Resultat – elevers syn på stöd i skrivundervisningen

Ahmed berättar flera gånger att det är svårt att skriva. ”Det är svårt att skriva som… om jag till exempel skulle skriva om lungorna. Skriva L-U-N-G-O-R-N-A…kanske skriva två g…gör jag fel”. På en direkt fråga om det är stavningen som är svår och svarar han ja. Ahmed är en av de elever som behöver hjälp av läraren flera gånger. På en direkt fråga om han tycker att han får hjälp att skriva, att klara av att göra uppgifterna, svarar han ja. Under rubriken Undervisningens organisation är Ahmed citerad när han förklarar om tankekartan och de två faktatexterna. På frågan om vad som hjälper honom mest säger han:

Intervjuaren: Där ni har skrivit tillsammans? Meningarna? (pekar) Ahmed: Ja.

Intervjuaren: Eller tänkte du på tankekartan? (pekar) Ahmed: Ja

Intervjuaren: Eller båda? Ahmed: Ja.

Han beskriver att läraren och barnen har skrivit meningarna tillsammans och säger ”Sen, då fortsätter vi… sen efter skriver vi det på den här lappen”. (det är pappret de skriver

faktatexten på). När Ahmed skriver faktatexten under lektionen tittar han ofta på de gemensamma meningarna på tavlan. När läraren hjälper honom pekar hon också och

återkopplar till meningarna. När han får frågan om han får hjälp med att förklara begrepp på sitt hemspråk säger han ”Någon som kommer och hjälpa mig”. Ahmed har kunskaper om lungorna och kan berätta om det under intervjun. Men han avslutar intervjun med att säga ”Det är svårt och, vad heter det, skriva det.”

Milton uttrycker att han tycker att det är jätteroligt att skriva faktatexter för han vet så mycket om naturen. Han berättar: ”Filmen hjälpte mig mest … om … för jag visste inte så mycket om lungorna först. Fast jag visste ju att dom, att man måste andas in syre och man andas ut

koldioxid”. Faktatexterna hjälpte inte Milton så mycket och han säger: ”Jag visste typ redan allt”. Han berättar också om att både de gemensamma meningarna och tankekartan hjälpte honom när han skulle skriva sin egen faktatext. Han förklarar att han skriver av några meningar och hittar på en mening själv. På frågan om hur han skulle klara att skriva om han inte haft tillgång till meningarna utan bara tankekartan säger han:

Milton: Då skulle jag bara kunna slå ihop till en mening. Intervjuaren: Skulle du kunna det ändå?

Milton: Ja

Intervjuaren: Egentligen skulle du inte behöva den här? (pekar på de gemensamma meningarna) Milton: Nej. Jag skulle bara behöva tankekartan. Och bara slå ihop den.

Läraren berättar att Milton har haft svårt att skriva. Han skrev faktatexten på iPad och förklarar att det är lättare att fokusera på skrivandet med iPaden än på ett papper.Han

beskriver också att det är ”jätteskönt” med stavningsfunktionen på iPaden och att den hjälper honom att komma ihåg punkten.

Milton: Jag tycker det är lite svårt att skriva för långa meningar med händerna. Intervjuaren: Vad är det som är svårt tycker du?

Milton: Jag vet att det är, jag brukar alltid glömma punkten. Då. Fast det brukar jag inte göra på iPaden för då brukar den alltid ba, ja just det, punkt! Fast hjärnan går inte igång när det är, för att det visar ju alla knappar där det finns typ tecken och sånt. Det är det som hjälper mig”

Erik säger att det mest bara är lätt att skriva en faktatext. Men han säger också ”Det svåra är ju att man måste skriva bara fakta. Om man tror att… om man vill ha med något man tror, då får man inte ha med det”. Han beskriver mer om att det svåra är ”När jag inte får använda min fantasi för att det måste vara fakta”. Erik berättar om de gemensamma meningarna och hur de använde tankekartan för att komma på en mening var. Han säger: ”Det är meningar vi skulle skriva av. Vi skulle skriva av meningar”. När han fick frågan om meningarna hjälpte honom

att skriva sa han: ”Ja för då kan jag bara skriva av det”. När Erik ska beskriva vad som hjälpte honom mest när han skulle skriva faktatexten säger han:

Erik: Jag använde, jag minns inte riktigt. Men det jag använde i varje mening… punkt och stor bokstav. Intervjuaren: Ja. Kom du ihåg det själv?

Erik: Ja.

Intervjuaren: Tänkte du på det noggrant, att få med det? Erik: Ja

Intervjuaren: Hade Moa sagt det till dig? Att du skulle tänka på det? Erik: Nej, men hon gjorde ju, hon glömde ju lite punkter här och var. Intervjuaren: Ja just det. Fick du hjälp av det när du skulle skriva? Erik: Mm.

Intervjuaren: Att ni tränade på det innan?

Erik: Och då kom jag ju på att det måste vara punkter. Och då tänkte jag först att det är en massa punkter Moa har missat. Och då tänkte jag att jag ska inte missa det.

Vidare säger han att: ”Sen så sa Moa att man var tvungen att ha med det här, Lungorna mår bra av vatten och frisk luft, men undvik rök och snus”. Det stod inringat på tankekartan på tavlan i klassrummet.Erik berättar att ”…fröken säger att jag är tvungen att skriva med pennan ibland fast jag inte vill det”. Han vet att han att han måste träna, men säger att han är mycket bättre på att skriva på en iPad för att han jobbar snabbare. Han beskriver att det är svårt att hålla i pennan och forma bokstäver och uttrycker att: ”Om jag gör fel så behöver jag, så måste jag sudda det. Men på iPaden slipper jag tänka då kan jag bara stava. Och om jag inte vet hur det stavas så frågar jag en fröken”.Erik beskriver också att yttre faktorer påverkar hur han kan koncentrera sig att skriva. Han berättar om att kompisar pratar och att han sitter längst fram vid dörren. När någon kommer in och börjar prata så stör det honom.

Jack berättar att han inte tycker så mycket om att skriva faktatexter och säger ”Jag är en kille som gillar att veta hur man spelar spel”. När vi pratar om faktatexten om lungorna säger han: ”Och den faktatexten tycker jag att, den faktatexten gick riktigt bra.” Han beskriver vad det var som gjorde att det gick bra så här:

Jack: Eh jag kan säga så här att jag och Ida, hon som sitter bredvid mig, vi tittar typ på varandra. Intervjuaren: Hjälptes ni åt alltså?

Jack: Ja

Intervjuaren: Jag men det är väl jättebra? Jack: Mm

Intervjuaren: Är det inte det? Att kunna hjälpas åt? Jack: Jo jag tror det.

När Jack ska berätta mer om vad som hjälpte honom, säger han att filmen var roligast. Tidigare har han berättat att han tycker att han lär sig av filmer, men att de är lite barnsliga. När han skulle beskriva hur de använde tankekartan säger han: ”…tankekartan, åh gud det här var svårt. Eh tankekarta hjälpte oss mycket men grejen är om man typ skulle hitta på något om vargar då skulle det bli handen rätt i vädret. Men när det är sånt här då blir det typ så här nej nej nej ah ah ah typ”. Han förklarar vidare så här: ”Jag menar att jag inte alltså, när det

kommer till såna saker, alltså om natur. Nej om, när det kommer till natur och djur och sånt, då är jag väldigt mottagande. Men när det gäller mellan saker jag inte är intresserad av då gillar jag inte att göra det”. Han återkommer ofta till intresse och motivation och har svårt att beskriva hur stödet hjälpte honom. Om de två faktatexterna de läste säger han så här: ”Ja de hjälpte mig bra. Men det blir så här, att saker jag verkligen vill lära mig och jag tycker är kul, sånt lär jag mig och kommer ihåg. Men saker jag inte tycker är så kul, det glömmer jag bort”. Jack säger att det var filmen och faktatexterna som hjälpte honom mest att lära sig och när han skulle börja skriva säger han att han tittade på sin kompis och de gemensamt skrivna

meningarna. Jack tar också upp att han blir påverkad av yttre faktorer. På frågan om han får stöd och hjälp att lära sig säger han: ”Nej för ibland känner jag bara att jag behöver en paus och behöva äta eller någonting. Men jag har ju inte alltid med frukt”.