September 2000.
Det tredje dokumentet är en resolution som kommer ifrån Millennium summit i New York 2000.
Detta var till skillnad från Stockholm 1972 och Rio 1992 inte en konferens utan ett toppmöte som bestod av världens ledare och regeringschefer. Resolutionen innehåller 32 punkter med värden och principer inkluderat. Mötet resulterade i antagandet av de åtta målen i
Millenniemålen (United Nations, u.å g). Stockholm 1972 hade fler delar där miljön utgjorde ett större kapitel och i Rio 1992 berör dokumentet endast miljön. I detta dokument är miljön en del av begreppet hållbar utveckling och dokumentet berör därför inte endast miljön utan även andra områden som hållbar utveckling innefattar.
4.3.1
Hur framställs miljöproblemet?
Likt dokumentet från Rio 1992 är problemen i detta dokument inte lika tydligt definierade som i Stockholm 1972. I princip 22 i detta dokument bekräftas Rios principer för hållbar utveckling, det tyder på att detta dokument delvis är baserat på Rio 1992 som i sin tur bygger på Stockholm 1972. Men följande citat ger en uppfattning om vad som kan ha setts som de största problemen inför millenniumskiftet.
P21: We must spare no effort to free all of humanity, and above all our children and grandchildren, from the threat of living on a planet irredeemably spoilt by human activities, and whose resources would no longer be sufficient for their needs. (General Assembly, 2000, s. 6)
I Stockholm 1972 och Rio 1992 har framtida generationer nämnts som en anledning till att ta tag i miljöproblemen. I citatet ovan från detta dokument läggs större vikt på hur människor förstör och förbrukar naturens resurser som framtida generationer kommer behöva för att uppfylla sina behov. Formuleringen att ansträngningen behövs främst för barnen och barnbarnen skapar en uppfattning om att hotet ligger närmre i tid än i Rio 1992 och
Stockholm 1972 då detta benämns endast som framtida generationer. Detta tyder på en ännu starkare intergenerationell antropocentrism. Problemet kan med andra ord ses som att resurserna tar slut för den närliggande kommande generationen.
P23: To make every effort to ensure the entry into force of the Kyoto Protocol, preferably by the tenth anniversary of the United Nations Conference on
Environment and Development in 2002, and to embark on the required reduction in emissions of greenhouse gases. (General Assembly, 2000, s. 6)
Det andra citatet påtalar att alla ansträngningar krävs för att få Kyotoprotokollet att träda i kraft för att minska utsläppen av växthusgaser. Formuleringen i citatet gör det tydligt att dessa utsläpp är ett problem. Detta är också det första av dessa dokument som nämner växthusgaser. Utifrån governmentality-teorin kan det tänkas att kunskap om hur utsläpp av växthusgaser påverkar miljön har växt fram sedan Rio 1992 och blivit en del av diskursen. P23: “To press for the full implementation of the Convention on Biological Diversity and the Convention to Combat Desertification in those Countries Experiencing Serious Drought and/or Desertification, particularly in Africa” (General Assembly, 2000, s. 6)
I det tredje citatet är det tydligt att torka och ökenspridning vid denna tidpunkt var ett problem, främst i Afrika. Här beskrivs problemet mer specifikt i form av att definiera naturkatastrofer till ökenspridning och torka samt från att tidigare benämna alla
utvecklingsländer som en grupp framgår det att detta gäller främst Afrika. Diskursen har här gått ifrån att i Rio 1992 och Stockholm 1972, prata om naturkatastrofer som generella till att i detta dokument specificera dessa.
P5: We believe that the central challenge we face today is to ensure that globalization becomes a positive force for all the world’s people. For while globalization offers great opportunities, at present its benefits are very unevenly shared, while its costs are unevenly distributed. We recognize that developing countries and countries with economies in transition face special difficulties in responding to this central
challenge. Thus, only through broad and sustained efforts to create a shared future, based upon our common humanity in all its diversity, can globalization be made fully inclusive and equitable. (General Assembly, 2000, s. 2)
I det fjärde citatet är problemet inte nödvändigtvis kopplat till miljön men kan ändå härledas dit. I Rio 1992 påtalades det att det behövdes ett nytt och rättvist globalt partnerskap och problemet verkade vara att det inte fanns något globalt partnerskap eller att det var för svagt. I detta dokument formuleras det globala samarbetet som att det inte är helt jämlikt och att de positiva effekterna av globalt samarbete fördelas ojämnt. Med andra ord fortsätter det
globala samarbetet problematiseras men i detta dokument mer utifrån ett jämlikhetshetsperspektiv än som samarbetet som obefintligt.
4.3.2
Vilka underliggande antaganden finns det?
I dessa citat framkommer vilka underliggande normativa uppfattningar och värderingar som finns om miljön i detta dokument.
P6: Prudence must be shown in the management of all living species and natural resources, in accordance with the precepts of sustainable development. Only in this way can the immeasurable riches provided to us by nature be preserved and passed on to our descendants. The current unsustainable patterns of production and consumption must be changed in the interest of our future welfare and that of our descendants. (General Assembly, 2000, s. 2)
Detta citat belyser vikten av att med försiktighet förvalta och bevara levande varelser och naturresurser. Detta skulle kunna tolkas som att det finns ett egenvärde eller inneboende värde hos miljön vilket skulle kunna tolkas som ekocentriskt.
Vidare påtalas det att detta behöver göras för de framtida generationernas skull och deras välfärd vilket ändå gör att citatet kan tolkas som intergenerationellt antropocentriskt. Den normativa uppfattningen som finns är med andra ord att människan är viktigast.
P23: “To intensify our collective efforts for the management, conservation and sustainable development of all types of forests” (General Assembly, 2000, s. 6)
Citatet ovan påtalar att det krävs ett ökat kollektivt arbete för att bevara och utveckla skogar. Detta citat sätter inte miljön i direkt relation till människan men inte heller endast i relation till sig själv. Genom att beskriva att skogar behöver bevaras och utvecklas kan det tolkas som ekocentriskt i den mening att detta sker oberoende av relationen till människan.
Men citatet uttrycker som tidigare nämnt inte heller naturen i relation till sig själv som subjekt med egenvärde. Därav i relation till resten av dokumentet kan det tänkas att det är utifrån ett instrumentellt värde naturen har värderats och därför skulle citatet kunna ses som antropocentriskt.
4.3.3
Hur har miljöproblemet uppstått?
För att kunna svara på frågan om vad som är orsaken till miljöproblemet kan delar av svaren återfinnas i fråga ett. Där påpekas det att växthusgaser var ett stort problem vilket tyder på att just utsläppen av växthusgaser är en av de största orsakerna till problemen. Citaten nedan specificerar ansvaret för utsläppen.
P23: “To intensify cooperation to reduce the number and effects of natural and man-made disasters” (General Assembly, 2000, s. 6)
Citatet ovan påtalar att det finns katastrofer som är skapade av människan, i tidigare använt citat P21 “… living on a planet irredeemably spoilt by human activities…” (General Assembly, 2000, s. 6) förstärks detta ännu mer genom att mena att mänsklig aktivitet har förstört vår planet. Vad som klassas som en naturlig katastrof och vad som klassas som katastrofer orsakade av människan framgår inte. Det kan dock tänkas att kunskapsläget gällande
mänsklig aktivitet och dess påverkan på uppkomsten av naturkatastrofer vid denna tidpunkt har ökat. Fler naturkatastrofer som tidigare setts som naturligt kan nu möjligtvis kopplas till mänsklig aktivitet i högre grad, exempelvis utsläpp av växthusgaser. Därför skulle det kunna tänkas att även problem som ökenspridning och torka vid denna tidpunkt sågs som ett miljöproblem med människan som orsak.