Högskolan i Halmstad Statsvetenskap 41-60 Sektionen för Hälsa och Samhälle Vårterminen 2005 Statsvetenskap Handledare: Hans Bengtsson
Examinator: Hans Ring
Det urbana rummets uppdelning
- en studie om etnisk boendesegregation i Halmstads
innerstad
Innehållsförteckning
1 INLEDNING... 5
1.1PROBLEMOMRÅDE... 6
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 6
1.3STATSVETENSKAPLIGT INTRESSE OCH AVGRÄNSNINGAR... 7
1.4TIDIGARE FORSKNING... 9
1.4.1 Socialekologi och Chicagoskolan ... 9
1.4.2 Den neoweberianska inriktningen... 10
1.4.3 Marxistisk strukturalism... 11
1.4.4 Managerialism ... 12
1.4.5 Mismatch-hypotesen och polariseringshypotesen... 13
1.5BEGREPPSDEFINITIONER... 13
1.5.1 Etnicitet ... 14
1.5.2 Etnisk bostadssegregation... 14
1.5.3 Utländsk härkomst... 15
1.6DISPOSITION... 15
2 TEORI, METOD OCH MATERIAL... 17
2.1TEORIBESKRIVNING... 17
2.2TEORITILLÄMPNING... 19
2.3TEORIAVGRÄNSNING... 22
2.4METOD... 23
2.5VALIDITET, RELIABILITET OCH KRITIK MOT METODEN... 26
3 RESULTAT ... 31
3.1DE SEGREGATIONSGENERERANDE FLYTTNINGARNA, OCH RISKEN FÖR DESSA, I HALMSTADS DELOMRÅDEN... 31
3.1.1 Andelen invånare med utländsk härkomst ... 31
3.1.2 Andelen invånare med härkomst från tredje världen... 33
3.2SEGREGATIONSGENERERADE FLYTTNINGAR I HALMSTADS DELOMRÅDEN... 36
3.2.1 Förhållandena i förskolor och skolor i Halmstads etniskt segregerade delområden ... 37
3.2.2 Tryggheten i Halmstads etniskt segregerade delområden ... 39
3.3INSTITUTIONSGENERERADE FLYTTNINGAR I HALMSTADS DELOMRÅDEN... 41
3.4NÄTVERKSGENERERADE FLYTTNINGAR I HALMSTADS DELOMRÅDEN... 50
3.4.1 Segregationsindex ... 50
3.4.2 Isolationsindex ... 52
3.4.3 Dissimilaritetsindex... 53
4 ANALYS ... 56
4.1DE SEGREGATIONSGENERERANDE FLYTTNINGARNAS PÅVERKAN PÅ DE ETNISKA BOENDEMÖNSTREN I HALMSTAD... 56
4.2DE SEGREGATIONSGENERERADE FLYTTNINGARNAS PÅVERKAN PÅ DE ETNISKA BOENDEMÖNSTREN I HALMSTAD... 59
4.3DE INSTITUTIONSGENERERADE FLYTTNINGARNAS PÅVERKAN PÅ DE ETNISKA BOENDEMÖNSTREN I HALMSTAD... 60
4.4DE NÄTVERKSGENERERADE FLYTTNINGARNAS PÅVERKAN PÅ DE ETNISKA BOENDEMÖNSTREN I HALMSTAD... 62
4.5DEN RÅDANDE ETNISKA BOENDESEGREGATIONEN OCH DESS UPPKOMST I HALMSTAD.... 63
5 SAMMANFATTNING ... 67
Tabell- och figurförteckning
Tabell 1. Procentuell andel invånare med utländsk härkomst per delområde... 33
Tabell 2. Procentuell andel invånare med härkomst från land i tredje världen per delområde.35 Tabell 3. Procentuell andel hyresrättslägenheter per delområde... 36
Tabell 4. Procentuell andel hemspråksberättigade elever i Halmstads förskolor och skolor... 39
Tabell 5. Antalet begångna brott i Halmstads delområden. ... 41
Tabell 6. Förvärvsfrekvens i åldern 20-64 år per delområde (i procent). ... 48
Tabell 7. Förvärvs- och kapitalinkomst per invånare 20 år- 2002. ... 49
Tabell 8. Utbildningsnivå i åldern 25-44 år (i procent)... 50
Figur 1. Befolkningskategoriernas rumsliga fördelning i förhållande till Halmstads totala befolkning... 52
Figur 2. Varje befolkningskategoris rumsliga fördelning över stadens delområden. ... 53
1 Inledning
Bostadssegregation, den fysiska åtskillnaden mellan människor tillhörande olika grupper, är inget nytt fenomen. Redan i den moderna civilisationens barndom förekom det en uppdelning av människor i det fysiska rummet. I Babylon, en av världens första städer, fanns det olika kvarter som skilde kungen och prästerskapet från den övriga befolkningen. Under den svenska medeltiden bodde de självägande bönderna i byns mitt medan de lägre jordbruksklasserna var hänvisade till samhällets periferi. Även i de gamla brukssamhällena förekom en uppdelning i boendet. Brukspatronen bodde i en del av samhället, och därefter var den övriga befolkningen grupperad i fallande skala utifrån yrkesstatus. Andra exempel som påvisar bostadssegregationens tidiga utbredning kan hämtas från London under industrialiseringen, och från Chicago under massinvandringen till USA. Idag är bostadssegregation en tydlig verklighet i alla världens städer, även om dess omfattning kan variera. Stockholm, New York och Teheran är alla tydliga exempel på segregerade städer. Som synens sträcker sig boendesegregationen över både tid och rum, från civilisationens födelse till våra dagar, från öst till väst och från nord till syd (Andersson, Borgegård och Fransson, 2001:83ff).
I Sverige inleddes debatten om bostadssegregation för några decennier sedan, och handlade till en början om den demografiska uppdelningen av befolkningen. Debatten gick sedan vidare och ljuset kom allt mer att riktas mot den socioekonomiska aspekten av bostadssegregationen. Denna diskussion kretsade i mångt och mycket kring situationen i de nybyggda miljonprogramsområdena. Först under 1980-talet kom diskussionen att handla om den etniska bostadssegregationen (Andersson, Borgegård och Fransson, 2001:83ff).
1.1 Problemområde
I likhet med alla större städer i Sverige har också Halmstad mottagit ett större antal invandrare under de senaste årtiondena. I Halmstads tätort bor det idag cirka 60 000 invånare och av dessa har nästan 14 000 utländsk bakgrund. Människor från våra nordiska grannländer, från mellanöstern, Sydamerika och Afrika ryms nu innanför Halmstads gränser, och hur dessa är utspridda över staden i dess olika stadsdelar är föremålet för denna uppsats. Det intressanta är dock inte att endast se till den invandrade befolkningens bostadssituation, då denna inte beskriver en helhet. För att kunna göra en rättvis beskrivning av den etniska bostadssegregationen i Halmstad krävs det att också den infödda befolkningens boendemönster tas i beaktande. Att kunna kartlägga de etniska boendemönstren är värdefullt ur många perspektiv, inte minst utifrån planeringen av den offentliga sektorn. Om en etnisk boendesegregation kan påvisas kommer olika insatser att behöva vidtas i de olika stadsdelarna. Behovet av social service skiljer sig åt mellan olika delar av den etniskt segregerade staden, och därför är en kartläggning av de rådande etniska boendemönstren i Halmstad av största vikt.
Detta problemområde är sprunget ur ett lekmannaperspektiv, med sin grund i ett samhälligt uppkommet problem (Esaiasson m.fl. 2003:29). Vad jag kommer att göra med denna uppsats är att knyta an problemet till redan befintlig teori på området. Den teoretiska utgångspunkten för denna uppsats utgörs av Roger Anderssons och Irene Molinas förklaringsteori om uppkomsten av etnisk boendesegregation.
1.2 Syfte och frågeställningar
För att nå fram till uppsatsen syfte kommer jag att besvara följande frågeställningar:
- Har segregationsgenererande flyttningar påverkat de etniska boendemönstren i Halmstads innerstad?
- Har segregationsgenererade flyttningar påverkat de etniska boendemönstren i Halmstads innerstad?
- Har institutionsgenererade flyttningar påverkat de etniska boendemönstren i Halmstads innerstad?
- Har nätverksgenererade flyttningar påverkat de etniska boendemönstren i Halmstads innerstad?
1.3 Statsvetenskapligt intresse och avgränsningar
För att kunna mäta boendesegregation krävs det att man fokuserar på de bostads- och flyttningsbeslut som fattas av befolkningen varje år, då det ytterst är dessa beslut som skapar eller motverkar boendesegregation. Om man har kunskaper om vem som flyttar vart, och på vilka grunder kan demografiska, sociala och i detta fall etniska boendemönster förklaras. Studiet av flyttningsströmmar och boendemönster kan därigenom ytterst sägas handla om hushållens möjligheter, preferenser och strategier. Genom att väga samman individernas möjligheter på bostadsmarknaden med deras preferenser uppstår snart en för statsvetenskapen mycket intressant fråga: är de etniska boendemönstren ytterst orsakade av individuella preferenser eller av de institutionella arrangemangen? Om det kan påvisas att de rådande etniska boendemönstren är en konsekvens av de institutionella förhållandena, till exempel en följd av bostadspolitik eller arbetsmarknadspolitik, är det också möjligt att med hjälp av politiska medel förändra den rådande situationen om detta är önskvärt. Kan dock det motsatta konstateras, att de etniska boendemönstren är orsakade av fria etniskt betingade val, är de politiska institutionerna betydligt mer maktlösa.
de beteenden, idéer och institutioner som är relaterade till makt. En aktör som förmår prägla sin omgivning har makt, och makt är ett fenomen som finns inom alla områden av samhällelig verksamhet, till exempel inom staten, arbetsplatsen eller familjen. Makt kan bland annat yttra sig som kontroll, hegemoni, ordning och konflikt (Lundquist 1993:28). Studier av boendemönster och flyttningsströmmar är således förankrade i det vetenskapliga studiet av politik genom att studiet av dessa ytterst handlar om vem som har makt och möjligheter att påverka de etniska boendemönstren i dagens städer, de politiska institutionerna eller individerna själva.
Till följd av att den etniska boendesegregationen i Halmstads innerstad är ett outforskat ämne kommer denna studie att vara explorativ i sin karaktär. Denna typ av studier syftar till att inhämta kunskap, och fylla i tidigare kunskapsluckor på området i fråga (Davidsson och Patel 1994:11). Denna studie kommer att fungera som en kartläggning av de boendemönster som finns i Halmstad, och efter studiens genomförande kommer således nya uppslag till statsvetenskapliga studier att vara möjliga. I detta avseende blir studien statsvetenskapligt intressant eftersom den blir det första steget i en kumulativ statsvetenskaplig forskningsprocess.
1.4 Tidigare forskning
För att visa på uppsatsens kumulativitet och på dess förankring i tidigare forskning på området presenteras här en sammanfattning av tidigare forskning om boendesegregation. Det vetenskapliga studiet av bostadssegregation har pågått sedan 1920-talet och ett flertal olika teoretiska inriktningar har avlöst varandra under årens gång. Förklaringarna till uppkomsten av bostadssegregation har varit många och nedan kommer jag att redogöra för de viktigaste och mest dominerade teoretiska inriktningarna i kronologisk ordning.
1.4.1 Socialekologi och Chicagoskolan
Studiet av bostadssegregation och dess uppkomst startade under 1920-talet då sociologiforskarna inom den så kallade Chicagoskolan på allvar började bedriva studier på området. Inom denna forskartradition hade man en socialekologisk ansats i sitt arbete med att fastställa förklaringsfaktorerna till bostadssegregationen. Chicagoskolans grundtankar var hämtade från darwinismen, och dess fokus på arternas kamp och inbördes konkurrens för fortsatt överlevnad. Man menade att de mellanmänskliga relationerna grundade sig i brutalitet, hänsynslöshet, anonymitet och opersonlighet. Chicagoskolan menade att ett mänskligt samhälle inte skiljde sig från djur- och växtriket, utan precis som hos andra arter präglas människornas tillvaro av den svagares anpassning till den starkare (Olsson Hort 1992:37). I likhet med nationalekonomiska tanketraditioner betraktade man människan som en rationell varelse, en homo economicus. Var människa har tillgång till full information och kan därigenom fatta ekonomiska, rationella och optimala beslut.
bostadsområden. Andra faktorer såsom ras, etnicitet och kön tillskrevs en underordnad betydelse, det var den ekonomiska dynamiken som drev på utvecklingen mot en segregerad stad. Vid sidan av konkurrensen mellan människor var människors anpassning ett lika centralt inslag i socialekologernas argumentation (Andersson, Molina 1996:163). Man menade att om fri konkurrens råder kommer varje individ att sträva efter att minimera sina samlade transportkostnader. Att förflytta sig i det fysiska rummet kostar både tid och pengar, och dessa kostnader stävar individerna efter att göra så små som möjligt. En optimal stadsstruktur skapas på så vis genom att alla tävlar fritt om att inta sina optimala positioner, och att systemets totala avståndskostnader därigenom blir minsta möjliga. En socialekologisk balans har skapats (Andersson, Molina 1996:163).
I diskussionen kring Chicagoskolans segregationsanalyser brukar främst tre förklaringsprinciper till bostadssegregationen framföras:
1) Marknadsprincipen, vars förklaring utgår ifrån att variationer i hyreskostnader delar in hushållen efter betalningsförmåga (Andersson, Molina 1996:163).
2) Grannskapsprincipen, innebär att ett ursprungligt segregationsmönster kan bevaras om det finns en tendens hos hushållen att flytta till och mellan närliggande grannskap (Andersson, Broegård och Fransson 2001:96).
3) ”Minsta ansträngningsprincipen”, innebär att individerna väljer bostadsområde efter möjligheten att minimera resandet mellan bostad och arbete, och härigenom kan arbetsplatsernas lokalisering i staden medföra en skiktning också i boendet (Andersson, Molina 1996:163).
1.4.2 Den neoweberianska inriktningen
Som svar på Chicagoskolans betonande av individens agerande och preferenser vid uppkomsten av bostadssegregation uppkom under 1960- och 1970-talen olika strukturalistiska perspektiv inom segregationsforskningen. De har alla det gemensamt att de utgår ifrån hushållens resurser och förutsättningar på bostadsmarknaden, och motsätter sig socialekologernas rationella och deterministiska förklaringsmodeller.
uppfattning av bostadssegregation. Utgångspunkten för neoweberianerna var att attraktivt boende skall betraktas som en bristvara, och förklaringen till segregationen kan således härledas till konkurrensen mellan hushållen om de befintliga bostäderna. Befolkningen segregeras till följd av att de har olika resurser att konkurrera med på bostadsmarknaden. Neoweberianerna menar att det finns ett klart samband mellan finansiella resurser och bostadsförhållanden, men det är inte endast de finansiella resurserna som är av betydelse. De kognitiva resurserna, det vill säga individernas utbildning och kunskap om bostadsmarkanden, spelar också en avgörande roll för ett hushålls konkurrenskraftighet på bostadsmarknaden. Till exempel försämrar en alltför liten kunskap om den lokala bostadsmarknaden, och alltför bristfälliga språkkunskaper, ett hushålls möjligheter till ett attraktivt boende. Andra resurser som är av vikt är vidare de politiska resurserna, som innefattar den makt som en individ utövar såväl formellt som informellt. Här betonar man framförallt att det finns en tendens att redan resurssvaga hushåll blir än mer utsatta på bostadsmarknaden till följd av att de utsätts för diskriminering. Avslutningsvis menar man inom den neoweberianska inriktningen att ett hushålls sociala resurser påverkar dess konkurrenskraftighet. Om ett hushåll saknar personliga kontakter som kan hjälpa till med att finna en lämplig bostad minskar hushållets möjligheter på bostadsmarkanden. Kontakterna med viktiga personer, grupper och nätverk, vilka kan förmedla information om bostäder är således av stor vikt. Med hjälp av sina finansiella, kognitiva, politiska och sociala resurser konkurrera således hushållen med varandra på bostadsmarknaden om ett attraktivt boende, och det är denna konkurrens som ger upphov till bostadssegregationen menar man inom den neoweberianska teoribildningen (Andersson, Broegård och Fransson 2001:91).
1.4.3 Marxistisk strukturalism
växelspel mellan samhällets ekonomiska, politiska och ideologiska förutsättningar, vilka påverkas av klasskampen. På den ekonomiska nivån bestäms boendemönstret av bostadsproduktionen och hur bostäderna fördelas mellan hushållen. På den politiska nivån fästs fokus på de regionala skillnaderna mellan resursstarka och resurssvaga kommuner. Castells menar att de starkare kommunerna (områdena) stänger sina gränser för att slå vakt om sina privilegier, samtidigt som de fattiga kommunerna utarmas allt mer. På den ideologiska nivån menar Castells att det finns verksamma ideologiska symboler som kan leda till motsättningar mellan olika sociala klasser genom att sambandet mellan den sociala klasstillhörigheten och det segregerade boendet tydliggörs. Klasskampen styr således bostadssegregationen. Är klasskampen hård och öppen kommer de olika sociala grupperingarna bo helt åtskilda från varandra, medan den rumsliga segregeringen blir mindre påtaglig när klasskampen inte är lika öppen. Castells hävdar vidare att bostadssegregation måste studeras både som ett tillstånd och som en process. Det sistnämnda studeras genom att hushållens flyttningar i staden iakttas, och jämfört med Chicagoskolan framhäver Castells helt andra bakomliggande orsaker till varför hushållen flyttar. Flyttningarna bestäms inte av individuella preferenser, utan av nya familjeförhållanden som ger upphov till nya behov (Danermark 1983:19).
1.4.4 Managerialism
1.4.5 Mismatch-hypotesen och polariseringshypotesen
Efter 1970-talet gjordes inte några större nya framsteg i den teoretiska debatten på bostadssegregationens område förrän under 1990-talet. Då lanserades den så kallade mismatch-hypotesen, som innebär att uppkomsten av en segregerad stad hör samman med vilken kategori av arbetskraft som efterfrågas. Hypotesens utgångspunkt är att hög- och specialutbildad arbetskraft efterfrågas i stadens centrala delar samtidigt som en allt mindre andel av de människor som bor där innehar den efterfrågade utbildningsnivån. Detta medför att inkomsten för dessa människor sjunker till följd av en lägre eller rent utav utebliven arbetsinkomst, vilket medför att de hänvisas till vissa bostadsområden där omgivningen har en negativ påverkan på deras framtida arbetsmöjligheter. Grupper som ofta upplever detta scenario är enligt hypotesens förespråkare ofta människor med utländsk bakgrund (Andersson, Broegård och Fransson 2001:93).
I linje med mismatch-hypotesen ligger också den så kallade polariseringshypotesen som även den betonar den socio-ekonomiska problematiken i det moderna samhället. Hypotesen bygger på att den ekonomiska klyftan mellan olika grupperingar växer i samhället vilket får till följd att den växande gruppen av ekonomisk svaga hushåll koncentreras i ett fåtal bostadsområden. Den ökade klyftan i befolkningen har uppkommit genom att samhällsekonomin skiftar från att vara industribaserad till att i en allt större utsträckning vila på servicenäringen. Detta skift innebär att antalet arbetstillfällen minskar inom industrisektorn samtidigt som efterfrågan på högutbildad arbetskraft ökar. Samtidigt ökar också efterfrågan på en lågutbildad anpassningsbar arbetskraft, vilka dock har små möjligheter till ett välavlönat arbete, och således förpassas de till ett fåtal bostadsområden där deras låga inkomst täcker kostnaderna för boendet (Andersson, Broegård och Fransson 2001:93).
1.5 Begreppsdefinitioner
1.5.1 Etnicitet
Etnicitet är ett mycket brett begrepp med många olika innebörder och betydelser. En etablerad definition av begreppet menar att etnicitet är en process som sammankopplar vissa markörer med en identitet, vilken är traditionsbunden. Den etniska identiteten förknippas med en viss kultur eller en bestämd ”stamtavla”, och delar in människor i grupper, även om dessa inte känner varandra. Dessa kategoriseringar gör alltid människor av sin omgivning, och den etniska tillhörigheten förstärks genom interaktion mellan människor. Den etniska identiteten stärks också av kulturella uttryck, till exempel symboler, traditioner, tankesätt och värderingar, och av utseenden, beteenden och språk. Dessa fungerar som etniska identitetsmarkörer (Olsson 2000:201). Min definition av etnicitet är en förenkling av verkligheten för att möjliggöra överskådlighet. I denna studie kommer etnicitet att användas i bemärkelsen ursprungsland. Jag är medveten om att denna definition medför att grupperingar som vanligtvis inte ses tillhöra samma etniska grupp kommer att sammanföras i en gemensam. Ett exempel på detta är att de människor som har ursprung från Irak i denna studie kommer att ses som en etnisk grupp även om jag är medveten om att både kurder och araber kommer att inrymmas i samma gruppering. Jag är dock, som jag ovan skrev, tvungen att förenkla verkligheten för att underlätta beskrivningen av boendemönstren i Halmstad.
1.5.2 Etnisk bostadssegregation
1.5.3 Utländsk härkomst
I den terminologiska diskussionen om integration, segregation och invandring brukar många olika begrepp användas för att fastlägga vem som har utländskt påbrå. Med utländsk härkomst avser jag en mycket vid kategori människor, som inte på något sätt är homogen. I likhet med Kommundemokratikommitténs definition avser jag med begreppet utländsk härkomst både utrikes födda personer som själva har invandrat till Sverige, men också de personer som är födda i Sverige med minst en utrikes född förälder (SOU 2001:48 s.239). Som synes är definitionen mycket bred och avser också andra generationens invandrare, och den tar inte heller hänsyn till om individen i fråga har svenskt medborgarskap eller ej. Den främsta anledningen till varför jag valt att använda denna definition är att jag inte hamnar i svårbedömda klassificeringsfrågor när jag skall avgöra vem som har utländsk härkomst och inte. Hade jag till exempel valt att endast avse utländska medborgare hade en stor grupp i befolkningen som inte identifierar sig som svenskar ändå inkluderats i den svenska gruppen. Hade jag endast valt att med utländsk härkomst avse första generationens invandrare, oavsett medborgarskap, hade jag ställts inför andra problem. Med en sådan definition skulle medlemmar av samma familj, rent utav syskon med endast ett års åldersskillnad, tillhöra olika grupper, även om de är lika integrerade i det svenska samhället och känner att de tillhör samma grupp med gemensam härkomst. Ett sådant fall skulle kunna uppstå om en familj om tre personer invandrar till ett land, och barnet i familjen endast är ett år gammalt. Ett år efter ankomsten till det nya landet föds ett andra syskon i familjen, men detta barn har inte självt invandrat till det nya landet. Om man följer uppdelningen mellan inrikes och utrikes födda får familjens barn olika härkomst, och för att undvika detta och liknande problem kommer jag således att utgå från en mycket bred innebörd av begreppet utländsk härkomst.
Det närliggande begreppet utländsk bakgrund kommer att användas synonymt med utländsk härkomst, och tillskrivs således samma innebörd.
1.6 Disposition
2 Teori, metod och material
I detta kapitel kommer jag inledningsvis att redogöra för Roger Anderssons och Irene Molinas förklaringsteori om uppkomsten av etniskt segregerade bostadsområden, vilken kommer att utgöra studiens teoretiska grund. Därefter följer först ett stycke i vilket jag redogör för hur jag kommer att tillämpa Anderssons och Molinas teori, och sedan ett stycke som tar upp de teoriavgränsningar jag varit tvungen att göra. Studiens tillvägagångssätt, det vill säga dess metod, redovisas också i ett eget stycke innan kapitlet avslutas med en presentation av de källor som kommer att ligga till grund för studiens empiriska material.
2.1 Teoribeskrivning
För att nå fram till uppsatsens syfte, att beskriva hur de rådande etniska boendemönstren ser ut i Halmstad, samt att förklara hur dessa har uppstått, kommer jag att utgå från Roger Anderssons och Irene Molinas förklaringsteori som behandlar uppkomsten av etniskt segregerade bostadsområden.
Den typ av flyttningsrörelser som står i fokus för deras teori är de som påverkar den etniska segregeringen, och Andersson och Molina menar att etnisk segregering skall ses som en produkt av de flyttningsrörelser som skett i det förflutna. De beskriver uppkomsten av etniskt segregerade bostadsområden som en process bestående av fyra faser, vilka dock ofta överlappar varandra (Andersson, 2001:124f).
befolkningens flyttningar i fokus. Det finns vissa tecken som visar på när de segregationsgenererande flyttningarna börjar öka i omfattning och att ett bostadsområde därigenom blir allt mer svenskglest. I ett bostadsområde där den utländska delen av befolkningen utgör cirka 20 procent föreligger det stor risk att andel personer med utländsk härkomst snabbt ökar i omfattning. Risken blir än större om bostadsområdet ligger i en större stad, och om de inflyttande personerna uppfattas komma från ett land som tillhör ”tredje världen”. Är dessutom den dominerande upplåtelseformen hyresrätt ökar risken för uppkomsten av segregationsgenererande flyttningarna än mer. Det beror på att hyresrätter möjliggör en större omsättning av lägenheter och att bostadsbyten blir förhållandevis smidiga. Fasen som råder före de segregationsgenererande flyttningarnas början, och där ovan nämnda förhållanden föreligger, benämner Andersson och Molina för protosegregeringsfasen (Andersson, 2001:121ff).
Den andra fasen i segregeringsprocessen benämner Andersson och Molina för segregationsgenererade flyttningar. Här ligger fokus på de förhållanden som föreligger i förskolor och skolor. Många svenska hushåll kan säkert tänka sig att bo kvar i ett bostadsområde trots den ökade andelen personer med utländsk härkomst om de i övrigt trivs bra med sitt boende. När situationen ändrar sig i förskolor och skolor ökar dock de svenska hushållens benägenhet att flytta till ett mer ”svensktätt” bostadsområde där de uppfattar att barnen kan få en bättre inlärning och språkutveckling i skolorna. Förutom situationen i förskolor och skolor ökar också de segregationsgenererade flyttningarna i omfattning både av materiella och symboliska omständigheter. Till de symboliska omständigheterna hör stigmatiseringen av människor och områden, och till de materiella hör (förutom situationen i skolorna) allt som har med trygghet, trivsel och service att göra. (Andersson, 2001:125ff).
Nätverksgenererade flyttningar uppstår i den fjärde och sista fasen av segregeringsprocessen. Här väljer Andersson och Molina att fokusera på de flyttningar som innebär att hushåll väljer att bosätta sig i närheten av släktingar, vänner och bekanta (Andersson, 2001:131f). När hushållen fattar beslut på bostadsmarknaden gör de alltid det utifrån den information som är tillgänglig för dem, och informationen påverkas av hushållens sociala nätverk. De nätverksgenererade flyttningarna skapas till följd av att interaktionen mellan olika grupper i befolkningen varierar, och att informationsgrunden för de olika hushållen därmed ser olika ut. För en grupp som är segregerad i samhället är informationen, och stödet, från omgivningen avhängigt på den egna etniska gruppen, och därmed väljer man att flytta nära sina landsmän (Andersson och Molina 1996:194). Andersson och Molina hävdar dock att det inte endast är människor med utländsk härkomst som väljer att bosätta sig på detta sätt, utan fenomenet gäller i allra högsta grad också de svenska hushållen. I de svenska städerna har fenomenet hittills varit relativt begränsat, men tendensen har varit att de svenska hushållen föredrar att leva bland svenskar, medan människor med utländsk härkomst är bosatta i multietniska bostadsområden. Andersson och Molina är dock noga med att påpeka att bostadssegregationen inte är orsakad av den invandrade befolkningens fria etniskt betingade val, utan de agerar endast efter de förutsättningar som vid varje givet tillfälle råder på bostadsmarknaden. Att betrakta bostadssegregationen som orsakad av de invandrade hushållens fria val är ett exempel på en så kallad kulturalistisk förklaringsmodell, och håller dessutom bostadssegregationen som naturlig (Andersson, 2001:131f).
2.2 Teoritillämpning
Den andra delen av mätningen av den första fasen kommer att kretsa kring vilka delområden som löper risk för att bli etniskt segregerade, det vill säga vilka delområden som kan komma att uppleva segregationsgenererande flyttningar och som därmed befinner sig i protosegregeringsfasen. I teorin anges tre olika måttenheter för att mäta denna risk; 1) att cirka 20 procent av befolkningen i ett delområde har utländsk härkomst, 2) att de inflyttande personerna uppfattas komma från ett land som tillhör tredje världen, och 3) att den dominerande upplåtelseformen i delområdet är hyresrätt. Det första måttet är mer grundläggande än de andra två, och om ett bostadsområde inte befinner sig i riskzonen avseende denna första variabel är de två andra måtten av mindre betydelse. En hög andel invånare med utländsk härkomst är således en förutsättning för att ett delområde skall utvecklas till att bli etniskt segregerat, men höga värden på mått två och tre kan öka risken ytterligare. Ett konkretiserade är dock viktigt att göra vad det gäller det andra måttet. Med personer från tredje världen avser jag personer med afrikansk, asiatisk eller sydamerikansk härkomst. Ovanstående mått kommer jag att använda mig av för att studera vilka av Halmstads delområden som upplevt segregationsgenererande flyttningar och vilka som löper stor risk för att bli etniskt segregerade. Som synes utgår mätningen av protosegregeringsfasens första mått och mätningen av vilka delområden som genomgått de segregationsgenererande flyttningarna från samma mått, andel invånare med utländsk härkomst. Av detta följer att protosegregeringsfasen och den första segregationsfasen kommer att behandlas under samma rubriker i denna uppsats.
För att studera de segregationsgenererade flyttningarna (fas 2) kommer jag att använda mig av två måttenheter. För det första kommer jag att studera hur förhållandena i förskolorna och skolorna inom respektive delområde är, utifrån andelen barn med utländsk härkomst. För att kunna beskriva detta förhållande har jag valt att studera antalet barn som är berättigade till hemspråksundervisning. För att få hemspråksundervisning krävs det att man talar ytterligare minst ett språk i hemmet förutom svenska (Göransson 2004-10-06)1. Om ett delområde således uppvisar en hög andel hemspråkberättigade elever har det troligtvis upplevt segregationsgenererande flyttströmmar. För att mäta de segregationsgenererade flyttningar kommer jag att använda mig av ytterligare en variabel, tryggheten i delområdena. Jag kommer att fokusera på brottsfrekvensen i respektive delområde, och utifrån den använda teorin
1
kommer jag att förutsätta att ett delområde som har en hög brottslighet troligtvis också har upplevt segregationsgenererade flyttströmmar.
För att studera de institutionsgenererade flyttningarna (fas 3) kommer jag att fästa fokus på de rambetingelser som Halmstads hushåll agerar inom. För att göra detta kommer jag att studera hur resursstarka hushållen är utifrån variablerna inkomst, utbildning och förvärvsfrekvens. Om ett delområde har en hög andel resurssvaga hushåll utifrån ovanstående variabler kommer jag således att anta att området har upplevt institutionsgenererade flyttningar, vilket innebär att hushållen på grund av de institutionella förutsättningarna är förpassade att leva i området på grund av att de saknar resurser att flytta därifrån. De institutionsgenererade flyttningarna kommer också att mätas genom att den nationella bostadspolitiken kring Miljonprogrammet tas i beaktande. Genom att inkludera de bostadspolitiska mål som fanns under denna tid hoppas jag kunna utröna varför vissa delområden i Halmstad är mindre attraktiva att bo i än andra, och därigenom mer eller mindre avsedda för resurssvagare hushåll.
För att avslutningsvis kunna studera de nätverksgenererade flyttningarna (fas 4) kommer jag att använda mig av totalt tre måttenheter. För att kunna fastställa om det förekommer så kallade klusterbildningar i befolkningen, det vill säga om de olika etniska grupperingarna lever avskilt från varandra, kommer jag att använda mig av tre olika statistiska mått. Det första av dessa kallas för segregationsindex och mäter en befolkningskategoris rumsliga fördelning i förhållande till ett geografiskt områdes hela befolkning. Måttet anger hur många procent av den undersökta befolkningskategorin som måste flytta för att befolkningskategorins bosättningsmönster skall överensstämma med den övriga befolkningens bosättningsmönster. Segregationsindex är således ett mått på hur stor ansträngning som krävs för att desegregera en segregerad befolkning (Andersson, Borgegård och Fransson, 2001:107).
befolkningsgrupper är hög om sannolikheten för ett möte mellan två individer från samma grupp är låg (Andersson, Borgegård och Fransson, 2001:107).
Det tredje och sista måttet på klusterbildning som kommer att användas i denna uppsats är dissimilaritetsindex. Detta är ett mått på hur många procent av en befolkningskategori som behöver flytta till andra delområden för att fördelningen med en jämförd befolkningskategori skall vara lika (Andersson, Borgegård och Fransson, 2001:106). Jag har i detta avseende valt att jämföra de största utländska etniska gruppernas bosättningsmönster med den svenska etniska gruppens för att se vilka grupper som lever mest avskilt från svenskar.
Dessa tre mått sammantaget kommer således användas för att mäta om det föreligger klusterbildning i Halmstads befolkning
2.3 Teoriavgränsning
Då Andersson och Molina utgår ifrån att uppkomsten av etnisk boendesegregation är att betrakta som en process har min ambition varit att använda mig av teorin som helhet. På så sätt får jag en så god överblick över Halmstads etniska boendemönster som möjligt. Jag har dock av tidsmässiga skäl varit tvungen att avgränsa mitt teoretiska angreppssätt ur två avseenden.
När det gäller teorins tredje fas, institutionsgenererade flyttningar, har jag för det första valt att avgränsa studiet av bostadspolitiken till att endast innefatta bostadspolitiken som låg till grund för uppförandet av Miljonprogrammet. Detta är självfallet inte den enda viktiga epoken inom svensk bostadspolitik, men den i särklass mest omdiskuterade. Att jag valt att fokusera på bostadspolitiken just under Miljonprogrammet beror på att många av de etniskt segregerade bostadsområdena i de svenska städerna ofta utgörs av Miljonprogrammområden, och genom att studera bostadspolitiken under denna period hoppas jag kunna finna förklaringar till varför den etniska boendesituationen ser ut som den gör i Halmstad. Jag är dock medveten om att denna avgränsning medför att jag inte kan dra fullständiga slutsatser över bostadspolitikens påverkan på de etniska boendemönstren i Halmstad.
Förutom bostadspolitikens påverkan på de institutionsgenererade flyttningarna inkluderar Andersson och Molina också arbetsmarknadspolitikens, den ekonomiska politikens, välfärdspolitikens och invandrings och invandrarpolitikens påverkan på flyttningsmönstren i den tredje fasen. Av tidsmässiga skäl finns det inga möjligheter att på ett fullgott sätt kunna genomföra en så bred studie inom ramen för denna uppsats. Jag anser dock att jag gjort en avgränsning som möjliggör en bibehållen överblick av segregationsprocessen i Halmstad genom att jag kommer att ta del av hushållens resurser i form av utbildningsnivå, förvärvsfrekvens och arbetsinkomst. Dessa kan delvis ses som det slutgiltiga resultatet av den politik som har först inom de politikområden som Andersson och Molina tar upp i sin teori.
2.4 Metod
Metod är tillvägagångssättet, redskapet, med vilkets hjälp forskaren utformar metodologi, tar fram material samt applicerar begrepp på det framtagna materialet (Lundquist 1993:95). Valet av metod grundar sig i forskningsproblemet, vad man vill ha svar på. Frågeställningarnas utformning är således avgörande för vilken metod som kommer att tillämpas (Merriam, 1994:43).
Ett första val av metod kan inledningsvis göras mellan ett i huvudsak kvalitativt respektive kvantitativt tillvägagångssätt. Vid användandet av en kvantitativ metod söker man finna samband och mönster mellan olika slag av företeelser (Bjereld m.fl. 1999:108), och en enskild företeelse är endast av intresse när den kan bidra till förståelsen av ett sådant samband eller mönster (Lundquist 1993:104). Vill man undersöka frågor som rör ”hur många?” eller ”hur mycket?” lämpar sig användandet av en kvantitativ metod bäst eftersom materialet kan kvantifieras och förenklas och bearbetas med statistiska tekniker så att ett resultat kan nås. (Bjereld m.fl. 1999:108).
I min uppsats kommer jag både att använda mig av ett kvalitativt och kvantitativt tillvägagångssätt. För att kunna förklara hur de aktuella etniska boendemönstren ser ut i Halmstad idag krävs det att det empiriska materialet förenklas och systematiseras på ett brett sätt. I annat fall riskerar jag att mista den överskådlighet i materialet som krävs för att jag skall kunna göra en god beskrivning av den aktuella bostadssituationen i Halmstads olika delområden, och i innerstaden som helhet. Kvantitativa metoder tillgodoser detta behov på ett tillfredsställande sätt. Då antal analysenheter som skall undersökas (22 delområden) är relativt stort anser jag att ett kvantitativt tillvägagångssätt blir än mer användbart. Ett renodlat kvalitativt angreppssätt, med fokusering på en djupare förståelse av den undersöka företeelsens kvaliteter och egenskaper, hade inte kunnat generera samma möjligheter till överblick och samband som ett kvantitativt tillvägagångssätt. Därav följer att jag har valt att använda mig av ett kvantitativt tillvägagångssätt före ett kvalitativt i detta avseende. Syftet med min studie är att beskriva och förklara den etniska bostadssegregationen i Halmstads innerstad, och detta kan således bäst göras med hjälp av de kvantitativa metodernas möjlighet till överskådlighet, och deras fokus på strukturer och mönster.
För att kunna strukturera materialet på ett lämpligt sätt, och för att kunna uppnå den eftersträvade överskådligheten kommer jag främst att genomföra statistiska bearbetningar och analyser av det insamlade materialet. De statistiska beskrivningarna kommer främst att bestå av olika procentberäkningar, till exempel hur stor andelen invånare med utländsk härkomst i de olika delområdena är och hur stor andel av dessa som har härkomst från tredje världen. Andra procentberäkningar som kommer att göras är hur stor andel av bostäderna i delområdena som är hyresrätter och hur många elever i skolorna som är berättigade till modersmålsundervisning samt. Dessa mått ger möjligheter till goda beskrivningar av boendemönstren i Halmstad. Andra kvantitativa metoder som jag kommer att använda mig av är de statistiska beräkningar som görs med hjälp av formlerna för segregations-, dissimilaritets- och isolationsindex.
uppsatsens tredje frågeställning, det vill säga om något av Halmstads olika delområden upplevt institutionsgenererade flyttningar till följd av de institutionella förhållandena på bostadsmarknaden i Halmstads innerstad. Genom att utnyttja de kvalitativa metodernas strävan efter förståelse av de underliggande institutionella förhållandena på bostadsmarknaden hoppas jag kunna ge en fullgod beskrivning av de rådande boendemönstren i Halmstad, samt en mer djupgående förklaring till varför situationen ser ut som den gör. Min avsikt är således att både använda mig av de kvantitativa metodernas bredd, och de kvalitativas djup, för att på så sätt nå en så fullgod beskrivning av, och förklaring till, de rådande etniska boendemönstren i Halmstad.
Det som ovan har beskrivits är med vilket tillvägagångssätt som jag kommer att samla in det empiriska materialet. Nu skall jag övergå till en redogörelse över hur jag skall genomföra mina analyser. I detta sammanhang kan det inledningsvis sägas att denna studie både kan placeras under den kategori av studier som kallas beskrivande för studier, och under den kategori som kallas för förklarande studier.
Som tidigare nämnts är mitt syfte tvådelat, det vill säga att jag både avser att beskriva hur den rådande etniska boendesegregationen ser ut i Halmstad samt att förklara hur denna har uppstått. Det är den första delen av detta syfte som är beskrivande. Det finns två huvudtyper av beskrivande studier, dels klassindelande analyser och dels idealtypsanalyser. En klassindelande beskrivande studie kan sägas handla om att klassificera verkligheten, det vill säga att uppgiften för analysen handlar om att avgöra om ett fenomen tillhör en given klass eller ej (Esaiasson m.fl. 2003:151ff), och det är denna kategori av beskrivande analyser som jag kommer att genomföra. I denna studie kommer de fyra segregationsfaserna som den aktuella teorin beskriver utgöra underlag för klassindelningarna. Halmstads delområden kommer att klassificeras utifrån hur etniskt segregerade de är, eller mer precis huruvida de har genomgått de olika segregationsfaserna. På så vis stöter jag det insamlade materialet mot den använda teorin, och kan beskriva vilka delområden som ligger i riskzonen för att de segregationsgenererande flyttningarna tar vid, och vilka som har genomgått segregationsprocessens olika faser. Med hjälp av uppsatsen teoretiska utgångspunkter kan jag således klassificera Halmstads delområde och på så vis genomföra en beskrivande analys.
förklarande studier, och denna studie kan räknas till de som använder redan befintliga teorier för att nå fram till ett resultat. Jag hade också kunna arbeta utifrån ett tillvägagångssätt som syftade till att skapa teorier. De teorianvändande studierna är i sin tur också indelade i två huvudkategorier, teoriprövande och teorikonsumerande (Esaiasson m.fl. 2003:97). Min studie är teorikonsumerande vilket innebär att det undersökta fallet står i centrum för studien, och inte den använda teorin i sig vilket är fallet med de teoriprövande studierna. I en teoriprövande studie ligger fokus på hur stor giltighet resultaten har också i andra fall än det undersökta, man intresserar sig för teoriernas generaliserbarhet. I motsats till detta söker jag endast en tillfredsställande förklaring till varför det förhåller sig som det gör i just det undersökta fallet. Jag vill veta varför de etniska boendemönstren ser ut som de gör just i Halmstad, inte alla städer världen över. Det är självfallet troligt att vissa av de förklaringar som finns till varför situationen ser ut som den gör i Halmstad också är giltiga i andra fall, men säkerligen finns det en stor variation i förklaringsfaktorer beroende på det undersökta fallets unika situation (Esaiasson m.fl. 2003:98). I Roger Anderssons och Irene Molinas teori finns ett antal förklaringar till varför en stad blir segregerad, och det är dessa förklaringar som jag kommer att använda mig av för att förklara varför Halmstads delområden genomgått de segregationsfaser som de har gjort. Med hjälp Anderssons och Molinas teori, och de förklaringsfaktorer som anges i denna, kan jag således förklara den nuvarande bostadssituationen och på så vis genomföra en förklarande analys.
2.5 Validitet, reliabilitet och kritik mot metoden
Med reliabilitet avses att mätningarna som utförs i en studie är korrekt utförda. Om forskaren har slarvat, eller av annan anledning utfört felaktiga mätningar, hjälper det inte att validiteten är hög eftersom resultatet blir fel oavsett (Bjereld m.fl. 1999:105). För att mäta protosegregeringsfasen (förstadiet till segregering) och de två första faserna har jag valt att använda mig av traditionell procenträkning i ett väletablerat dataprogram, Microsoft Excel, och därav anser jag att mätningarna är korrekt utförda och att reliabilitet därmed är hög. I fas tre kommer inga statistiska bearbetningar att göras, men likväl är reliabiliteten lika viktig. I denna fas står de institutionella förhållandenas påverkan på bostadsmarknaden i centrum, och jag anser att reliabiliteten i denna del av studien är hög eftersom jag kommer att använda mig av redan väletablerade måttenheter för att mäta de institutionsgenererade flyttningarna. Därav ökar sannolikheten för att mätningarna skall bli korrekt utförda. I den fjärde och sista fasen anser jag också att reliabiliteten är god då jag här har använt väl etablerad mått på befolkningsgruppers bosättningsmönster, nämligen segregations-, dissimilaritets- och isolationsindex. Dessutom kommer jag även här att utföra beräkningarna i datorprogrammet Microsoft Excel, och därmed är sannolikheten för att mätningarna skall bli korrekt gjorda mycket god.
Det kan föreligga vissa problem med de insamlings- och analysmetoder som jag har använt mig av. Genom att en stor del av det empiriska materialet samlas in med hjälp av kvantitativa metoder kan jag förlora en del av de mer djupgående förklaringsfaktorerna till varför den etniska boendesituationen ser ut som den gör i Halmstad idag. Eftersom denna studie dock inte har djupgående ambitioner anser jag dock inte att detta är ett problem. För att kunna skapa en bred och överskådlig bild av de etniska boendemönstren i Halmstad är det nödvändigt att verkligheten görs kvantifierbar. Vid studier av boendemönster och flyttningsströmmar krävs det att hänsyn tas till helheten, och framställningen måste ligga på det generella planet. Hade denna uppsats blivit för djupgående hade jag riskerat att tappa den nödvändiga överskådligheten, och därmed hade jag inte nått fram till syftet med denna uppsats, att beskriva och förklara de etniska boendemönstren i Halmstad.
2.6 Källor, material och källkritik
återfinns i Vägar in i Sverige en bilaga till Invandrarpolitiska kommitténs slutbetänkande. I teoridelen har också kapitlet Skapandet av svenskglesa bostadsområden ur antologin Den delade staden använts. Även detta kapitel är skrivet av Roger Andersson. I empiridelen har jag använt mig av både kvantitativa och kvalitativa data. De viktigaste kvantitativa data som ligger till grund för empiridelen är delområdesuppgifter från Statistiska centralbyrån och Folk och bostadsräkningen 1990, hemspråksuppgifter från elevregistren vid Halmstads grundskolor samt brottsstatistik från Brottsförebyggande rådet. De viktigaste kvalitativa källorna, vilka framförallt används för att besvara uppsatsens tredje frågeställning, är antologierna En miljon bostäder med redaktör Martin Rörby, Rekordåren – en epok i svenskt bostadsbyggande med redaktör Thomas Hall och Miljonprogrammet med Karl-Olov Arnstberg som redaktör. En annan viktig källa för den tredje frågeställningen är också Allmännyttan – välfärdsbygge 1850 - 2000 av Klas Ramberg. Dessa titlar har till följd av sin bredd bidragit med en stor del av det empiriska material som ligger till grund för denna uppsats mer kvalitativa delar.
Vid skrivandet av en uppsats är det viktigt att inta ett kritiskt förhållningssätt till de källor som man använder sig av. En första bedömning av materialet kan göras utifrån primär- och sekundärkällor.
något betydande sätt avviker från det syfte som de används för. Jag använder dessa källor i syfte att kunna förklara hur bostadspolitiken såg ut under Miljonprogrammet, och det är just det som dessa källor försöker förklara utifrån olika perspektiv.
En bredare och utförligare bedömning av källorna i denna uppsats kan göras med hjälp av Torsten Turéns fyra kriterier för källkritik. Det första kriteriet kallar Turén för äkthetskriteriet och handlar om att en källa måste vara det som den utgör sig att vara, den får inte vara en förfalskning (Turén 1997:12). Utifrån detta kriterium anser jag inte att det föreligger några problem med de källor som jag har använt, allra minst med uppsatsens primärkällor. Det finns ingen anledning att tvivla på att den statistik som jag har tagit del av inte skulle vara den utgör sig för att vara. Jag törs med stor säkerhet säga att uppgifterna från elevregistren, Folk och Bostads räkningen, Brottsförebyggande rådet, Statistiska centralbyrån med flera är korrekta uppgifter som inte har förfalskats eller på annat sätt förändrats från sitt original. Vad det gäller sekundärkällornas äkthet anser jag inte heller här att det finns risk för att de skulle vara förfalskningar. Det beror på att de beskrivningar de gör av verkligheten har en god överensstämmelse med varandra, och därav kan slutsatsen dras att deras framställningar är korrekta och äkta. Genom att ta del av varandra oberoende källor har jag således kunnat komma kring problemet med sekundärkällornas äkthet.
Det tredje källkritiska kriteriet som Torsten Thurén lyfter fram är vad han kallar för beroendekriteriet. Enligt detta kriterium skall en källa vara oberoende, uppgifterna i den får inte vara påverkade av någon annan. Enligt detta resonemang är en primärkälla mer trovärdig än en sekundärkälla (Thurén 1997:34). Jag måste här åter knyta an till ovanstående resonemang gällande mina sekundärkällor. Självfallet är det så att författarnas åsikter och förförståelse har påverkat deras framställning av politiken under Miljonprogrammet, och självfallet har deras förförståelse präglat urvalet av uppgifter som de har valt att lyfta fram i sina arbeten. Uppsatsens sekundärkällor är dock ändå att betrakta som tillförlitliga eftersom de uppgifter som återfinns i dem överensstämmer med varandra. Helhetsbilden av Miljonprogrammet är den samma i de av varandra oberoende källorna.
3 Resultat
I denna uppsats har jag valt att söka nå fram till syftet att beskriva hur de rådande etniska boendemönstren ser ut i Halmstad, samt att förklara hur dessa har uppstått. I detta kapitel kommer jag att beskriva hur Halmstads olika delområden har utvecklats genom de fyra segregationsfaser som jag beskrev i uppsatsens teoridel. Jag kommer i tur och ordning att redogöra för vilka delområden som har upplevt de olika segregationsfaserna, en fas i sänder.
3.1 De segregationsgenererande flyttningarna, och risken för dessa, i
Halmstads delområden
För att kunna mäta om det förekommit segregationsgenererande flyttningar i Halmstad, och för att studera vilka delområden som löper risk för att bli etnisk segregerade kommer jag som tidigare sagts inledningsvis kartlägga om det finns några delområden som redan är att betrakta som etniskt segregerade utifrån definitionen att de har en högre andel invånare med utländsk bakgrund än innerstadens genomsnitt på 24,41 procent (SCB, BEFPAK 2002). Om det går att påvisa att det finns sådan delområden kommer de inte behandlas mer under denna rubrik, utan de kommer istället att utgöra fokus för den resterande delen av denna uppsats där jag kommer studera hur långt gången segregationsprocessen i Halmstad är.
Efter mätningen av de olika delområdenas andel invånare med utländsk härkomst kommer jag istället nedan att studera vilka delområden som löper risk för att bli etniskt segregerade. För att mäta denna risk kommer jag som tidigare nämnts använda mig av tre olika mått, andel invånare med utländsk härkomst, andel invånare med härkomst från tredje världen samt andelen hyresrätter. Nedan kommer jag i tur och ordning att redogöra för vart och ett av dessa mått.
3.1.1 Andelen invånare med utländsk härkomst
medan ett delområde som har över 20 procent invånare med utländsk bakgrund löper stor risk att bli etniskt segregerat. I Halmstad finns det enligt ovanstående utgångspunkter fyra delområden som är etniskt segregerade och ytterligare fyra som löper risk för att bli det. De områden som enligt detta mått redan har utvecklat etnisk boendesegregation är Andersberg (72,78 %), Linehed (40,62 %), Vallås V. (36,1 %) och Nyhem (29,15 %). Alla dessa har som framgår av tabell 3.1 högre andelar invånare med utländsk härkomst än innerstadens genomsnitt. Allra mest utmärkande är situationen på Andersberg där hela 72,78 procent av invånarna är av utländsk härkomst. Av detta följer att Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem redan är att betrakta som etniskt segregerade, och därför kommer de inte att behandlas under de två kommande måtten som enbart är inriktade på att mäta risken för att de segregationsgenererande flyttningarna skall ta vid. Den fortsatta framställningen kommer istället att behandla övriga delområdenas risk att drabbas av segregationsgenererande flyttningar (SCB, BEFPAK 2002).
Tabell 1. Procentuell andel invånare med utländsk härkomst per delområde.
Delområde Total befolkning
Antal invånare med utländsk härkomst
Andel invånare med utländsk härkomst (i procent) Andersberg 3895 2835 72,78 Linehed 4987 2026 40,62 Vallås V. 3720 1343 36,10 Nyhem 4140 1207 29,15 Vallås Ö. 2223 494 22,22 Centrum Ö. 1746 388 22,22 Engelbrekt 1839 383 20,83 Nyatorp 2078 422 20,31 Slottsjorden 1759 306 17,40 Snöstorp 2179 364 16,70 Rotorp 2678 366 16,67 Furet 1505 246 16,35 Östra förstaden 954 149 15,62 Galgberget 3676 569 15,48 Bäckagård 3640 547 15,03 Kärleken 1994 296 14,84 Mickedala 2587 376 14,53 Frennarp 1616 229 14,17 Söndrum S. 2696 353 13,09 Centrum V. 954 116 12,16 Tylösand/Frösakull 2209 265 12,00 Söndrum N. 2595 309 11,91 Innerstaden 55670 13589 24,41 Källa: SCB, BEFPAK 2002
3.1.2 Andelen invånare med härkomst från tredje världen
Det andra måttet som jag använder mig av för att mäta de segregationsgenererande flyttningarna och risken för att de skall uppstå är att invånarna med utländsk härkomst i ett delområde uppfattas komma från ett land som tillhör ”tredje världen”. Med tredje världen avses i regel personer med afrikansk, asiatisk eller sydamerikansk härkomst (Österud 1997:275). Jag hävdar att denna beteckning är användbar i denna uppsats eftersom personer från dessa länder generellt är mer kulturellt distanserade ifrån svenskar än personer från andra delar av världen, och därigenom ökar risken för etniskt segregation. Ett område löper således risk att bli segregerat om personer med härkomst från tredje världen utgör en hög andel av områdets totala befolkning. Med hög andel avses här högre än innerstadens genomsnitt på 0,78 % för afrikansk härkomst, 4,67 % för asiatisk härkomst och 0,95 % för sydamerikansk härkomst.
Både för Vallås Ö. och för Nyatorp ligger deras andelar av invånare med härkomst från tredje världen under innerstadens totala genomsnitt i alla tre kategorierna. I Centrum Ö är det endast andelen invånare med afrikanskt ursprung som är marginellt högre än genomsnittet, övriga två kategorier ligger under den genomsnittliga nivån. (SCB, BEFPAK 2002).
Det finns dock andra områden som visar högre andelar invånare med härkomst från tredje världen. Dessa är Östra förstaden och Centrum V. som båda uppvisar högre andelar invånare med ursprung i alla tre befolkningskategorierna än innerstadens genomsnitt. Det mönster som tidigare fanns gällande skillnaderna i segregeringsrisk mellan Halmstads östra och västra delar är inte lika tydligt avseende denna variabel. De flesta delområdena, både i öster och väster, uppvisar mycket låga andelar invånare med härkomst från tredje världen (SCB, BEFPAK 2002).
Tabell 2. Procentuell andel invånare med härkomst från land i tredje världen per delområde.
Delområde Total befolkning
Andel invånare med afrikansk härkomst (i procent) Andel invånare med asiatisk härkomst (i procent) Andel invånare med sydamerikansk härkomst (i procent) Vallås Ö. 2223 (5) 0,22 (30) 1,35 (17) 0,76 Centrum Ö. 1746 (17) 0,97 (21) 1,20 (11) 0,63 Engelbrekt 1839 (11) 0,60 (64) 3,48 (17) 0,92 Nyatorp 2078 (4) 0,19 (43) 2,07 (8) 0,38 Slottsjorden 1759 (4) 0,23 (15) 0,85 (3) 0,17 Snöstorp 2179 (1) 0,05 (32) 1,47 (12) 0,55 Rotorp 2678 (1) 0,41 (51) 1,90 (13) 0,49 Furet 1505 (12) 0,80 (53) 3,52 (20) 1,33 Östra förstaden 954 (14) 1,47 (64) 6,71 (25) 2,62 Galgberget 3676 (5) 0,14 (18) 0,49 (7) 0,19 Bäckagård 3640 (9) 0,25 (60) 1,65 (15) 0,41 Kärleken 1994 (9) 0,45 (42) 2,11 (20) 1,00 Mickedala 2587 (7) 0,27 (48) 1,86 (19) 0,73 Frennarp 1616 (7) 0,43 (11) 0,68 (12) 0,74 Söndrum S. 2696 (24) 0,89 (19) 0,70 (10) 0,37 Centrum V. 954 (14) 1,46 (67) 7,02 (21) 2,2 Tylösand/Frösakull 2209 (2) 0,09 (37) 1,67 (2) 0,09 Söndrum N. 2595 (2) 0,08 (26) 1,00 (5) 0,2 Innerstadens genomsnitt 55670 (425) 0,78 (2599) 4,67 (531) 0,95 Källa: SCB, BEFPAK 2002
3.1.3 Andelen hyresrättslägenheter
Anmärkningsvärt är att det mönster som uppenbarade sig vid det första riskmåttet delvis återkommer i detta tredje mått. Det finns relativt klara skillnader i ägandeform mellan stadens östra och västra delar. De områden som uppvisar minst andel hyresrätter ligger i regel i väster, medan de områden som uppvisar högre andelar ligger i öster. Två av tre delområden med över 80 % hyresrätter ligger i öster, och likaså fyra av de totalt sett sju delområden som ligger över innerstadens genomsnitt på 50,99 %. I den andra delen av skalan ligger fyra av de fem delområden med lägst andel hyresrätter i väster, och endast ett i öster. Mönstret är dock inte helt utan undantag. De viktigaste undantaget är självfallet Centrum V. och Snöstorp som har störst respektive minst andel hyresrätter, tvärt emot mönstret (FoB 90, HFAB:s lägenhetsregister 1990-2003).
Tabell 3. Procentuell andel hyresrättslägenheter per delområde.
Delområde Totalt antal hushåll Antal hyresrätter Andel hyresrätter i procent Centrum V. 460 396 86,09 Centrum Ö. 671 559 83,1 Östra förstaden 528 434 82,20 Galgberget 2137 1402 65,6 Nyatorp 1250 724 57,92 Slottsjorden 627 361 57,58 Engelbrekt 870 482 55,40 Mickedala 950 441 46,42 Rotorp 1375 638 46,40 Bäckagård 1399 559 39,60 Frennarp 582 149 25,60 Vallås Ö. 836 175 20,93 Furet 617 104 16,86 Kärleken 483 59 12,22 Söndrum S. 858 67 7,81 Tylösand/Frösakull 684 49 7,16 Söndrum N. 1043 56 5,37 Snöstorp 812 39 4,80 Innerstaden 25543 13024 50,99
Källa: FoB 90, lägenhetsregister från HFAB 1990-20032
3.2 Segregationsgenererade flyttningar i Halmstads delområden
Halmstad, det vill säga Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem. Övriga delområden kommer inte uttryckligen att behandlas under detta stycke eftersom de inte har utsatts för segregationsgenererande flyttningar, vilket framgick av diskussionen i föregående stycke. De kommer endast att förekomma i framställningen för att ge ett helhetsintryck, och för att påvisa de skilda förhållanden som finns mellan de etniskt segregerade delområdena och övriga delområden. Den empiriska framställningen inleds med en redogörelse över förhållandena i förskolor och skolor i de etniskt segregerade delområdena. Därefter följer en framställning över brottsfrekvensen i de delområdena, vilken används för att mäta tryggheten i de samma.
3.2.1 Förhållandena i förskolor och skolor i Halmstads etniskt segregerade
delområden
I uppsatsens teoridel beskrev jag att en av de två huvudsakliga orsakerna till att de segregationsgenererade flyttningarna uppstår är förhållandena i förskolor och skolor. I områden där andelen elever med utländsk härkomst är hög är de segregationsgenererade flyttningar generellt sett vanligare än i områden där andelen elever med utländsk härkomst är lägre.
Halmstad är uppdelat i ett flertal olika skolområden, men i denna uppsats är det framförallt Östers och Vallås skolområden som är av intresse. Det beror på att dessa skolområden inrymmer de etniskt segregerade delområdena i Halmstads kommun.
I Östers skolområde ingår följande skolor: Linehedsskolan (F-3), Snöstorpsskolan (F-5), Andersbergsskolan (F-5), Nyhemsskolan (F-6) och Östergårdsskolan (4-9). Skolorna på Linehed, Nyhem och Andersberg är alla tre intressanta ur ett bostadssegregationsperspektiv då de alla ligger i etniskt segregerade bostadsområden. Östergårdsskolan blir också intressant eftersom de fungerar som skola för de äldre barnen i dessa delområden. På Andersbergsskolan är andelen elever med utländsk härkomst (mätt genom antalet hemspråksberättigade) mycket hög. Av skolans 310 elever är 79,35 procent berättigade till hemspråksundervisning (Andersbergsskolans elevregister 2004-10-25). På Linehedsskolan är andelen elever med utländsk härkomst också hög, om än inte lika hög som på Andersbergsskolan. Av skolans 154 elever är 90 berättigade till hemspråksundervisning, vilket motsvarar 58,44 procent av eleverna (Linehedsskolans elevregister 2004-10-25). På Nyhemsskolan ligger andelen 2
hemspråksberättigade elever lägre än på Linheds- och Andersbergsskolan. Cirka 35 procent av eleverna är där berättigade till hemspråksundervisning (Nyhemsskolans elevregister 2004-10-25). På Östergårdsskolan är andelen hemspråksberättigade elever 37,91 procent (Östergårdsskolans elevregister 2004-10-25).
Vallås skolområde inrymmer framförallt två skolor som är av intresse för denna uppsats, Vallåsskolan (åk. F-3) och Vallåsskolan (åk. 4-9). På båda dessa skolor är antalet hemspråksberättigade elever högt. På Vallåsskolorna finns det en högre andel hemspråksberättigade elever bland de yngre barnen än bland de äldre, men båda skolorna har en hög andel hemspråksberättigade elever. På Vallåsskolan (åk. F-3) är 40,34 procent av eleverna hemspråksberättigade (Vallåsskolans åk. F-3 elevregister 2004-10-12), medan siffran på Vallåsskolan (åk. 4-9) är 28,06 procent (Vallåsskolans åk. 4-9 elevregister 2004-10-12).
Att skolorna på Andersberg, Linehed, Nyhem och Vallås har höga andelar elever med hemspråksberättigade elever framgår med all tydlighet om en jämförelse görs med kommunens andra skolor. Inga andra skolor i Halmstad kommer ens i närheten av ovan nämnda siffror. Den skola i Halmstad som utanför de segregerade delområdena har högst andel elever med utländsk härkomst är Brunnsåkersskolan som har 13,62 procent hemspråksberättigade elever (Brunnsåkersskolans elevregister 2004-12-21). Övriga skolor i Halmstad har än lägre andelar, då ingen annan skola har över 10 procent hemspråksberättigade elever. Lägst andel hemspråksberättigade elever har Klockargårdsskolan i Söndrums skolområde där endast 2,40 procent av eleverna är berättigade till hemspråksundervisning (Klockargårdsskolans elevregister 2004-10-06). Som synes är dessa siffror betydligt lägre än i skolorna på Andersberg, Linehed, Nyhem och Vallås.
Tabell 4. Procentuell andel hemspråksberättigade elever i Halmstads förskolor och skolor. Skolområde Elevantal Antal hemspråksberättigade elever Andel hemspråksberättigade elever (i procent) Söndrum Frösakullskolan F-5 148 10 6,76 Klockargårdsskolan F-5 125 3 2,40 Bäckagårdsskola F-5 189 15 7,94 Jutarumsskolan F-5 174 8 4,60 Kyrkskolan F-5 147 10 6,80 Gullbrandstorpsskolan F-9 403 17 4,22 Hallägraskolan 6-9 558 32 5,73 Söder Slottsjordsskolan F-5 377 29 7,69 Brunnsåkersskolan 6-9 389 53 13,6 Norr Frennarps Byskola F-3 72 5 6,94 Sofiebergsskolan F-5 213 8 3,76 Holms skola F-5 58 4 6,90 Furulundsskolan F-6 412 34 8,25 Örjansskolan 452 32 7,08 Stenstorpsskolan 6-9 201 14 6,97 Vallås Vallåsskolan F-3 233 94 40,34 Vallåsskolan 4-9 506 142 28,06 Öster Linehedsskolan F-3 154 90 58,44 Snöstorpsskolan F-5 339 24 7,08 Andersbergsskolan F-5 310 246 79,35 Nyhemsskolan F-6 257 90 35,02 Östergårdsskolan 4-9 678 257 37,91
Källa: Elevregistren från respektive skola i tabellen3
3.2.2 Tryggheten i Halmstads etniskt segregerade delområden
Den andra variabeln som i denna uppsats används för att mäta och förklara uppkomsten av segregationsgenererade flyttningar är tryggheten i Halmstads olika delområden. För att mäta tryggheten har jag valt att studera hur hög brottsfrekvensen är i de olika delområdena. En mer utbredd brottslighet leder i enlighet med Anderssons och Molinas teori till att de segregationsgenererade flyttningarna uppstår.
områdesindelning är betydligt mindre uppdelad än den som jag i övrigt utgår ifrån, det vill säga polisen arbetar endast efter ett fåtal större områden. Dessa är benämnda Öster, Väster och Centrum. Inom Öster ryms tre av de etniskt segregerade delområdena i Halmstad; Andersberg, Linehed och Nyhem. Vallås ingår ej i Polisens områdesindelning, och kan tyvärr därför inte inkluderas i studiet av denna variabel (Brottsförebyggande rådet i Halmstad 2005-01-18).
Som synes i tabellen nedan är brottsfrekvensen på Öster högre än på Väster i samtliga av de studerade brottskategorierna. År 2002 begicks det 83 misshandelsbrott på Öster, vilket kan jämföras med endast 10 liknande brott på Väster. I Centrum var antalet misshandelsbrott mycket hög, betydligt högre än på både Öster och Väster, vilket kan förklaras med att misshandelsfrekvensen är mycket hög i Centrum under kvällarna vid veckosluten (Brottsförebyggande rådet i Halmstad 2005-01-18). Samma förhållande mellan Öster och Väster återkommer också i de övriga brottskategorierna. Tre våldtäkter begicks år 2002 på Öster, ingen på Väster, och två i Centrum. Antalet bilstölder på Öster var samma år 92 stycken, på Väster var antalet nere i 24. Centrum intog återigen en mellanposition med 36 bilstölder under året. Antalet inbrott i bostäder var också det högst på Öster, 75 stycken. I Väster var motsvarande siffra 31 och i Centrum 21. Antalet rån ger också en tydlig bild över skillnaden i brottslighet mellan Öster och Väster. På Öster begicks det nio rån under året, medan det inte begicks ett enda i de västra stadsdelarna. Centrum intog ånyo en mellanposition med åtta genomförda rån (Brottsförebyggande rådet i Halmstad 2005-01-18).
3
Tabell 5. Antalet begångna brott i Halmstads delområden.
Delområde Misshandel Våldtäkt Bilstöld Inbrott Rån
Öster 83 3 92 75 9
Väster 10 0 24 31 0
Centrum 232 2 36 21 8
Källa: Brottsförebyggande rådet i Halmstad 2004-01-184
Som synes är brottsligheten i Öster betydligt mer utbredd än i både Väster och Centrum. I samtliga studerade brottskategorier uppvisar Öster högst siffror, undantaget antalet misshandelsbrott. Således kan sägas att tryggheten (mätt genom antalet utförda brott) är lägre i de östra stadsdelarna än i de västra och centrala. Andersberg, Linehed och Nyhem, som alla är lokaliserade på Öster kan således sägas ha en hög brottslighet jämfört med andra stadsdelar i Halmstad. De etniskt segregerade stadsdelarna ligger därmed i den del av staden som är utsatt för den högsta brottsligheten.
3.3 Institutionsgenererade flyttningar i Halmstads delområden
I detta avsnitt av uppsatsen kommer de institutionsgenererade flyttningarnas påverkan på de etniska boendemönstren i Halmstad att behandlas. Framställningen kommer att ske utifrån två olika delar, en del som behandlar de institutionella förhållandenas påverkan på hushållens flyttmönster genom att de inverkar de olika delområdenas attraktionsvärde, och en del som fokuserar på de institutionella förhållandens påverkan på hushållens flyttmönster genom dess inverkar på hushållens resurser. Genom en sammanvägning av dessa två delar kan sedan de institutionella förhållandenas påverkan på segregationsprocessen kartläggas.
Framställningen inleds med en redogörelse över den svenska bostadspolitiken under Miljonprogrammet, vilken enligt många har lett till att de områden som byggdes under programmet idag är att betrakta som de minst attraktiva bostäderna. Därefter kommer jag att redogöra för hur hushållens möjligheter att agera på bostadsmarknaden i Halmstad ser ut. Detta kommer att ske genom att hushållens förvärvsfrekvens, förvärvs- och kapitalinkomst och utbildningsnivå studeras. Fokus kommer framförallt att riktas mot hushållens situation i Andersberg, Linehed, Vallås V. och Nyhem.
4
3.3.1 Bostadspolitiken under Miljonprogrammet
Under andra hälften av 1950-talet och i början av 1960-talet fick det urbana konsumtionssamhället sitt genombrott i Sverige. Till följd av efterkrigstidens stabila tillväxt och ett växande välstånd fick flertalet av landets medborgare betydligt bättre materiella levnadsvillkor. Samtidigt genomgick jordbruket och industrin stora förändringar. Jordbruket moderniserades och gjordes mer rationellt, och därigenom frigjordes arbetskraft på landsbygden, vilken kom att flytta till de expanderande industriorterna där behovet av arbetskraft var mycket stort beroende på den allt mer ökande exporten. Såldes drog en urbaniseringsvåg genom landet under perioden, vilken fick till följd att bostadsfrågan hamnade i centrum av den politiska debatten. De inflyttade arbetarna stod i stora stycken utan bostäder vilket hämmade industri, och således var den fortsatta samhällsutvecklingen beroende av en lösning på bostadsproblemet (Ramberg 2000:131).
Förutom den ökande inflyttningen till städerna orsakades också bostadsbristen av ytterligare två parallella skeenden. Dels gjorde ett stort antal ungdomar sitt intåg på bostadsmarknaden till följd av 1940-talets höga barnafödande, och dels ökade nettoinvandringen kraftigt under 1960-talet från cirka 10 000 till 50 000 individer per år. Trots att arbetskraften flyttade från landsbyggd in till städerna kunde inte den kraftigt expanderande industrins arbetskraftsbehov mattas. Därför började de svenska företagen rekrytera arbetskraft i utlandet, och därav ökade invandringen dramatiskt. Topparna i invandringen sammanföll med topparna i antalet unga, och tillsammans med urbaniseringsvågen medförde dessa två parallella skeenden att bostadsbristen blev akut (Eriksson 1996:36ff). Värst ansågs situationen för ungdomar vara. År 1960 var 10 000 ungdomar placerade i Stockholms bostadskö, men vid årets slut hade endast sex stycken av dessa tilldelats en lägenhet (Arnsberg 2000:32f).
