I och med att undersökningen inte innehåller mer än sex intervjupersoner går det inte att dra några generella slutsatser av resultaten. Undersökningen av elevernas syn på sitt lärande visar att eleverna anser att det de lär sig i skolan är viktigt. Eleverna säger att det de lär i skolan är viktigt samtidigt som några elever upplever vissa ämnen som onödiga eftersom de inte tror att de kommer att ha nytta av dem i framtiden (exempel på ett ämne som upplevs som onödigt är matematik). I den vetenskapliga förankringen framkom att undervisningsinnehållet måste kännas angeläget och konkret, dvs. vara verklighetsanknutet för lärandet. En annan aspekt är att betygen påverkar de flesta elevers motivation och två elever säger att betygen påverkar
deras självuppfattning. Avseende sociala aspekters inverkan kan jag inte dra några slutsatser om deras påverkan på elevernas lärande och det har heller inte varit min avsikt att utifrån undersökningen göra det. Kommunikationen är en aspekt av lärandet i klassrummet vilken i stor utsträckning består i att eleverna lyssnar och frågar när de inte förstår. Undersökningen tyder också på att eleverna ibland talar med varandra i klassrummet på ett sätt som upplevs som störande och att läraren talar till eleverna och inte med eleverna. Utifrån den syn på lärande som eleverna redovisar förefaller det som att eleverna i stor utsträckning har tagit till sig den behavioristiska synen på lärande. Eleverna säger sig till största delen lära i
klassrummet genom att lyssna, anteckna och fråga om de inte förstår. Vad det gäller övriga aspekter av lärandet i klassrummet framkommer det att eleverna upplever att deras lärande påverkas av flera olika faktorer. Bland annat är stress en faktor som uppges påverka lärandet negativt.
DISKUSSION
Jag kommer under denna rubrik att diskutera resultatet av analysen samt resultaten från den vetenskapliga förankringen utifrån min horisont som blivande yrkeslärare. Under ett skede av författandet var syftet med uppsatsen att få kunskap om hur läraren, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, skulle kunna bidra med att hjälpa eleverna i deras lärande. Efter att jag kommit en bit längre i mitt arbete insåg jag att syftet inte skulle bli uppfyllt. Det förstod jag då jag kom till insikt om att jag inte gått in på det sociokulturella perspektivet tillräckligt djupt. Jag har också varit inne på att skriva om elevers potential dvs. kapacitet för lärande men det visade sig att det blev tämligen komplicerat att beskriva vad potentialen för lärande kan innebära. Därför förändrades mitt syfte med min uppsats till att bestå i att få kunskap om elevers lärande i klassrummet.
Elevers syn på lärande
Det är av stor vikt för elevernas lärande hur de ser på lärande. Undersökningen, där jag intervjuat sex elever om deras lärande i klassrummet, tyder på att eleverna uppfattar lärande som att lärande handlar om att lyssna in och memorera kunskap. Elevernas syn på lärandet speglar följaktligen en behavioristisk syn och handlar om vad Booth och Marton (2000) kallar för ytinlärning. Dysthe (1996) hänvisade till en lärare som menar att för att lära sig så är det nödvändigt att lärandet börjar hos eleven och inte överförs från läraren. Denna lärare anser att kunskapen om att lärande sker på det här sättet inte används av lärare i deras undervisning. I en C-uppsats finns inte utrymme för att genomföra någon större undersökning men hos mig föder uppsatsen ett intresse att undersöka utifrån vilket eller vilka perspektiv undervisningen och lärandet sker i våra klassrum. Att undersökningen tyder på att det sociokulturella perspektivet inte haft större genomslagskraft för de elever jag intervjuat kan som jag ser det ha flera orsaker. Möjligtvis är det så att ett paradigmskifte inte skett i det svenska
undervisningssystemet vad gäller lärande och att den behavioristiska synen fortfarande dominerar. Det kan vara så att detta synsätt sitter så djupt att det tar lång tid för att en ny syn på lärande ska få genomslagskraft. Att det förefaller som att eleverna i undersökningen inte lär genom kommunikation, interaktion och dialog är som jag ser det en konsekvens av den situation eleverna befinner sig i. Utifrån undersökningen och den litteratur jag läst verkar det som att det behövs mycket kunskap och mycket diskussioner om lärande. Det kan vara så att undervisningen i viss mån behöver förnyas. En diskussion om vad läraren har för möjligheter att förändra undervisningen i avsikt att hjälpa eleverna att utnyttja sina möjligheter till lärande
via interaktion kanske behöver komma till stånd eller utvecklas. Det finns en välgrundad anledning att anta att det är så att eleverna ”skolas in” in i ett undervisningssystem som påverkar deras syn på lärande och därmed hur de lär.
Centrala aspekter av lärandet
Jag har i den vetenskapliga förankringen och i elevintervjuerna kommit fram till flera vikiga aspekter som påverkar elevers lärande såsom motivation, självtillit, sociala aspekter,
kommunikation, interaktion och dialog samt några övriga aspekter. Som lärare är det av betydelse att känna till vad som spelar in i för elevernas lärandeprocess. Detta för att kunna bidra till elevernas lärande i klassrummet. För att dessa aspekter ska få ett värde för elevernas lärande måste läraren uppmärksamma, inse betydelsen av och utgå från dem i sin
undervisning. Dysthe (2003) menar att en viktig aspekt av lärandet är att det sker genom kommunikation, interaktion och i dialog. Kommunikationen i klassrummet består i stor utsträckning av att eleverna lyssnar och frågar när de inte förstår. Min undersökning tyder på att eleverna ibland talar med varandra i klassrummet på ett sätt som upplevs som störande och att läraren talar till eleverna och inte med eleverna. Granström (1995) har i sina observationer kommit fram till att eleverna på lektionen ägnar sig åt annat än åt den undervisning som läraren försöker förmedla. Dysthe (1996) pekar på att läraren talar under 75 procent av lektionen och eleverna under 25 procent. Jag konstaterar att det inte verkar som att eleverna i undersökningen, utifrån de svar de ger, lär sig det som det är avsett att de ska lära sig genom att i klassrummet kommunicera och interagera om lärandestoffet med läraren eller med varandra. Utifrån dessa resultat är det rimligt att anta att det är av vikt att läraren satsar på att det byggs upp positiva relationer både mellan elever och lärare och mellan elever och elever för att skapa ett gott klassrumsklimat som främjar en god inlärningsmiljö för eleverna. Min uppfattning är, utifrån den vetenskapliga förankringen, att man kan anta att läraren som auktoritet i en maktposition kan påverka elevernas syn på varandra både i positiv och i negativ riktning. Att läraren befinner sig i en maktposition beror just på att läraren är, eller i alla fall förutsätts vara, en auktoritet i klassrummet. I undersökningen ger eleverna inte uttryck för att de lär genom kommunikation, interaktion och dialog i någon större utsträckning. Läraren har som auktoritet en betydelsefull roll i att uppmuntra samspelet i klassrummet då elevernas självbilder formas av att de speglar sig i varandra och i läraren. Den bild eleverna har av sig själva påverkar deras tilltro till sin förmåga att lära. För elevernas lärande är det viktigt att läraren arbetar för att det uppstår en kommunikation mellan elev och lärare och mellan elever så att det finns förutsättningar för att lärandet kan ske i dialog. Ett villkor för lärande är att
eleverna vill lära. De elever som jag intervjuade visade sig vara motiverade för lärande. Det visade sig också att betygen påverkar självuppfattning och motivation. I detta sammanhang anser jag det viktigt att poängtera Hörnqvists (2000) åsikt om att läraren inte bara bör bedöma det eleverna presterat utan även hjälpa eleven vidare i sitt lärande och i sin utveckling.
Särskilt gäller detta de elever som är lågpresterande och som annars riskerar att knäckas av den bild de får av sig själva att de inte duger. Verkligheten ser inte alltid ut som i min undersökning utan många elever är inte motiverade för lärande och det är ett stort problem i skolorna att det förhåller sig så. Det kanske inte helt och hållet hänger på läraren att fullt ut motivera eleverna till lärande utan intresset för att lära måste också finnas hos eleven själv. Avseende sociala aspekters inverkan på de elevers lärande som deltagit i min undersökning kan jag inte dra några slutsatser om deras påverkan och det har heller inte varit min avsikt att utifrån undersökningen göra det. Säljö (2000) lyfter tydligt fram att språket är viktigt för kommunikationen och det är då angeläget att lyfta fram att läraren bör vara medveten om detta och hjälpa de elever som inte tagit till sig det språkbruk och beteende som är vedertaget i klassrummet. För att ett kvalitativt lärande ska komma till stånd där elevers möjligheter utnyttjas krävs kunskap om hur olika aspekter påverkar lärandet och att de kunskaperna används i praktiken. Den syn på lärande som råder påverkar också elevernas lärande genom på vilket sätt de lär.
Dekontextualiserat lärande
Eleverna anser att ämnena i skolan är viktiga med undantag för vissa ämnen som upplevs som abstrakta. Säljö (2000) menar att människor intresserar sig för att lära i vissa sammanhang och i andra inte. Booth och Marton (2000) hävdar att undervisningen bör bygga på elevernas tidigare kunskaper. Jag drar därför slutsatsen, utifrån att resultaten visar på att
undervisningsinnehållet bör vara verklighetsanknutet för att framstå som väsentligt, att läraren i sin undervisning bör bygga på elevens tidigare kunskaper och det som eleven är intresserad av.
Elevernas reflektion över sitt lärande
Om elever var medvetna om sina möjligheter och regelbundet reflekterade över sitt lärande så tror jag att det skulle påverka kvaliteten på elevernas lärande till det bättre. Min uppfattning är att elever inte känner till olika idéer om lärande och därför kan de inte heller använda sig av dem i praktiken. Hur ska eleverna kunna granska sitt lärande, som det står i Lpf 94 att skolan
ska sträva efter att eleverna ska göra, om de inte har kunskap om lärande? Som jag ser det är det ett handikapp för eleverna att inte ha kunskaper om lärande eftersom de då inte har möjlighet att påverka denna för dem själva så viktiga fråga. Eleverna är i stor utsträckning utlämnade till hur läraren väljer att lägga upp lektionen och till de förutsättningar som skapas för hur undervisningen i klassrummet ska gå till, dvs. om läraren arbetar för att lärandet blir till i kommunikation eller genom memorering. Min undersökning om elevers lärande går inte in på elevernas inflytande över sitt lärande men sannolikt har denna aspekt stor betydelse. Anledningen till att jag inte tagit med den aspekten är att den inte tagits upp i den litteratur jag funnit.