Det finns belägg för att revision har förekommit i Sverige redan på 1700-talet och sedan år 1895 har revisionen varit lagstadgad i aktiebolag. Revisionens moderna utformning har sin grund i 1944 års aktiebolagslag (Nationalencyklopedin, 2009).
I de företagsformer där ägaransvaret är begränsat finns det krav på hur företagets resultat och ställning ska redovisas externt. I aktiebolag har ägarna endast ansvar för insatt kapital och därför måste företagets olika intressenter kunna lita på att korrekt ekonomisk information lämnas (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Målet med lagstadgad revision i Sverige är att revisorn ska lämna en revisionsberättelse (RS ordlista, 2008).
Vilken efter varje räkenskapsår ska lämnas till bolagsstämman (ABL). Både årsredovisningen och revisionsberättelsen ligger till grund som beslutsunderlag för företagets intressenter (Revision – en praktisk beskrivning, 2006).
Revisorn väljs av företagets bolagsstämma och ska granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och VD:s förvaltning (ABL). Granskningen ska underlätta upptäckten av eller förebygga olagliga och på annat sätt oförsvarliga förvaltningsåtgärder (Regeringens proposition, 1997/98:99). Granskningen ska vara grundlig och omfatta det som god revisionssed kräver (ABL). Med god revisionssed avses här att revisorns granskning får växlande omfattning och betydelse beroende på bolagens varierande förhållanden. Det innebär även att granskningen allteftersom kan anpassas efter utvecklingen av praxis som sker inom området (Regeringens proposition). Det ger trovärdighet till företagets finansiella information (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Revisorn är inte ansvarig för att förhindra oegentligheter och fel i årsredovisningen, men ska ändå beakta risken för felaktiga uppgifter. Med oegentlighet avses en avsiktlig handling av en eller flera personer i företagsledningen, anställda eller tredje part som resulterar i att årsredovisningen blir felaktig (RS 240).
Revision baserar sig på att det finns ett förtroende mellan revisorn och dess klienter och förtroendet uppnås genom kompetens, oberoende och tystnadsplikt. De här kraven finns bland annat reglerade i aktiebolagslagen och i revisorslagen (Revision – en praktisk beskrivning, 2006).
3.5.1 Revisorns roll
Revisorns största uppgift är att kvalitetssäkra information och utgör därmed en nödvändig och viktig funktion. Tillförlitlig information krävs för att näringslivet och samhället ska fungera, därför är revision en viktig process (Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005).
Revisorn kan inta olika roller som exempelvis att utöva kontroll och ge råd, utföra arbetsuppgifter på uppdrag av sina klienter samt upptäcka eventuella oegentligheter (Hellsberg, 2007). Det är de starka ledorden oberoende, objektivitet och integritet som
har givit legitimitet åt revisorsprofessionen. När det förekommer tvivelaktigheter om hållbarheten och verklighetsförankring i ledorden finns det anledning till reflektion och eftertanke (Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005).
Det finns en förväntning om att en kvalificerad revisor ska kunna upptäcka oegentligheter och bedrägerier i sitt uppdrag. Ett motiv till det är att en effektiv och sakkunnig revision har stor betydelse när det gäller att förhindra och motverka den ökade ekonomiska brottsligheten. Utvecklingen inom revisorsyrket har förändrats och blivit alltmer komplex. Effekterna av ett utökat ansvar hos revisorn och myndighetens förväntningar kan diskuteras. Den oklara frågan bildar ett så kallat förväntningsgap som existerar när skilda uppfattningar uppstår mellan parterna (ibid).
Revisorernas expertis ligger till grund för konstaterandet att de i större utsträckning blir utnyttjade och utsätts för penningtvätt. Det beror på att penningtvätt är en mycket komplex rörelse som är invecklad för en vanlig kriminell person att utföra och vänder sig då till experter för att få hjälp att minimera misstanke kring brottet. Även om revisorer inte medvetet hjälper till kan de genom sitt yrke oavsiktligt delta i tvättning. På grund av att de tillhandahåller tjänster med stark koppling till ekonomiska aktiviteter (He, 2006).
Om revisorerna arbetar aktivt mot penningtvätt finns det en stor fördel gentemot exempelvis banker då de får god insikt i företags ekonomiska förhållanden. De har möjlighet att granska alla transaktioner, avtal etc. Deras möjlighet att se företagets helhet och inte endast en enstaka transaktion gör att revisorn har bättre förutsättning att upptäcka och rapportera penningtvätt (Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005).
3.5.2 Revisorns oberoende
Det faktiska oberoendet baseras på att revisorns åsikt inte äventyras av inflytanden som påverkar det yrkesmässiga och professionella omdömet samt inte påverkar själva agerandets integritet och opartiskhet. Det synbara oberoendet innebär att en kunnig person ska undvika förhållanden som gör att oberoendet äventyras (EtikR 1 Yrkesetiska regler, 2008).
Det finns en hög grad av förtrolighet mellan revisorn och företaget. Revisorn måste vara oberoende i sitt uppdrag för att kunna bekräfta tillförlitligheten i informationen och upprätta en fullgod revision (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Användarna av den finansiella rapporten ska kunna lita på att revisorn varit oberoende i sin granskning av informationen. Det finns faktorer som kan påverka revisorns oberoende vilket gör att det strider mot oberoenderegeln. Exempelvis myndigheters förväntan på revisorns anmälningsskyldighet, vilket kan innebära en gränsdragning mellan vad som är tillåtet och icke tillåtet för att inte riskera revisorns oberoende (Hellsberg, 2007).
3.5.3 Tystnadsplikt
I ett flertal länder existerar tystnadsplikten (He, 2006) och är en grundläggande förutsättning för att en uppdragsgivare ska känna förtroende för revisorn. Enligt god yrkessed gäller tystnadsplikten även efter det att uppdraget har upphört. Någon total tystnadsplikt finns inte utan den kan brytas i de situationer när revisorn har skyldighet att lämna information enligt författningsbestämmelse, med stöd av god yrkessed eller efter behörigt tillstånd. Situationerna leder ofta till svåra överväganden i frågor där rättsläget är oklart. Det är då av stor betydelse att revisorn väl dokumenterar sina överväganden (EtikR 1 Yrkesetiska regler, 2008).
Enligt revisionslagen får revisorn inte obehörigen lämna upplysningar till någon som saknar rätt att få kännedom om företagets angelägenheter om det kan vara till skada för företaget (1999:1079, Revisionslag). På begäran ska revisorn däremot lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål (ABL). Om revisorn under revisionen påträffat omständigheter som kan tyda på penningtvätt får tystnadsplikten brytas då det finns skyldighet att underrätta Finanspolisen (EtikR 1 Yrkesetiska regler, 2008).
Enligt revisorslagen får en revisor inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för någon annan, använda uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning. Revisorn får inte heller avslöja sådana uppgifter till obehöriga. Revisorn skall se till att medhjälpare till honom eller henne följer bestämmelserna (2001:883, Revisorslag).
För att ha möjlighet att granska bolaget är det av väsentlighet att revisorn får tillgång till nödvändiga uppgifter och information. Om inte tystnadsplikten existerat hade revisorn haft svårare att sköta sitt arbete. Det får därför inte förekomma några misstankar om att uppgifterna skulle föras vidare (Revision – en praktisk beskrivning, 2006).
Tystnadsplikten kan utnyttjas av oärliga personer då de inte behöver oroa sig för att uppgifter läcker ut (He, 2006). Att rapportera till myndigheterna innebär rapportering till utomstående och därmed ett brott mot tystnadsplikten. Då sekretessen betraktas som en hörnsten kan avvikelser endast ske om tunga argument finns, vanligtvis genom lagstiftning (Hellsberg, 2007).
I vissa fall kan tystnadsplikten bli ett hinder för revisorn då exempelvis möjligheten att försvara kritik från massmedia genom att förklara det verkliga förhållandet inte kan göras (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Det är uppenbart att det finns en konflikt mellan bekämpningen av penningtvätt och skyddet av revisorns tystnadsplikt (He, 2006).
Skyldigheten som finns för revisorn att rapportera till myndigheter kan leda till att förhållandet mellan revisorn och klienten på ett oönskat sätt förändras (Hellsberg, 2007).
Behovet att bekämpa penningtvätt står i konflikt med den förmån tystnadsplikten ger i kommunikationen mellan revisorer och deras klienter (He, 2006).