Resultat förbund & intresseorganisationer

Både de två intresseorganisationer samt det rikstäckande specialidrottsförbund som intervjuades arbetar med föreningarna på elitnivå. De alla är överens om anseendet att spelare som genomgår denna karriärövergång är i behov av hjälp med att hantera övergången. De menar på att det är problematiskt för spelarna psykiskt, men även problematiskt att praktiskt ta steget till en civil karriär. De kan bidra till att många även stannar inom idrotten och föreningen som tränare eller andra roller.

Ja det gör vi. Det är många som arbetar som fotbollsspelare och har gjort det i 10-15 år, och så är det slut en dag, och då är det många som har en tuff övergång där med att hitta en ny identitet, en ny sysselsättning och försörjning. (Intresseorganisation 2).

Det tror jag många gånger att dom är (...) Och beroende på vilken karriär man har, allt från att man är en firad landslagsspelare, och man tjänar mycket pengar, till att man är professionell fotbollsspelare i Superettan så skiljer det sig generellt sätt. Så behöver många komma in i det civila livet igen och på så sätt behöva hjälp. (Intresseorganisation 1).

Både ja och nej men oftast ja. Det handlar om att främst att när man lämnar idrottsbranschen och den idrotten man håller på med. Att ta det steget att byta titel och bransch samtidigt är oerhört läskigt för många. Det säger sig självt, det är väldigt vanligt att folk blir tränare och liknande för att stanna kvar i branschen så länge som möjligt. Men i majoriteten så svar ja. (Specialidrottsförbund).

Arbetet som bedrivs för att underlätta denna fråga för spelarna skiljer sig dock mellan organisationerna och förbundet. Intresseorganisation 2 beskriver att de arbetar med föreningar och ledare i form av att påverka, föra dialog och uppmuntran att föreningarna ska ta tag i frågan och arbeta mer med den. Intresseorganisation 1 menar dock på att arbetet som organisationen bedriver i frågan ser ut som så att de jobbar med frågor som vägledning, studier, välmående och arbete. Deras arbetssätt går ut på att försöka nå ut till spelarna direkt, för att kunna skapa en kontakt med dessa och berätta att erbjudan om hjälp finns för dem.

Med (organisationen) var det en tjänst jag sökte och dom på något sätt ramade in det, och det jag ska jobba med där är välbefinnande/välmående, karriärövergångar, studier och arbete, vilket är ett ganska stort uppdrag. (Intresseorganisation 1).

Vi jobbar med att försöka uppmuntra spelare och klubb representanter att förbereda sig, dels spelarna själva då. Vi från (organisationen) försöker mer centralt påverka klubb ledarna då att hitta sätt att uppmuntra spelarna att försöka förbereda sig inför ett liv efter fotbollen. (Intresseorganisation 2).

Förbundet i fråga arbetar inte med att förbättra förutsättningarna för spelarnas karriärövergång. Dock betonas det att om det är någon spelare som behöver hjälp, erbjuder de stöd och liknande för att hjälpa spelaren i fråga.

Nä det ska jag inte säga att vi aktivt jobbar med. (...) Men är det nån som behöver hjälp eller råd och stöd eller studier så, ställer vi självklart upp och hjälper till. Men vi är inte aktiva att vi jobbar utefter det.(Specialidrottsförbund).

Alla tre respondenter är överens om att arbetet som görs idag inte är tillräckligt. De anser inte att spelaren får tillräcklig hjälp vare sig från föreningarna, intresseorganisationer, eller förbunden. De poängterar även att det är upp till spelaren i fråga att belysa problematiken och ta hjälpen som erbjuds. Dock påpekar intresseorganisation 1 att arbetet redan är under utveckling, inte bara från deras sida, men även från andra aktörer inom branschen.

Det är en intressant tid nu, för att svar ja, det behöver expanderas, och jag ser fler och fler aktörer som pratar i de här termerna och banorna. (...) Så svar ja, det är mycket på gång och där kan man då se till individuella idrottare som inte har sina spelarföreningar utan något som heter elitidrottsråd som representerar dom och så vidare. Så det kommer hända jättemycket nu. (Intresseorganisation 1).

Nej vi kan absolut göra det på ett bättre sätt tycker jag. Alla intressenter, både (intresseorganisationen), spelarföreningen, de olika institutioner som finns runt om, och klubbarna själva också då. och spelarna inte minst. (Intresseorganisation 2).

Det skulle man inte säga att det är tillräckligt. Det går väl alltid att göra bättre i alla situationer. Men jag tror att det är många spelare som har ett stort behov av det där. (Specialidrottsförbund).

Varken förbundet eller intresseorganisationerna har några regler eller riktlinjer i denna fråga. Detta är för att alla föreningar är sin egen förening med egna stadgar. Det lämnar utrymmer för föreningarna att välja själva hur de ska arbeta angående denna fråga.

Nä det har vi inte. Varje förening är ju sin egen så att säga och bestämmer själva hur man ska bedriva sin verksamhet, enligt de föreningsstadgar som finns. Det finns vissa grundläggande saker som RF har i sina stadgar som alla föreningar måste följa, men i övrigt så är vi som specialidrottsförbund inte, kan inte vi bestämma hur en förening ska arbeta. (Specialidrottsförbund).

Nej det har vi inte. (organisationen) är ju en intresseorganisation för klubbarna där vi driver och jobbar med frågor som vi känner att det är en stor poäng att vi driver de centralt och kan ta kommandot. Den här typen av frågor handlar mer om att uppmärksamma klubbarna och ge dom riktlinjer. Att påminna vikten om det. Sedan är det upp till varje enskild klubb att hitta sina arbetssätt i vardagen, beroende på hur stor organisation det har och hur deras ekonomi ser ut. (Intresseorganisation 2.)

Alla respondenter anser att föreningarna har ett ansvar att arbeta för att kunna hjälpa till vid spelarnas karriärövergångar. Intresseorganisation 1 påpekar även att föreningarna redan idag får pengar för att arbeta med dessa frågor. Tillsammans med spelarna har de ansvaret svarar en annan.

Ja det tycker jag att man har. Det måste jag säga. Det tycker jag att man har. Framför allt gäller det kanske att vara mer uppsökande i den frågan. Kanske som föreningar, om man känner att den här spelaren är på väg att avsluta sin karriär, att kolla och fråga hur han eller hon ska fortsätta sitt liv. (Specialidrottsförbund).

Inom fotbollen har klubbarna tagit på sig det ansvaret, där finns det ju pengar tilldelade om jag förstått det rätt, samt samarbetspartners som får betalt för att hjälpa spelarna med karriärövergångar. (Intresseorganisation 1).

Något verktyg eller medel för att följa upp om föreningarna tar sitt ansvar finns det dock inte hos någon av respondenterna. Dock håller intresseorganisation 1 på att arbeta fram ett sådant verktyg, och kan därför inte svara på frågan något ytterligare. Intresseorganisation 2 menar på

att de inte är en form av myndighet och kan därför inte kräva att föreningarna ska arbeta med detta, och som följd av det kan de inte följa upp om föreningarna tar ett ansvar.

Nej det har vi inte. Återigen så finns det så många olika typer av frågor av den här karaktären där vi då försöker hjälpa klubbarna och ha diskussionen öppen, men det landar mycket i vad dom gör i sin vardag. Vi är ju ingen myndighet på det sättet så att vi kan ha några sanktioner om dom inte gör det, utan vi försöker bara uppmuntra att de ska gör det. (Intresseorganisation 2).

Vi håller på att jobba med det just nu faktiskt, hur och så vidare är inget jag vill gå in på just nu, men vi kan komma tillbaka till de senare. Men vi håller på med att följa upp det för att det är lite olika aktörer inblandade i detta. (Intresseorganisation 1).

7.2.1 Analys förbund & intresseorganisationer

Alla intresseorganisationer och förbund anser att karriärövergången som elitidrottare genomför är problematisk. Delvis för att spelarnas kulturella kapital inte är tillräckligt för att själva ta sig ut på den civila arbetsmarknaden utan hjälp. Det är kopplat till att deras kulturella kapital är inom ett specifikt fält, just den specifika idrotten och att kunna byta eller skapa nytt kulturellt kapital kan vara väldigt svårt. Den andra delen av problemet är att spelarnas habitus är en del av deras identitet, nämligen elitidrottare. En persons habitus är svårare att ändra på i vuxen ålder jämfört med ung ålder (Bourdieu. 1984). Detta vilket gör att en elitidrottare som har haft det som identitet i 10-20 år, har svårare att ändra på sin identitet och habitus. Om föreningar och förbund arbetar med att påverka elitidrottarnas habitus redan från tidig ålder genom att belysa studier och att de är en karriär med ett utgångsdatum, kan det vara möjligt att denna karriärövergång inte blir lika problematisk.

Intresseorganisationerna arbetar med att uppmuntra spelarna att förändra sitt habitus genom att förbereda sig för ett liv efter idrotten. Intresseorganisation 1 berättar att personen i fråga jobbar med studievägledande frågor för tillfället. Det kan kopplas Bourdieus (1984) teori om just spelarnas habitus och utveckling av deras kulturella kapital, som kan påverkas med organisationens hjälp. Intresseorganisation 1 berättade i intervjun att personkemin mellan spelare och den tillfrågade är viktig, för att kunna skapa ett förtroende och visa att de bryr sig om idrottarna.

Även föreningarna uppmuntras av de båda intresseorganisationerna att arbeta med spelarna i denna fråga. De kopplas direkt till att det symboliska ledarskapet behöver utveckla kulturen i föreningen för att detta ska kunna bli en fråga som anses vara en självklarhet att arbeta med (Forslund. 2013). Då det inte uppges några tydliga exempel från intervjuerna om exakt hur föreningarna, förbund och intresseorganisationer ska arbeta för att utvecklas inom ämnet, kan det endast utgå ifrån vad som sägs i teorin om hur förändringen ska ske. Vad som dock nämns är slutmålet, vilket är att föreningarna ska arbeta med dessa karriärövergångar. På så sätt kan det genom teorin ses att det finns ett behov av att använda det symboliska ledarskapet för att uppnå önskad utveckling av föreningar, förbund och intresseorganisationer.

Intresseorganisationerna försöker uppmuntra spelarna att förbereda sig inför livet efter idrotten med hjälp av att utveckla sitt kulturella kapital samt att utveckla sitt sociala kapital. De är även måna om att spelarna skapar sig en idé och plan för hur de ska göra när de hamnar i den situationen. Det bidrar till att spelaren har ett färdigt fält att söka sig till samt att deras habitus får utrymme att påverka deras karriärövergång. Detta blir ett tydligt exempel på vad Bourdieu (1984) menar i sin teori klassbegreppen.

Intresseorganisationerna samt förbundet anser att föreningarna har ett ansvar att underlätta för spelarna i karriärövergången från aktiv elitidrottare till civil karriär. De är inte helt överens om hur stort ansvar föreningarna har, men de är alla överens om att föreningarna har någon form utav ansvar. Intresseorganisation 2 och förbundet anser att föreningarna som arbetsgivare bör ta ett större ansvar och verkligen implementera arbetet kring karriärövergångar. Genom Forslunds (2013) det symboliska ledarskapet blir detta då en möjlighet. Intresseorganisation 1 påstår dock att föreningarna får ekonomiska medel för att arbeta med detta. Om det stämmer, gör det att möjligheterna för att utvecklas som förening ökar.

Alla tillfrågade respondenter pratar om att utveckling krävs kring ämnet, men det är bara en intresseorganisation som berättar att just de utvecklar sig själva för att förbättra deras hjälp till spelarna. Detta visar på ett symboliskt ledarskap där de ständigt strävar efter att utvecklas inom organisationen och anser att sådant arbete är viktigt (Forslund. 2013).