Jag genomförde intervjuerna på respektive skola där jag lyckades hitta lediga rum som jag kunde boka och där vi kunde sitta ostörda. Innan jag började intervjua informerade jag eleven om hennes anonymitet i undersökningen och att jag endast kommer att använda materialet i min undersökning. Jag tyckte mig märka att några av intervjupersonerna var lite oroliga för om frågorna skulle vara svåra. Jag försökte få eleverna att känna sig trygga genom att själv vara lugn och tala om att det inte gjorde något om det blev tyst under intervjun och att de gärna fick fråga mig om de inte förstod någon fråga. Utifrån de reflektioner jag gjorde efter intervjuerna upplevde jag att mina intervjupersoner var intresserade och en av dem sa efter intervjun att det hade varit roligt. Jag tyckte mig se på intervjupersonerna om de blev osäkra på någon fråga och jag hjälpte då till med att förklara frågan mer ingående. Ibland inträffade det att en fråga redan fått sitt svar från en tidigare fråga jag ställt och då bad jag att få svaret bekräftat och svaret utvecklades oftast ytterligare. Jag tyckte att jag ”kände av” och förstod när intervjupersonen hade utvecklat ett svar så mycket hon kunde och frågan för
intervjupersonens del var uttömd. Jag märkte dock att det var lätt att hoppa över en fråga så det gällde för mig att vara noggrann. En känsla jag hade under intervjuerna var att eleverna upplevde vissa frågor som svåra att svara på och det tror jag beror på att elever (och
människor överhuvudtaget) inte är vana vida att reflektera över sitt lärande. I läroplanen för gymnasieskolan står det att skolan ska arbeta för att eleverna utvecklas i att granska sitt lärande (LP0 94). Genomgående tyckte jag inte att det var så svårt att genomföra intervjuerna. Det som hade oroat mig mest var att eleverna inte skulle ställa upp på intervjuer eller att de inte skulle komma till intervjun. Det var lite trögt att få elever från två barn- och fritidsklasser att ställa upp och att det var bara flickor som var intresserade av att delta i undersökningen.
Lärande
Synen på lärande
Det synsätt på lärande som eleverna ger uttryck för innebär för dem att lärande är att ”ta in”, lära ut, förstå, använda, att kunna återberätta, att någon lär sig något från mig, få kunskap och att lära sig”. Utifrån dessa synsätt på lärande förefaller det som att intervjupersonerna verkar uppfatta lärandebegreppet på väldigt många olika sätt. Från ett sociokulturellt perspektiv sker lärande genom samspel och språket är centralt. I det behavioristiska synsättet sker lärande genom att läraren fyller eleven med ny kunskap. När eleverna beskriver att lärande bland annat handlar om att ”ta in” och att återberätta uppfattar jag det som att elevernas svar tyder på att de i stor utsträckning tagit till sig den behavioristiska synen på lärande. Efter att ha summerat finner jag att eleverna ger uttryck för att lärande för dem handlar om att lyssna in i traditionell anda. Ingen av eleverna uttrycker att lärande sker genom att kunskap byggs upp och att nya erfarenheter förändrar gamla erfarenheter, som det anses göra i den kognitivistiska synen på lärande. Uppfattningar om att lärande sker genom att ”ta in och återberätta” är inte detsamma som att samspela och att anse att lärande sker genom att ”någon lär sig något från mig” tyder inte heller på att eleverna har uppfattningen att lärande sker i samspel som lärande anses göra i ett sociokulturellt perspektiv. En av eleverna uttrycker att lärande innebär att förstå och att använda. Detta svar kan liknas vid Egidius (2005) syn på lärande där han menar att för att lära måste eleven kunna förklara det hon förstått men även ha förmåga att tillämpa sina lärdomar i praktiken. Booth och Marton (2000) ansåg att det viktigaste i elevernas lärande är hur de uppfattar det de ska lära sig och hur de går tillväga. Samma elev anser också att lärande även är att ”ta in och återberätta”. Man skulle kunna säga att denna elevs syn på lärande i vissa stycken är motsägelsefull. Att ta in och återberätta och samtidigt förstå och använda låter som en motsägelse. Elevernas svar på hur de ser på lärande tyder på en implicit behavioristisk syn på lärande.
Hur eleverna går tillväga när de lär
Eleverna anger olika sätt för hur de lär sig. Det genomgående temat är att eleverna för att lära lyssnar och antecknar samt frågar om det de inte förstår. Kommunikationen, samspelet och dialogen tycks, utifrån de svar jag fått, inte vara särskilt utvecklad i klassrummet.
Kommunikation verkar uppstå först när eleverna behöver fråga om något. Eleverna tar upp många olika aspekter av lärande när de berättar om olika situationer och omständigheter i
vilka de lär bäst. Exempel på när eleverna tycker att de lär bäst är bland annat när de får lära i praktiken, när det är lugnt i klassrummet, genom att skriva ned och läsa ”om och om”, anteckna, vara fokuserad, läraren måste vara noggrann och pedagogisk, att undervisningen är varierad och genom att man lyssnar på varandra. Det är alltså flera faktorer som bör vara uppfyllda för att eleverna ska uppleva att de har bäst förutsättningar för lärande. Att det bör vara lugn och ro i klassrummet för att kunna vara fokuserad, kunna läsa ”om och om” och anteckna är inte svårt att förstå. Eftersom eleverna anser att det är viktigt att lyssna in lärarens budskap är det också logiskt att anse att läraren bör vara noggrann. Att läraren ska vara pedagogisk kan betyda olika saker för olika personer. Men, eftersom eleverna menar att de lär bäst när det är lugnt i klassrummet och tempot inte är för högt kan man anta att en pedagogisk lärare för dessa elever innebär en lärare som tar det lugnt, ”håller ordning” i klassrummet, tar sig tid att svara på frågor, förklarar på ett konkret sätt och repeterar för att
undervisningsinnehållet ska ”sätta sig” som en elev uttryckte det. Dessa sätt att se på när man som elev lär bäst relaterar inte till det sociokulturella perspektivet på lärande där lärande sker i samspel, kommunikation och dialog. Booth och Marton (2000) menar att för att ett kvalitativt lärande ska komma till stånd måste undervisningen vara omväxlande. Av elevernas svar framgår att undervisningen till stor del består i att eleverna lyssnar in, förstår, memorerar och återger sina nytillvunna kunskaper genom prov. Utifrån dessa svar går tankarna till Booth och Martons (2000) åsikter om ytinlärning där lärandet handlar om att koncentrera sig på själva inlärningen av uppgiften och där vikten läggs på att lära in fakta. Motsatsen är djupinlärning där lärandet handlar om att koncentrera sig på vad det som ska läras in betyder och att
förändra sin förståelse av den uppgift som utforskas. De anser att hur eleverna uppfattar det de ska lära sig och hur de gör när de ska lära sig är det som är avgörande för hur lärande går till. Utifrån detta konstateras att elever beter sig på olika sätt (2000). Vikten av relationen mellan lärare och elever och mellan elever och elever har jag tagit upp i litteraturförankringen där Dysthe (1996) talar om betydelsen av att läraren uppmuntrar eleverna i att stötta varandra. Tre elever anser att det måste vara lugnt i klassrummet för att de ska kunna lära. Mitt intryck är att det ibland kan vara stökigt i klassrummet och att det bidrar till att det blir svårt för eleverna att koncentrera sig och att de då upplever att det är svårare att lära sig.