Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares perspektiv på sitt arbete med att anpassa övergångsprocesser till enskilda barns behov och förutsättningar. Fokus ligger empiriskt på deras beskrivningar/utsagor av sitt arbete. I det följande diskuteras resultatet i relation till tidigare forskning uti-från två övergripande teman som handlar om att möta det individuella barnet och samverkansuppdraget. Vi reflekterar kring styrkor och utmaningar i detta arbete.
6.1.1 Att möta det individuella barnet
Sammantaget har studiens resultat visat att förskollärarna arbetar med mindre grupper för de barn som ska börja förskoleklass och de genomför intervjuer för att möta det individuella barnet. När det gäller förskollärarnas arbete med mindre grupper så sker det i syftet med att förbereda barnen inför övergången genom att de får vara en del av en social gemenskap och i den gruppen få en trygghet. Resultatet från den här studien där förskollärarna beskriver sitt arbete med och sina ambitioner att möta det individuella barnet kan kopplas till både förskolans uppdrag (Skolverket, 2018) och Barnkonventionen (UNICEF Sve-rige, 2009). Något som tydligt skrivs fram i Barnkonventionen är alla barns rätt till att göra sin röst hörd och att få sitt eget bästa satt i det främsta rummet.
Verksamheterna ska enligt läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) möta varje barns behov i en övergångsprocess. Kopplat till vår studie kan det handla om att förskollärarna försöker utgå ifrån vad som kan vara barnens bästa. Bar-nen ges på olika sätt möjlighet att påverka sin egen övergångsprocess. Till ex-empel genomförs intervjuer med barnen både skriftligt (i form av blanketter)
37
och muntligt. Detta resultat skiljer sig från Lundqvist och Sandströms (2020) studie som visar att aktiviteterna i övergångsprocesser vanligtvis anpassas uti-från gruppen snarare än utiuti-från det enskilda barnet. Om aktiviteterna planeras för en hel grupp tolkar vi det som att förskollärarna inte tar hänsyn till varje barn.
En intressant fråga i sammanhanget handlar om likvärdig utbildning. Både denna studie och tidigare forskning (Alatalo m.fl., 2014; Lundqvist & Sand-ström, 2020) har visat olika utmaningar knutet till likvärdighet i övergångspro-cesser. Detta förefaller vara ett komplext uppdrag. I den här studien framträder arbetet med att möta det enskilda barnet som både en möjlighet och en utma-ning. Tid och fysiskt avstånd har i den här studien visat sig vara försvårande omständigheter för att möta det enskilda barnet. Tid handlar om att kunna möta varje barn. Fysiskt avstånd mellan förskola och förskoleklass handlar om att vissa barn ej får göra skolbesök då skolan ligger för långt bort, vilket kan ses som olika förutsättningar i övergångsprocessen. Alatalo m.fl. (2014) beskriver ett vidare perspektiv som kan vara att läraren för förskoleklass kommer till förskolan för att träffa barnen. Andra utmaningar handlar om att balansera mel-lan grupp och individ. När det gäller arbetet med grupper, till exempel upplever förskollärarna att det blir lättare att möta och förbereda barnen i en övergångs-process eftersom gruppen består av ett färre antal barn. En utmaning med detta som förskollärarna upplever är dock att andra barn på förskolan kan komma i skymundan. Utifrån det här perspektivet är det möjligt att fråga sig om alla barn har en reell möjlighet att påverka sin egen övergångsprocess, och vad det kan betyda för barn om de inte har det. En fördel, som vi ser det, med att arbeta med grupper är att barnen får samma förberedelser, som även Lundqvist och Sandström (2020) lyfter i sin studie, vilket kan stärka likvärdigheten i utbild-ningen. En utmaning med detta arbetssätt kan vara att man riskerar att förbise och missa barns individuella behov och förutsättningar, vilket kan bidra till en bristande likvärdighet. I läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) beskrivs det att utbildningen ska vara liknande men anpassas utifrån enskild individ på
38
alla förskolor. Det betyder att om förskollärare arbetar på exakt samma sätt med alla barn så kan det leda till att övergångsprocessen blir lika men kanske inte likvärdig. Som tidigare forskning har visat så är det centralt att anpassa övergångsprocesser utifrån enskild individ. Som Kallberg (2017) lyfter har barn olika behov och övergångsprocesser kan då inte utformas exakt lika för alla barn, vilket innebär att man måste anpassa övergångsprocessen utifrån en-skild individ.
6.1.2 Samverkansuppdraget - möten, kommunikation och ansvar
I förskolans uppdrag ingår samverkan som en viktig del (Skolverket, 2018).
Studiens resultat visar både styrkor och utmaningar med samverkansuppdraget knutet till övergångsprocesser. Även här framträder olikheter i arbetssätt som skulle kunna få konsekvenser vad gäller likvärdig utbildning. Förskollärarna beskriver att de gör informationsutbyte genom överlämningssamtal med för-skoleklassverksamheten samt att de utbyter kunskap mellan verksamheterna.
Det framkommer variation i resultatet gällande om det sker kunskapsutbyte mellan verksamheterna, några förskollärare beskriver att detta görs medan andra förskollärare beskriver att det inte sker. Som tidigare forskning har visat så är en god samverkan en viktig del utav övergångsprocessen. Samverkan be-skrivs som viktigt för att ge barnen en gynnsam övergång genom till exempel kontinuitet (Lundqvist & Sandström, 2020). Utifrån den här studiens teoretiska perspektiv om samproducerat ledarskap (Ludvigsson, 2009) så stärks det de-lade ansvaret att leda de här processerna ännu mer. Det är ett delat ansvar, ett delat ledarskap.
Studiens resultat visar att förskollärarna riktar en del fokus mot att stärka sam-verkan. De önskar en utvecklad samverkan med förskoleklassverksamheten, exempelvis genom ett likartat mottagande av skolan samt en önskan om kun-skap om förskoleklass. Utifrån förskolans uppdrag (Skolverket, 2018) ligger ansvaret från förskolans håll hos förskolläraren att det bedrivs en samverkan med förskoleklassverksamheten. För att det ska bli en god samverkan behöver
39
verksamheterna mötas för att skapa sammanhang mellan förskola och försko-leklass. För att koppla tillbaka till frågan om likvärdig utbildning så blir det intressant att fundera på vad olikheterna i arbetet med samverkan kan få för konsekvenser, både för det enskilda barnet och för medarbetarna i verksam-heten. När det gäller medarbetarna kan ansvarsfördelning vara en sådan fråga att reflektera över. Om det inte råder en gemensam bild av det delade ansvaret kan det möjligen leda till en bristande kommunikation som i sin tur kan leda till att barns övergångar inte baseras på kontinuitet (Lundqvist & Sandström, 2020). När det gäller barnen så är det intressant att reflektera kring vad det kan betyda för barn om denna samverkan brister och ser så olika ut beroende på vilken verksamhet som barnet går i.