Paula och Petra uttrycker båda att de märker att TRAS påverkat arbetet i förskolan. Medvetenheten om att ha en språkutvecklande miljö har ökat. ”Det är framför allt område kring uttal, grammatik och ordförråd som har påverkats mest” säger Petra. Under senare tid upplever de att man fokuserar mera på samspelet där insikten om lekens betydelse och närvarande vuxna märks. Det är tydligt att ju yngre barn man observerar desto mer upptäcker man samspelet. Paula och Petra säger att vid pedagogiska samtal med pedagogerna utgår man från TRAS-schemats olika områden och de tycker att förskolepersonalen idag mer kan sätta ord på barnens behov än vad man kunde tidigare. Kompetensen har ökat och upptäckten och samtalen kring barnens eventuella svårigheter har blivit bättre.
Precis som Frost, Klepstad Faerevaag, Horn och Espenakk (2013) skriver att avsikten med TRAS schemat är så observerar pedagoger barnen i vardagen och sedan diskuterar de i arbetslaget tillsammans vad man sett. Observationerna sker löpande och blir ett viktigt underlag vid planering av verksamheten. Enligt Susanne, som har erfarenhet från annan kommun, är det inte så överallt. Paula upplever att pedagogerna inte längre lägger bristerna på barnet utan pedagogerna rannsakar sitt eget upplägg av verksamheten och miljön.
Alla de tre förskolepedagogerna som vi intervjuat anser att TRAS är ett mycket bra material. Det är framförallt den information de kan få kring hur barnet samspelar som är värdefullt. Freja är av den uppfattningen att TRAS ger information kring sambanden mellan de olika områdena i språkutvecklingen. Freja nämner också att hon nu tydligare upptäcker om något barn saknar vissa språkljud liksom att hon kan se inom vilket av de tre områdena i TRAS
som barnet eventuellt kan ha svårigheter. ”Införandet av TRAS har haft betydelse för min syn på språkutvecklingen” säger Fanny. Hon har precis som Freja blivit mera uppmärksam, och säger att ”man nu automatiskt tittar på tecken som man skall vara observant på”. Frida anser att de får värdefull information kring hur barnen i gruppen samspelar.
Förskoleklassens pedagoger delar inte synen av betydelsen av TRAS med förskolans pedagoger. Det beror troligen på att de inte är så bekanta och har egen erfarenhet av materialet. Endast Susanne och Stina har arbetat med detta tidigare då de arbetade med yngre barn i förskolan. Just de två säger också att de inte vill vara utan den information av TRAS som de får vid överlämningen från förskolan till förskoleklass. De säger också att de gärna vill använda informationen för att arbeta vidare med språket i förskoleklassen men hitintills har de inte använt den när de planerar sin verksamhet. Stina, Solveig och Sally säger att under första terminen i förskoleklass arbetar de mycket med samspelet för att få en fungerande barngrupp. De använder då annat material än underlaget de kan få från TRAS och skapar sig sin egen uppfattning om barnet och gruppen. Senare under året i förskoleklass fokuserar man mycket på språklig medvetenhet och arbetar då utifrån Bornholmsmodellen som vi tidigare nämnt.
Fanny är av den uppfattningen att då hon använt materialet under en tid så har hon blivit duktig på att vara uppmärksam. Hon anger som ett exempel att det är just i samspelet t ex vid turtagning som hon lärt sig se mera. Frida anser att medvetenheten har ökat och att hon blivit mera uppmärksam. Freja uttrycker att hon numera hittar de barn som hon säger ”bara saknar något litet” medan hon menar att barn med svårigheter hade hon hittat ändå. Däremot har pedagogerna ett stöd av TRAS för att få mer information vad svårigheten består av. De upptäcker också barn som har kommit längre i sin språkutveckling än sin ålder berättar Frida. Det är viktigt att även ge dem stimulans i sin vidare utveckling.
Både Petra och Paula menar att arbetet förändrats, det har utvecklats. Förskolepersonalen planerar in språkstimulerande aktiviteter i vardagen och de funderar på hur miljön är kring barnen Det sker också mer individuell stimulans till enskilda barn.
Utifrån vår syn på lärande och de pedagogiska principerna om ett dynamiskt (aktivt) förhållningssätt och den närmaste utvecklingszonen menar vi att observation och aktiviteter hör ihop. Ett dynamiskt förhållningssätt innebär att observation och aktiviteter måste gå hand i hand! Det är genom de
dagliga aktiviteterna i förskolan som personalen observerar barnet och kan hjälpa det att komma vidare i sin utveckling. (Frost, Klepstad Faerevaag, Horn och Espenakk (2013, s 27).
Paula anser att det område pedagogerna fortfarande har svårt att se är det röda området som behandlar språkförståelse och språklig medvetenhet, att se under ytan. Petra säger att personalen idag arbetar mera med styrkorna hos barnen och att det sker mer på gruppnivå än på individnivå. Personalen känner sig trygg i sin kompetens. Både Paula och Petra upplever också att barnen har fått mera talutrymme och mera utrymme för egna initiativ.
Förskolans pedagoger går igenom observationerna med förskolans specialpedagoger då de har behov av det och alltid inför överlämningen till förskoleklass. Det är fortfarande mest vanligt att pedagogerna tar kontakt med specialpedagogen då de är oroliga för det de hör. Dock finns det nu en insikt om att det finns andra delar som påverkar eller blir påverkade där ibland samspelet. Specialpedagogerna har sedan införandet av observationer utifrån TRAS- materialet fått en mera handledande roll då personalen i större utsträckning behöver ventilera sina egna tankar än att få färdiga förslag på lösningar. Pedagogerna är också positiva till att specialpedagogerna kommer och observerar för att sedan diskutera om de kan göra på något annat sätt.
Pedagogerna i förskoleklassen har önskemål om att en andra överlämning skall ske efter att de har träffat barnen under en tid. Sally anser det hade varit bra att pedagogerna hade fortsatt att observera de barn som vid överlämningen inte haft ifyllt TRAS-schema och att grundskolans specialpedagog skulle kunna vara behjälplig med detta. Hon framför också önskemål om kontinuerliga samtal där barnens språkliga utveckling diskuteras.
Alla pedagogerna i förskolan använder den information de får av materialet i sin planering av arbetet med gruppen och vad de skall fokusera på. Det innebär också att det är lätt att följa upp barnens utveckling. Freja säger att upptäcker de något specifikt hos det enskilda barnet som förskolan kan stimulera mera så planerar pedagogerna in detta.
Frida berättar att förutom utbildningen de fått i TRAS har förskolans pedagoger fått mycket annan fortbildning kring barns språkutveckling, Hon är därför av den uppfattningen att det är svårt att specifikt ange införandet av TRAS betydelse när det gäller hennes kompetens i
att se barns språkutveckling. Goda kunskaper i barns språkutveckling är en förutsättning för att TRAS skall vara ett värdefullt dokument och ge ett bra underlag för överlämning av information mellan olika verksamheter. Med anledning av detta har specialpedagogerna tänkt föreslå att det inte längre skall användas av personalen i den pedagogiska omsorgen, tidigare dagbarnvårdare. Anledningen till detta är att de oftast saknar utbildning inom området samt att de inte har ett arbetslag där de kan diskutera vad de sett för färdigheter hos barnet/gruppen, då observationerna inte skall grunda sig på en persons uppfattning utan fleras. Det kommer i så fall att innebära att alla barn i den kommunala förskoleverksamheten inte längre har detta underlag med sig inför övergången till förskoleklass.
En diskussion kring bedömning pågår ständigt i arbetslagen och med specialpedagogerna då förskolan inte skall bedöma barn.
Det är viktigt att få bort fokus från det enskilda barnet så att det inte blir ett test. Ändå måste vi titta på det enskilda barnet för att se om verksamheten utvecklas. Hur man sedan använder det är för mig den stora skillnaden. (Paula)
Vi ser att personalen är medveten om detta dilemma. Flera berättar i intervjuerna att de ser brister hos barnen, men att det leder till att det görs förändringar i verksamheten. Detta visar att de arbetar efter Lpfö 98 (Skolverket 2011) där det står att verksamheten har mål att arbeta mot. Samtidigt är det svårt att se vad som behöver utvecklas om personalen i förskolan inte tittar på det enskilda barnet. Det viktiga är att arbeta förebyggande, vilket förskolepersonalen poängterar.
Paula säger att den dagen pedagogerna ser alla delarna i verksamheten, att barnen får stimulans och utmaningar, då kan vi ta bort observationsmaterial som TRAS.