Det finns ramvillkor som påverkar förutsättningar för entreprenörskap och företagande i Sverige. Dessa ramvillkor är inte unika för personer med akademisk utbildning, utan gäller företagare i allmänhet. Nedan har vi listat fem centrala områden som ofta lyfts fram i diskussioner kring entreprenörskap och företagande: i) försäkringsskydd, ii) skatter och avgifter, iii) lagar och myndighetsregler, iv) kostnader för att starta upp företag, v) tillgång till finansiellt kapital för att finansiera expansion och tillväxt.
6.1 Försäkringsskydd
Sverige är en välfärdsstat med ett väl utbyggt socialt försäkringssystem för att skydda den enskilda individen från inkomstbortfall vid till exempel sjukdom. Trots genomförda förändringar för att öka tryggheten för egenföretagare under senare år så skiljer sig villkoren fortfarande i stor utsträckning beroende på om man är anställd eller egen företagare (Folksam, 2011). Som anställd har man ofta ett ganska bra försäkringsskydd, bland annat genom de kollektivavtal som arbetsgivaren har tecknat. Som egenföretagare har man visserligen det grundskydd som finansieras via skatter och avgifter, men upp till detta måste man själv ordna med en del av försäkringsskyddet.
Behovet att själv ordna med delar av försäkringsskyddet gäller alltså särskilt för företagare som driver sitt företag som enskild firma. Det skall i sammanhanget påpekas att företagare som har ett aktiebolag räknas som anställda. Detta förutsätter dock att man tar ut lön, vilket inte alltid i fallet i små och nystartade företag, och ersättningen från Försäkringskassan får man först efter 14 dagar.
Allmän sjukförsäkring. Både anställda och egenföretagare omfattas av den allmänna sjukförsäkringen. Denna försäkring ger ett ekonomiskt grundskydd då inkomsten minskar i olika situationer under livet, och inkluderar föräldrapenning, sjukpenning och sjukvårdsförmåner. En skillnad här är dock att den allmänna sjukförsäkringen för de anställda även inkluderar rätten till havandeskapspenning medan detta saknas för egenföretagare. Ytterligare en skillnad mellan anställda och egenföretagare är antalet karensdagar innan sjukersättning betalas ut, där anställda har en karensdag medan egenföretagare har sju karensdagar.
Sjukpenninggrundande inkomst. Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) styr ersättningen vid sjukdom eller föräldraledighet. För anställda baseras SIG på en beräknad årlig arbetsinkomst, dock finns ett allmänt inkomsttak för sjukpenning på högst 7,5 prisbasbelopp17. Det finns också en nedre gräns som ligger på 24 procent av prisbasbeloppet.
6. RAMVILLKOR FÖR ENTREPRENÖRSKAP 183
Vad gäller företagare så beräknas SGI på olika sätt beroende på företagsformen. För företagare med egen firma är det ”inkomst av annat förvärvsarbete” som är själva grunden för beräkningen av SGI. Detta är en uppskattning av en förväntade framtida inkomsten från företaget, dvs. en inkomst som ännu inte är känd men som företagaren uppskattar som trolig18. Vidare finns det regler och bestämmelser gällande ”jämförelseinkomst”. Detta innebär att en företagares SGI inte kan beräknas till ett högre belopp än vad en anställd skulle ha i inkomst för liknande arbete oavsett verksamhetens faktiska nettointäkt eller uppgivna förväntade inkomst. Dock har företagare rätt till en fiktiv SGI som är högre än den skatterättsliga nettointäkten om denna är lägre än jämförelseinkomsten (till exempel vid förlustår), om företaget har stark skuldbelastning, eller om verksamheten är nystartad och i ett uppbyggnadsskede.
Drivs företaget som ett aktiebolag räknas företagaren däremot som anställd i bolaget, och då grundas SGI på ”inkomst av eget arbete” precis som för andra anställda. Försäkringskassan tar i dessa fall ingen hänsyn till någon jämförelseinkomst. Det finns exempelvis inte heller någon rätt till en fiktiv SGI under företagets uppbyggnadsskede eller vid tillfälliga förluster. Den enda begränsningen är det allmänna inkomsttaket för sjukpenning.
Arbetsskadeförsäkring. Både anställda och egenföretagare omfattas av den grundläggande arbetsskadeförsäkringen vilket utgör ett skydd vid arbetsrelaterade skador. Som anställd har man dock dessutom ofta en extra avtalad Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). Pensionssparande. Ett annat område där det finns vissa skillnader mellan anställda och egenföretagare är pensionssparandet. Både anställda (via arbetsgivaren) och egenföretagare betalar in till den allmänna pensionen. För anställda som arbetar i företag med kollektivavtal betalar arbetsgivaren dessutom in avtalspension.
Arbetslöshetskassan. Både anställda och egenföretagare kan vara med i arbetslöshetskassan (a-kassan). Akademiker som är egen företagare kan vara med i Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa (AEA). För att vara berättigad till ersättning från a-kassan som företagare krävs dock att företaget helt upphör med all verksamhet, avregistreras, eller att företaget förklaras vilande. Det är till exempel inte möjligt att få ersättning från a-kassa vid deltidsanställning i en verksamhet som du tidigare drivit som företagare19. Man måste också ha varit ansluten till a-kassan under minst 12 månader. Den som tidigare kombinerat anställning och egen verksamhet kan dock anses vara arbetslös och få ersättning från a-kassan om verksamheten är en bisyssla20, eller om det godkänns som ett så kallat begränsat företag. I dessa fall visar man att extraarbetet inte begränsar möjligheter att arbeta heltid och således påverkar det heller inte ersättningen från a-kassan.
6.2 Skatter och avgifter
Skatter och avgifter är statens viktigaste intäkter för att finansiera samhällets gemensamma kostnader. Sverige har i detta avseende ett väl utbyggt socialt försäkringssystem (se ovan), statligt finansierad högre utbildning och kraftigt subventionerade vård- och omsorgstjänster, och därmed också ett av världens högsta skattetryck21. Denna position befästes i och med expansionen av den offentliga sektorn i början på 1970-talet. Framförallt är det uttaget av så kallade osynliga skatter som succesivt ökat, såsom till exempel arbetsgivaravgifter, moms och andra varuskatter. Men även om skattetrycket i Sverige varit alltjämt högt de senaste decennierna så har det sjunkit med tre procentenheter sedan 200522. År 2010 uppgick skattetrycket i Sverige till 45,8 procent enligt uppgifter från SCB.
Skattebelastningen för svenska företagare är också den jämförelsevis hög i ett internationellt perspektiv. Dessa skatter inkluderar inkomstskatter på lön, egenavgifter, arbetsgivaravgifter, bolagsskatter, samt skatter på utdelning. En undersökning från Svenskt Näringsliv (2010) visar dock att den svenska beskattningen mildrats under en följd av år23. Sedan 2004 har nu ungefär en femtedel av skattebördan för företagare avlägsnats och den svenska skattebelastningen har därmed också blivit mindre ofördelaktig relativt andra länder. Totalt sett är den svenska beskattningen av företagare dock fortfarande hög.
Empiriska studier har visat att skattetrycket i Sverige har en liten men negativ påverkan på benägenheten att bli egenföretagare (Svenskt Näringsliv, 2008). Likaså uppmuntrar inte heller det svenska skattesystemet högutbildade personer till att starta eget. Det lyfts här särskilt fram att alternativkostnaden att ge upp en tryggare tillvaro som anställd är relativt stor eftersom den förväntade nettoavkastningen är låg. Intressant att notera är dock att sannolikheten att bli egenföretagare vid sidan av sin anställning, det vill säga att vara så kallad kombinatör, påverkas positivt av ett högre skattetryck. Således verkar högre skatter öka incitamenten att utföra vissa tjänster vid sidan om sin anställning, och på så sätt få ökade möjligheter att påverka skattebördan och nettoavkastningen av sitt arbete.
Vad gäller kombinatörskap så finns det två sätt att driva företag vid sidan av sin ordinarie anställning. Det ena sättet är att ta bi-inkomster till ett eget aktiebolag, och därmed skattas enligt fåmansbolagsreglerna24 (även kallade 3:12-reglerna). Dessa regler tillkom i samband med skattereformen i Sverige 1990-1991 med syfte att förhindra att man förvandlar arbetsinkomster (inkomst av tjänst) till kapitalinkomster eftersom de sistnämnda beskattas lindrigare25. Arbetsinkomster beskattas i detta avseende med upp till cirka 56 procents marginalskatt medan skattesatsen för kapitalinkomster beskattas med 30 procent.
Idag har delar av de ursprungliga 3:12-reglerna mjukats upp, så att det är mer förmånligt att ta inkomster via bolag än direkt av anställning. Detta gäller särskilt om man tillhör dem som betalar värnskatt26, dvs. cirka 56 procents marginalskatt. De nuvarande reglerna möjliggör i detta avseende en årlig utdelning på drygt 127 000 kr till 20 procents beskattning ur bolaget. Man har också möjlighet att sälja sitt bolag och beskatta halva vinsten som tjänst och den resterande halvan som kapital, vilket i realiteten betyder 42,5 procents beskattning i stället för 56 procent. Om man dessutom låter bolaget vila i fem år så beskattas vinsten bara med 25 procent.
Det andra sättet att driva företag vid sidan av sin ordinarie anställning är att driva det som enskild firma, med F-skattesedel. Detta är mest förmånligt om man har arbetande kapital i den egna firman, t.ex. en skogs- eller jordbruksfastighet. Då räknas köpeskillingen för skogen eller jordbruket som arbetande kapital. På arbetande kapital får man årligen ta ut en avkastning på mellan 7-10 procent (beroende på ränteläget). Detta beskattas då med 30 procent istället för arbetsgivaravgifter plus 56 procent.
6.3 Lagar och myndighetsregler
Lagar och myndighetsregler är betydelsefulla för att skapa såväl stabilitet som utvecklingskraft för företag i Sverige. Samtidigt kan vissa lagar och myndighetsregler vara negativa i den bemärkelsen att de hämmar företagens möjlighet till utveckling och tillväxt. I de fall som regler upplevs som hämmande brukar man hänvisa till företagens regelbörda och de kostnader som är förknippade för såväl företag som statliga aktörer när reglerna skall följas. Vidare genererar en hög regelbörda indirekta samhällsekonomiska kostnader bland
6. RAMVILLKOR FÖR ENTREPRENÖRSKAP 185
annat genom att annat negativt påverka inträdet av nya företag, produktionsdynamiken och investeringar (Tillväxtanalys, 2010; Eklund, 2011). Detta leder vidare till ett försämrat konkurrenstryck, svårigheter med att anpassa sig till omvärldsförändringar och lägre ekonomisk tillväxt.
Regelbördan i Sverige betraktas som förhållandevis hög i jämförelse med OECD-genomsnittet och det gäller framförallt regleringar på arbetsmarknaden samt för delar av finansmarknaden27. Under senaste åren har det dock riktats insatser för att utforma lagar och myndighetsregler så att de är bättre anpassade till företagens villkor och verklighet. Enligt regeringens egen slutredovisning av sitt regelförenklingsarbete uppges företagens administrativa kostnader ha minskat med 7,3 procent netto under 2010 samtidigt som regelbördan har minskat med 11 procent 28.
Dessa förändringar i regelbördan fångas bland annat upp i Världsbankens rapporter om företagsklimatet i olika länder, där Sverige går från en placering på 18:e plats för 2010 till 14:e plats 2011. Det fångas även upp i en nyligen genomförd studie från Tillväxtverket (2011) där andelen småföretag som upplevde lagar och regler som ett stort tillväxthinder minskade från 30 procent 2008 till 22 procent 2011. Dock skall det här påpekas att det finns stora branschskillnader29 samtidigt som de lite större småföretagen överlag upplever större problem på grund av regelbörda. De regler som ses som störst hinder för tillväxt bland samtliga småföretag i Tillväxtverkets studie är de som rör anställning, uppsägning, och sjuklöneregler.
6.4 Kostnader för att starta upp företag
Att starta upp ett företag innebär dels administrativa kostnader för att registrera företaget och dels kostnader för att finansiera och komma igång med själva verksamheten. Vad gäller kostnader för att registrera företaget så är de förhållandevis låga i Sverige. I princip rör det sig om avgifter för att registrera företaget och dess namn, vilket brukar hamnar på någon eller några tusenlappar beroende på bolagsform och betalningssätt. I tillägg till detta kan det tillkomma avgifter om verksamheten kräver tillstånd, registrering eller annan typ av myndighetsanmälan. Detta gäller exempelvis vid hantering av livsmedel eller särskilda kemiska preparat. Sverige rankas också lågt i detta avseende jämfört med andra länder30. I Sverige är det bara aktiebolaget som juridiskt sett kräver en större kapitalinsats bland de olika företagsformerna. Efter en lagändring 2010 behövs det en insats på minst 50 000 kronor, vilket kan bestå antingen av pengar eller av egendom som företaget har nytta av. Denna kapitalinsats är till för att skydda de intressenter som har fordringar på företaget eftersom ägarna inte bär något personligt ansvar för bolagets skulder. I utväxling får ägaren eller ägarna aktier som bland annat ger rätt till utdelning från företaget. Aktiebolag är också den bolagsform som är mest förknippat med tillväxt (Storey, 1994), bland annat på grund av sin konstruktion med begränsat ansvar samt möjligheten till ägarförändringar.
De faktiska kostnaderna för att finansiera och komma igång med själva verksamheten beror framförallt på vilken typ av verksamhet som startas upp. Vissa typer av verksamheter behöver betydande kapitalinsatser för att täcka kostnader, till exempel nya forskningsbaserade företag som utvecklar och kommersialiserar teknik. Men detta kapitalbehov representerar långt ifrån majoriteten av alla nya företag som startas. En studie från USA visar till exempel att drygt 25 procent av alla nya företag inte behövde någon kapitalinsats alls för att komma igång (Aldrich, 1999, sida 102-103). Studien reflekterar
förstås den amerikanska kontexten, men ger ändå en motbild till den utbredda föreställningen att det krävs betydande kapitalinsatser för att starta upp en verksamhet. Det som är utmaningen för de flesta företag är snarare att ha tillräckligt med kapital för att kunna finansiera den löpande verksamheten allt eftersom företaget expanderar och utvecklas.
6.5 Tillgång till kapital för att finansiera uppstart,
expansion och tillväxt
Tillväxt kräver ofta tillgång till finansiellt kapital, för att till exempel förbättra produktiviteten eller öka företagets marknadsandelar. Ett företags möjlighet att expandera och växa beror i detta avseende på dess förmåga att finansiera verksamheten med eget kapital och/eller genom att öka sina skulder. När det gäller tillgång till finansiella resurser såsom ägarkapital, riskvilligt kapital, stöd/bidrag och lån har detta försvagats något för små och medelstora företag under det senaste decenniet31. Trots ganska små skillnader ligger Sverige numera något under våra nordiska grannar, men fortfarande över större EU-länder såsom Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland.
Dock visar en nyligen genomförd undersökning av Tillväxtverket att endast drygt 10 procent av små och medelstora företag anger att en bristande tillgång till lån/krediter och externt ägarkapital är ett stort hinder för företagets utveckling och tillväxt, vilket är ett mönster som också varit stabilt de senaste åren. Svenska företag har också i ett internationellt perspektiv förhållandevis gynnsamma förutsättningar för att kunna finansiera eventuell expansion och tillväxt (FORA, 2010). Detta bland annat på grund av Sveriges väl utvecklade riskkapital- och aktiemarknader, samtidigt som möjligheten till skuldfinansiering är relativt god. Det finns en rad olika bidrag för att stödja företagande i Sverige. De flesta av dessa bidrag har dock som syfte att stödja utveckling och tillväxt i små och medelstora företag som redan ärt etablerade på marknaden snarare än att stödja nyföretagande. Inga av dessa är heller generella företagsbidrag, utan de har alla specifika syften och konstruktioner, t.ex. investeringsstöd, transportbidrag, och stöd FoU-arbete och internationella teknik-samarbeten. Många av dessa typer av bidrag administreras av Tillväxtverket (f.d. Nutek), Vinnova och Jordbruksverket.
Vad gäller finansiella bidrag för att starta upp en ny verksamhet så kan man vända sig till Arbetsförmedlingen för att få ett så kallat ”starta eget-bidrag”. En förutsättning är att man är över 25 år och arbetssökande. Det ekonomiska stöd som lämnas är ett så kallat aktivitetsstöd. Den som är berättigad till ersättning från a-kassa får således aktivitetsstöd motsvarande arbetslöshetsersättningen. En annan möjlighet att finansiera uppstarten av en verksamhet är genom programmet ”VINN NU”, där Vinnova samarbetar med Energimyn-digheten och Tillväxtverket. I detta program kan nystartade aktiebolag med en ny utvecklad produkt/metod eller tjänst ansöka om bidrag för att förbereda och tydliggöra tidiga och kommersiellt intressanta affärsidéer. Andra möjliga källor inkluderar lån från Almi Företagspartner som möjliggör finansiering av såväl nya företag som fortsatt expansion och tillväxt i etablerade företag. Det finns också möjlighet att finansiera ett nystartat företag med tillskott av ägarkapital genom exempelvis Innovationsbron.