Resultat av respondentintervjuer

Nedan kommer nu resultaten från de genomförda medarbetarintervjuerna att presenteras. Resultatredovisningen är indelad i rubriker som skapats utifrån de frågor som behandlats av intervjuguiden samt vilka områden som framkommit vara intressant vid analysen av intervjuunderlaget. Syftet är att besvara underökningens tredje frågeställning, vilka eventuella styrkor och svagheter med kommunikationsstrategin som går att identifiera utifrån ett upplevt medarbetarperspektiv.

109 Informant intervju med SATS personalchef

110

5.3.1 Den första informationen

Samtliga av de intervjuade respondenterna uppger att de har fått den första informationen rörande SATS uppköp av e2 från sin närmaste chef. Tre av sex respondenter har medverkat vid det sammankallade mötet i Uppland Väsby den 10 augusti. Det är vidare de två som har personalansvar på anläggningsbasis det vill säga platschef (PC) och träningskoordinator (TK) samt respondenten som arbetade vid e2:s huvudkontor (HK). Respondenten som arbetade vid huvudkontoret uppger dessutom att denna har fått beskedet cirka en vecka tidigare under ett lunchmöte med e2:s ledningsgrupp och e2:s VD1. Det är även e2:s VD1 som vid mötet den 10 augusti ger den första informationen om hur han och VD2 valt en försäljning till SATS. Ansvaret att förmedla vidare denna information så fort som möjligt till övriga anläggningsanställda läggs sedan över på medverkande PC och TK. Detta sker omgående samma dag per telefon till två av respondenterna och via sms till den tredje. Det vill säga till de två gruppträningsinstruktörerna (GTI 1 och GTI 2) samt till receptionisten (R).

Samtliga av de sex respondenterna anger att det kändes skönt och att det var det bästa tänkbara sättet att få informationen från sin närmaste chef. Alla uppger att informationen inledningsvis har varit kort men tydlig, SATS har köpt upp e2. TK säger att:

”Så här i efterhand kan jag säga att det var det enda sättet att informera på. Det var skönt att få informationen från de chefer jag hade och respekterade mycket och sedan hade och har jag en god relation till min PC som stöttade oss mycket”

Även de tre övriga respondenterna som inte fick informationen direkt från e2:s båda ägare anser att informationsleden har fungerat på ett bra sätt. GTI 1 anser att:

”Det var bra att bli kontaktad personligen även om det var via telefon. Det var även skönt att jag fick informationen genom min TK eftersom jag kände henne väl. Det hade ju inte gått att samla oss alla personligen så fort och informationen behövde ju komma ut”

På frågan hur respondenterna reagerade på informationen om att SATS köpt e2 uppger fem av sex respondenter att de blev mycket chockade. Ingen av de fem berörda hade anat att någonting dylikt var i görningen.

En respondent GTI 1 uppger att:

”Det var som en blixt från klar himmel. Jag vet inte om det berodde på att jag bara arbetade som instruktör men jag hade inte hört några rykten om att en försäljning var på gång”

De övriga respondenterna bekräftar GTI 1:s uttalande om att det inte cirkulerat några rykten om en potentiell försäljning. Enbart respondent HK redogör att denna inte blev alltför förvånad över en försäljning. Fem av sex respondenter medger vidare att även om beskedet om uppköpet förmedlades på ett bra sätt genom respektive medarbetares närmaste chef så var det inte ett önskat besked. Endast en av respondenterna upplevde inledningsvis uppköpet som positivt.

De tre respondenter som medverkade vid informationsmötet i Uppland Väsby fick även direkt efter att e2:s VD: ar informerat om försäljningen träffa SATS VD med flera. Samtliga av de tre respondenterna uppger att när de ser tillbaka på händelsen idag anser att det var lämpligt att SATS medverkade vid detta möte och höll en första introduktion, även om det vid tillfället kändes lite påträngande. PC säger att:

”Det var ganska mycket upprörda känslor vid detta möte. Flera personer grät efter att Anders berättat om försäljningen. Sen kommer SATS VD med flera in och ska berätta om SATS. Det kan knappast ha varit någon höjdare för dem. Samtidigt så tror jag att det var det enda rätta. Läget var ju som det var”

Även TK har en liknande syn på SATS medverkan vid det första informationsmötet och säger:

”Det var en jobbig situation. Vi var många som var ledsna men samtidigt hade det känts konstigt om SATS inte varit där och representerat. Då hade vi nog känt oss helt ointressanta istället.”

Den inledande informationen från SATS VD under mötet den 10 augusti var enligt de tre medverkade respondenterna kortfattad. Respondenterna anger att de minns hur SATS VD berättade lite om sig själv och sen om lite om företaget. En av respondenterna beskriver också hur han försökte förmedla budskapet att SATS köpt e2 med glädje och att de nu var upp till

alla att tillsammans göra någonting bra. Ingen av de tre medverkande respondenterna minns huruvida de ställt någon fråga till SATS VD vid detta möte, men de kommer ihåg att SATS VD utgav ett löfte att inom en snar framtid besöka samtliga e2 center och svara på anställdas frågor.

Samtliga sex respondenter uppger att trots eventuell chock och förvirring som uppstod vid uppköpsbeskedet så fick de alla snabbt informationen om att ingen personal skulle varslas.

5.3.2 SATS VD:s besöksturné

Fem av sex respondenter medverkade vid SATS VD:s besöksturné även kallad ”Kent i heta stolen”. Anställda från e2:s huvudkontor anslöt till mötet som hölls på anläggningen i Upplands Väsby. Detta eftersom även huvudkontoret hade sin placering där. Alla medverkade respondenter beskriver mötet som ganska kortfattat men trots allt positivt. Två av fem respondenter uppger att de ställde direkta frågor till SATS VD, men att svaren de fick var väldigt ”politiska” med avseende på att svaren var undvikande och vaga. En av respondenterna GTI 2 uttryckte sig följande:

”Först berättade Kent lite om sig själv och sin bakgrund och om hur han själv varit med om en liknande situation då han arbetat för ett företag som blev uppköpt. Sen minns jag att jag ställde några direkta frågor till honom men svaren jag fick var väldigt undvikande, ja politiska du vet”

Andra respondenter väljer att beskriv SATS VD:s anläggningsbesök som strategiskt och välplanerat. GTI 1 tror att det kan ha funnits en baktanke hos SATS ledning att försöka etablera en mer personlig relation till e2:s före detta medarbetare genom anläggningsbesöken. GT1 1 säger:

”Många inom e2 hade en nära reaktion till ägarna Anders och Thomas och visst kan det ha funnits en baktanke med Kents mer personliga framtoning men det var ingenting som jag uppfattade negativt”

Vidare berättar GTI 1 att SATS VD vid detta möte samt i de brev undertecknat honom som skickades ut till alla medarbetare även uppmanade anställda att ställa frågor via e-post eller

kontakta honom via mobiltelefon om behov fanns. GTI 1 kommer ihåg denna uppmaning med känslan av att det kändes personligt och omtänksamt. Vid en avslutade fråga under intervjun angående huruvida respondenten kunde ange någonting som upplevts som speciellt positivt under integrationsprocessen så angav tre av sex respondenter att de upplevde SATS VD:s anläggningsmöte som speciellt positivt. Respondenten från HK uppger att:

”Jag tycker absolut att VD Kent Orrgren tog sig tid att åka runt och personligen svara på frågor var positivt. Att även VD:n arbetar på golvet tror jag kan ha stor betydelse för att skapa positvt engagemang hos medarbetare.”

Den sjätte ej medverkade respondenten uppger att detta var på grund av att denna fortfarande var bortrest på sommarsemester. Respondent R berättar vidare att det enligt vad denna kommer ihåg var ganska många ur e2:s personalstyrka som fortfarande befann sig på semester under tidpunkt för SATS VD:s besöksturné. Respondent R:s spontana åsikter om dessa möten är:

”Personliga möten är alltid bra. Jag tror att det var många med mig som inte hade möjlighet att medverka vid Kents besök eftersom allt hände så plötsligt. Jag förstår varför man ville åka ut så snabbt som man gjorde men det kanske skulle ha varit önskvärt att ha haft ytterligare en besöksturné någon gång när hösten dragit igång och alla samlats. Då kanske fler hade hunnit samla sig och kommit på frågor också”

5.3.3 SATS Fadderprogram

SATS fadderprogram inkluderade enbart respektive anläggnings PC och TK samt ytterligare en person från varje anläggning. Detta innebär att enbart två av mina sex respondenter praktiskt deltagit i programmet. Övriga fyra respondenter hade dock ytlig kännedom om programmet och har angett sina spontana åsikter utan att vara allt för insatta i de olika aktiviteter som programmet behandlade. Respondent PC som deltagit i projektet med fadderprogram avger sina intryck såhär:

”Man sade att programmet gick ut på att vi skulle lära av vår SATS fadder samt att även de skulle lära sig av oss men så blev inte resultatet. Den övergripande känslan var att vi skulle lära oss att bli mer ”SATSIGA”. Denna känsla bekräftades även när vi spenderade en hel dag hos vår fadder medan de bara kom hit någon timme. Man var helt enkelt inte så intresserade av vad vi hade att visa.”

Även respondent TK och respondenten från HK bekräftar denna bild av SATS fadderprogram. Det fanns enligt respondent HK en övergripande känsla bland e2:s medarbetare att programmet inte riktigt höll vad det lovade. Respondenten beskriver hur programmets avsikt var att se till varandras styrkor och svagheter men att det blev lite ”platt fall” då man inte genomförde någon ordentlig utvärdering av programmet. Respondent TK beskriver även hur just dennas anläggningsfadder inte blev någon bra matchning. TK berättar:

”Vi fick lite känslan av att vi skulle skolas in men av en fadder som inte var kapabel till inskolning. Platschefen vid vår fadderanläggning hade dessutom en ganska dålig och negativ attityd vilket inte gjorde saken bättre. SATS fadderprogram kanske var bra för vissa men det fungerade inte för oss.”

Övriga respondenter GTI 1, GTI 2 samt R hade inte mycket att tillägga om programmet mer än att de hört talas om det och visste vad programmet innebar. En av respondenterna R uppgav dock att:

”Det var en bra satsning som jag tror fungerade bra för vår anläggning. Jag hade gärna blivit mer involverad men antar att det berodde lite på hur mycket man jobbade vid tillfället. Däremot minns jag att den allmänna känslan var att det utlovades lite mycket som inte hölls. Man gav nog sken av att e2 personal skulle få vara med och påverka mer än vad vi fick”

5.3.4 Det upplevda kommunikationsklimatet

Respondenterna ombads att beskriva hur de upplevde kommunikationsklimatet perioden efter att uppköpet offentliggjorts. Det vill säga om de uppfattade klimatet som öppet eller slutet, formellt eller informellt. PÅ frågan om kommunikationsklimatet uttryckte sig hälften av respondenterna i positiva ordalag. Två berättade hur de upplevde att stämningen uppmanade till dialog och medverkan. Den tredje respondenten med positiva associationer till kommunikationsklimatet menar dock att stämningen behölls god eftersom det i realiteten inte skedde så stora förändringar på vederbörandes anläggning. Respondent GTI 2 säger att:

”Färgen på väggarna må ha förändrats och det står SATS på dörren men vi som arbetar här har hållit ihop och behållit det vi är så stolta över, vår e2 anda”

Den resterande hälft av respondenter som inte anger en lika positiv bild av det rådande kommunikationsklimatet under integrationsprocessen beskriver klimatet med ord som, jättekallt, instängt, rädsla för att uttrycka sig samt att det rådde en ovilja från ledningshåll att lyssna och föra dialog. Respondenten som arbetade och arbetar på HK berättar att:

”Någonting som var ganska slående initialt var att jag upplevde att det fanns ett direkt ointresse och kanske även en rädsla för att lyssna på vad man hade med sig in från ett annat företag eller från tidigare erfarenheter”

Respondenten fortsätter sedan berätta hur denna inledningsvis känt sig jobbig och påträngande då vederbörande ställde mycket frågor i anslutning till sina nya arbetsuppgifter. Detta är även någonting som respondenten i efterhand fått bekräftat av sina nya kollegor. Hur dessa ansåg respondenten vara alldeles för frågvis och hur de skulle ha föredragit om denna ställt in sig mer direkt i ledet.

5.3.5 Säljer SATS in sig själva?

En del i SATS strategi var att inledningsvis inte sälja in sig själv för mycket. Jag frågar respondenterna om deras upplevelse av detta. Tre av sex anger att de tyckte att SATS marknadsförde sig själv lite väl starkt i början. Å andra sidan tillägger en av respondenterna GTI 1 att detta troligen var mer eller mindre nödvändigt eftersom annars hade en del människor i e2:s personalstyrka vägrat att inse allvaret med att e2 faktiskt skulle bli SATS. En av de tre respondenter som inte tyckte att SATS gick ut för starkt med att sälja in sig själva utan snarare är av motsatta åsikten är respondent R som uttrycker följande:

”Jag minns vid ett utbildningstillfälle när vi fick pärmar som det stod e2 på trots att det var en SATS utbildning. Det kändes lite konstigt. Efter ett tag ville man ju känna sig som en del av det nya teamet, och få en SATS pärm om du förstår vad jag menar. Jag tror att det fanns en nackdel med att låta vissa älta det gamla för mycket”

De respondenter som ansåg att SATS sålde in sig själv för mycket i början menar att det gjorde det med avseende på att hela tiden deklarera ”The SATS Way” men kanske inte alltid motiverade varför vissa åtgärder eller rutiner skulle införas. Respondent HK säger att:

”Man kanske var lite otydligt med att motivera vissa beslut och då kan det upplevas som att man går på lite starkt för vissa. Jag tror att man satte ner foten på lite mer eller mindre bra sätt ibland”

5.3.6 Utvärdering av aktiviteter och information

På frågan om huruvida någon av respondenterna i efterhand fått ventilera vad de tyckte var bra respektive dåligt med avseende på kommunikationsåtgärder vid SATS uppköp av e2 uppger samtliga att de inte blivit tillfrågade. Ingen har vare sig deltagit i något personlig utvärderingssamtal eller på annat vis skriftligt fått ge feedback på den integrationsprocess som de alla varit delaktiga i. Fem av sex respondenter anger att de tycker att det är dåligt att de aldrig blivit tillfrågade och en av respondenterna PC uttrycker sig på följande sätt:

”Nej någon utvärdering har det inte blivit. Det har man nog inte varit intresserade av. Det känns lite som att SATS är ett så stort företag att man bara gör och kör på. Det är liksom ingen som varit intresserad av vad vi har att säga. Trist men sant.”

Ytterligare en respondent GTI 2 beskriver att en utvärdering skulle ha kunna fungerat lite mer som ett kvitto på att man faktiskt brydde sig om sina nya medarbetare och vad de tyck om den process som förelegat.

Vidare uttrycker hälften av respondenterna att de anser min studie vara ett bra led i att slutligen få genomföra en utvärdering. Respondent TK säger att:

”Jag hoppas verkligen att det här tas tillvara på. Jag tror att det är viktigt att man visar ett intresse trots att det gått en tid sedan allt hände. Det är faktiskt skönt för oss att få säga vad vi tyckt och känner”