4.5 Den rådande etniska boendesegregationen och dess uppkomst i
Halmstad
För att ge en helhetsbild över hur den rådande etniska boendesegregationen ser ut i Halmstad, och förklara varför den har uppstått, kommer jag nedan att göra en sammanfattande genomgång av de gjorda slutsatserna utifrån Anderssons och Molinas teoretiska resonemang.
Gällande den första fasen, de segregationsgenererande flyttningarna, kan det konstateras att Halmstad är en i detta avseende etniskt segregerad stad. Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem har alla upplevt segregationsgenererande flyttningar och är idag vad Andersson och Molina kallar för ”svenskglesa bostadsområden”. Andelen personer med utländsk härkomst i dessa fyra bostadsområden överstiger stadens genomsnitt på 24,41 procent. När personer med svensk härkomst har lämnat delområdena har personer med utländsk flyttat in, och
segregationsprocessen har inletts. Även om den etniska bostadssegregationen i Halmstad kan sägas vara avgränsad till Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem kan det samtidigt konstateras att ytterligare tre delområden löper viss risk för att bli etniskt segregerade. Centrum Ö., Engelbrekt och Nyatorp har en hög andel invånare med utländsk härkomst och därmed har de den grundläggande förutsättningen för att bli etnisk segregerade. Den dominerande upplåtelseformen i dessa delområden är dessutom hyresrätter vilket underlättar för områdenas invånare att lämna dem om de upplever att boendeförhållandena försämras. Samtidigt underlättar den höga andelen hyresrätter en snabb inflyttning av nya hushåll, som därigenom snabbt kan ersätta de utflyttande hushållen. På så sätt kan de segregationsgenererande flyttningarna ta vid genom att den svenska delen av områdenas befolkning flyttar ut, och individer med utländsk bakgrund flyttar in. Inget av dessa områden uppvisar dock en fullständig riskbild eftersom de har låga andelar invånare med härkomst från tredje världen.
Segregationsprocessen i Halmstad har inte stannat av efter denna första fas, utan har istället fördjupats ytterligare genom att Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem också har upplevt segregationsgenererade flyttningar. Det har i denna uppsats kunnat påvisas att förhållandena i skolorna och förskolorna i dessa delområden skiljer sig mycket åt från resten av Halmstad. I skolorna i de etniskt segregerade delområdena går det en mycket hög andel elever som är berättigade till hemspråk. Den höga andelen hemspråksberättigade elever medför att de svenska hushållen flyttar ifrån området för att barnen skall få gå i en skola där man upplever att barnen får en bättre inlärning och språkutveckling. Enligt Andersson och Molina är det viktigaste i detta avseende inte att den faktiska inlärningen och språkutvecklingen är sämre i skolorna på Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem. Vad det istället är fråga om är att man från de svenska hushållens sida upplever att förhållandena i skolorna är sämre än i mer ”svensktäta” delområden. Man tar därför det säkra före det osäkra och flyttar ifrån delområdet. I och med de mycket höga andelarna hemspråksberättigade elever i skolorna på Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem är det mycket sannolikt att ovanstående scenario har inträffat i Halmstad. Förutom att situationen i skolorna är anmärkningsvärd i dessa delområden har de också en högre brottslighet än andra delar av Halmstad vilket borde påverka den upplevda tryggheten i dem i en negativ riktning. När tryggheten har minskat har de som kan flyttat ifrån delområdena, och därigenom har de segregationsgenererade flyttningarna uppstått. Förhållandena i förskolorna och skolorna tillsammans med den högre brottsligheten har således medfört att det har uppstått segregationsgenererade flyttningar i
Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem vilket har medfört att den etniska bostadssegregationen i Halmstad har fördjupats genom ytterligare en fas.
Segregationsprocessen har dock inte avstannat här utan den har fördjupats ytterligare genom att Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem har upplevt institutionsgenererade flyttningar. Till följd av den bostadspolitik som bedrevs kring Miljonprogrammet har de ovan nämnda delområdena fått ett sämre attraktionsvärde än andra delområden i Halmstad. Samtidigt finns det en stor skillnad vad det gäller hushållens resurser i Halmstad, vilket tydligt synliggörs genom en mätning av hushållens förvärvsfrekvenser, förvärvs- och kapitalinkomster, och utbildningsnivåer. Detta har medfört att de mer resursstarka hushållen har kunnat välja bort Miljonprogrammens områden, och andra bostadsområden i de etniskt segregerade delområdena. De resurssvaga hushållen har dock inte haft samma valmöjligheter på bostadsmarknaden i Halmstad, och därmed har de mer eller mindre varit hänvisade att bo i delområden där de resursstarkare hushållen inte vill bo: det vill säga Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem. Processen av att de resursstarkare hushållen flyttat ifrån de etniskt segregerade delområdena och de resurssvagare hänvisats dit, det vill säga institutionsgenererade flyttningar, kan sägas ha fördjupat den etniska boendesegregationen i Halmstad genom ytterligare en fas.
I den fjärde segregationsfasen väljer Andersson och Molina att fokusera på de flyttningar som innebär att hushåll väljer att bosätta sig i närheten av släktingar, vänner och bekanta, så kallade nätverksgenererade flyttningar. Vad det gäller denna form av flyttningar har det med hjälp av segregations-, isolations- och dissimilaritetsindex kunnat påvisas att de inte har förekommit i en så stor utsträckning i Halmstad. Säkerligen har också invånarna i Halmstad sitt sociala nätverk i åtanke när de gör sina val på bostadsmarknaden, och självfallet har de också valt att flytta nära familj, vänner och anhöriga. Däremot har det dock i denna uppsats kunnat konstateras att dessa nätverksgenererade flyttningar inte varit så omfattande att de har påverkat den etniska boendesegregationen.
Därmed kan den sista delen fogas samman med helheten. Halmstads etniska segregationsprocess är långt gången då Andersberg, Linehed, Vallås V, och Nyhem har upplevt segregationsgenererande, segregationsgenererade och institutionsgenererade flyttningar. Däremot är inte segregationsprocessen så långt gången att den också har genomgått den fjärde, och sista fasen, i Anderssons och Molinas teori. Det beror på att det inte
kan påvisas att det förekommit några nätverksgenererande flyttningar i någon större utsträckning i Halmstads delområden.
5 Sammanfattning
Denna uppsats har behandlat den etniska boendesegregationen i Halmstad. Det övergripande syftet har varit att beskriva hur den rådande etniska boendesegregationen ser ut i Halmstad samt att förklara hur denna har uppstått. Genom att stöta det empiriska materialet mot Roger Anderssons och Irene Molinas förklaringsteori har jag försökt klarlägga den etniska boendesegregationens djup och bredd i Halmstad. På detta sätt har jag också försökt att förklara varför Halmstads etniska boendesegregation ser ut som den gör.
Med uppsatsens empiri som stöd menar jag att Halmstad har en relativt långt gången etnisk boendesegregation. Det har kunnat påvisas att det förekommit segregationsgenererande- segregationsgenererade och institutionsgenererade flyttningar mellan Halmstads delområden, och det är delområdena Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem som är de hårdast drabbade. Däremot går det inte att påvisa att det förekommit nätverksgenererade flyttningar i en så pass stor utsträckning att det skulle ha fördjupat segregationsprocessen i Halmstad ytterligare.
Förklaringarna till varför den ovan beskrivna etniska boendesegregationen ser ut som den gör är många, och inom ramen för denna uppsats har jag med säkerhet inte funnit samtliga bakomliggande variabler till varför situationen ser ut som den gör. Jag har dock utifrån Anderssons och Molinas teori och det empiriska materialet kunnat finna följande förklaringar till varför den etniska boendesegregationen ser ut som den gör i Halmstad:
De segregationsgenererade flyttningarna har uppstått till följd av att förhållandena i förskolorna och skolorna på Anderberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem skiljer sig betydligt från övriga skolor i Halmstad. Antalet hemspråksberättigade elever är mycket högt och det är troligt att detta har lett till att de svenska hushållen uppfattat att barnens språkutveckling och inlärning skulle bli sämre om de gick kvar i skolorna. Av denna anledning valde de att flytta till områden där det var en lägre andel barn med utländsk bakgrund. Jag vill betona att jag inte
kan påvisa om situationen i skolorna på Anderberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem ger sämre förutsättningar än övriga skolor i Halmstad. Detta är dock inte det viktiga, utan centralt är istället att de svenska hushållen troligtvis upplevde att situationen kunde förvärras för deras barn om de stannade i delområdet. De segregationsgenererade flyttningarna har också uppstått till följd av att andelen begångna brott i de etniskt segregerade delområdena är betydligt högre än i övriga delar av Halmstad. Enligt Andersson och Molina medför den försämrade tryggheten att man väljer att flytta till något annat delområde.
De institutionsgenererade flyttningarna har uppstått till följd av att bostadspolitiken kring Miljonprogrammet medförde att det upprättades bostadsområden som uppfattas som mindre attraktiva än andra bostadsområden. I Halmstad är dessa bostadsområden främst lokaliserade till de etniskt segregerade delområdena. Samtidigt har andra institutionella förhållanden, så som arbetsmarknadspolitiken och den generella välfärdspolitiken, medfört att det förekommer en stor spridning mellan olika hushåll avseende resurser. I Halmstad har de resurssvagare hushållen blivit mer eller mindre hänvisade till de etniskt segregerade bostadsområdena där de mindre attraktiva bostadsområdena finns, medan de resursstarkare hushållen har haft större valmöjligheter i sitt boende. Detta syns tydligt i Halmstad genom att hushållen på Anderberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem har lägst andelar förvärvsarbetande, lägst medelinkomster och lägsta andelar högutbildade. De institutionella förhållandena har således medfört uppkomsten av institutionsgenererade flyttningar genom skapandet av en kombination av olika attraktiva bostadsområden och olika resursstarka hushåll.
Ovanstående faktorer anser jag således vara de viktigaste till varför den etniska boendesegregationen ser ut som den gör i Halmstad. Jag vill dock återigen betona att detta inte är de enda tänkbara förklaringarna, utan framtida studier kommer säker kunna påvisa ytterligare förklaringar till varför den rådande situationen har uppstått.
Till följd av denna uppsats explorativa karaktär har jag dock inte haft som avsikt att ge en fullständig beskrivning av den etniska boendesegregationen i Halmstad, utan vad jag försökt göra är en översikt och kartläggning över den rådande situationen och orsakerna till denna. På detta sätt möjliggör denna studie kommande forskning på området genom att de grundläggande strukturerna och förklaringarna är klarlagda. Härmed har jag försökt bidraga med min del till den vetenskapliga helheten, och kommande forskning på området kan ta vid där jag slutat.