Vi kommer nu att analysera de resultat vi fått och reflektera över det vi sett i vår undersökning. Vi granskar vårt val av metod, lyfter fram specialpedagogiska implikationer och slutligen funderar vi kring fortsatt forskning.
Resultatdiskussion
Vi ser att för förskolan har införandet av att observera barn utifrån TRAS haft stor betydelse. Precis som syftet är enligt Klepstad Faerevaag (2013) har TRAS bidragit dels till en kompetenshöjning hos personalen i förskolan, dels till att de blivit mer medvetna om sin egen roll i det språkliga arbetet och dessutom till en bättre planering av språkstimulerande aktiviteter. Det har även skett en förskjutning från individnivå till gruppnivå vid planeringen. TRAS-materialet har verkligen blivit något pedagogerna använder för att utveckla verksamheten för alla barn. I skolan ser vi däremot att pedagogerna inte har tagit vara på den information de fått om barnen för att ha som ett utgångsläge då de planerar för barnens fortsatta språkutveckling.
Idag lägger förskolan ner ett stort arbete på att kartlägga barnen och utveckla sin verksamhet för att möta de behov som de ser finns. Sedan lämnar de över den kunskapen till förskoleklassen, som i liten utsträckning faktiskt tar till vara på denna kunskap. Istället hävdar flera att de ändå arbetar med språklig medvetenhet och på så sätt får den information de behöver. Vi anser att detta innebär att de elever som behöver riktat stöd inte får det förrän det gått en tid. Först när förskolläraren själv upptäcker att eleven har brister sätts åtgärder in. Skolan borde lära av förskolan och anpassa verksamheten mer efter eleverna, än som idag, tvärt om. Numera görs en andra överlämning mellan förskola och förskoleklass, vilket var ett önskemål som framkom i intervjuerna av pedagogerna i förskoleklass. Likaså bör skolan planera för att stimulera elever utifrån deras behov för att undanröja eventuella kommande svårigheter. Pedagogerna bör hela tiden ha Vygotskijs teori om den närmaste utvecklingszonen i åtanke då de planerar sin verksamhet vilket innebär att eleverna utmanas till att tillgodogöra sig ny kunskap.
Även längre upp i åldrarna ser vi att de kartläggningar som görs oftast bara bekräftar det vi redan vet sedan tidigare. Dock förekommer en viss variation. Även här noterar vi att pedagogerna sällan ser tillbaka på vad som gjorts tidigare och använder sig av det. Lundberg & Strid (2010) skriver att “tidig prov på fonologisk medvetenhet kan inte i enskilda fall tala om vilka barn som ligger i riskzonen för att utveckla dyslexi, I synnerhet inte när vi har så pass grova grupptest …” (s 6). Däremot säger de att på gruppnivå har det ett visst prognosvärde. Lundberg & Strid (2010) undersökte om de kunde finna bakomliggande orsaker till resultaten i fonologisk medvetenhet. De konstaterar att den socio-ekonomiska statusen har betydelse. De upptäckte också att det finns en skillnad mellan kön då det finns betydligt fler pojkar än flickor i gruppen med låga resultat och vice versa. Denna kunskap är viktig att ha med sig då pedagogerna planerar verksamheten såväl i förskolan som i grundskolan. I Läroplan för förskolan Lpfö 98 står att ”förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt” (s 13). I Lpfö 98 står det också att förskolans uppdrag är att ”ta hänsyn till att barn lever i olika livsmiljöer och att barn med de egna erfarenheterna som grund söker förstå och skapa sammanhang och mening” (s 6).
Vi ser att man gärna kartlägger grupperna/klasserna. De kartläggningar vi ser i förskolan är främst TRAS men även MIO (Davidsen, Löge, Lunde, Reikerås och Dalvang 2008) som kartlägger den matematiska utvecklingen. I skolan är det läsning, läsförståelse och stavning som kartläggs i första hand. Här finns en handlingsplan för när de olika kartläggningarna ska göras. Däremot finns det inte lika tydliga riktlinjer för hur pedagogerna följer upp de resultat man får. Det kan vara orsaken till att vi ser elever som fortfarande misslyckas i åk 4 trots att svårigheterna varit kända sedan tidigare. Vi anser att det inte borde vara så många elever som fortsätter prestera på låg nivå, om uppföljningarna fungerar så att rätt insatser sätts in.
Krantz (2012) skriver att kartläggningar som genomförs i förskoleklass tjänar sitt syfte att identifiera elever i riskzon för en långsam läsutveckling. Hon tycker att det är viktigt att man i förskoleklassen arbetar intensivt med språklig medvetenhet. Lundberg och Strid (2009) skriver angående bedömning att för barn i riskzon, för de barn som far illa och som understimuleras och som riskerar att få stora svårigheter i skolan och senare i livet, kan tidig upptäckt innebära en möjlighet att problemen kan förebyggas och förhindras. De skriver
vidare ”att veta vad som är en typisk utveckling kan vara svårt utan de systematiska hjälpmedel som utprövade och goda kartläggningsmaterial kan utgöra” (s 12). Detta är något vi måste tänka på när vi genomför tester och kartläggningar med våra elever. och alltid ställa oss frågan: Vad är mitt syfte med denna testning? Vad ska det användas till sen?
Ett område som behöver belysas ytterligare är ökad stimulans av den fonologiska medvetenheten då detta har den allra största betydelsen för en framgångsrik läsutveckling. Lyytinen m fl (2004) menar att pedagogerna skall arbeta mera med associationen mellan fonem och grafem. Vygotskij (1934/2010) anser att det är viktigt med undervisning av nya begrepp vilket också innebär att befästa och utveckla tidigare begrepp. Wiklund (2013) skriver att ”ett gott ordförråd i unga år gör att tillväxten av vokabulären accelererar längre upp i åldrarna medan de som tidigt uppvisar brister inom området istället riskerar att halka efter i sin utveckling av vokabulär. (s 24). Inom specialpedagogiken pratar vi ofta om Matteuseffekten (Stanovich 1986), Var och en som har, han skall få och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har, Matteusevangeliet 25:29. Detta stämmer mycket väl när det gäller läs- och skrivutvecklingen. Eftersom skillnaden uppstår tidigt anser Wiklund (2013) att det är förskolan som har störst möjligheter att kompensera ett torftigt ordförråd vilket vi bara kan instämma i.
Metoddiskussion
Vi valde att göra både en kvalitativ och en kvantitativ undersökning. Detta gör att vi kan belysa två sidor av problemställningen. Dels har vi elevernas resultat, dels pedagogernas uppfattning. Vi har många resultat på eleverna eftersom vi följt dem från förskoleklass till åk 4, vilket ökar tillförlitligheten. Intervjuerna ger en bredd och ett djup på undersökningen.
Nackdelen är att de TRAS-bedömningar vi använder oss av är de första som gjordes, vilket kan påverka tillförlitligheten. Vi hade kunnat ta TRAS-bedömningar från fler år och jämfört med resultat i t.ex. åk 2, för att tydligare kunna utläsa samband.
Vi hade också kunnat koncentrera oss på personalen och gjort fler intervjuer, vilket kunde gett oss en djupare insikt i förskolans arbete och skolans uppföljning av resultaten.