Rätten till familjeåterförening

Vid situationen när barn till exempel kommit ensamma till Sverige och fått stanna här genom att få uppehållstillstånd i landet uppstår ett behov för barnet och detta är att återförenas med sin familj. Familjen är samhällets grundläggande enhet och den naturliga miljön för alla medlemmars tillväxt och välbefinnande, framförallt barn. Detta sägs i ingress 5 till barnkonventionen. Konventionen skyddar barnets rätt till familjeliv enligt artikel 16.

Uttrycket ”familj” bör förstås i stor utsträckning med att inkludera biologiska, fosterföräldrar eller, i förekommande fall, medlemmar av en utökad familj eller gemenskap enligt lokala sedvänjor, i enlighet med artikel 5.65

Åtgärder för att förhindra familjesönderfall och bevara familjer är viktiga delar av barnskyddssystemet. Systemet grundar sig på rätten enligt artikel 9.1 där kravet anges att barnet inte ska separeras från sina föräldrar mot sin vilja, såvida inte sådan separation är nödvändig för barnets bästa.66 _{Vid uppkommen separation ska alla berörda parter få möjlighet}

att yttra sig enligt artikel 9.2. Dessutom har ett barn som är skilt från en eller båda föräldrar rätt att regelbundet upprätthålla personliga relationer och direktkontakt med båda föräldrarna, förutom när detta strider mot barnets bästa, i enlighet med artikel 9.3. Denna bestämmelse sträcker sig till alla personer som har vårdnadshavarrättigheter, till fosterföräldrar och personer med vilka barnet har etablerat ett starkt personligt förhållande.67

Eftersom separation från föräldrar har en allvarlig inverkan på barnet bör sådan separation endast ske som en sista utväg, till exempel när det finns fara för oundviklig skada för barnet eller i andra nödvändiga fall. Separering bör inte göras om barnet kan skyddas med mindre radikala åtgärder. Innan beslutande myndighet vidtar separation som åtgärd bör staten bistå föräldrarna i utförandet av deras föräldraansvar och återställa eller stärka familjens förmåga att ta hand om sitt barn, förutom när separation är nödvändig för barnets intressen. Materiella svårigheter kan inte fungera som en ursäkt för att skilja barnet från sina föräldrar.68

Dessutom kan barnet inte skiljas från föräldrarna på grund av funktionshinder, vare sig när det gäller själva barnet eller hens föräldrar.69 _{Frågan om separation kan endast övervägas i de}

fall då det visar sig att hjälp som tillhandahållits familjen inte är tillräckligt effektiv för att eliminera risken för barnets försummelse åt sitt öde eller hot mot barnsäkerhet.

65 _{Prop. 1981/82:168, s. 20 ff.}

66_{Juhlen, Handbok om barnkonventionen, 2008, s. 104.} 67 _{Föräldrabalken (1949:381), 6 kapitel.}

68_{Juhlen, Handbok om barnkonventionen, 2008, s. 104 ff.}

Men om det föreligger fråga om separation är varje konventionsstat skyldig enligt artikel 9.4 att upplysa om till exempel när barn kan få träffa sina föräldrar. Vidare ska varje

konventionsstat garantera genomförandet av objektiv bedömning om situationen för barnet och hens familj. Det ska därför utses en multidisciplinär arbetsgrupp av kvalificerad personal med lämplig kunskap i enlighet med artikel 9 i barnkonventionen, som ska bedöma

situationen enligt barnets bästa.70

När förhållandet mellan barn och hens föräldrar avbryts på grund av avvisning eller utvisning, eller flyttande från eller tillbaka till sitt hemland, bör det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet i samband med beslutet om familjeåterförening tas hänsyn till

överväganden om att bevara familjeenheten.

Barnrättskommittén anser att gemensamt föräldraansvar är det bästa för barnet. I beslut om utförandet av föräldraansvar bör dock det barnets bästa vara det enda kriteriet. Förekomsten av lagstiftande normer som automatiskt fastställer föräldraansvar för en av föräldrarna eller för dem båda strider mot de angivna intressena. Vid bedömningen av barnets bästa måste domaren tillsammans med andra aktörer ta hänsyn till barnets rättighet att upprätthålla relationer med båda föräldrarna.71

Vidare anser kommittén att det är önskvärt att ratificera och genomföra de konventioner som antogs vid Haagkonferensen om privat internationell rätt.72 _{Dessa skulle underlätta}

tillämpningen av begreppet barnets bästa genom att ge försäkran om att principen uppfylls i de situationer då barnets föräldrar bor i olika länder.73

Artikel 10 st. 1 anger följande: ”I enlighet med konventionsstaternas förpliktelse under artikel 9, punkt 1, skall ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte medför negativa följder för de sökande och medlemmar av deras familj.” Enligt denna ordalydelse ska slutresultatet av inlämnade ansökningar från personer som söker sig skydd i ett konventionsland, oavsett om det rör sig om ett barn eller dess föräldrar, inte orsaka ogynnsamma verkningar för sökanden.74

70 _{Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14, 2013, s. 17.} 71 _{Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14, 2013, s. 17 ff.}

72 _{Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, 1980.} 73_{Juhlen, Handbok om barnkonventionen, 2008, s. 113.}

Artikel 10 st. 2 säger vidare: ”Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater skall ha rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna. Konventionsstaterna skall för detta ändamål och i enlighet med sin förpliktelse under artikel 9, punkt 1, respektera barnets och dess föräldrars rätt att lämna vilket land som helst, innefattande sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rätten att lämna ett land skall vara underkastad endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre public), folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter samt är förenliga med övriga i denna konvention erkända rättigheter.”

Med detta menas att vid bedömningen och fastställande av det bästa för barnet bör hänsyn tas till statens skyldighet att se till att barnet erbjuds skydd och den omvårdnad som behövs för hens välbefinnande (artikel 3, p. 2). Barns välfärd i ordets vidaste bemärkelse omfattar tillfredsställelsen av deras grundläggande materiella, fysiska, utbildande och känslomässiga behov, liksom behovet av kärlek och skydd. Kärleken och vårdnaden kan barnet endast få i sin familj, om familjen inte missbrukar sina rättigheter. Därför är det viktigt att bevara familjens enighet genom att barnet har möjlighet till en personlig kontakt med båda föräldrarna enligt barnkonventionen.75

Vidare sägs i artikel 10 st. 2 att barnet även har rätt att lämna vilket land som helst och detta ska respekteras av myndigheter. Denna rätt kan dock inskränkas om det föreligger särskilda skäl, exempelvis då det rör sig om situationer när barnet rekryteras till ISIS och beslutar sig att flytta till Syrien och kriga där. Särskilda skäl kan också föreligga där det finns en risk att barnet vid återvändande till sitt hemland kommer utsättas för hot, våld, fängelse eller liknande orättsliga åtgärder.76

75_{Juhlen, Handbok om barnkonventionen, 2008, s. 45.} 76_{Juhlen, Handbok om barnkonventionen, 2008, s. 45 ff.}