På tal om att rädda miljön : En diskursanalys av hur relationen mellan människa och miljö uttrycks i FN:s miljöstrategier 1972-2015

(1)

PÅ TAL OM ATT RÄDDA MILJÖN

En diskursanalys av hur relationen mellan människa och miljö uttrycks i FN:s

miljöstrategier 1972-2015

HANNA JANSSON

FRIDA VIRENIUS

Kurs: Kandidatuppsats i statsvetenskap, SKA207 Högskolepoäng: 15 hp

Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Jörgen Ödalen Examinator: Terence Fell

(2)

(3)

SAMMANFATTNING

I dagens samhälle är miljöproblem ett faktum som blivit svårt för mänskligheten att förneka. Dagens miljöpolitiska diskurser handlar främst om vilka miljöproblem som är de verkliga problemen och vad som anses vara lösningen på dessa. Tidigare forskning har studerat diskurser inom miljöpolitiken och hur dessa har förändrats över tid. Denna uppsats studerar hur idéerna om relationen mellan människa och miljö har förändrats över tid i FN:s beslut om miljöstrategier och kommer begränsa sig till tidsperioden mellan åren 1972 till 2015. Uppsatsen använder Carol Bacchis ”What’s the problem represented to be-ansats” för att analysera problem, normer och orsaker som sedan används för att besvara uppsatsens forskningsfrågor om eventuella förändringar i idéerna om relationen mellan människa och miljö. Resultaten visar en förändring i idéerna om relationen mellan människa och miljö i FN:s dokument rörande tre områden, miljö som problem i relation till människan, normativa uppfattningar om miljöns värde samt staters rättigheter till sin miljö. I diskussionsdelen kommer det även fram andra intressanta observationer som att globala samarbeten problematiseras som ett miljöproblem och att globaliseringen har utvecklats tillsammans med diskursen om miljöproblemen. Denna uppsats bidrar till ett nytt teoretiskt ramverk för att undersöka diskurser om miljöproblem genom sin kombination av statsvetenskaplig teori och miljöetiska perspektiv.

Nyckelord: Governmentality, Antropocentrism, Ekocentrism, Diskursanalys, WPR, Miljö,

Natur, Miljöpolitik, Klimatförändringar, Förenta nationerna

(4)

INNEHÅLL

1 INLEDNING ... 7

1.1 Bakgrund ... 7

1.2 Tidigare forskning ... 8

1.2.1 Hur miljön blev ett problem ... 8

1.2.2 Diskursen om miljö som problem ... 9

1.3 Syfte och frågeställning ... 10

2 TEORI ... 11

2.1 Governmentality ... 11

2.1.1 Governmentality som makt, kunskap och diskurs ... 11

2.1.2 Governmentality i internationella sammanhang ... 12

2.1.3 Governmentality i miljösammanhang ... 12

2.2 Miljöetiska perspektiv ... 13

2.2.1 Antropocentrism ... 14

2.2.2 Ekocentrism ... 14

2.3 Teoretisk sammanfattning ... 14

3 METOD OCH MATERIAL ... 16

3.1 Kvalitativ textanalys ... 16

3.2 WPR ... 17

3.2.1 WPR analysverktyg ... 18

3.3 Material ... 20

3.4 Metodologiska reflektioner ... 21

3.4.1 Reliabilitet och validitet ... 21

4 ANALYS ... 23

4.1 Report of the United Nations conference on the human environment. Stockholm, 5-16 June 1972 ... 23

4.1.1 Hur framställs miljöproblemet? ... 23

4.1.2 Vilka underliggande antaganden finns det? ... 24

4.1.3 Hur har miljöproblemet uppstått? ... 26

4.2 Report of the United Nations conference on environment and development. Rio de Janeiro, 3-14 June 1992. ... 27

(5)

4.3 Resolution adopted by the General Assembly. New York, 6-8 September 2000. ... 31

4.4 Resolution adopted by the General Assembly. New York, 25-27 September 2015. ... 34

5 RESULTAT ... 39

5.1 Har idéerna om relationen mellan människa och miljön förändrats över tid i FN:s beslut om miljöstrategier? ... 39

6 DISKUSSION ... 41

6.1 Fortsatt forskning ... 42

7 SLUTSATSER ... 43

(6)

FÖRKORTNINGAR

Förkortning

Beskrivning

FCCC

(United Nations) Framework Convention on Climate Change

FN

Förenta nationerna

UN

United Nations

UNEP

United Nations Environment Programme

WPR

What’s the problem represented to be

DEFINITIONER

Definition

Beskrivning

Konferens

”Sammankomst för formell diskussion av vissa sakfrågor; ofta som förberedelse inför fortsatt behandling”

(Nationalencyklopedin [NE], u.å a)

Toppmöte

”Möte mellan personer i högsta ställning ofta mellan stats- el. regeringschefer” (Nationalencyklopedin [NE], u.å b)

Tredje

världen

”… tredje världen kom att beteckna de länder (främst i Afrika och Asien) som höll på att utvecklas till att bli medlemmar av antingen första eller andra världen… ” (Nationalencyklopedin [NE], u.å c)

(7)

1 INLEDNING

Världen befinner sig i en pandemi och ingen vet än hur världen kommer se ut efter pandemins slut. Vad vi däremot vet är att diskussionerna och åsikterna om globala samarbeten samt hur medborgare bäst skyddas varierar. USA:s tidigare president Donald Trump vars sista år präglades av pandemin menade att framtiden inte tillhör globalister utan nationalister och patrioter, vilket tog sig till uttryck bland annat i att USA drog sig ur

Parisavtalet (BBC news, 2020; CBS news, 2019). Efter Trumps endast fyra år vid makten stod det klart att den demokratiska representanten Joe Biden valts till USA:s nästa president. Det skulle komma att innebära ett återinträde i Parisavtalet och en mer positiv inställning till globala samarbeten (The White House, 2021). Presidenternas olika inställning till globala samarbeten kontra nationalism tydliggör den splittrade uppfattningen om miljöns värde och hur den bör hanteras. Om dessa splittrade uppfattningar återfinns i ett specifikt land kan det tänkas att det även finns olika uppfattningar när 193 självständiga stater ska hitta lösningar på stora globala miljöproblem. Förenta nationerna (vidare FN) som internationell

organisation fungerar som en arena för världens nationer att mötas, diskutera och finna lösningar på problem som inte stannar vid nationsgränserna (United Nations, u.å a). Med 193 av de 195 självständiga staterna i världen som tillsammans bildar dagens globala

samhälle uppfyller FN en viktig funktion för det internationella samarbetet (United Nations, u.å b). FN startade som en fredsbevarande organisation men tiden och den globala

utvecklingen har lämnat utrymme för hantering av nya problem. Naturkatastrofer, global uppvärmning, smältande isar och hål i ozonlager har gjort det svårt för mänskligheten att förneka att det finns miljöproblem. I nutid är frågan inte längre om det finns miljöproblem och en klimatkris utan frågan är snarare vilka dessa problem egentligen är och hur dessa ska lösas, det är här FN har en viktig roll. Detta innebär att FN har gått från att vara en

fredsbevarande organisation till att också omfatta en global hållbar utveckling. Med denna utveckling av FN är det tydligt att miljöproblemen har gått från att vara i princip obefintliga till att bli en del av de viktigaste globala politiska diskurserna idag.

1.1 Bakgrund

FN grundades år 1945 och arbetar idag för att upprätthålla internationell fred och säkerhet, utveckla vänskapliga förbindelser mellan länder, åstadkomma internationell samverkan för att främja utveckling och mänskliga rättigheter, upprätthålla internationell lag samt att utgöra medelpunkt för länders samverkan för att nå dessa mål (Förenta nationerna, u.å a; United Nations, u.å c). En central del av FN är generalförsamlingen. Generalförsamlingen består av representanter från varje medlemsland och deras huvudsakliga ansvar är att fatta beslut kring internationella frågor, det kan exempelvis röra frågor om de globala

miljöproblemen. Generalförsamlingen blir därmed en arena för medlemsländerna där de kan diskutera och hitta lösningar på globala problem och det är här de stora besluten tas. Bland annat är det i generalförsamlingen som de principer och rekommendationer som

(8)

Sedan Stockholmskonferensen 1972 har FN ett miljöprogram, United Nations Environment Programme (vidare UNEP) som idag är den ledande globala miljömyndigheten. UNEP arbetar för att främja och samordna samarbete kring miljöfrågor (UN environment programme, u.å).

1.2 Tidigare forskning

Eivind Hovden and Gard Lindseth (2004) menar att diskursanalys är ett bra verktyg för att undersöka politiska diskurser och kanske främst politik som berör klimatförändringar. De hävdar att miljöproblem inte kan ses eller beröras och behöver därför företrädas av begrepp, termer och vetenskaplig kunskap. De menar att kraften i olika diskurser formar

miljöproblemen och att det innebär att klimatpolitiken inte endast är beroende av olika aktörer och intressen. Det går att hitta tidigare forskning om diskurser kring miljö men vi hittar ingenting som behandlar relationen mellan människa och miljö i internationella avtal eller mötesprotokoll. Därför kommer denna uppsats behandla tidigare forskning som har undersökt hur miljön kom att bli ett politiskt problem samt hur diskurser kring miljön har förändrats över tid.

1.2.1 Hur miljön blev ett problem

Daniel Bodansky (2001) har studerat hur styrningen av klimatförändringar har utvecklats från det att miljön inte sågs som ett politiskt problem fram till att Kyotoavtalet antogs. Bodansky (2001) har undersökt miljökonferenser och delar in utvecklingen i fem perioder som han kallar den grundläggande perioden, agendafasen, förhandlingsperioden, den formella mellanstatliga perioden och efter-överenskommelse-fasen (s. 23–24).

Bodansky (2001) beskriver den grundläggande fasen som den fas där en vetenskaplig oro växte fram för den globala uppvärmningens utveckling. Denna fas ägde rum åren omkring Stockholmskonferensen år 1972 fram till år 1985. Den grundläggande fasen skulle komma att leda fram till agendafasen som var den fas där vetenskaplig oro började formuleras om till politiska problem. Genom att problematisera främst akuta och lokala varianter av

föroreningar fokuseras problemformuleringarna på exempelvis hanteringen av dumpning av farligt avfall och oljeutsläpp (s. 26–27). Agendafasen ägde rum mellan år 1985 och 1988 för att sedan leda fram till förhandlingsperioden som sträcker sig mellan år 1988 och 1990. Regeringar blev mer involverade genom att vetenskapen, med hjälp av organ som UNEP, kunde formulera sig på ett sätt som gjorde att klimatförändringarnas risker blev ett konkret problem. I slutet av denna fas växte oro fram för de globala miljöproblemen och inte endast de lokala, vilket gjorde att de miljöpolitiska frågorna blev ett globalt politiskt område (Bodansky, 2001, s. 27–31). Perioden efter som Bodansky (2001) kallar den formella

mellanstatliga perioden varade från år 1990 fram till år 1992 och markerar fördragsprocessen av FCCC, som antogs i Rio 1992 och som kom att ligga till grund för Kyotoavtalet (s. 31–34).

(9)

Den femte fasen som markerar tiden efter överenskommelsen i Rio 1992 är den fas där arbetet med att implementera Kyotoavtalet och förhandling om ytterligare åtgärder började. Fasen avslutas med antagandet av Kyotoavtalet år 1997 (s. 34–37).

1.2.2 Diskursen om miljö som problem

Eduardo Medinas (2013) doktorsavhandling undersöker hur diskursen kring miljöfrågan har förändrats mellan år 1962 till år 1987, det vill säga det Bodansky (2001) kallar för den

grundläggande perioden och agendafasen. Genom att analysera flera aktörer som under denna period var aktiva i miljöfrågan har Medina (2013) funnit att det från början fanns en rad olika områden som aktörerna förknippade med miljöfrågan. Bland annat definierades miljöfrågan med tillväxt, rättvisa och internationella maktförhållanden. Medina menar att det var vid miljökonferensen i Stockholm år 1972 som miljöfrågan kom att definieras med den mänskliga miljön och utvecklingen, vilket resulterade i problemformuleringar och problemens lösningar (Medina, 2013, s. 320). Medina menar att den västerländska världen förknippade miljöfrågorna med underutveckling samt tillväxt medan den tredje världen såg miljöfrågorna som internationella maktförhållanden. Det Medina kallar den “västerländska tillväxtdiskursen”, det vill säga det som den västerländska världen förespråkade, blev det som senare skulle bli dominant. De som förespråkade den “antisystematiska

förändringsdiskursen”, med andra ord den diskurs som kräver strukturell förändring och som den tredje världen såg som miljöproblem, marginaliserades eller blev utestängda från konferenser (s.321). Medina menar att diskursen kring miljöfrågan har gått från att beskrivas i negativa termer, exempelvis “tyst vår”, till att beskrivas i mer positiva termer som “hållbar utveckling” vilket är ett begrepp som används än idag i diskurser om miljöfrågor (s. 324). Ayşem Mert (2009) har forskat i hur tre viktiga diskurser har visat sig i global politik inom områdena demokrati, privat styrning och hållbar utveckling i relation till partnerskap. I denna artikel är diskursen om hur miljön förändrats över tid endast en liten del, men Mert (2009) visar ändå på en del viktiga upptäckter. Mert (2009) beskriver dessa tre diskurser som liberal globalisering, säkerhetsvändning i diskursen och förkolning av diskursen. Mert (2009) menar att det var vid Stockholmskonferensen år 1972 miljöfrågorna började förknippas med rättigheter och skyldigheter och att dessa fann stöd i idéerna om

jämställdhet, frihet och värdighet. Precis som Medina (2013, s. 320) menar Mert (2009) att det var här förståelsen kring miljön förkroppsligades och definierades. Mert (2009) menar, precis som Medina (2013) att tillväxt sågs som önskvärt och att underutvecklingen var det som orsakade miljöförstöring och därför att det var någonting som kunde “botas”. Andra exempel som framstod som ett tecken på liberal globalisering var uttryck om att stater hade rätt att bruka sina egna resurser och hade rätt till ekonomisk utveckling. Mert (2009) menar att terrorattacken den elfte september 2001 var en viktig händelse för att förstå hur miljön började ses ur ett säkerhetsperspektiv. Han påtalar att det genomsyrar all internationell politik och således också hur miljön sågs i internationell politik.

Mert (2009) menar med andra ord att terrorattacken skapade en säkerhetsdiskurs i politiken som kom att avspegla sig även på miljöpolitiken. Mert (2009) menar också att det faktum att Al Gore, som menade att människan behöver sluta fred med naturen, fick Alfred Nobels fredspris år 2007 var en bekräftelse på att säkerheten som miljödiskurs hade accepterats.

(10)

FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) erkände år 2007 att det fanns en länk mellan säkerhet, fred, utveckling och mänskliga rättigheter, vilket förstärkte miljön som ett säkerhetshot. Den tredje diskursen som på svenska kan översättas till “förkolning av diskursen” är enligt Mert (2009) kopplad till hur miljöfrågor och andra politiska frågor börjar talas om i förhållande till klimatförändringar. Tidigare förknippades ren och hållbar energi med produktionsprocessen, exempelvis hur hanteringen av avfall som kom från kärnenergin skulle gå till, för att senare i förhållande till klimatförändringarna, förknippas med utsläppen av växthusgas.

I ljuset av partnerskap menar Mert (2009) att partnerskapet påverkar hur

hållbarhetsdiskursen utvecklas över tid. Det kan tänkas innebära att det globala samarbetet och maktrelationerna i utveckling av internationella avtal påverkar hur diskursen om relationen mellan människa och miljö i avtalen formas. Eftersom uppsatsen ämnar studera sådant som inte tidigare har studerats, kommer diskussionsavsnittet diskutera tidigare forskning i förhållande till resultaten för att framhålla denna uppsats bidrag till forskningen.

1.3 Syfte och frågeställning

Miljödiskurser finns på alla samhällsnivåer och det kan tänkas att hur FN beskriver

relationen mellan människa och miljö påverkar den globala synen på miljön, vilket gör ämnet både intressant och viktigt att studera. Tidigare forskning har visat att diskursen om miljön har förändrats över tid men utifrån vår vetskap finns ingen tidigare forskning på hur diskursen kring relationen mellan människa och miljö inom FN eventuellt har förändrats över tid. Syftet med denna studie är att undersöka hur idéer om människans relation till miljön har förändrats från den första stora miljökonferensen i Stockholm år 1972, när FN:s miljöprogram (UNEP) infördes, till toppmötet i New York år 2015 där Agenda 2030, som samtliga 193 medlemsstater arbetar utifrån idag, antogs. Förväntningen är att vi genom att studera dessa texter eventuellt kan visa en förändring i FN:s internationella miljödokument om hur de beskriver relationen mellan människa och miljö.

Forskningsfrågan lyder således:

Har idéerna om relationen mellan människa och miljö förändrats över tid i FN:s beslut om miljöstrategier? Och i så fall hur?

(11)

2 TEORI

Uppsatsens teorikapitel omfattar två teorier varav den första, governmentality, syftar till att ge en förståelse för hur makt, kunskap och diskurs hänger ihop och hur dessa kan studeras. Sedan kommer vi beskriva hur governmentality-teorin har använts i internationella

sammanhang respektive miljösammanhang och forskning inom dessa områden. För att kunna göra governmentality-teorin mätbar vad gäller relationen mellan människa och miljö har vi även valt att applicera miljöetiska perspektiv och teorier. Tillsammans kommer teorierna användas som ett teoretiskt ramverk för att kunna svara på uppsatsens frågeställning.

2.1 Governmentality

Denna uppsats använder sig av governmentality-teorin. Governmentality kan i vissa

sammanhang snarare användas som analysverktyg än en renodlad teori. Begreppet används ofta i sammanhang där analyser av regeringar och deras sätt att utöva makt genom kunskap och diskurs utförs. Begreppet governmentality är sammansatt av orden “styrning” eller “regera” och ordet “mentalitet”, med andra ord sätt att tänka eller känna (Rothe, 2015, s. 111).

2.1.1 Governmentality som makt, kunskap och diskurs

Den franska filosofen Michael Foucault grundade governmentality-teorin som bygger på relationen mellan makt och kunskap hos regeringar. Med regeringar menar Foucault inte specifikt i ett land som endast territorium utan att en regering är något som styr över ting som människor har en relation med, exempelvis tillgångar, förnödenheter, territorium och miljön (Foucault, 2010, s. 103). Foucault menar inte att makt och kunskap är samma sak utan snarare att makt och kunskap är beroende av varandra. Kunskap gör att makten blir större och när makten blir större ökar kunskapen (Foucault, 2010, s. 114–117). Foucault menar att den politiska diskursen avgör vilka problem som problematiseras. Den politiska diskursen avgör också för vem problemet är ett problem och hur det bäst ska lösas (Foucault 2007, s. 247–248, refererad i Delf Rothe, 2015). Mitchell Dean (2010) belyser begreppet conduct of conduct som en central del av governmentality, men i vissa fall används conduct of conduct och governmentality synonymt med varandra. Begreppet conduct of conduct är även det myntat av Foucault och är vad han beskriver som ett av de stora problemen i

modern regeringsstyrning. Dean (2010) beskriver conduct of conduct som regeringarnas sätt att till viss grad försöka forma utvalda delar av människors beteenden enligt normer och specifika ändamål (s. 18). I ett rikt land kan det tänkas att konsumtionen är viktig för landets ekonomi och normen är att konsumtionen behöver fortsätta. Regeringen kan då styra

individers och företags beteende till att konsumera och tillverka mer hållbara produkter och/eller sortera förbrukade produkter. Det kan tänkas att en minskning av konsumtion hade varit en bättre lösning för miljön, men eftersom konsumtion är normaliserat och önskvärt för ekonomin hittas lösningar för att kunna upprätthålla konsumtionen.

(12)

På så sätt formar regeringen beteenden efter rådande önskvärda normer. Dean (2010) hävdar att när vi analyserar regeringar på detta sätt är frågan hur. Det vill säga hur vi styr och hur vi blir styrda (s. 33).

2.1.2 Governmentality i internationella sammanhang

Foucaults studier av governmentality riktade sig främst inom stater, men i modern tid har teorin även använts för att studera internationella samarbeten. Dean (2010) menar att globaliseringen resulterar i nya problematiseringar och nya politiska diskurser. I modern tid problematiseras exempelvis terrorism, global fattigdom och klimatförändringar. Eftersom dessa problem som problematiseras är globala och kräver globala samarbeten menar Dean (2010) att det finns en mening med att studera internationella typer av regeringar ur ett governmentality-teoretiskt perspektiv (s. 228).

Haahr och Walters publicerade år 2005 boken Governing Europe: Discourse, Governmentality and European Integration. Boken är en av de första som studerar europeisk integration med hjälp av Foucaults hypoteser om makt och governmentality. I boken visar författarna, genom Foucaults teori, hur synen på säkerhet har förändrats och förändrat Europeiska unionen (vidare EU). Författarna belyser hur begreppet säkerhet, som tidigare inom EU varit relaterat till krigsföring och därför löstes med militär makt genom NATO, förändrades. Begreppet säkerhet fick en annan innebörd när det personifierades genom att problematisera individer, som personer som bedriver människohandel, och problematiska inflödet av människor, som oönskade flyktingar inom EU (s. 145).

Det här kan ses som ett exempel på hur diskursen, med andra ord vad eller vilka som utgör ett säkerhetshot, påverkar vilka säkerhetsåtgärder som antas. Vidare har diskursen om säkerhet gått från att handla om militär beredskap i rädsla för krig till att stärka yttre gränskontroller för att skydda sig mot brottslighet och okontrollerad invandring.

2.1.3 Governmentality i miljösammanhang

Ytterligare en utveckling av governmentality-teorin är att använda den i studerandet av styrningen av miljön. I dessa sammanhang har begreppet governmentality bland annat kallats environmentality eller green governmentality (Rothe, 2015, s. 113).

Luke (1999) menar att naturen genom diskursen värderats om till att ses som en resurs redan innan vetenskapen och teknologin börja utforska hur den kunde användas som resurs (s. 103). Det kan tänkas att möjligheten att utnyttja miljön behöver normaliseras och upplevas som moraliskt legitimt innan det ens blir ett forskningsområde. Normen om att människan står över naturen och är fri att se den som resurs har resulterat i forskningen och

utvecklingen av teknologin som använder sig av naturresurser. Det vill säga att diskursen om naturresurser redan fanns innan naturen i praktiken blev en resurs. Rothe (2015) menar att studier som analyserar utifrån governmentality-teorin visar att miljön kan styras på olika sätt beroende på vilken diskurs som för tillfället dominerar miljön (s. 114).

(13)

Han ger exempel på Darier (1996) vars studie handlar om sopsortering i Kanada och Agrawal (2005) som studerat hur miljön som subjekt har förändrats i Kumaon i Indien. Agrawal (2005) menar enligt Rothe (2015) att environmentality uppkom i en liberal era och leder till en liberal syn på miljön och att Darier (1996) menar att ett individuellt fokus på sopsortering är en liberal lösning. På det sättet menar Rothe (2015) att den liberala politiska diskursen leder till att även miljöpolitiken styrs av en liberal diskurs (s. 114–115).

Foucault menar som tidigare nämnt att makt och kunskap hör ihop. Utifrån det perspektivet kan det tänkas att ju mer vi vet om naturen desto mer empati får vi för den. Det skulle kunna innebära att miljön i sig får ett större värde med tiden på grund av den kunskap vi människor får om den. Det kan innebära att relationen mellan människa och miljö förändras och går från en syn på miljön som resurs och något människan står över, till en syn om att miljön har ett eget värde och att människan och miljön är jämlika. För att konkretisera hur relationen mellan människa och miljö kan förstås kommer även miljöetiska perspektiv användas i denna uppsats.

2.2 Miljöetiska perspektiv

Stenmark (2000) menar att om mänskligheten ska kunna hantera miljöproblemet behövs det bland annat mer samhällsvetenskaplig forskning om förhållandet mellan människa och miljö. Han påtalar att värderingar om miljön är helt avgörande för att fatta beslut i viktiga miljöfrågor (s. 19–20). Kronlid (2005) menar att när medvetenheten om de globala

miljöproblemen växer har miljöetiken blivit ett akademiskt ämne parallellt. Han hävdar att det inte räcker att se frågan ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv utan att det är

nödvändigt att även inkludera miljömoraliska värderingar (s. 13). Både Kronlid (2005) och Stenmark (2000) beskriver skillnaden mellan miljöetik och miljömoral som att miljöetik är den systematiska reflektionen över relationen och attityden gentemot naturen och miljön, det vill säga att etiken studerar moralen. Medan miljömoralen är det faktiska moraliska

förhållningssättet till miljön, det vill säga värderingar och normer som uttrycks i handlingar och livsstil (s. 13; s. 21).

Stenmark (2000) beskriver att miljön kan ses utifrån tre olika värden. Det instrumentella värdet är det typ av värde när något endast har ett värde om det går att användas. Att se på miljön som en resurs är att ge miljön ett instrumentellt värde (s. 40). Vidare kan ett objekt ha ett egenvärde, det vill säga ett värde i sig självt. Det är irrelevant om objektet kan vara till värde i relation till något annat eller inte. Det innebär inte att naturen inte kan ses som en resurs men att utnyttjandet begränsas av att naturen har ett egenvärde. Det kan tänkas att de flesta i den moderna världen anser att alla människor har ett egenvärde, men vi utnyttjar människor till vissa tjänster med vissa begränsningar (s. 41). Den sista typen av värde är det inneboende värdet, vilket på många sätt liknar egenvärdet men syftar till det värdet ett objekt har oavsett vilka värden människan tillskriver denna. Det vill säga varken värde som resurs eller med ett eget värde, det neutrala tillståndet utan mänsklig värdering. Med andra ord det värdet naturen hade haft inneboende även om människor inte fanns och kunde värdera den (s. 43).

(14)

Thompson & Barton (1994) menar att relationen mellan människa och miljö kan ses ur två olika miljöetiska perspektiv. Ekocentriskt perspektiv syftar till att se naturen som något som har ett eget värde medan antropocentriskt perspektiv syftar till att värdera naturen utifrån vilka fördelar den kan ge människan.

2.2.1 Antropocentrism

Kronlid (2005) menar att antropocentrism är den typ av miljöetik som endast sätter människan och dess välbefinnande i centrum. Det vill säga att endast människan har ett egenvärde medan allt i naturen, även andra levande varelser, endast har ett instrumentellt värde. Med det menas att om människan tar hänsyn till miljön grundar det sig endast i relation till människans behov och välbefinnande (s. 51). Stenmark (2000) bekräftar att i detta perspektiv har människan en särställning och det bör vara människan som det tas hänsyn till när miljöåtgärder vidtas (s. 37). När det kommer till det egenvärde som

människan har, påpekar Kronlid (2005) att det inte endast syftar till de människor som lever nu utan även de kommande generationerna av mänskliga individer (s. 186). Stenmark (2000) menar däremot att det finns två varianter av antropocentrism och dess syn på egenvärde, den intergenerationella antropocentrismen tar hänsyn till kommande generationer medan den traditionella antropocentrismen endast tar hänsyn till de idag levande människorna (s. 133).

2.2.2 Ekocentrism

Stenmark (2000) lyfter ekocentrism som ett perspektiv som ser att den ekologiska helheten har ett egenvärde (s. 103). Kronlid (2005) bekräftar detta och menar att ekocentrism anser att ekosystemen har egenvärde eftersom det är ekosystemet som bevarar och upprätthåller den biologiska livsprocessen (s. 186). Kronlid (2005) beskriver detta i ett exempel om fiskar. Att utgå från miljön som helhet innebär att en fiskare inte endast ser till fisken eller fiskarens värde, med andra ord, varken djuret eller människan, utan hur fiskandet påverkar helheten, det vill säga ekosystemet. Att fiska skulle kunna tänkas vara nödvändigt för ekosystemet i det avseendet att det annars kan bli för många av en viss fisk som äter upp andra viktiga arter i vattnet (s. 54). Stenmark (2000) menar att detta motsvarar det han kallar stark ekocentrism, vilket innebär att ekosystemet och helheten kommer i första hand och levande varelser och kommande generationer i andra hand. Svag ekocentrism menar han däremot anger det motsatta, med andra ord att levande varelser och den kommande generationen kommer i första hand och ekosystemet och helheten i andra hand (s. 108 & s. 115). Det innebär med andra ord att både den svaga och den starka ekocentrismen ser till naturen som helhet och med egenvärde men ser olika på dess relation till levande varelser.

2.3 Teoretisk sammanfattning

Huvudteorin i denna uppsats är som tidigare nämnt governmentality-teorin som intresserar sig för förhållandet mellan makt, kunskap och diskurs.

(15)

Governmentality-teorin används ofta för att analysera regeringar och har över tid applicerats på miljöpolitik, vilket gör teorin till en passande och väl beprövad teori för denna uppsats. Eftersom governmentality-teorin söker efter värden och normer i diskurser utökas denna uppsats med teorier om miljöetiska perspektiv för att göra diskursen mätbar.

Detta gör att uppsatsen blir aningen mer tvärvetenskaplig, det vill säga att uppsatsen använder teorier från olika vetenskapsgrenar, vilket både Stenmark (2000) och Kronlid (2005) menar är nödvändigt vid studier av miljöproblem och miljöfrågor.

(16)

3 METOD OCH MATERIAL

Detta kapitel behandlar vår forskningsdesign. Avsnitt 3.1 syftar till att förklara vilken grundläggande textanalytisk metod vi ämnar att använda och varför den passar denna uppsats. Avsnitt 3.2 kommer gå djupare in på vår valda typ av metod, WPR-metoden, vad den innebär och hur den används för att operationalisera det vi undersöker i relation till teorierna. Avsnitt 3.3 beskriver hur material har samlats in och hur vi resonerar kring

källorna som har använts. Avsnitt 3.4 är en reflektion över metodkapitlet och innefattar kritik mot och svårigheter med metoden och hur vi ämnar göra analysen så objektiv som möjligt, kapitlet avslutas med resonemang kring studiens validitet och reliabilitet.

3.1 Kvalitativ textanalys

Ett tillvägagångssätt för att göra kvalitativ textanalys är att noggrant läsa ett mindre urval texter och få en förståelse för textens delar, sammanhang och helhet (Esaiasson, 2017, et al. 211). Eftersom denna uppsats studerar hur idéer om hur relationen mellan människa och miljö har förändrats över tid i FN:s dokument anser vi att den kvalitativa textanalysen passar denna studie bäst. Esaiasson et al. (2017) menar att i dessa typer av analyser ligger intresset i att studera vad något betyder och vad meningen av betydelsen är. Esaiasson et al. (2017) ger exempel: “... att en aktör agerar gentemot andra aktörer, objekt eller fenomen i omgivningen baserat på den mening som dessa har för aktören” (s. 211). I denna uppsats handlar det om hur FN (som aktör) agerar gentemot miljön (som objekt, fenomen) baserat på hur miljön har framställts i relation till människan. Relationen mellan människa och miljö gör att miljön får en viss typ av mening som resulterar i ett visst agerande. Esaiasson et al (2017) menar att beskrivande studier söker svar på frågor som hur, var, när och vem (s. 37). Eftersom syftet med studien är att beskriva om och hur idéerna om relationen mellan människa och miljö har förändrats över tid blir det en beskrivande studie.

Boréus och Bergström (2018) menar att diskursanalys är starkt förknippat med Foucault och hans teorier om makt i relation med kunskap. Vidare menar de att kunskapen bildar

subjektspositioner, positionerna skapar sedan handlingsutrymmen för subjektet. Det vill säga hur diskursen förs om något eller någon sätter en individ eller annat subjekt i en viss position (s. 258). Exempelvis att prata om miljön som ett subjekt, antingen som naturresurs eller som någonting med ett eget värde gör att det sätter miljön i olika positioner och skapar två olika maktförhållanden. Att se naturen som resurs skapar ett maktförhållande där

individer får makt när de på olika sätt utnyttjar naturen, exempelvis genom företagande med naturresurser. Medan miljön som något med ett eget värde istället sätter naturen i en

maktposition där lagar och regler skyddar den, vilket även gör att rättssystemet kan upplevas ha mer makt. Detta gör att diskursanalys passar denna uppsats eftersom den fokuserar på hur diskurser om miljön förändras över tid. Eftersom både teorin governmentality och metoden diskursanalys är baserade på Foucaults teorier om makten som utövas genom kunskap och diskurser anser vi att dessa kompletterar varandra bra i denna uppsats.

(17)

Diskursanalys kan dessutom enligt Boréus och Bergström (2018) användas för att förklara förändringar i synsätt över tid (s. 296), vilket är vad denna uppsats förväntas göra. För att göra detta behöver diskurserna avgränsas, valen av källmaterial behöver motiveras och textinnehållet struktureras (s. 197), vilket kommer göras senare i detta kapitel. Enligt Boréus och Bergström (2018) kan diskursanalys göras med flera olika ingångar; diskursteori,

diskurspsykologi och WPR-ansats (s. 260, 266 & 271). Denna uppsats kommer använda WPR-ansatsen som förklaras nedan.

3.2 WPR

What’s the problem represented to be, eller WPR-ansats är en diskursanalytisk ingång som utformats av Carol Bacchi. Enligt Boréus och Bergström (2018) är även WPR-ansatsen influerad av Foucault och är främst ett sätt att analysera policys genom att utgå från en rad analytiska frågor till texten som analyseras. Ansatsen söker svar på hur uppfattningar om frågor skapas och hur dessa uppfattningar blir den sanningsenliga förståelsen samt vad effekterna av det blir. Genom dessa frågor kan problempresentationer och subjektspositioner identifieras (s. 271–273). De sex frågorna som Bacchi (2012, s. 21) menar bör ställas vid en WPR-ansats är:

1: What’s the problem (e.g. of “gender inequality”, “drug use/abuse”, “economic development”, “global warming”, “childhood obesity”, “irregular migration”, etc.) represented to be in a specific policy or policies?

2: What deep-seated presuppositions or assumptions (conceptual logics) underlie this representation of the “problem” (problem representation)?

3: How has this representation of the “problem” come about?

4: What is left unproblematic in this problem representation? Where are the silences? Can the “problem” be conceptualized differently?

5: What effects (discursive, subjectification, lived) are produced by this representation of the “problem”?

6: How and where has this representation of the “problem” been produced, disseminated and defended? How has it been and/or how can it be disrupted and replaced? (s. 21)

För att kunna besvara dessa frågor menar Bacchi (2012; 2009, refererad i Boréus &

Bergström, 2018) att det går att analysera baklänges. Med det menar hon att genom att titta på vissa problemlösningar kan det ursprungliga problemet utläsas (s. 23; 272–273). Vi menar att eftersom governmentality är en teori som fokuserar på hur diskurserna uppkommit och hur de påverkar exempelvis miljöpolitik är WPR-ansatsen en passande metod eftersom det är precis detta metoden förväntas förklara.

(18)

Eftersom frågeställningen i denna uppsats söker svar på om och hur relationen mellan människa och miljö har förändrats över tid kan vi med hjälp av att ställa frågorna till

respektive dokument använda svaren för att besvara vår frågeställning. Därav blir uppsatsen tydligt strukturerad och delarna kompletterar varandra eftersom teori och metod båda är inspirerade av det Foucaultska sättet att analysera diskurs.

3.2.1 WPR analysverktyg

Boréus och Bergström (2018) menar att det inte är nödvändigt att använda alla frågor utan att ett urval av frågor kan göras utifrån vad som är relevant för den specifika studien (s. 273). I denna uppsats har vi valt att använda de tre första frågorna i Bacchis analysfrågor. Detta för att vi behöver begränsa studien och därför välja ut de frågorna som är mest relevanta. De första tre frågorna är de frågor som främst kan svara på vår frågeställning om relationen mellan människa och miljö. De tre som väljs bort är frågor vars svar går utanför

forskningsfrågan i denna uppsats eftersom de fokuserar på det som inte problematiseras, de efterföljande effekterna och hur problemen har producerats. Däremot kommer frågan om vad som inte problematiseras svaras på indirekt eftersom vi i analysen påpekar hur

miljöproblemen förändras, vi kommer därav se vad som inte följer med till nästa dokument. Även om frågan inte är med kommer den därav ändå delvis besvaras genom analysen. I ett första steg i att skapa ett analysverktyg har vi operationaliserat frågorna genom att tydliggöra vad som efterfrågas i respektive fråga utifrån vårt syfte. Vi ger sedan exempel på vad svaren, utifrån våra valda teorier, skulle kunna vara.

Hur framställs problemet i en specifik policy?

Boréus och Bergström (2018) menar att i första frågan kan svaret på vad som är

problematiskt med problemet återfinnas (s. 273). För vår del innebär det att vi letar efter uttryck som förklarar vad som blir problematiskt med miljöproblemet. Det kan exempelvis vara att miljöproblem påverkar ekonomin eller individer och därför bli ett problem. Det kan också handla om hur problemet formas utifrån att det krävs globalt samarbete eller om nationellt hanterande av miljön ses som önskvärt. Miljöproblem som ett globalt eller

nationellt problem kan ha betydelse i vilken omfattning miljön problematiseras i relation till människan.

Vilka underliggande förutsättningar eller antaganden finns i detta problem?

Den andra frågan ställer enligt Borés och Bergström (2018) frågan om vilka antaganden som tas för givna (s. 273). I denna uppsats söker vi efter de antaganden, värden och normer som finns kring miljön och dess problem. Exempelvis att människor är beroende av miljön, har rätt att nyttja den för egen vinning eller att miljön i sig har ett värde.

Hur har detta problem uppstått?

Fråga tre fokuserar på hur problemet har uppstått. Ur en historisk kontext letar vi efter vilka potentiella händelser som kan ha orsakat problemet (Boréus & Bergström, 2018, s. 274). I vårt fall söker vi främst efter orsaker till miljöproblemen.

(19)

Det kan handla om utvecklade länder som orsak till problem, en eller fler händelser som skapat nya problem eller en typ av utveckling som visat sig vara miljöfarlig. Exempelvis koldioxidutsläpp som påverkan på ozonlagret.

Genom denna process och operationalisering har vi transparent och tydligt visat på hur vi kommer hantera textmaterialet. Nedan har vi formulerat ett analysverktyg som kommer fungera som stöd under genomförandet av analysen.

Tabell 1. Analysverktyg 1. Hur framställs problemet i en specifik policy? 1. Hur framställs miljöproblemet i respektive dokument?

Vilket problem som framkommer och/eller vilken lösning som framkommer. Nationellt eller globalt problem/lösning. 2.Vilka underliggande

förutsättningar eller antaganden finns i detta problem?

2. Vilka underliggande antaganden finns om miljön och

miljöproblemet?

Om det finns värderingar eller normativa uppfattningar om miljön.

3. Hur har detta problem uppstått?

3. Hur har

miljöproblemet uppstått?

Potentiella orsaker till

miljöproblemet. Vem eller vad bär ansvaret.

Som tidigare nämnts i teorin söker governmentality efter värden och normer i diskurser eftersom det skapar ett maktförhållande som kan påverka invånare i stater och möjligtvis miljöåtgärder i staterna (se kapitel 2.1.1). Fråga två i analysverktyget svarar direkt på dessa frågor men fråga ett och tre hjälper även dessa till att finna de uttrycken och formuleringar kring människa och miljö denna uppsats söker efter. I teorikapitlet har det observerats hur säkerhet som begrepp har förändrats utifrån vad som anses vara kopplat till säkerhet, det vill säga att begreppet säkerhet har gått ifrån att kopplas samman med krig till att kopplas samman med människor (se kapitel 2.1.2). Det har också gjort att både problemlösningarna och vem som bär ansvaret, det vill säga försvar genom NATO till gränskontroll genom EU har förflyttats. I denna uppsats appliceras teorin på begreppet miljö och hur diskursen förs om den i relation till människan. Det har uppmärksammats i kapitel 2.1.3 att det finns en uppfattning om att normer och värden formas främst i diskursen. Som tidigare nämnts i teorikapitlet normaliserades naturen som resurs innan den började utforskas som resurs och att miljölösningar som individuell sopsortering uppkommit i en liberal tid med stort fokus på individens ansvar. WPR-ansatsen kommer kunna finna svar på hur normerna och

värderingarna formuleras i diskursen hos FN och sätta dessa i relation till lösningarna på problemet. WPR-ansatsen används med andra ord i denna uppsats för att söka efter

problemformuleringar, lösningar och ansvariga för problemet vilket förankrar WPR-ansatsen till governmentality.

(20)

3.3 Material

Boréus och Bergström (2018) menar att först behöver författarna avgöra om diskursanalysen även ska innefatta icke-språkliga praktiker, vilket vi har valt att inte inkludera i vår uppsats eftersom det skulle bli en betydligt större studie. I nästa steg behöver vi avgränsa vårt

material och vi har valt att använda oss av texter som kommit från FN:s generalförsamling. I ett tredje steg behöver vi begränsa under vilken tidsperiod vi vill studera texter. Vi har valt att titta på tidsperioden 1972 till 2015 eftersom tidigare forskning visar att det var runt år 1972 miljöproblemet började ses som ett problem och år 2015 var året när Agenda 2030 antogs vilket är de målen som fortfarande är aktuella i dagsläget. Fjärde steget blir att välja ut vilka specifika texter som är intressanta för denna uppsats. Texterna vi har valt är dokument från fyra stora konferenser/möten som berört miljön och som kan ses som de viktigaste nedslagen gällande miljöfrågan under denna tidsperiod (s. 288 - 289). Fler konferenser/möten om miljön har ägt rum men dessa fyra är bland de viktigaste för FN:s utformande av

miljöstrategier. Följande dokument som hämtats från FN:s internationella webbsida kommer att analyseras:

• Report of the United Nations conference on the human environment. Stockholm, 5-16 June 1972.

• Report of the United Nations conference on environment and development. Rio de Janeiro, 3-14 June 1992.

• Resolution adopted by the General Assembly. New York, 6-8 September 2000.

• Resolution adopted by the General Assembly. New York, 25–27 September 2015. De två första dokumenten kallas “reports” och kommer från konferenser medan de två senare dokumenten kallas “resolutions” och kommer från toppmöten, vi använder samlingsnamnet “dokument”. Den första texten kommer från konferensen där UNEP antogs. Den andra texten är det som blev Agenda 21. Den tredje texten resulterade i Milleniemålen. Den fjärde är grunden till Agenda 2030 och de mål som FN arbetar med idag. Dessa dokument ligger sedan till grund för specifika internationella avtal. Eftersom dokumentet från Stockholm 1972 är långt och har innehåll som går utanför denna studie begränsar vi detta dokument till inledningen av del ett och de följande principerna. New York 2015 innehåller de globala målen, vilka vi väljer att inte analysera eftersom även dessa mål inte anses vara relevanta för studien. Därav går vi i alla fyra dokument igenom förkunnande i inledningen och principerna som presenteras. I övrigt anser vi att det är bra för läsaren att vara medveten om att

omfattningen i dokumenten varierar i mängd, vilket kan påverka längden i respektive analys. Eftersom dessa dokument ligger till grund för mycket av FN:s historiska och nutida

(21)

Vi anser att våra källor i analysen har hög trovärdighet eftersom de kommer direkt från FN:s internationella hemsida och det är dokument som kommer från generalförsamlingen. Vi menar att detta är det närmaste originalkällan vi kan komma utan att ha varit på plats.

3.4 Metodologiska reflektioner

En svårighet med att ha ett Foucaultorienterat synsätt på makt gör enligt Boréus och Bergström (2018) att begreppet makt blir väldigt brett och därför kan bli problematiskt. De menar att om makt kan hittas i allt kan det inte tänkas finnas ett tillstånd där den inte existerar (s. 291). Därför blir det viktigt för oss att tänka på att noggrant operationalisera uppsatsens centrala begrepp för att finna det som är relevant för denna uppsats. Genom att följa specifika frågor som vi har konkretiserat, minskar vi risken för att materialet kan tolkas olika. Kritik som riktats mot WPR-ansatsen är att den kan uppfattas som relativistisk, att det förnekas att det finns objektiva problem och därför osynliggörs följderna av dessa problem. Men Bacchi argumenterar att hennes metod inte på något sätt förnekar sociala problematiska förhållanden och menar att vi behöver förstå dessa genom dess problemformulering (1999, refererad i Boréus & Bergström, 2018, s. 292). Ett exempel kan vara skövling av regnskog, visst skulle skövling av regnskog kunna ses som ett objektivt problem men blir det verkligen det om vi inte sätter det i relation till annat? Det vill säga att vi kan prata om skövlingen som ett problem för djuren som har sitt hem där eller som ett problem för människorna i

närområden som behöver skogen för att överleva. Dessa olika problemformuleringar skapar problemet med att skövla regnskogen.

Att se miljöproblem som någonting som skapas av diskurser syftar inte till att förneka miljön och klimatförändringar som objektivt problem, men det går inte att återge dessa helt i språket. Språket är alltid färgat av tidigare politisk diskurs och normer. Boréus och

Bergström (2018) menar också att utifrån vissa perspektiv kan det ses som problematiskt att hitta en självständig position som iakttagare (s. 293). Exempelvis är även forskaren färgad av sina egna normer och antaganden, vilket gör det svårt att göra studien helt neutral. Vi är båda födda och uppvuxna i ett västerländskt industriland, vilket såklart gör att vi har vissa grundläggande normer med oss in i studien. Vi kommer därför försöka hålla oss neutrala till de texter vi analyserar. Vi kommer också att genomföra analyserna var och en för sig, dels för att utvärdera analysverktyget och dels för att på det sättet utifrån våra förutsättningar

förhoppningsvis kunna se materialet mer neutralt. Vi vill även poängtera att engelska är vårt andraspråk, vilket innebär en risk för feltolkning. Det försöker vi undvika genom

noggrannhet och att läsa dokumenten flera gånger.

3.4.1 Reliabilitet och validitet

Ett reliabilitetsproblem inom diskursanalysen är enligt Boréus och Bergström (2018) att analysverktygen är svaga och otydliga (s. 294). För att undvika att analysverktyget ska bli svagt har vi därför i flera steg formulerat och förklarat frågorna vi använder oss av och hur vi tänker oss att dessa hanteras.

(22)

Under utformning av analysverktyget har vi gjort en “pilotstudie”, det vill säga att vi var och en för sig testade analysverktyget på en av texterna för att sedan göra justeringar i

analysverktyget. Detta gjorde att analysverktyget blev tydligare och därav lättare att applicera på materialet. Som tidigare nämnt har vi analyserat dokumenten på varsitt håll för att sedan jämföra våra resultat, det visade sig att vi kom fram till samma resultat, vilket vi anser tyder på god reliabilitet och validitet. Boréus och Bergström (2018) menar att en WPR-orienterad analys som inte strikt använder sig av ursprungsfrågorna riskerar att göra analysen otydlig och svår för läsaren att förstå (s. 294). Av denna anledning har vi försökt vara tydliga med vad våra formuleringar av frågorna innebär och vad vi tänker oss att vi kan hitta. För att göra detta tydligt har vi med Bacchis original-formulering och en översatt formulering utefter vår uppfattning av frågan. Vidare har vi gjort en formulering av frågorna utifrån miljöperspektiv tillsammans med förslag på vad vi kan tänkas finna för svar. Vi menar att det gör hela

processen i tillämpningen av analysverktyget transparent och tydlig och vi bör således kunna undvika detta reliabilitetsproblem.

Validitet innebär enligt Esaiasson et al. (2018) att vi mäter det vi menar att vi ska mäta (s. 58).

Vi har ovan nämnt hur vi har arbetat fram vårt analysverktyg och vi menar att frågorna i WPR-ansatsen hjälper oss att analysera texterna likvärdigt vilket gör att vi, med dessa svar, kommer kunna mäta det vi avser att mäta, det vill säga hur idéerna om relationen mellan människa och miljö har förändrats över tid. För att stärka validiteten ytterligare kommer vi som tidigare nämnt använda miljöetiska perspektiv för att göra governmentality-teorin mätbar. Vidare har vi behövt definiera begreppen miljö och natur för att kunna tolka materialet korrekt.

(23)

4 ANALYS

Denna uppsats ämnar undersöka om det finns en förändring i diskursen om relationen mellan människa och miljö över tid, därför kommer varje dokument analyseras var för sig med de valda WPR-frågorna. Det innebär att analysen blir strukturerad, tydlig och följer tidslinjen från år 1972 till år 2015. Analysen följs sedan av resultatkapitlet som ämnar att sammanfatta resultaten av analysen och svara på frågeställningen. Vissa av dessa dokument inleds med ett eller fler förkunnanden. Flera förkunnanden markeras med F och dess siffra medan onumrerade förkunnanden endast markeras med F. Principer markeras med P följt av respektive siffra. I dessa dokument används både begreppen miljö (environment) och natur (nature). Begreppet miljö kommer tolkas som ett ämne som skapas och formas både av naturen och människorna medan begreppet natur syftar till det naturliga som exempelvis växter, djur, atmosfär och vatten. Vidare kommer analysen främst använda samma begrepp som citatet som analyseras använder för att det ska bli rätt tolkning av citatet.

4.1 Report of the United Nations conference on the human

environment. Stockholm, 5-16 June 1972

Nedan analyseras den slutgiltiga rapporten från United Nations conference on the human environment som hölls i Stockholm 1972 med representanter från 113 länder (Förenta nationerna, u.å b). Detta var den första världskonferensen som problematiserade

miljöfrågan. Rapporten innehåller 26 principer och 109 rekommendationer som tillsammans blev grunden för globalt miljösamarbete. Det i efterhand största resultatet av konferensen var att FN:s miljöprogram, UNEP bildades (United nations, u.å e).

4.1.1 Hur framställs miljöproblemet?

De två första citaten som presenteras nedan motiverar det övergripande problemet som förkunnades under Stockholmskonferensen 1972.

F2: The protection and improvement of the human environment is a major issue which affects the well-being of peoples and economic development throughout the world; it is the urgent desire of the peoples of the whole world and the duty of all Governments. (United Nations, 1973, s. 3).

F3: We see around us growing evidence of man-made harm in many regions of the earth: dangerous levels of pollution in water, air, earth and living beings; major and undesirable disturbances to the ecological balance of the biosphere; destruction and depletion of irreplaceable resources; and gross deficiences, harmful to the physical, mental and social health of man, in the man-made environment, particularly in the living and working environment. [sic] (United Nations, 1973, s. 3).

(24)

I dessa citat framgår det att skydd och förbättring av miljön är en viktig fråga för människans välbefinnande. De mer konkreta problemen anses vara föroreningar, störningar i biosfären samt naturexploatering av icke förnybara naturresurser, vilket är skadligt för människors fysiska, psykiska och sociala hälsa. Citaten tyder med andra ord på att människan har behandlat miljön med oaktsamhet, vilket kommer påverka människor negativt. Redan i problemformuleringen är det tydligt att miljöproblemet ses som ett problem för människan vilket kan ses som antropocentriskt.

P2: “The natural resources of the earth, including the air, water, land, flora and fauna and especially representative samples of natural ecosystems, must be safeguarded for the benefit of present and future generations through careful planning or management, as appropriate” (United Nations, 1973, s. 4).

Citatet ovan visar att vid detta tillfälle togs även hänsyn till kommande generationer genom att belysa vikten av att skydda vissa delar av ekosystemet som är viktiga för nu levande och framtida generationer, vilket gör att detta citat kan klassas som intergenerationell

antropocentrism.

Citaten nedan kommer från dokumentets principer och ger exempel på hur lösningar kan förklara problem.

P6: The discharge of toxic substances or of other substances and the release of heat, in such quantities or concentrations as to exceed the capacity of the environment to render them harmless, must be halted in order to ensure that serious or irreversible damage is not inflicted upon ecosystems. The just struggle of the peoples of all countries against pollution should be supported. (United Nations, 1973, s. 4). P4: “... Nature conservation, including wildlife, must therefore receive importance in planning for economic development” (United Nations, 1973, s. 4).

I det första citatet framgår det att utsläpp av exempelvis giftiga ämnen som naturen inte kan oskadliggöra själv behöver stoppas. Det tyder på att problemet vid denna tidpunkt var att det släpptes ut stora utsläpp som naturen inte kunde hantera på egen hand, vilket påverkar människor. I det andra citatet framgår det att naturen och djurlivet behövde ses som viktiga i planeringen av ekonomisk utveckling. Detta tyder på att problemet vid denna tidpunkt var att natur och djurliv inte hade, eller hade en för liten roll i processen av den ekonomiska

utvecklingen. Även dessa citat visar att omtanken för miljön grundar sig i människans behov, att detta är ett globalt problem samt att den ekonomiska utvecklingen har en central roll.

4.1.2 Vilka underliggande antaganden finns det?

Följande citat visar de underliggande antaganden som finns om miljön, det vill säga vilka värderingar och normativa uppfattningar som framkommer.

(25)

F5: … Of all things in the world, people are the most precious. It is the people that propel social progress, create social wealth, develop science and technology and, through their hard work, continuously transform the human environment. Along with social progress and the advance of production, science and technology, the capability of man to improve the environment increases with each passing day. (United Nations, 1973, s. 3).

F1: “... Both aspects of man’s environment, the natural and the man-made, are essential to his well-being and to the enjoyment of basic human rights-even the right to life itself “(United Nations, 1973, s. 3).

Det första citatet (F5) visar tydligt att människan ses som det viktigaste i världen. Det framkommer en syn om att det finns en viktig koppling mellan människors utveckling och miljön. Med det menas att människan kan utveckla miljön till det bättre om människan får utveckla exempelvis teknologin, vetenskapen och sin sociala hälsa. Social utveckling och industriell utveckling går med andra ord hand i hand med en positiv utveckling av miljön. Citatet är tydligt antropocentriskt i den mening att det sätter människan som det viktigaste och kanske det enda subjektet. Det andra citatet hänvisar, precis som i första frågan, till naturen som viktig för människors välmående. Det visar även att det finns en normativ uppfattning om att miljön är viktig för att människan fullt ut ska kunna ta del av sina mänskliga rättigheter, miljön har i detta sammanhang ett instrumentellt värde. P21: “... the sovereign right to exploit their own resources pursuant to their own environmental policies… “(United Nations, 1973, s. 5).

P3: “The capacity of the earth to produce vital renewable resources must be maintained and, wherever practicable, restored or improved“ (United Nations, 1973, s. 4).

P4: “Man has a special responsibility to safeguard and wisely manage the heritage of wildlife and its habitat, which are now gravely imperilled by a combination of adverse factors ...” (United Nations, 1973, s. 4).

Det första citatet ovan visar tydligt att naturen ses som en resurs genom att påtala att varje suveränitet har rätt till att utnyttja sina egna naturresurser. Det blir tydligt här att naturen är någonting som kan ägas genom territorium. Diskursiva formuleringar som “man and his environment” (United Nations, 1973, s. 5) förstärker upplevelsen av att miljön är något som tillhör människan och att miljön har ett instrumentellt värde. Det andra citatet visar även att det finns ett ansvar att bevara naturen och att människan är kapabel till att i viss mån

återställa och förbättra naturen. Detta visar en syn på naturen som ett objekt som kan styras av människan. I det tredje citatet påtalas det att människan har ett ansvar som en form av beskyddare och uttrycket att människan med klokhet behöver hantera naturen tyder också på att naturen är ett objekt som kan hanteras av människan. Även dessa citat är tydligt

(26)

F6: For the purpose of attaining freedom in the world of nature, man must use knowledge to build, in collaboration with nature, a better environment. To defend and improve the human environment for present and future generations has become an imperative goal for mankind-a goal to be pursued together with, and in harmony with, the established and fundamental goals of peace and of worldwide economic and social development. (United Nations, 1973, s. 3).

Citatet ovan visar att det finns en medvetenhet om att människan behöver samarbeta med naturen vilket går emot tanken om människan som ägare av naturen. Det nämnda

samarbetet är dock viktigt för att nå grundläggande mål om ekonomisk och social utveckling samt fred för människans skull. Det antyder att samarbetet endast sker för att människan ska kunna fortsätta dra nytta av naturen. Den intergenerationella antropocentriska synen återkommer också genom att den kommande generationen nämns som ett viktigt mål. F7: Local and national governments will bear the greatest burden for large-scale environmental policy and action within their jurisdictions. International co-operation is also needed in order to raise resources to support the developing countries in carrying out their responsibilities in this field… (United Nations, 1973, s. 3-4).

I fråga ett (4.1.1) syntes en tendens till att se miljön som ett globalt problem men citatet ovan visar att det största ansvaret ligger på lokal och nationell nivå även om det framgår att vissa globala samarbeten krävs för att stötta utvecklingsländerna.

4.1.3 Hur har miljöproblemet uppstått?

Nedan följer citat som visar hur miljöproblemet har uppstått. Det vill säga vilka potentiella orsaker som har skapat problemet.

F4: “In the industrialized countries, environmental problems are generally related to industrialization and technological development …” (United Nations, 1973, s. 3)

Det första citatet antyder att det är människan genom industrialisering och teknologisk utveckling som har skapat miljöproblemen, detta hänvisar till industriländerna som en orsak till miljöproblemen.

F4: “In the developing countries most of the environmental problems are caused by under-development” (United Nations, 1973, s. 3).

I det här citatet framkommer det att även underutveckling är en stor anledning till

miljöproblemen, därav blir även utvecklingsländerna en orsak till miljöproblemen. Detta är dock en orsak där det saknas vidare argument till varför underutveckling bidrar till

miljöproblem. I tidigare citat har det framkommit att utsläpp och föroreningar från industrialiseringen skadar miljön och om underutveckling ses som en motsats bör det rimligtvis vara bra. Det här kan därför tänkas vara ett exempel utifrån governmentality-teorin på hur ett problem skapas för att passa in i normen om ekonomisk tillväxt.

(27)

F5: “The natural growth of population continuously presents problems for the preservation of the environment, and adequate policies and measures should be adopted, as appropriate, to face these problems” (United Nations, 1973, s. 3).

Det tredje citatet beskriver den naturliga ökningen av populationen på jorden som en anledning till hur problemet uppstått. Detta gör att människan anges som orsak till

miljöproblemen. Men genom att beskriva ökningen som naturlig kan det tänkas att det inte är själva befolkningstillväxten som bör regleras utan snarare strategierna för hur

befolkningsmängden kan fortsätta öka och ändå bevara miljön. Det här citatet är

antropocentriskt eftersom även om befolkningstillväxten är ett problem, är människan viktig och rätten till dess liv och att föröka sig är viktigare än bevarandet av miljön.

F6: Through ignorance or indifference we can do massive and irreversible harm to the earthly environment on which our life and well-being depend. Conversely, through fuller knowledge and wiser action, we can achieve for ourselves and our posterity a better life in an environment more in keeping with human needs and hopes. (United Nations, 1973, s. 3)

De fjärde citatet pratar om okunskap som orsak till miljöproblemen genom att påtala att okunnighet och olikheter kan skada naturen. Citatet antyder att genom ökad kunskap och klokare handlingar kan det skapas en miljö som passar mänskliga behov bättre.

Sammanfattningsvis innebär det att industriländer och utvecklingsländer, tillsammans med ökning av befolkning ses som orsakerna till miljöproblemen. Okunskap lyfts också fram som en möjlig orsak men formuleras i diskursen mer som en risk och något att ha i åtanke inför framtiden.

4.2 Report of the United Nations conference on environment and

development. Rio de Janeiro, 3-14 June 1992.

Nästa rapport kommer från United Nations conference on the environment and

development, även kallad Earth summit, som hölls I Rio de Janeiro år 1992 och var den största internationella konferensen dittills (Förenta nationerna, u.å b). Rapporten innehåller 27 principer och bekräftade det som arbetats med tjugo år tidigare i Stockholm år 1972 och syftade till att fortsätta bygga på den överenskommelsen. Det resulterade i nya typer av strategier och ett av de viktigaste resultaten av konferensen var Agenda 21 och antagandet av FCCC som skulle komma att ligga till grund för Kyotoavtalet (United Nations, u.å f). Detta dokument saknar sidhänvisning och kommer därför inte sidhänvisa.

(28)

4.2.1 Hur framställs miljöproblemet?

I detta dokument är problemen inte lika tydligt formulerade som i Stockholm 1972 och det krävs att titta på lösningarna för att hitta problemen. Detta resulterar i tre

problemformuleringar som återfinns i respektive citat.

F: “With the goal of establishing a new and equitable global partnership through the creation of new levels of cooperation among States” (General Assembly, 1992)

Det första citatet hänvisar till behovet av ett nytt och rättvist globalt partnerskap. Problemet kan därför ses som att det globala miljösamarbetet inte finns eller är för begränsat. I

Stockholm 1972 påpekades det att miljön var ett globalt problem men att ansvaret låg främst på nationell nivå medan här, tjugo år senare, framgår det att det globala samarbetet behöver ta större plats. Flera principer nämner värdet av globalt samarbete i miljöfrågor och det är ett återkommande inslag i dokumenten, vilket kan tyda på att bristen på samarbete är en faktor i att det har uppstått miljöproblem.

P26: “States shall resolve all their environmental disputes peacefully and by appropriate means in accordance with the Charter of the United Nations” (General Assembly, 1992) Citatet ovan är ett av flera citat som hänvisar till fred, krig och miljö. Det påtalas att

miljökonflikter behöver lösas fredligt. Detta är ett tecken på att miljön har blivit något som skapar konflikter. Därför kan det tänkas att miljöproblemet blir ett säkerhetsproblem. P8: “States should reduce and eliminate unsustainable patterns of production and consumption and promote appropriate demographic policies” (General Assembly, 1992) Det tredje citatet syftar till att uppmuntra stater till att minska ohållbar produktion och konsumtion vilket kan tolkas som att detta har varit ett problem. Utifrån governmentality-teorin är detta ett bra exempel på hur produktion kan anses önskvärt och därmed

uppmuntras inte minskad produktion, utan istället definieras lösningen som att minska ohållbar produktion. Detta ger länder möjlighet att fortsätta producera och konsumera och till viss del ta eget ansvar för att avgöra vad som är ohållbart och inte.

P3: “The right to development must be fulfilled so as to equitably meet developmental and environmental needs of present and future generations” (General Assembly, 1992)

Citatet ovan beskriver inte rätten till utveckling som ett konkret miljöproblem men påpekar ändå att det är viktigt att rätten till utveckling finns för nuvarande och framtida generationer. Vilket tyder på att det finns en rädsla att miljön blir ett sådant stort problem att människor inte kan hantera klimatförändringarna om länderna inte får utvecklas. Citatet upplevs mer som en riktlinje för framtiden och därav intergenerationellt antropocentriskt.

(29)

4.2.2 Vilka underliggande antaganden finns det?

Nedan följer citat som kan härledas till normer och värderingar om miljön. De tre första citaten riktar sig specifikt mot miljön medan resterande av citaten visar hur andra politiska problem börjar ta plats i miljöpolitiken. Normerna och värderingarna riktar sig inte specifikt mot miljön men eftersom de framkommer i dokumentet och kopplas till miljön finns det ett intresse att lyfta dessa.

F: “Recognizing the integral and interdependent nature of the Earth, our home” (General Assembly, 1992)

P7: “States shall cooperate in a spirit of global partnership to conserve, protect and restore the health and integrity of the Earth’s ecosystem” (General Assembly, 1992)

I de två första citaten lyfts miljöns integritet och självständighet, vilket visar att det finns någon form av normativ uppfattning om egenvärde eller inneboende värde hos naturen. Detta kan tyda på att miljön börjar värderas mer utifrån ett ekocentriskt perspektiv. P1: “Human beings are at the centre of concerns for sustainable development. They are entitled to a healthy and productive life in harmony with nature” (General Assembly, 1992) Detta citat däremot lyfter, precis som Stockholm 1972, fram människan som det viktigaste subjektet. Även om miljön möjligtvis börjar ses mer som ett subjekt med eget värde är människor ändå det viktigaste. Detta citat skulle klassas som antropocentriskt och eftersom det finns fler principer som nämner hur människor skadas av miljöproblemen kan det ändå anses att dokumentet överlag är antropocentriskt.

P6: The special situation and needs of developing countries, particularly the least developed and those most environmentally vulnerable, shall be given special priority. International actions in the field of environment and development should also

address the interests and needs of all countries (General Assembly, 1992) I Stockholm 1972 påstods det att underutveckling var en av de främsta orsakerna till miljöproblem i utvecklingsländerna. I citatet ovan formuleras diskursen till att

utvecklingsländerna är mer sårbara för miljöproblem och bör prioriteras. Vilket tyder på en förändring i diskursen, från att underutveckling är en orsak till miljöproblem, blir

miljöproblem en orsak till varför underutveckling inte är bra. Det kan tänkas att

utvecklingsländer har svårare att försvara sig emot naturkatastrofer som exempelvis torka och översvämningar och därför behöver utvecklas.

P10: Environmental issues are best handled with the participation of all concerned citizens, at the relevant level. At the national level, each individual shall have

appropriate access to information concerning the environment that is held by public authorities, including information on hazardous materials and activities in their communities, and the opportunity to participate in decision-making processes.