46
TEMA
egna fokuset var snarare inställt på att fi nna några intressanta fristående kurser, samt en bostad i Lund eller Malmö.
Väl inne i utbildningssystemet fördes förvisso en del samtal med andra kursare om nyttan av det man läste och då bland annat om fristående kurs trots allt var bättre än linje, eftersom valet av fristående kurs be- främjade självständigt tänkande och egen initiativförmåga. Ofta fi ck vi här medhåll av de egna lärarna, som ju själva plockat ihop sina universi- tetsexamina via fristående kurser utan någon ”onödig styrning uppi- från”. Men så mycket diskussioner om utbildningens mera generella samhällsnytta och politiska styrning – vare sig denna skulle kunna hän- föras till nationell eller regional nivå – blev det aldrig, det starka intresset för samhällsfrågor och politik till trots.
Kanske berodde detta ointresse (eller kanske snarare brist på refl ek- tion) på att vi befann oss i en förhållandevis egocentrisk fas i livet kom- binerat med en allmänt bristande samhällserfarenhet, men också för- modligen på att denna typ av frågor inte hade samma politiska aktualitet som idag. Den svenska forsknings- och utbildningspolitiken har nämli- gen under de senaste 10-15 åren gått mot en ökad betoning på högsko- lornas nationella och regionala samhällsnytta (se t.ex. Dir.1997:67, i SOU 1998:128, Sörlin & Törnqvist 2000, Benner 2001). Inte minst den regionala nyttan har blivit föremål för omfattande politiska diskussioner, utredningar och beslut i samband med att fl era högskolor etablerats med uppgiften att, vid sidan av att erbjuda enskilda studenter nya kunskaper och förmågor, bidra till att lyfta regioner och städer som drabbats av hög arbetslöshet och industriell strukturomvandling (se t.ex. SOU 1996:70, SOU 1997:13). Denna något tudelade, men inte nödvändigtvis motstri- diga uppgift, aktualiserar en rad intressanta frågor som behöver en kon- tinuerlig artikulering och diskussion.
Inte minst gäller detta för Malmö högskola, som ju i många avseenden utgör ett intressant illustrativt fall för att diskutera den här typen av frå- gor. Hur ska vi förhålla oss till att Malmö högskola, vid sidan av uppdra- get att skapa och genomföra bra utbildningar och viss forskning, också förväntas spela en aktiv regionalpolitisk roll? Är det möjligt att spela denna mångsidiga roll på ett entydigt och klart sätt eller står vi inför ett svårlösligt dilemma där värden som akademisk lärofrihet, autonomi och kritiskt tänkande riskeras på bekostnad av olika regionalpolitiska mål och närstående band till det omgivande samhället? Och går det verkligen att på politisk väg, via etableringen av nya högskolor, styra en region el- ler en stad i en viss önskvärd riktning?
Det är, så här i efterhand, uppenbart att de erfarenheter av universitets- studier som jag fi ck i samband med min grund- och sedermera forskarut- bildning i Lund i rätt så hög grad var präglade av det ideal som Wilhelm
TEMA
von Humboldts först formulerade, och som senare kom att översättas till en svensk kontext av framför allt fi losofen Christoffer Jacob Boström under mitten av 1800-talet. Enligt detta ideal skulle universitetets profes- sorer i sina roller som ämbetsmän och forskare åtnjuta stor forsknings- och undervisningsfrihet. Tanken var att universitetets professorer till- sammans med sina underordnade lärlingar i denna autonoma miljö skulle framställa den nya tidens kunskap, en kunskap som sedan skulle komma samhället till nytta. Det var dock inte tal om någon mera prak- tisk nytta vilket också återspeglades i att forskningen mer var inriktad på klassiska bildningsämnen än på tillämpad naturvetenskap, teknik eller för den delen social och ekonomisk ingenjörskonst. I denna forsknings- och utbildningspolitiska tradition fanns det inte heller några uttalade ambitioner att knyta den högre utbildningen till några regionalpolitiska mål. Den eventuella samhällsnyttan – som således formulerades i ab- strakta termer – hade i första hand ett nationellt fokus. Inte heller fanns det några tydliga ambitioner att bredda universitetsutbildningen för att söka nå bredare lager av medborgare eller att lägga grunden för en ökad samverkan med näringslivet. Universitetsutbildningen var istället i hög grad en nationell angelägenhet, förbehållet ett begränsat antal autonoma lärosäten, och med ett begränsat antal forskare och studenter. Detta ideal kom i stor utsträckning att forma de svenska universiteten långt in på 1900-talet. (Sörlin & Törnqvist 2000:kap.4)
Det var först under andra halvan av 1900-talet som det började dyka upp några vagt formulerade regionalpolitiska mål inom den statliga ut- bildningspolitiken, bland annat i samband med satsningen på universitet i Umeå under 1960-talet och etableringen av Luleå tekniska högskola under 1970-talet. Tillsammans med den mer allmänna etableringen av tekniska högskolor i Sverige skedde här en öppning mot ett ökat samar- bete med det omgivande samhället och näringslivet. Under 1970-talet formulerades också för första gången den så kallade tredje uppgiften i högskoleförordningen där högskolans lärare och forskare anmodades att ”informera” det omgivande samhället om forskning. Det stora genom- brottet för idén om högskolor som regionalpolitiska instrument och part- ners till aktörer i det omgivande samhället kom dock under 1990-talet, då en rad högskolor etablerades med ett tydligt uppdrag att bidra till den lokala och regionala samhällsutvecklingen. Denna politiska trend mot en mera utåtriktad samhälls- och näringspolitisk funktion för högskolorna, stärktes också genom att den tredje uppgiften fi ck en tydligare formule- ring i 1997 års högskolelag, där de svenska högskolorna och universite- ten ålades att ”samverka med det omgivande samhället” (a.a.). Det är också i denna utbildningspolitiska kontext som Malmö högskolas regio- nalpolitiska uppdrag kom att formuleras:
48
TEMA
”Riksdagen behandlade våren 1995 med anledning av propositionen En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25, bet. 1995/96: FiU1, rskr. 1995/96:131134) vissa frågor rörande utbygg- naden av den högre utbildningen i landet. Bl.a. be- tonades att en utbyggnad av den högre utbildningen ökar Sveriges konkurrenskraft och är en stark regi- onalpolitisk faktor. Regeringen aviserade därvid att en kommitté skulle tillsättas för att utreda hur en etablering av en högskola i Malmö skulle kunna ge- nomföras. Ett skäl till en högskoleetablering är kommunens lägre utbildningsnivå och en högre ar- betslöshet än övriga storstadskommuner. Riksdagen konstaterade att tillgång till välutbildad arbetskraft är av central betydelse för näringsliv och sysselsätt- ning men också för utvecklingen av samhället i öv- rigt”. (Prop.1996/97:1, 5.4.1.Högskola i Malmö)
Det är uppenbart att denna intensifi erade poli- tiska fokusering på högskolan som en form av un- derstödjande infrastruktur för regional tillväxt och sysselsättning, liksom det ökade partnerskapet mel- lan högskola, lokal politik och näringsliv, ligger i linje med en mera generell politisk utvecklingstrend i Europa. Inom den samhällsvetenskapliga forsk- ningen talar man här ofta om att regionerna fått en allt starkare roll som politisk, administrativ och so- cio-kulturell enhet (en utveckling där inte minst EU fungerar som pådrivande aktör), samtidigt som det skett ett tilltagande inslag av nätverksbaserade partnerskap mellan såväl offentlig och privat som frivillig sektor i syfte att skapa tillväxt och utveck- lingsdynamik (se t.ex. Pierre & Peters 2000, Hall m.fl . 2005, Sørensen & Torfi ng 2005). I denna me- ning kan man se etableringen och formeringen av Malmö högskola under senare år som ett typiskt tecken i tiden.
Vilken är då den nytta som en region eller en stad kan tänkas ha av att det etableras en ny högskola på orten? Att besvara denna fråga på ett entydigt sätt är knappast möjligt med tanke på att det inte går att isolera en sådan händelse och samtidigt konstanthålla alla andra möjliga faktorer som ock- så kan tänkas påverka utvecklingen i en region eller stad. Städer och regioner har ju dessutom olika so- ciala, politiska, historisk-kulturella och geografi ska förutsättningar. Det är också i högsta grad oklart vilken innebörd vi ska lägga i ett så pass värdelad- dat begrepp som ”nytta” och vem det är som ska ha rätten att formulera denna innebörd. Inom den politiska debatten och forskningen brukar man dock peka på några mer eller mindre konkreta ”nyttigheter” som kan tänkas följa på etableringen av en ny högskola (jfr t.ex. Sörlin & Törnqvist 2000:kap.6).
Ett exempel på en sådan nyttighet är att etable- ringen av en ny högskola i regel skapar relativt många arbetstillfällen. Man kan här möjligen se högskolan som en modern variant av det industri- stöd som den svenska staten, före EU-inträdet och tillämpningen av EUs konkurrensregler, kunde dela ut till företag och verksamheter på orter i kris. Bara på Malmö högskola jobbar idag omkring 1300 personer av vilka de fl esta bor och verkar i Malmö eller dess närområde. Denna verksamhet skapar i sin tur efterfrågan på olika varor och tjänster inom olika näringar, vilket i sin tur genererar ytterligare arbetstillfällen. Det är också uppenbart att Malmö högskolas ca 20 000 studenter spelar en mycket viktig roll för att öka omsättningen och efterfrågan på olika varor och tjänster i staden. Man brukar i detta sammanhang också understryka dessa grup- pers betydelse för att utveckla och upprätthålla en
TEMA
stads mer generella ”fysiska och kulturella infrastruktur” (Sörlin & Törnqvist 2000:125).
Etablerandet av en ny högskola brukar också ses som en symboliskt viktig handling för en stads självbild och identitet. I Malmö handlar det framför allt om förvandlingen från industristad till kunskapsstad och ”pratet” om detta, vilket i sin tur verkar normerande på många männis- kors sätt att uppfatta och förhålla sig till staden. Inom forskningsfältet Urbana studier talar man ofta om att högskolan utgör en viktig symbo- lisk (och faktisk) komponent inom ramen för en mera övergripande ”stadspolitik” (Granberg 2004), där man med olika offentliga eller poli- tiska åtgärder söker underbygga bilden av staden som en attraktiv plats för boende och ekonomiska investeringar. Högskolan och staden sätts här in i ett större regionalt och globalt sammanhang, där de politiska aktörerna på lokal nivå med olika offentliga åtgärder söker skapa en image och infrastruktur (i bredare förståelse) för att hantera den konkur- rens som uppkommit i och med globaliseringen (a.a.).
Ett tredje exempel utgörs av högskolans betydelse för att nå nya socia- la grupper genom en ökad tillgänglighet av högre utbildning. Framför allt handlar det här om att uppnå en breddad rekrytering av studenter från studieovana miljöer. I Malmö framstår denna uppgift som särskilt betydande med tanke på kommunens, relativt andra storstadskommuner, låga utbildningsnivå. Som vi såg i regeringens proposition ovan var detta också ett särskilt viktigt argument för etableringen av en ny högskola i Malmö. Genom en ökad tillgänglighet och breddad rekrytering kan en ny högskola bidra till att bryta social snedrekrytering till högre utbild- ning och därmed också höja den generella utbildningsnivån i staden, vil- ket i sin tur, som vi också såg i regeringens proposition ovan, anses kunna gynna såväl näringsliv som samhället i stort.
Det går således att peka på fl era mer eller mindre konkreta nyttigheter som kan tänkas följa och ibland också följer på en etablering av ny hög- skola i en region eller stad. Samtidigt är det viktigt att påpeka, som Sörlin och Törnqvist (2000) visar i sin rapport från ett stort internationellt forskningsprogram, att det inte råder något självklart samband mellan expanderande utbildning och forskning å ena sidan, och regional ekono- misk-industriell tillväxt å andra sidan. Enligt detta forskningsprogram ger en utbyggnad av högre utbildning och forskning den tydligaste nä-
50
TEMA
ringspolitiska effekten i storstäder med över en mil- jon invånare. Vad denna forskning mera generellt visar är att det framstår som rätt besvärligt att be- driva forsknings- och utbildningspolitisk ”ekono- misk ingenjörskonst” och att regional utvecklings- politik med satsning på forskning och utbildning i centrum inte per automatik leder till näringslivs- omvandling och ekonomisk tillväxt.
Om vi avslutningsvis återgår till den mera gene- rella frågan i vilken utsträckning som en alltför stark fokusering på regionalpolitiska mål och när- stående kopplingar till näringsliv och lokal politik riskerar att inskränka den akademiska lärofriheten, så ska jag villigt erkänna min kluvenhet i frågan. Allmänt sett vill jag, i Humboldts anda, som fors- kare och lärare värna rätten till att få formulera såväl undervisning som forskning efter eget huvud utan några större hänsyn till det omgivande sam- hället. Det är då som jag tror att akademisk utbild- ning och forskning blir bäst (med detta vill jag inte uttala mig om vad som är bäst för en mera yrkesin- riktad utbildning). Självfallet menar jag inte att man som forskare och lärare med detta ska inta ett autistiskt tillstånd och stänga in sig i sitt elfenbens- torn. Jag menar inte heller att olika mer eller min- dre ambitiösa regionalpolitiska mål eller ett aktivt samarbete med det omgivande samhället med auto- matik inskränker denna rätt. Det är dock viktigt att ständigt understryka vikten av denna princip om
man samtidigt menar allvar med pratet om högsko- lan som en självständig och kritisk kraft i samhäl- let. Här kan man också anknyta till högskolelagen (1 kap 9 §) som ju säger att ”den grundläggande högskoleutbildningen skall ge studenterna förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar”, liksom ”förmåga att självständigt urskilja, formu- lera och lösa problem”. Dessa ”hurra-ord” håller nog dom fl esta med om. Men ska dom överhuvud- taget kunna få någon mera substantiell mening, så blir det trots allt viktigt att vi upprätthåller en kri- tisk distans till såväl alltför ambitiösa regionalpoli- tiska målsättningar som för närstående samarbets- projekt med det omgivande samhället. Samtidigt tycker jag att det är både naturligt och spännande att inom ramen för den forskning som bedrivs på Malmö högskola kunna spela en aktiv roll som en av fl era parter i olika projekt där Malmö står i fo- kus. Dock förblir det här viktigt att jag, precis som högskolelagen föreskriver då det gäller utbildning- en för mina studenter, klarar av att upprätthålla den egna förmågan att göra självständiga och kri- tiska bedömningar och självständigt urskilja, for- mulera och lösa de forskningsproblem som jag fi n- ner relevanta i sammanhanget. Det är då jag tror att jag som forskare och lärare kan göra störst nyt- ta för staden och regionen.
Kristian Sjövik