Redovisning av artiklar och bilder rörande kvinnor

I artiklarna om kvinnor förekommer ungefär lika många positiva som negativa

meningsuppbyggnader. Artiklarna är främst passiva och kritiserande. Diskursen präglas av att kvinnor är självkritiska, ej självständiga och är passiva.

När det skrivs om kvinnor i sportartiklarna så ser det ungefär ut som när det skrivs om män när det gäller innehåll och adjektiv. Dock är sportartiklarna om män aktiva i sin beskrivelse medan artiklarna om kvinnor är mer passiva. En annan skillnad är att artiklarna innehåller mer självkritiska kommentarer trots att en match har gått bra. I de fall där kritiska kommentarer förekommer i de manliga sportartiklarna är det kritik mot hela laget som riktas och endast vid förlust. Kulturartiklarna om kvinnor och kvinnlig prestation är även de relativt lika de om män

32 och manlig prestation. Artiklarna om kvinnor tenderar dock att i mindre utsträckning betona kvinnan som någon som självständigt uppnått prestationen samt vara lite mer kritiska då man i flera fall lyfte fram kvinnornas egna självkritiska kommentarer. Fokus hamnar inte enbart på kvinnor och kvinnors prestation utan även på andra människor och i vissa fall andra ting. När man skriver om exempelvis Tove Mörkberg väljer man att först fokusera på bokens roll som publiceringsform och kritikers uppdrag (VK, nr.73, 2013, s.34). Det är först halvvägs in i artikeln som man nämner och kommer in på Mörkbergs bok.

I sportartiklarna om kvinnor nämns lagets insatser gemensamt, till skillnad från män där individuella prestationer lyfts fram. I de fall individuella aspekter lyfts fram så är det vid negativ kritik. Frida Eriksson menar att hennes lag visar härlig moral som tillsammans vänder ett underläge (VK, nr 76, 2013, s.29). Betoning ligger på gemenskap. Det är laget som

tillsammans vinner.

”Vi jobbar alla tillsammans” - Victoria Wikström (VK, nr 81, 2013, s.24)

Efter en förlust i en fotbollsmatch ansåg en spelare att förlusten berodde på att de hade varit för snälla och att de måste tuffa till sig tills nästa match. Man kan inte vara snäll om man ska vinna. Kritiken riktades inte till någon specifik spelare utan till hela laget.

”Man kan inte vara så snälla som vi var idag” – Julia Spetsmark (VK, nr 87, 2013, s.31) Att kritisera vid förlust är inte en underlig företeelse. Dock kritiserade man lika mycket om inte mer vid vinst. Även fast ett lag vann en match, i vissa fall oerhört viktig match, så

kritiserade kvinnorna sig själva. Laget som helhet gavs positiv kritik medan kvinnorna gav sig själva negativ kritik. Tidningen skriver i en recension av ett innebandylags match om en tidigare match där Frida Norström hade missat en hel del lägen. Man fokuserar på det mindre positiva från en tidigare match och tar med det i beskrivningen av en ny match som laget vann. Även Frida Norström framhäver sin prestation i den föregående matchen.

”Det är helt fantastiskt det spel vi presterar i kväll. En rejäl revansch för mig eftersom jag brände så många lägen senast”. - Frida Norström (VK, nr 80, 2013 s.62)

När spelarna skulle beskriva målet beskrev de främst deras prestation som passiv. Man fick ett bra inlägg eller ett bra pass och ”behövde bara” sätta dit foten/klubban för att det skulle bli mål. Kvinnan som målgörande ansåg sig inte aktivt delaktig utan snarare passivt delaktig.

Kvinnorna berömde sin medspelare istället för att ta åt sig äran.

33 ”Vickan är så grym på att hitta insticken och då är det bara att sätta dit klubban”

– Frida Norström (VK, nr 80, 2013, s.62)

Tecken på kritik går att finna i bland annat en artikel om en innebandymatch där Iksu vann med 8-4 mot Kais Mora. I artikeln skriver man ”precis som vi blivit vana med så hamnade åter Iksu i ett underläge mot Kais Mora”(VK, nr 81, 2013, s.24). Man betonar Iksus negativa prestation istället för att fokusera på vinsten som innebar att de gick vidare till final.

Ytterligare ett exempel går att finna i en artikel om en fotbollsmatch där Sverige vann över Island med 2-0. I artikeln skriver man att laget ”knappast visade något styrkebesked” (ibid, s.28). Inom kultur & nöjesartiklarna märks den kritiska aspekten tydligast i en artikel om Sofi Oksanens senaste bok ”När duvorna försvann”. Journalisten Inger Dahlman kritiserar

Oksanen och hennes berättande.

”Hennes historia faller samman som aska beroende på själva berättandet”

- Inger Dahlman (VK, nr 92, 2013, s.55)

Oksanens sätt att skriva om de två huvudkaraktärerna beskrivs som ”tungfotat och rörigt” och avslutningsvis skriver Dahlman att boken innehållsmässigt har potential men att det ”är så sorligt att Oksanen tycks ha krampat inför sitt stora material och virrar till berättelsen så man stundtals varken vet ut eller in” (VK, nr 92, 2013, s.55). Boken saknar inte potential utan det är Oksanen som framhävs som bristande i sin förmåga.

Diskursen präglas, som tidigare nämnt, av att kvinnor ej är självständiga vilket tydligast märks i artikeln om artisten Gnucci. När det skrivs om artisten Gnucci inleder man med att skriva om hur hon blev känd. Man skriver att det var genom hennes medverkan på en låt, tillsammans med hennes man, som hon blev känd. Hennes man var en stor del av anledningen till hennes framgång (VK, nr 90, 2013, s.50). Man väljer i artikeln att beskriva hennes mans framgångar. Fokuset skiftas från Gnucci till hennes man. Gnucci skulle inte ha lyckats utan sin mans hjälp. Gnucci framställs inte som självständig (VK, nr 80, 2013, s.50).

Det finns visserligen en artikel i urvalet som visar på att kvinnor faktiskt kan själva och är självständiga. Dock hamnar fokus minst lika mycket på kvinnans ålder som på hennes självständighet. Artisten Arja Saijonma beskrivs aktivt i texten och man nämner hennes prestationer som hennes egna. Till skillnad från Gnucci är Arja självständig. Upprepande gånger i artikeln benämns hennes ålder mer eller mindre diskret. Artikeln börjar med att nämna att ”man bör kanske tillhöra en äldre åldersgrupp” för att egentligen veta vem hon är.

34 Längre in i artikeln skriver man att ”sjuttioårsfirandet är väl inom synhåll” (VK, nr 81, 2013, s.22).

7.2.2 Adjektiv

De adjektiven som främst används eller är utmärkande för att beskriva kvinnor och kvinnors sportaktivitet går att se i tabell 21. Adjektiven inom sport är liknande för män och kvinnor.

Ord som stenhårt, tuff och fokuserad används för att beskriva kvinnor och kvinnors aktivitet vilket påminner om de orden som används för män som utför samma aktivitet. Dock används även ord som fin, snälla och skön flitigt vilket inte gick att återfinna hos beskrivningen av män och mäns aktivitet.

Tabell 21. Främst förekommande och utmärkande adjektiv i sportartiklar om kvinnor.

Stenhårt Hårt Tungt Fokuserad Fantastiskt Grym Direkt

Imponerande Ensam Tuff Blytung Tuffa

Bättre

Skönt Lyckosam Underbar Tveksamt

Skön Fin Snälla

Adjektiven som främst används för att beskriva kvinnor och kvinnliga kulturella aktiviteter är aktivt, bra och naturligt. Ett utmärkande ord i artiklarna om kvinnor och kvinnlig aktivitet var

”chosefri” som betyder naturlig. Ett annat utmärkande ord var ”profan” som innebär

sekulariserad. Adjektiv som sexuellt, romantiskt och passionerade förekom i en artikel. Dessa adjektiv eller liknande adjektiv återfanns inte hos någon av artiklarna om män och manlig aktivitet.

Tabell 22. Främst förekommande och utmärkande adjektiv i kulturartiklar om kvinnor.

Aktivt Ihärdigt Fullbordat Starkast Märkvärdigt Ursinnig Effektfullt Sammanbiten Fantastiska Imponerande Skickliga Tekniskt Skrämmande Beräknande Perfekt Spännande Intressant Profan

Fysiska Eftertänksam Okontrollerbara

Bra

Stillsamt Misstroget Hopplöshet Goda Romantiskt Naturligt Stilla Deppig Lätt Förskönad Chosefri Avväpnande

Berörd Små Passionerade Sexuellt Sorgligt

35

7.2.3 Bilder

De bilderna som porträtterar kvinnor tenderar att inom både sport och kultur & nöje visa leende kvinnor. Sportbilderna bestod av hel- och halvbilder. Kulturbilderna bestod av helbilder, halvbilder och ansiktsbilder.

Inom sporten så var det flera bilder där kvinnorna omfamnade varandra och log. I de fall där fokus låg på en enskild kvinna befann sig flera kvinnor i bakgrunden. När tidningen skulle belysa den kvinnliga lagkaptenen i innebandy var det en bild på kvinnan med laget och tränaren i bakgrunden. Kvinnan var inte lika direkt i fokus som i det manliga fallet. Den kvinnliga lagkapten spände inte heller sina muskler som den manliga lagkaptenen gjorde. I det manliga fallet så var mannen själv och ingav känslan av självständighet till skillnad från i det kvinnliga fallet där gemenskap istället belystes.

De kulturella bilderna präglades av bilder med leende kvinnor. Bilderna ingav en glad känsla till skillnad frän de bilderna porträtterandes män där känslan övergripande var allvarlig. Till skillnad från bilderna av män så fann jag objektifiering hos bilderna av kvinnor. Tydligast var objektifiering i en bild på en kvinnlig författare. Den kvinnliga författaren stod lutad över ett skrivbord där hennes översta knappar på skjortan var uppknäppta. Fokuset hamnade på kvinnas byst som var centrerad i bilden. Kvinnas blick var tom och tittade bort från kameran.

Tabell 25. Känsla och budskap från sportbilder porträtterandes kvinnor.

Sportbilder

Känsla Gemenskap Lycka Allvarlig Tungt Aktiv Passiv

Budskap Manifest: Sport är roligt

Latent: Kvinnor är passiva och är i behov av gemenskap (icke självständiga)

Tabell 26. Känsla och budskap från kulturbilder porträtterandes kvinnor.

Kulturbilder

Känsla Vänskapligt Gemenskap Objektifiering

Tomhet Besvärad Harmonisk Glatt

Budskap Manifest: Det är roligt med litteratur.

Latent: Kvinnor är glada och harmoniska. Kvinnor kan.