Med begreppet reliabilitet syftar vi på undersökningsmetodens tillförlitlighet. Begreppet
generaliserbarhet avser om resultatet kan generaliseras eller endast gäller för den undersökta gruppen.
Då vi utförde intervjuerna tillsammans, med samma frågor och yttre omständigheter, blev tillförlitligheten gällande intervjusituationen optimal.
Ett begränsat antal intervjuer kan skapa en reliabilitetsbrist. Det skulle vara nödvändigt med en större undersökningsgrupp med mer omfattande materiel för att också uppnå fullgod generaliserbarhet. Samtidigt pekade i stort sett alla intervjusvaren i samma riktning. Detta skulle kunna tolkas som att även vid ett utökat antal intervjuer torde undersökningen visa på snarlikt resultat.
För att uppnå tillförlitlighet ansåg vi det vara nödvändigt att eleverna hade upplevelser från båda skolformerna. Eleverna vi intervjuat är samtliga inskrivna i särskolan och har under en del av sin skoltid studerat i grundskoleklass.
Man måste också, ur reliabilitetsperspektiv beakta valet av intervjupersoner. Stukát (2005) menar att: ”Man kan kanske lägga till ytterligare en felkälla när man har med människor att göra. Hur ärliga är de mot dig?” (s. 28). Vi har genom vår tjänstgöring inom särskolan erfarit att många av eleverna i hög grad har lättare att relatera till nutid än till dåtid. Detta kan ha inneburit en viss svårighet för en del av eleverna att återge minnen från sin tidiga skolgång. Trost (2001) tar upp vikten av att använda enkla satser och vanliga ord så att i stort sett alla uppfattar frågan på samma sätt, för att på så sätt få
45
en hög grad av reliabilitet. Vi har haft detta i åtanke såväl gällande grundfrågorna som i följdfrågorna under intervjun.
Intervjumetoden vi valt ger också en viss risk för reabilitetsbrist. Stukát (2005) skriver: ”Jämförbarheten mellan informanternas svar är inte heller riktigt tillförlitlig och entydig” (s. 39). Genom ett antal huvudfrågor som ställts likadant till alla har vi försökt att motverka detta problem.
Med begreppet validitet syftas på undersökningsmetodens giltighet, det vill säga om vi verkligen undersökt det som avsågs att undersöka.
Vid utformandet av intervjufrågorna var vi noga med att formuleringen skulle ge oss svar på det vi avsåg att mäta. Nyckelfrågorna var: vad, varför och hur (Kvale, 1997). Dessa frågor var oss till stor hjälp vid valet av intervjufrågor för att försäkra oss om undersökningens reliabilitet och validitet. Pilotstudien gav också tillfälle att granska hållbarheten i våra frågeställningar.
I de fall vi upplevde en tveksamhet huruvida eleven uppfattat frågeställningen ställde vi kontrollfrågor för att ytterligare stärka validiteten.
Eventuellt skulle vi också kunnat tolka olika uppfattningar hos elever med olika kulturell bakgrund. Vårt kulturella arv spelar en stor roll för våra värderingar. Människosynen växlar också mycket från kultur till kultur. Ingvarsson, Parsmo och Spångberg (1998) skriver: ”I vissa kulturer får en familj lägre status om man har ett barn med funktionshinder” (s.119). Möjligheten finns därmed att en del elever har en mer negativ syn på funktionsnedsättning och på grund av detta också har en annan syn på att vara mottagen i särskola. Fokus på vårt arbete låg dock inte i att undersöka detta.
5.9 Etik
Elevernas medverkan skedde på frivillig basis och skolledning, föräldrar och elever informerades om att uppgifterna anonymiseras och att arbetet behandlas konfidentiellt. Inför intervjutillfället informerades även att bandinspelning och utskrifter av frågor och
46
svar skulle förstöras efter att uppgiften färdigställts, lämnats in och godkänts. Såväl skolledning, föräldrar och elever gav sin tillåtelse för undersökningens genomförande. De elever som deltagit i undersökningen har avidentifierats liksom de platser och omgivningar där studien ägt rum.
Då vi är väl förtrogna med att en del elever kan uppleva en negativ laddning kring ord som särskola och särskoleklass lät vi eleverna, under intervjuns gång, styra användandet av dessa ord. Vi ville undvika att skapa en känsla, hos eleverna, av att vara annorlunda eller utanför. Dock var vi, vid presentationen av vår undersökning, tydliga med studiens innehåll och syfte.
I ett fall där eleven möjligen skulle kunna identifieras av dem som är i kontakt med undersökningsgruppen har vi valt att bortse från denna del i elevens utsaga. Detta med hänsyn till att det eventuellt skulle kunna innebära konsekvenser som eleven inte kunnat förutse.
47
6 RESULTAT
I detta avsnitt redovisar vi resultatet av elevernas intervjusvar. Vi redogör systematiskt för svaren genom att inleda varje stycke med frågeställningen.
– Jag är nyfiken på hur det var när du började skolan, berätta lite om hur du tyckte det var!
När de 12 eleverna berättade om sin första tid i skolan framkom det att åtta av eleverna hade negativa minnen från den tiden. En del av dem uttryckte dessutom att de blivit retade eller mobbade. Två elever upplevde att det var stökigt varav en av dem sade sig inte trivas alls. Tre elever menade att de ”fick ingen hjälp i skolan”. En elev mindes tiden som positiv och uttryckte att det var spännande. Två elever kom inte ihåg sin första skoltid.
– Hur länge gick du i den första klassen?
Elva av eleverna har haft sin undervisning förlagd i grundskolan fem eller sex år innan de började i särskoleklass. Två av dem hade under fjärde och femte året tillhört särskild undervisningsgrupp och en elev fick stödundervisning vissa timmar. En elev har gått i särskild undervisningsgrupp från första klass till år sex. En elev blev först i år nio mottagen i särskolan.
– Om du jämför tiden i den klassen (grundskolan), hur trivdes du när du började och
hur trivdes du när du slutade?
Fem av eleverna upplevde att de första skolåren var lättare. Samtliga fem relaterade till lärandesituationen, de menade att de fick mer hjälp i början och att de hade lättare att förstå och att hänga med. Tre elever ansåg att det blev bättre under de senare åren. Alla tre eleverna relaterade till kamratsituationen. En av dem förklarade ”det blev bättre när fröken sa till dem”. Fyra elever säger att de inte kommer ihåg eller inte vet hur det var.
48
– Hur upplevde du det när du började i den nya klassen? (grundsärskola)
Att börja i den nya klassen (grundsärskoleklass) upplevde elva elever som positivt. En elev sade spontant att ”det kändes perfekt”. Två av dem uttryckte att det samtidigt var nervöst och en elev menade att det kändes konstigt. Ytterligare två av dem tyckte, trots den positiva känslan, att det var tråkigt respektive ledsamt att lämna en del kamrater i den förra klassen. Eleverna beskrev fördelarna med att gå i den nya klassen som att det kändes tryggare, det fanns snällare och flera kamrater och att man fick mer hjälp. En elev hade en negativ känsla och ville inte gå där för att det var skämmigt. Denna elev sade sig dock börja trivas efter ett tag.
– Vilka förändringar upplevde du med att gå i den nya klassen?
Svaren på denna fråga uppvisade stora likheter. Bortsett från att en elev inte kom ihåg och en annan elev bara kunde beskriva det som bra, framkom i flera fall i stort sett identiska svar. Mer hjälp, inte så stökigt, lugnare och vi kan jobba i den takt vi känner för eller klarar av, var svar som gavs. Fyra av eleverna relaterade till att kamratsituationen hade blivit bättre och fem av eleverna relaterade till att lärandesituationen var bättre. Svaren pekade också på en åldersrelaterad uppdelning av undersökningsgruppens åsikter. Genomgående är det de äldre eleverna som tycker att lärandesituationen förbättrades och de yngre eleverna påtalar kamratsituationen som den mest positiva förändringen.
– Tyckte du det var någon skillnad på att få kamrater i de olika klasserna?
Även på denna fråga fick vi många samstämmiga svar. Nio elever säger att det var lättare att få kamrater i särskoleklassen. En elev förklarade det med att: ”det kanske är för att alla har svårigheter” en annan elev sade: ”ingen ville vara med mig innan, jag var alltid för mig själv”. En elev tyckte att det, i början, var svårare att få kamrater i den nya klassen men att det blev bättre efter en tid. Två av de äldre eleverna menade att de hade de gamla kompisarna kvar, som de umgicks med på fritiden. De nya klasskamraterna träffade de bara i skolan.
49
– Tyckte du det var någon skillnad i att lära sig saker i de olika klasserna?
Samtliga elever tyckte att lärandesituationen var bättre i särskoleklassen. Orsaker som angavs var att man fick mer hjälp, klasserna hade färre elever och blev därför mindre stökiga, det var lugnare och inte så stressigt, man kunde koncentrera sig mer och det var lättare läromateriel. En elev säger ”alltså det var stor skillnad, det var mycket lättare när jag gick i särskolan, där hade man mer tid på sig att lära sig”. En av eleverna menade ändå att hon ibland kanske lärde sig mer i den andra klassen för att ”vissa kunde kanske mer än jag så jag lärde mig kanske mer”.
– Om du själv fått välja när du började skolan, skulle du då valt att gå i en grundskoleklass eller i en klass som den du nu går i?
Sju av de tolv eleverna uttryckte tydligt att de skulle ha valt särskoleklassen. Skäl som angavs var att man får mer hjälp och att det är lugnare. De övriga fem ungdomarna hade något olika synpunkter; två elever menar att de inte vet men säger samtidigt ”eftersom jag inte fått hjälp i min gamla skola, då är det bättre om jag gått i särskolan” respektive ”som jag tänker nu, hade jag nog valt särskolan för min egen skull”. En elev svarade ”både och” med motiveringen att man får mer hjälp i särskolan men färre kamrater. En elev ville gå i vanlig klass för att ”man kanske får mer kompisar”. När vi ställde följdfrågan om det varit så för denna elev, fick vi nekande svar men eleven upplevde att det kanske skulle vara fler kamrater att välja på i en vanlig klass. En av eleverna skulle ha valt att börja i grundskoleklass för att först i sjätte klass ha börjat i grundsärskolan. Förklaringen som gavs var att ”jag tyckte det var en trevlig klass men sen ville jag börja här för alla är kompisar”.
– Vad är bäst med att gå där?
Övervägande del av de elever som skulle ha valt särskoleklass, menade att det var kompisarna och att man får mycket hjälp som var avgörande. Flertalet elever uttryckte dessutom att de upplevde det som lugnare i särskoleklassen. Den elev som svarade
50
”både och” på frågan om val av skolform menade att det bästa med att gå i särskoleklassen var att ”man har roligt” och på frågan vad som är bäst med att gå i grundskoleklassen kunde eleven inte ge något svar. Den elev som skulle ha valt att gå i grundskoleklassen menade att det bästa skulle vara kompisarna.
– Vad är inte så bra med att gå där?
Åtta av eleverna kan inte komma på något som inte är bra. Den elev som skulle ha valt att gå i grundskoleklassen svarade ”att jag blev mobbad”. Den elev som svarade ”både och” på val av skolform besvarade denna fråga med ”på grundskolan sa dom att jag inte kunde läsa” vad gäller särskoleklassen kunde eleven inte ge något svar. Från övriga elever kom svar som ”att man blir retad av andra när man går i särskolan”, ”jag skulle vilja att inte åka buss” (färdtjänst) och ”man kan inte bli det man vill, vissa saker kan man inte bli när man går i särskolan”.
– Är det något mer du vill säga innan vi avslutar intervjun?
Då ingen av eleverna hade något mer att tillägga, avrundades istället intervjun med lite allmänt småprat kring skolsituationen.
51
Elevernas beskrivningar av sin skolgång kretsar mycket kring kamrater och undervisningen även vid de frågeställningar som inte explicit tar upp termerna. Relationerna till kamraterna har en central placering i utsagorna. Lärandesituationen beskrevs av eleverna, till stor del vara av relationell betydelse. Främst inverkar relationen lärare och elev emellan men också kamratrelationerna påverkar elevernas lärandesituation. Figurerna nedan visar en del exempel på svar som framkom vid intervjuerna. Figur 1 avser svar rörande tiden i grundskolan, figur 2 avser svar rörande tiden i särskolan och figur 3 avser svar rörande trivsel i de båda skolformerna.
Figur 1 Elever berättar om grundskolan
Elevuttalande om
kamratsituation Elevuttalande om lärandesituation
”Jag hade kompisar”
”Kanske mer kompisar, tror det var fler att välja på” ”I den gamla klassen var det ganska lätt att hitta kompisar, i den nya klassen var det svårt”
”Det var jobbigt, vissa elever störde sig” ”Dom är jobbiga och sånt”
”I grundskolan var jag alltid för mig själv” ”Ingen ville va med mig”
”Blev jag mobbad”
”Vissa kunde kanske mer, så jag lärde mig kanske mer”
”Inte lika lätta läromateriel där”
”I grundskolan var det svårt att hänga med” ”Vi fick inte så mycket hjälp”
”Jag tyckte inte jag fick tid på mig”
”Aldrig grundskolan, jag vill inte sitta där och titta och få ingen hjälp”
”Jag tyckte inte jag fick hjälp av läraren, jag tyckte inte hon brydde sig och så”
52
Följande figur visar elevernas beskrivningar av tiden i särskoleklass.
Elevuttalande om kamratsituation
Elevuttalande om lärandesituation
”Här är snällare kamrater”
”När jag kom hit så fick jag jättemånga kompisar” ”Hur det är att man inte känner sig utfryst eller typ sånt”
”Jag har mycket fler kompisar här” ”Några är mer lika”
”Jag har mycket mer kompisar, jag har inte blivit mobbad på denna skolan”
”Man saknar ändå vissa av kompisarna” ”Jag passade inte med dom som gick där”
”Lärarna var lite snällare, dom hjälpte mig mycket”
”Där fick jag i alla fall den perfekta hjälpen som jag behövde”
”Vi kan jobba i den takten vi känner för eller klarar av”
”Då fick man mycket mer hjälp”
”Så fick jag den hjälp jag behövde verkligen få” ”Jag behöver inte stressa, det är lugnare tempo” ”Jag gör mycket mer här”
”Man kan inte bli det man vill, vissa saker kan man inte bli när man går i särskolan”
53
Följande figur visar elevernas beskrivningar av trivsel i de båda skolformerna.
Figur 3 Elever berättar om trivsel i de båda skolformerna
Elevuttalande om trivsel i grundskolan
Elevuttalande om trivsel i särskolan
”Jag tyckte det var en trevlig klass” ”Jag var lite blyg, men det var roligt” ”Det var roligt”
”Typ stökigt, stor klass, jag trivdes inte alls” ”Jag orkade inte med det, jag ville bara därifrån” ”Var stökigare, några skrek, de var högljudda” ”Jag gick själv på rasterna”
”Barnen var taskiga”
”Dom sket i mig, så jag skolka” ”Jag var jätteledsen”
”Där känner jag mig trygg”
”Jag trivs här, man skäms inte för vissa saker man säger”
”Man skojar bra här, mer surt i den gamla”
”Det var bättre, snällare barn i den här klassen, det gjorde mig lycklig och välkommen”
”Det var inte så många som bråkade, det var en otroligt tyst klass och många retade mig inte” ”Klassen kändes jättebra och sånt”
”Alltså i början, tyckte liksom man skämdes” ”Man ville liksom inte gå, jag kände vad är det här för något”
”Jag tyckte det var konstigt, jag ville inte gå där liksom, jag tyckte inte att jag passade in där”
55