Regleringsmöjligheter

Planerare anser att strängare lagstiftning är förordat vid byggande i områden där

skogsbrandsrisk råder. Även stärkt översyn av byggkoder förespråkas. Markplaneringen bör även erhålla en väsentligare roll för att kunna skapa samhällen med mindre sårbarhet för skogsbränder. Planerare menar att markreglering och riskreducering bör sammankopplas.

Genom att skapa planer för att minska skogsbrandsrisker kan dessa sedan användas som grund vid markreglering. Detta leder att platser kan planeras på ett effektivare sätt och beakta brandsäkerheten (Bihari et al. 2012).

Den 8 mars 2018 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen. Propositionens syfte var att genomföra två ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) vilket skulle medföra en förbättrad beredskap i kommunerna för klimatförändring. En av ändringarna innebär att kommuner måste visa synpunkter på risken för skador på bebyggelser vid förekomst av översvämning, ras, skred och erosion samt ska det redovisas hur risker kan reduceras eller stoppas (Prop. 2017/18163). Propositionen ledde till att plan- och bygglagen ändrades den 1 augusti 2018. Ändringen går att läsa i plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 5 §. Ärenden som antagits eller ändrats före 1 augusti regleras av de tidigare bestämmelserna. Propositionen har även inneburit att Boverket fått uppdraget att agera samordnande myndighet för

klimatanpassningsarbetet som berör bebyggd miljö (Boverket 2018).

Regleringsmöjligheter för kommuner finns i plan- och bygglag (2010:900). Varje kommun ska ha en översiktsplan som inkluderar hela kommunen (3 kap. 1 § PBL). I översiktsplanen ska kommunen beskriva sin syn på risken för översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade. Kommunen ska framföra information som visar hur risker kan motarbetas (3 kap. 5 § PBL). Med detaljplaner och områdesbestämmelse får kommunen reglera mark- och vattenområdens användning, bebyggelse och byggnadsverk (4 kap. 1 § PBL). Detaljplaner ska pröva mark- och vattenområdens lämplighet när bebyggelser och byggnadsverk planeras (4 kap. 2 § PBL). Vid planering av konstruktion av vindkraftverk ska kommunen med hjälp av

19

detaljplan pröva om mark- eller vattenområde är lämpligt för vattenkraftverket (4 kap. 3

§ PBL). Kommuner har möjligheten att reglera för skydd mot störningar i detaljplaner.

Kommunen har rätt att ta fram skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och erosion. Skyddsåtgärder för att bekämpa störningar från omgivning kan tillämpas. Om det förkommer en risk för störningar via luftföroreningar, buller, skakning, ljus eller andra besvär som ryms av 9 kap. miljöbalken (4 kap. 12 § PBL).

Plan- och bygglag (2010:900) ska ta hänsyn till både enskilda och allmänna intressen (2 kap.

1 § PBL) Planläggning ska beakta miljö- och klimataspekter. Planläggningar ska främja en god livsmiljö som är tillgänglig till alla medborgare. Kommunen ska främja långsiktigt perspektiv på god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda

miljöförhållanden (2 kap. 3 § PBL). Vid planläggning och i fall om bygglov eller

förhandsbesked enligt plan- och bygglag (2010:900) finns möjlighet att ta mark i anspråk för att bebyggas enbart om marken anses vara lämplig för ändamålet (2 kap. 4 § PBL). Vid planläggning och i mål om bygglov eller förhandsbesked enligt plan- och bygglag (2010:900) ska bebyggelse förläggas till mark som är passande för ändamålet med omtanke till flera aspekter. Människors hälsa och säkerhet ska beaktas. Trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation och övrig samhällsservice får inte påverkas negativt utan ska främjas vid planläggning. Risken för olyckor, översvämning och erosion ska beaktas (2 kap. 5 § PBL). Bygglovsärenden och åtgärder som berör byggnader som inte kräver lov enligt plan- och bygglag (2010:900) ska bebyggelse och byggnader utformas och lokaliseras på utnämnd plats med beaktande för skydd mot förekomst av brand, trafikolyckor och övriga olyckshändelser (2 kap. 6 § PBL).

Miljöbalken kan även ställa krav på utformningen genom tillstånd eller anmälan (Boverket &

MSB 2006, s. 48). Ett hinder för att säkerställa att marken förblir tät är att markförändringar inte kräver lov eller tillstånd (Boverket & MSB 2006).

Varje svensk myndighet har ett specifikt ansvarsområde att manövrera och ansvarar för arbete som bestämts genom författningsbestämmelser. Myndigheters arbete som berör krisberedskap regleras genom förordningen om krisberedskap och höjd beredskap (2006:942) och genom anvisningar från regeringen (Eriksson et al. 2011).

Enligt Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och vid höjd beredskap ska landsting och kommuner analysera vilka extraordinära händelser (exempelvis skogsbrand) som kan uppstå i fredstid. Utredningsarbetet

20

ska klassificeras och ordnas i en risk- och sårbarhetsanalys. Kommuner och landsting ska vid ny mandatperiod ta fram en plan som förklarar hur extraordinära händelser ska hanteras, genom vi beaktning av risk- och sårbarhetsanalys.

Enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, även kallad LSO, har kommuner ansvaret för att förebygga bränder och skador som kan orsakas. Kommuner måste ha handlingsprogram som förklarar hur förebyggande arbete planerats (LSO, 2003:778). Att arbeta förebyggande och planera för konsekvensmildring är anordningar som även gäller vid skogsbränder.

Kommunen ansvarar för att räddningstjänst finns tillgänglig i kommunen, dock inte när räddningstjänst anses vara en nationell uppgift som t.ex. vid fjäll-, flyg och sjöräddning.

Kommunen ansvarar för hur räddningstjänsten anordnas, att insatser genomförs effektivt och under godkänd tidsram. Även räddningstjänstens organisation regleras genom lagen (LSO, 2003:778).

Om en skogsbrand skulle uppstå och bedömas vara omfattande, har länsstyrelsen möjlighet att överta ansvaret från kommunen (LSO, 2003:778). Om en skogsbrand berör flera kommuner och räddningsledare har svårigheter med att organisera och planera, har länsstyrelsen rätt att ingripa för att utse räddningsledare (LSO, 2003:778). Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor pekar på att länsstyrelsen ska ha planer som berör verksamhetsutövning.

21

3. Metod

I detta kapitel kommer min forskningsväg att presenteras. I avsnittet redovisas val av metod, vetenskapsteoretiska angreppsätt och empiriinsamling.