• No results found

Rätten till respekt för privat och familjeliv

In document Brister i omsorgen, 2 § LVU (Page 40-43)

4. Europakonventionen

4.2 Rätten till respekt för privat och familjeliv

Artikel 8 är den regel som är aktuell i Europakonventionen när det gäller tvångsomhändertagande av barn. Artikeln stadgar skydd för privat och familjeliv samt att en offentlig myndighet inte får inskränka denna rättighet. Avsteg kan göras och artikel 8 får inskränkas om det anses nödvändigt med hänsyn skydd för hälsa eller andra personers fri - och rättigheter. Artikel 8 är allmänt formulerad, men den reglerar rättigheter för den enskilde som rör tvångsvård och ger ett skydd för den enskilde vad gäller barnomhändertagande samt

skydd för familjelivet.                                                                                                                 80 Prop. 1993/94:117, s. 10 f. 81 SOU 1993:40, s. 125. 82  Prop. 1993/94:117, s. 34.   83  Prop. 1993/94:117, s. 39 f.

I svensk rätt återfinns det allmänna skydd som gäller för barn och familjer i regeringsformen,84 föräldrabalken, och socialtjänstlagen. Lagstadgade regler som involverar tvångsåtgärder av barn och unga, vilket innebär att skyddet för familjelivet inskränks finns i LVU. Både de rättigheter som återfinns i den nationella rätten och de rättigheter som återfinns i artikel 8 i Europakonventionen, är gällande lag i Sverige.

Europakonventionen anger en minimistandard för de rättigheter som också krävs i svensk lag. Den inhemska lagen brukar generellt sätt vara mer precist utformad vilket innebär att den oftast tillämpas nationellt. Europakonventionen och den nationella lagstiftningen verkar vid sidan av varandra, när konventionens skydd är mer långtgående i någon fråga ska den Europarättsliga regleringen tillämpas.

Nedan följer en redovisning av när rättigheterna i artikel 8 får inskränkas och vad som krävs för att inskränkningen ska anses godtagbar ur ett Europarättsligt perspektiv.

4.2.1 Inskränkningar av rätten till privat och familjeliv

Den enskildes rättigheter enligt artikel 8.1 får undantas om det sker enligt de uppräkningar som följer av artikel 8.2, då är inskränkningen av artikel 8 lagenlig. LVU reglerar tvångsomhändertagande av barn och unga, som inskränker den enskildes rätt till skydd för familjelivet men är också skydd mot tvångsomhändertaganden. Ett omhändertagande enligt LVU innebär att den inhemska lagen inskränker rättigheterna enligt artikel 8, en legitim lagenlig inskränkning av de skyddade rättigheterna förutsätter att följande tre punkter är uppfyllda.

Ingreppet ska vara: 1. Lagligt

2. Ägnat att tillgodose allmänna eller enskilda intressen, statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skydd för hälsa eller moral, skydd för andra personers fri och rättigheter

3. Ingreppet måste vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose detta intresse.85

                                                                                                               

84 1 kap 2 § regeringsformen.  

Om de ovan angivna punkterna är uppfyllda är inskränkningen av Europakonventionen att beakta som lagenlig.86 Det kan konstateras att omhändertagande på grund av brister i omsorgen innebär en inskränkning av rättigheterna i artikel 8.1 men att den uppfyller ovan nämnda krav.

För att den nationella lagen ska kunna inskränka artikel 8 på ett icke konventionsstridigt sätt krävs också att inskränkning av lagen är så precist utformad att det inte lämnas plats för ett alltför stort tolkningsutrymme för domstolarna. Europadomstolen har slagit fast att en tydlig bestämmelse krävs för att den nationella regeln ska vara lagenlig och minska risken för maktmissbruk och godtycke.87

Vid utformningen av en lagregel, godtas lagstiftarens svårigheter att utforma en så precis lagregel som ska kan tillämpas i flera olika situationer. Europakonventionen godtar ett visst tolkningsutrymme, eftersom det inte är möjligt att precisera alla möjligheter kring ett omhändertagande. Den enskildes rätt till skydd mot godtyckliga ingrepp måste dock alltid kunna garanteras.

Beträffande omhändertagande på grund av rekvisitet brister i omsorgen är dock frågan om den svenska regleringen är en lagenlig inskränkning eller lämnar den ett alltför stort tolkningsutrymme, med risk för godtycklighet. Europakonventionen kräver att en lagenlig inskränkning ska vara nödvändigt och ha ett angeläget samhälleligt behov samt stå i rimlig proportion till det syfte som ska tillgodoses genom inskränkningen.88

När Europakonventionen införlivades i svensk rätt gjordes en utredning av gällande lags förenlighet med Europakonventionen. 89 LVU ansågs då vara förenligt med Europakonventionen och inga ändringar av svensk rätt gjordes i samband med förändringen. Men det finns exempel på avgöranden av HFD som refereras i avsnitt 3.4 som tyder på att brister i omsorgen ger ett alltför stort tolkningsutrymme, vilket påverkar förutsebarheten för den enskilde. Jag syftar på att bestämmelsen kring brister i omsorgen inte är helt tydlig. Trots den ledning som finns att hämta i förarbetena om tillämpningen av rekvisitet brister i                                                                                                                

86 Begreppet definieras i fallet Steel and Others v. the United Kingdom.  

87 Steel and Others v. The United Kingdom, part III, paragraph 1.  

88 Danelius, s. 351.

omsorgen, finns fall där tvångsvård av barn hade kunnat undvikas. Tvångsåtgärderna från de svenska myndigheters sida förefaller inte helt förutsägbara, vilket är mycket allvarligt när det rör så livsavgörande åtgärder som att skilja barn från sina föräldrar.

Varje konventionsstat har en viss möjlighet att själva avgöra om en inskränkning är nödvändig av konventionen. Europadomstolen övervakar att de inhemska domstolarna gör rimliga avväganden vid en inskränkning av den rätt till privat och familjeliv som stadgas i artikel 8.1. Europadomstolen har prövat den svenska rättens utformning vid ett antal tillfällen, vilket behandlas i avsnitt 4.5.

Efterlevnaden av Europakonventionen bygger dels på den enskildes klagorätt, dels på domstolsprövning av en europeisk domstol. Europadomstolen utgör den gemensamma domstol vilken utövar rättslig kontroll över konventionsstaterna.

Den enskilde kan enligt ett särskild förfarande klaga till Europadomstolen under förutsättning att den enskilde uttömt alla möjligheter att få rättelse i hemlandet. För en svensk medborgare innebär detta att samtliga möjligheter inom det svenska domstolsväsendet ska ha uttömts. Jag kommer inte uppehålla mig mer vid förfarandet för den enskilda klagorätten, men kan konstatera att det finns möjlighet för den enskilde att få ett mål att tas upp av Europadomstolen.

Avgöranden som aktualiserar tillämpning av svensk lagstiftning och har tagits upp av Europadomstolen är intressant för att kunna analysera om den svenska lagstiftningen uppfyller kravet på precision för att ett undantag från skyddet av rättigheterna i artikel 8. För en närmre förståelse av Europadomstolens tillämpning följer nedan en beskrivning av det skydd för de rättigheter som är aktuella i uppsatsen.

In document Brister i omsorgen, 2 § LVU (Page 40-43)

Related documents