Vad gäller relationen mellan individen och dess närområde har jag formulerat frågorna i termer av stolthet. Jag var intresserad av att höra om de känner stolthet för sitt område eller om det finns en skamkänsla förknippad med sin hemvist. För att ytterligare belysa detta valde jag att ställa frågor kring huruvida man för främmande människor berättar vilken del av staden man kommer ifrån. Är det möjligen så att ursprunget är något man i vissa fall väljer att dölja och i andra väljer att framhäva? Jag har även frågat hur de ställer sig till en potentiell framtid i Rosengård. Jag valde att fråga om de vid ett eventuellt familjebildande skulle vilja bo kvar eller om de hellre hade flyttat till något annat område.
Man kan utläsa två typer av förhållningssätt gällande stoltheten kring att bo i Rosengård. Den första kategorin besvarar frågan genom att trycka på vikten av självkänsla och självförtroende. Det uttrycks av en kille:
Om du och jag skulle träffas på stan och vi känner inte varandra skulle du då säga att du kommer från Rosengård?
Ja, vi ska inte skämmas.
Ja, nästan alla i enkäten svarade att de var stolta över att komma från Rosengård. Varför är det så tror du?
Man ska inte skämmas bara för att de skriver en massa dålig om Rosengård. Man måste våga säga att man kommer därifrån. Man ska ha självförtroende. Jag hoppas att om de träffar mig så kommer de inte tycka så illa om Rosengård längre. De kanske ändrar uppfattning lite.
En annan av de svarande uttrycker sin känsla för Rosengård så här:
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Ja, mycket stolt.
Om vi skulle träffas på stan och inte kände varandra skulle du säga att du kom från Rosengård då?
Ja. Vad skulle du tycka då?
Du skulle nog inte bli rädd men kanske många andra.
Den andra kategorin besvarar frågan med viss kluvenhet beroende på i vilket sammanhang och med vem man talar. För de som tillhör denna kategori är det ingen självklarhet att berätta var man kommer ifrån.
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Ja, ha ha.
Det var många som hade kryssat i det alternativet på…(Avbryts)
Nej, ibland är jag inte stolt alltså. Eller nej jag är nog inte stolt så.
Är det en svår fråga?
Ja, det är svårt att välja mellan dem. Ibland om jag säger att jag är från Rosengård brukar de titta helt snett. Fattar du?
Ok, att de reagerar negativt?
Ja, då är det tråkigt. Så jag brukar inte säga var jag bor, alltså Rosengård.
Ok
Ha ha. Jag brukar säga att jag bor i Persborg.
Aha, det ligger ju precis här.
Ja, jag brukar säga att jag bor typ vid Persborg. Och det är ju Rosengård.
Ja
Det är skämmigt om man säger Rosengård för att alla tycker illa om Rosengård.
Ytterligare exempel på hur detta ter sig:
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Nej inte så mycket. Nuförtiden har det lugnat ner sig lite. Det är inga problem nu men innan var det värre.
Om du träffar någon ny människa säger du då att du kommer från Rosengård?
Ja, varför inte? Ibland till några kanske jag säger att jag bor nära Höja.
Vem säger du det till?
Till andra kompisar jag träffat. Svenskar till exempel.
Ok, Ibland säger du inte att du är från Rosengård?
Nej, det kan vara lite pinsamt. Många brukar inte säga att de kommer härifrån om de träffar svenskar.
Varför är det så?
För att folk inte ska tycka illa om oss.
Så om du och jag träffas på stan och vi inte känner varandra så säger du inte att du kommer från Rosengård för att du är rädd att jag ska tycka illa om dig?
Ja, Jag säger att jag kommer från ett annat ställe.
Men om du träffar en invandrare då?
Då säger jag att jag kommer från Rosengård för då spelar det ingen roll.
Gällande deras syn på framtiden i Rosengård går det inte att ge något generellt svar. Svaren är lika många och unika som respondenterna. Någon menar att det är en självklarhet att bo kvar i området och ser inga som helst bekymmer i att vid ett eventuellt familjebildande stanna kvar. Andra är mer tveksamma, dock inte helt negativa, till ett fortsatt boende i Rosengård.
Om du får barn skulle du vilja att de växer upp här?
Vet inte, svår fråga. Här är bra på ett sätt. Här finns många araber och då blir det roligare. Kanske om man bor med svenskar blir det mer tyst och tråkigare.
Ja, så är det. Men det finns mycket som inte är bra här. Kanske jag skulle flytta om jag fick barn. De kanske växer upp fel här.
Hur menar du?
Till exempel, jag växte inte upp här i Rosengård. Jag var i en annan plats innan.
Ok
Så jag kom inte direkt hit. Om de hade uppfostrat mig här kanske de hade varit helt annat. Då kanske jag blivit som dem som gör sådana saker.
Vem?
De som gör dåliga saker. De som de skriver om i tidningen.
En av de tillfrågade uttrycker en stark känsla av stolthet för området, samtidigt som hon medger att hon önskar att hennes barn får växa upp någon annanstans.
Om du fick barn skulle du vilja att de växte upp här i Rosengård?
Nej, de skulle växa upp någon annan stans.
Varför?
De kommer lära sig dåliga saker här i Rosengård. De finns många invandrare här så jag tar dem till en svensk skola så de blir bättre på svenska.
Är det bättre att gå på en skola med fler svenska elever?
Ja, de lär sig mer då. Här finns inga svenska elever.
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Ja, mycket stolt.
En annan av respondenterna uttrycker en slags kluvenhet vad det gäller framtidsbegreppet. Det finns en framtid som innefattar honom själv och en annan som även innefattar hans framtida familj.
Vill du bo kvar i Rosengård när du blir äldre?
Mmm, Varför inte? Jag har alla mina kusiner här.
Men när jag får barn så kanske jag vill bo i ett lugnare ställe.
Var då? I Sverige eller någon annan stans?
I Sverige. Det är ett bra land. Men det finns många ställen som är lite konstiga. Men det finns många ställen som är bra. Men jag vill bo här. De finns bra skolor och annat. Jag vill kanske bo inne i Malmö och inte här.
6 Kommentar och analys av undersökningen
För att analysera resultaten av undersökningen kommer jag återigen att använda mig av de fyra teman som presenterades tidigare i arbetet. Efter genomgången av dessa fyra teman följer en analys av hur resultatet påverkar elevernas identitetsskapande. Analysen innefattar både enkätdelen och intervjudelen, och enkätfrågorna kopplas alltså till respektive tema. Tydliggörandet av vilken enkätfråga som hör till vilket tema görs i den kommande analysen.
6.1 Elevernas nyttjande av mediala kanaler
De frågor från enkäten som är aktuella för analys under detta tema är fråga nummer: 1, 2 och 11 (se bilaga 1). Dessa behandlar alla i någon mån den mediala konsumtionen, både direkt och indirekt det vill säga genom direkt iakttagande eller att någon berättar eller förklarar vad som rapporterats.
Resultaten visar tydligt att informanterna i någon utsträckning tar del av den massmediala rapporteringen. Däremot är det svårt att avgöra kvantiteten av deras intag då ord som ”ofta” förekommer och detta lämnar utrymme för subjektiva värderingar. I intervjuerna nämner respondenterna olika källor till detta intag, såsom tidningar, TV och Internet. Alla intervjuobjekten nämner att de tar del av rapporteringen, men däremot verkar intaget variera något.
Om man tittar på annan forskning gällande invandrare och deras konsumtion av svensk massmedia är resultatet något förvånande då denna ofta uppvisar, relativt sett, ganska låga siffror (Sandström 2005: 14). Det är bara en av informanterna som nämner Sydsvenskan som källa trots att det är den största dagstidningen i Malmöområdet. Övriga hänvisar till andra källor såsom gratistidningar och TV.
Den specifika rapporteringen om Rosengård verkar intressera näst intill samtliga elever och en majoritet uppger även att de tycker det är roligt när massmedia uppmärksammar Rosengård. Som samhällskunskapslärare gläder det mig naturligtvis att de följer med i nyhetsflödet. Utan att förringa deras faktiska intresse förhåller jag mig dock något skeptisk till resultatet. Eleverna är väl medvetna om att jag som samhällskunskapslärare förväntar mig ett flitigt intag av nyheter och därför finns en viss risk att de överdriver sina mediakonsumtionsvanor.
6.2 Hur uppfattas medias rapportering av Rosengård?
Enkätfrågorna som berör detta tema är frågor nummer: 3, 4, 14 och 15 (se bilaga 1). Dessa frågor behandlar inställningen till massmedias rapportering om Rosengård. Här efterfrågas åsikter om ifall massmedias rapportering är korrekt, om den är överdrivet negativt eller om den också fokuserar på det som är bra.
En överväldigande majoritet tycker att massmedia till störst del fokuserar på det negativa som händer i Rosengård. Ungefär en tredjedel anser dock att det rapporteras även om det goda. Medvetet ställde jag frågorna så att de inte står i direkt motsats till varandra. Det är fullt möjligt att tycka att det är en överväldigande negativ rapportering samtidigt som man faktiskt även tar upp det positiva. Det är alltså möjligt att hålla med båda dessa påståenden. Bland dem som anser att det också sker en positiv rapportering om Rosengård är det fler som valt att hålla med delvis än som valt att helt och hållet hålla med. Detta är ett trendbrott då svaren på de flesta övriga frågor tenderar att svaras ”Håller med helt” istället för ”Håller med delvis”. Detta tyder på en eftertänksamhet då det får anses lättare att mer direkt ta ställning för eller emot. Även på frågan gällande korrektheten i massmedias rapportering ser vi samma tendens. Också här är det fler som delvis håller med i förhållande till att hålla med fullt ut. Jag tror mig förstå hur respondenterna tänker när de väljer att svara på detta sätt. Även om man förhåller sig kritiskt till rapporteringen kan det vara svårt att avfärda den som falsk.
Den övervägande negativa rapporteringen av massmedia tydliggörs ytterligare i intervjuerna. Här framkommer också att många anser att bilden är överdriven. En av respondenterna uttrycker det väl i sin mening: ”Om det blir en liten brand här så blir de en stor brand. De gör det värre än det är”. Åsikter om medias överdrifter är ett genomgående tema i flera intervjuer. Ingen påstår här att media ljuger det är snarare så att de förstorar upp de saker som de rapporterar om.
På frågan om vad som tas upp i massmedia svarar respondenterna i huvudsak i termer av negativa händelser. Detta stämmer väl överens med den bild som förmedlas i litteraturen jag har som underlag för denna uppsats. Gunnar Nygren beskriver i sin bevakning av media i
Skilda medievärldar (2005) hur ett liknande invandrartätt område beskrivs i Stockholm:
I hela bevakningen av Storstockholm förekommer invandrare ganska sällan, och när de syns i medierna är det i samband med brott, sociala problem eller när de drabbas på något sätt. (Nygren 2005: 198)
Även Abdullah Dogan beskriver hur media oftast fokuserar på nyheter med negativ klang vad det gäller beskrivningar av invandrartäta områden:
…Om man ser till invandrarnas andel av totalbefolkningen kan man konstatera att de är underrepresenterade i media när det gäller vardagliga situationer och överrepresenterade när det gäller problem och konflikter (Dogan 1997: 30)
Elevernas ställningstagande kan naturligtvis ha sin förklaring i att de anar mitt syfte och genom att ge mig svar som de tror att jag eftersöker så tror de att de gör mig en tjänst. Enkäten som gjordes en vecka tidigare och som nämns i intervjun kan ha viss påverkan på deras svar. Det känns också rimligt att misstänka att de anser att min blotta närvaro är föranledd av något problemsökande.
En av mina frågeställningar inför uppsatsskrivandet var just hur eleverna uppfattade den massmediala bilden och resultatet visar tydlig att de i huvudsak uppfattar denna som negativ och överdriven.
6.3 Vilken påverkan har denna rapportering på ungdomarna i
Rosengård?
De enkätfrågor som berör detta tema är fråga 5, 6, 9, 10 (se bilaga 1). Dessa handlar samtliga om påverkan; antingen hur ungdomarna själva påverkas eller hur majoritetssamhället påverkas av det som rapporteras.
Resultatet på frågan angående huruvida det omgivande samhället får en positiv uppfattning om Rosengård via massmedia är förvånande. Även om det finns en klar majoritet som anser att så icke är fallet är det hela tretton stycken som tycker att det stämmer i någon utsträckning. Denna siffra är för mig förbluffande hög, för även om det finns de som har valt att kryssa i ”Håller med helt” på samtliga frågor förklarar det inte denna höga andel. En del av förklaringen kan vara språklig då jag vid ett senare tillfälle av intresse frågade en elev om han visste vad ordet ”positiv” betydde. Det visade sig att han inte var helt på det klara med innebörden av begreppet och det kan inte uteslutas att det är så för flera. I så fall är detta en miss från mig i min konstruktion av enkäten då jag inte uppfattade detta ordet som särdeles avancerat.
Angående den personliga reaktionen på nyhetsrapporteringen om Rosengård är det en klar majoritet som anger att de blir illa berörda. Flera av intervjuobjekten påvisar samma reaktion. I denna fråga kan man antyda att det finns en genusbaserad skillnad på svaren. Killarna blir
inte lika illa berörda av rapporteringen som tjejerna. Jag misstänker en klichéartad manlighet i detta resultat då man inte i så stor utsträckning vill visa känslor men det kan så klart finnas andra förklaringar till detta.
Frågan som ställdes både i enkäten och i intervjuerna angående det omgivande samhällets rädsla för att åka till Rosengård visar att en klar majoritet uppfattar att denna rädsla är utbredd. Flera av de intervjuade tror även att det övriga samhället tycker direkt illa om Rosengård och dess invånare. I intervjun framkommer det att massmedias roll uppfattas som avgörande då flera av informanterna antyder att de människor som tycker illa om Rosengård aldrig ens varit där.
Tidigare forskning visar, precis som framkom i intervjuerna, att sådana som uppfattas som marginaliserade kan börja identifiera sig med kriminella element. Respondenterna talar om personer som genom att det uppmärksammas i massmedia får respekt. Samma fenomen figurerar, enligt forskningen, också i den afro-amerikanska ghettokulturen (Ahmadi 1998: 90f). Det är lätt för de marginaliserade ungdomarna att identifiera sig med den våldsglorifierade bilden som förekommer i USA.
Min undersökning visar att det är tydligt att massmedia påverkar ungdomarna på ett direkt sätt då de skapar incitament för kriminalitet. Det är också tydligt att många påverkas emotionellt och tar illa vid sig av rapporteringen. Att rapporteringen även påverkar det omkringliggande samhället gör att rosengårdsborna indirekt påverkas genom att de uppfattar det omkringliggande samhället som icke-accepterande. Detta skapar utanförskap och stigmatiserar området och dess invånare (Sandström 2005: 18).
Stigmatiserandet av andra är ett sätt för en grupp av människor att skapa en ”Vi ” känsla där de stigmatiserade utgör ”Dem”. Det omgivande samhället skapar i detta fall en stärkt ”Vi” känsla genom att stigmatisera Rosengård och dess invånare. Genom att utmåla ”Dem” som sämre stärks känslan av överlägsenhet och gemenskap hos gruppen som sätter stigma. I denna bemärkelse säger stigmatiseringen av Rosengård mer om de som stigmatiserar än om dem som är stigmatiserade (Lalander & Johansson 1999: 31).
Oscar Pripp som gjort en undersökning av Stockholms förorter beskriver hur de boende i Fittja, en invandrartät förort till Stockholm, tillskrivs egenskaper för att de bor just i detta område. Dessa ofta negativa egenskaper försvårar mötet med andra människor då dessa tror sig veta hur en ”Fittjabo” är. De tillskrivs kollektiva egenskaper beroende på sin bostadsort och sitt etniska ursprung. Detta begränsar individens möjlighet att skapa sig en självständig identitet då de andra redan ”vet” hur personen är (Sandström 2005: 19).
Identiteten hos de elever som jag undersökt blir enligt denna och liknande teorier något som utvecklas och skapas i förhållande till hur det omgivande samhället ser på dem. Exakt hur det omgivande samhällets attityder påverkar elevernas identitet är naturligtvis individuellt.
6.4 Respondentens syn på sitt närområde och eventuell framtid
häri
De enkätfrågor som berör detta tema är: 7, 8, 12 och 13 (se bilaga 1). Dessa frågor behandlar känslan för sitt närområde och även hur de ser på ett framtida boende i stadsdelen.
En klar majoritet tycker att Rosengård är ett bra ställe att växa upp i. Man får samma svar när det gäller deras framtid i Rosengård. På båda dessa frågor är det dock många som får anses osäkra då de angett svaret ”Vet ej”. Jag har full förståelse för att man besvarar frågor om framtiden med osäkerhet då man i den åldern har svårt att förutse vad som kommer hända. Att många svarar med denna osäkerhet kan inte ses som något unikt för Rosengård, utan gäller nog snarare generellt för människor i den åldern. Detsamma gäller såklart för intervjun, men en sak som blev tydlig där var att när deras framtida barn kom till diskussion fanns det de som visade upp en större tveksamhet inför ett fortsatt boende i stadsdelen. Att några strävar efter att i en senare tid i sitt liv bo någon annanstans behöver inte tolkas som att det är något man direkt vill ifrån utan snarare till. Det kan handla om yrkesdrömmar och dylikt som inte erbjuds i Rosengård eller ens i Malmö som helhet. Men det fanns även respondenter som ställde sig tveksamma till att låta sina barn växa upp i Rosengård. En påpekade att detta kunde vara problematiskt då hans barn möjligen skulle växa upp ”fel”. Denne kille var själv inte född i Rosengård och antydde en rädsla för att barn som växer upp där kan hamna i problem. En annan av respondenterna utryckte en klar önskan att låta sina framtida barn växa upp någonstans där det fanns fler ”svenskar”.
En mycket stor majoritet har i enkäten uppgett att de känner stolthet för att komma från Rosengård. Även flera av intervjuobjekten uttryckte denna känsla, men bilden komplicerades något då det visade sig att några efter viss eftertanke modifierade sitt svar. Det visade sig att man i alla lägen inte var speciellt stolt, utan snarare ville dölja sin hemvist. Exempelvis uttryckte någon att han istället för att säga att han kom från Rosengård sa att han kom från Persborg. Här gjorde han också skillnad på vem som undrade. Invandrare emellan verkar inte göra någon stor sak av var man kommer ifrån. Om jag skulle gissa har de som uttryckt denna kluvenhet under intervjun ändå kryssat i att de känner stolthet på enkäten. Då jag vid intervjutillfället fick möjlighet att undersöka detta lite djupare visade det sig dock att
stoltheten är situationsberoende. Då så många som en tredjedel av intervjuobjekten vacklade lite i sin känsla av stolthet vid en djupare eftertanke känns det rimligt att anta att detta hade gällt för flera av dem som enligt enkäten var stolta. Hade jag haft möjlighet att gå lite djupare