försämrad hälsa och välmående. För att sakta bromsa denna negativa stress är det av stor vikt att segmentera arbete och fritid och ge plats för andra intressen på fritiden än att göra arbetsrelaterade saker (Kylin 2007, ss. 9-10).

Samtliga respondenter medger att de ändrat sina privata planer för att de behövt arbeta eller på något sätt till förmån för arbetet. Detta visar ännu en gång på att respondenternas arbetsliv påverkar deras privatliv. Arbetslivet förlängs och den privata tiden, deras fritid förkortas och försummas på grund ut av arbetslivet, en spillover effekt (Allvin et.al. 2006, ss. 105-106). Alexandra, Yvonne och Emma upplever att dem inte är särskilt närvarande i sitt privatliv vilket påverkar relationen till deras nära och kära. Magnus upplever att hans närvaro är bra men erkänner att han fått klagomål om att det går ut över hans privatliv. Mycket tid av privatlivet går fortfarande åt till arbete, de har svårt att släppa sin arbetsroll och inta sin vardagliga roll. Detta kan kopplas samman med rollteorin där långa arbetsdagar bidrar till att individen får mindre tid att finnas tillgänglig för andra roller utanför sin arbetsroll, vilket är relaterat till konflikt mellan arbetslivet och privatlivet (Grotto et.al. 2010, ss. 395-405). Allvin et al. (2011) lyfter att när möjligheten för avslappnande relationer med vänner och familj blir mindre, går det att fastställa en grogrund för stress vilket kan vara en till anledning till respondenternas upplevelser av stress (Allvin et al 2011, ss.222-224). Joel upplever att hans närvaro är mycket bättre än vad den har varit tidigare år, vilket han hänvisar till att han är

34

bättre på att dra gränser och ha fokus på sitt privatliv precis som i segmenteringsmodellen. Anders upplever att hans närvaro är bra, han upplever inte heller så många psykiska besvär som resterande respondenter, vilket kan tolkas att Anders har funnit ett sätt för att kombinera sina roller så de gynnar varandra. Flera roller kan ha en positiv inverkan för en individ, är individen lycklig och nöjd i båda sina roller kan det öka personens livskvalité. Flera roller har även visats sig fungera som en reserv mot stress och Anders säger säg inte uppleva mycket stress i hans arbetsliv eller privatliv (Bourne et.al. 2009, ss. 387-398).

7.3 Vilka skillnader går att utläsa i upplevelserna av det gränslösa arbetet mellan män och kvinnor inom IT-branschen.

7.3.1 Skillnader i upplevelserna av det gränslösa arbetet mellan män och kvinnor Precis som Mellner, Aronsson och Kecklund (2014) nämner i deras studie att män har

betydligt lättare att skapa balans mellan arbetsliv och privatliv och att kvinnor har det svårare att skapa balans mellan dessa två sfärer, kan även utläsas i vår empiri då de kvinnliga

respondenterna upplever att de har det svårare att sätta tydliga gränser mellan arbetsliv och privatliv då de ofta arbetar över eller tar med arbetet hem. Det kan sedermera resultera i mindre fritid för kvinnorna då mycket tid ägnas åt arbetsrelaterade saker. Albertsson et. al. (2008) styrker även detta och menar på i sin studie att kvinnor har mindre balans mellan sfärerna än vad män har. Albertssons et. al. (2008) studie visar också på att kvinnor arbetar längre arbetsdagar vilket associeras med mindre balans mellan arbetsliv och privatliv. Detta leder också till att kvinnorna har svårare att koppla bort arbetet under fritiden då de integrerar arbetslivet och privatlivet mer än vad männen gör. Männen i vår studie har således lättare att skilja på arbetsliv och övrigt liv vilket kan kopplas till segmenteringsmodellen. De vill inte att arbetslivet skall inkräkta på privatlivet utan att den privata sfären ska användas som

avkoppling från arbetet och försöker därmed hålla sig till sina uppsatta tidsramar. Mellner, Aronsson och Kecklund (2014) nämner också i sin studie att det finns vissa individer som prefererar att hålla arbetsliv och privatliv åtskilda och att de heller utgör två separata sfärer. Det är såklart önskvärt av alla respondenter att segmentera de båda sfärerna för att uppnå bästa balans mellan arbetsliv och privatliv och att den ena sfären inte ska påverka den andra sfären. Det är dock bara männen som lyckas eller åtminstone försöker åtskilja dessa två genom att de inte tar med arbetet hem eller arbetar över. Kvinnorna fortsätter att integrera de två sfärerna då de t.ex. tar arbetssamtal och läser mail under sin fritid.