Edvinsson (1998) skriver att den traditionella balansräkningen har en viktig indirekt roll med bland annat fotnoter som innehåller en viktig information om verksamheten. ”Man kan vid det här laget också inse att dessa fotnoter ofta är så nära det traditionella redovisningssystemet verkligheten kommer frågan om det intellektuella kapitalet.” (Edvinsson, 1998, s 89). Av den orsaken anses dessa sidor med all information vara väldigt värdefulla. Man kan säga att det intellektuella kapitalet är en gömd information som finns i balansräkningens fotnoter. För att kunna identifiera det intellektuella kapitalet menar Edvinsson (1998) att företag måste inse att den här typen av information skiljer sig avsevärt från den finansiella typen och att inget endimensionellt format kan fungera.
Företag ska även inse att medan den traditionella redovisningen ser tillbaka på det förflutna fungerar det intellektuella kapitalet som ett navigationsinstrument för framtiden. Ännu en orsak till att ett endimensionellt format inte är tillräckligt är, som nämnt innan, att det intellektuella kapitalet består både av strukturkapital och humankapital. Inom dessa två områden finns det även andra, fristående delar som vi kommer att ta upp senare. Edvinsson (1998) förklarar att dessa områden måste föras samman till en helhetsbild som gör det enkelt för utomstående att lätt navigera mellan dem.
Edvinsson (1998) skriver vidare om hur utmanande mätningsprocessen av humankapitalet egentligen är och att det finns en risk för felaktig information och missbruk. Det här på grund av att det inte existerar någon överenskommelse för mått, värden och avsikt. Edvinsson menar att om dessa mått fastställs och alla faktorer faller på plats, leder det här även till att det intellektuella kapitalet tillhandahåller ett mått som möjliggör en presentation av resultaten. Dock är det här enbart möjligt om måtten överensstämmer med företagets verkliga värderingar. Strukturkapitalet består vanligtvis av icke-finansiella tillgångar men det finns
även produkter och patent mellan icke-finansiellt och finansiellt kapital, som idag tas upp och värderas i balansräkningen. Allt det här ägs av företaget och det är därför viktigt att ett starkt strukturkapital byggs upp för att även kunskapen ska finnas kvar i företaget när medarbetarna har gått hem. Företagets värde ökar av ett starkt strukturkapital och just därför blir A/D- omvandlingen viktigt för ett företag. A/D-omvandlingen innebär att man överför medarbetarnas kompetens till strukturkapitalet genom olika dokumentationsprocesser, det vill säga analoga händelser som digitaliseras genom dokumentation och registrering, och genom det här kan företaget då värdera strukturkapitalet. Alltså omvandlas humankapitalet till strukturkapital. Om kompetensen inte överförs till företaget av de anställda kommer inte företaget kunna synliggöra dessa faktiska värden. Dock räcker det inte enbart med att medarbetarna använder sin kompetens för att lösa olika uppgifter, kompetensen måste även kunna dokumenteras som en tillgång som är del av företaget. (Hansson & Andersson, 1999) Kundkapitalet som är en viktig del av strukturkapitalet tas inte heller upp i den traditionella redovisningen. Arbetsgruppen Konrad (1995) anser att om företag skulle komplettera den traditionella finansiella redovisningen med en kundkapitalorienterad redovisning, hade det lett till en mer framåtinriktad redovisning. Resultatutvecklingen föregås av kundkapitalets utveckling och de menar att företag kan förutsäga resultatutvecklingen genom att kundkapitalet analyseras. Det finns fyra frågor som ska behandlas i en bra redovisning av kundkapitalet:
1. Har vi rätt kunder?
2. Har vi stabila och trogna kunder? 3. Har vi nöjda kunder?
4. Investerar vi i rätt marknadsföring? (Arbetsgruppen Konrad, 1995, s. 44)
Hansson & Andersson (1997) skriver i sin bok att identifieringen och utvecklingen av det intellektuella kapitalet först och främst är en process för att få en förståelse och för att utveckla den egna verksamheten. De menar att det inte är en prioritering att tillfredställa externa intressenter och ägare. På grund av det här anser de att företag inte borde skapa standarder för rapportering av intellektuellt kapital i första hand utan istället prioritera att skapa verktyg och principer för värdering. Alltså menar Hansson & Andersson att
utvecklingen av intellektuellt kapital i grund och botten är ett verktyg för verksamhetsutveckling.
Roos, Fernström och Pike (2006) har uppfattningen att företag borde redovisa mer än endast de finansiella och fysiska tillgångarna. Det här borde prioriteras speciellt av de företag som är i sitt värdeskapande beroende av icke-finansiella resurser. De anser att man ger en otillräcklig bild av företaget då man inte kompletterar den finansiella rapporteringen med den icke - finansiella informationen. Det här påverkar bland annat hur de externa intressenterna bedömer och värderar företaget. Likaså som Stewart (1999) menar Roos, Fernström & Pike (2006) att organisationer endast tjänar på och vinner om de förvaltar sitt intellektuella kapital och investerar i det här.
Mjuka investeringar måste behandlas precis på samma sätt som de hårda. De ska balanseras och skrivas av på samma sätt för att få en trovärdig balansräkning, ärlig värdering av verksamheten och en rättvisande resultaträkning anser Bergstrand, Lundberg & Söderström (1993). Författarna föreslår att man kan börja med att skapa en kalkyl i balansräkningen för att sedan komplettera denna med kommentarer och noter kring värdena i det officiella bokslutet. Genom det här blir bilden av företagets ställning och resultat mer tydligare för olika intressenter.
Sveiby (1995) skriver att det går att föra en argumentation kring balansräkningen och att kompetensen bör finnas med i denna då det inte kan finnas en organisation utan människor. Många argumenterar för att kompetensen ska ses som en investering. Det här är en självklar syn för en individ som har finansierat sin egen utbildning. Dock anser företag att utgifter för utbildning istället ska betraktas som en kostnad då de inte äger individens kunskap och individen inte är företagets tillgång.
”Human-, struktur- och kundkapitalet är delsystem som ska integreras till en helhet. Det räcker inte att investera i människor, system och kunder var för sig. De kan stödja varandra, men de kan också motverka varandra.” (Stewart, 1997, s. 213).