Resultat spelare

En spelare som intervjuades och avslutade sin karriär i en storklubb i allsvenskan berättade att upplevelsen med hjälp från klubbens sida skulle finnas om denne behövde det. Men just i detta fallet ansåg inte spelaren att just han behövde. Om det jämförs med de två spelarna som avslutade sin karriärer i SHL, så fick de hjälp med övergången och det genom att de blev erbjudna en roll i klubben direkt. Antigen som tränare eller med andra roller som kunde tänkas påbörjas, tillexempel som expert på matcher. Den sista intervjuade spelaren var också en tidigare allsvensk spelare som avslutade sin karriär på liknande sätt som hockeyspelarna, vilket var att han gav sig in i tränaryrket direkt och fokuserade på att stanna inom idrotten. Här upplevde spelaren att om just denne hade frågat om hjälp från klubbens sida så hade nog hjälpen kunna uppstå, men att ett sådant arbetet uppstår inte förens om den enskilde tar tag i problemet själv och frågar. Alltså anser spelaren att mycket hänger på individen själv.

Hade jag behövt hjälp så är jag rätt säker att dom hade gett mig det om jag hade frågat. Sen var ju (föreningen) rätt bra på att, direkt när jag slutade så erbjöd ju dom mig att stanna kvar. Vilket jag då var som en assisterande tränare, sedan efter första året kom vi fram till gemensamt att det inte funkade på dom premisserna vi hade. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

Ja, klubben behövde betala en spelarlön till mig i ett år så jag hade tid på mig att komma på vad nästa steg skulle vara. Tillsammans kom vi fram till en lösning om att jag skulle jobba inom föreningen. Då provade jag på mycket inom klubben såsom säljare, in-house tv innan match, ansvarig för scoutingen i klubben, men tillslut kom vi fram till att jag skulle bli sportchef. (F.d SHL-spelare).

”Ja det fick jag då jag fick frågan från dåvarande sportchef om att ta tränarrollen.” (F.d SHL-spelare).

Direkt efter min aktiva karriär så gick jag direkt in i tränarkarriären en sväng, Så jag klev direkt in i tränaryrket skulle man kunna säga och det är först nu, 2018 som jag sa upp mig och kastade mig in, eller kastade ut mig på den andra sidan, fotbollsvärlden. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

Angående svar kring klubbarnas ansvar anser tre av fyra spelare att klubbar bör ha något sorts ansvar när det gäller att förbereda och hjälpa spelare med övergångar. Här nämner en tidigare allsvensk spelare att det bör ligga i klubbens intresse att jobba mycket med just detta. Kunna

ta vara på den kunskap som spelarna besitter samt att kunna få föreningen att se bra ut för potentiella spelare när de rekryterar, kan betyda väldigt mycket anser spelaren. Spelaren nämner även att som förening kan de erbjuda spelarna saker som hjälp med att skapa sig ett nätverk samt jobba extra åt något företag, just för att förbereda sig inför ett annat liv efter karriären.

Ja definitivt! Det borde finns i klubbens tänk, att boarda, dels spelare som länge har varit i klubben, även dom som bara varit där sitt sista eller sina sista år. Jag tror det hade funnits en jättevinst i att signalera att man tar hand om sina. Man ser till personen också och hjälper dom också. Sen , är det också upp till personen själv, alltså spelaren att faktiskt ta emot hjälp. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

Nej, det skulle jag inte påstå, men däremot har man ju ett spelarfack som heter SICO, som jag tycker skulle kunna ta ett större ansvar. Jag vet att man har börjat lite med jobb mot det med utbildningar och sådär, men dom tycker jag skulle kunna ta ett större ansvar. (F.d SHL-spelare).

Den andre allsvenska spelaren håller med till viss mån om att klubbar bör ha det i sitt intresse att hjälpa spelare, men att det största ansvaret inte bör ligga på just föreningen, utan att spelaren själv bör ta ansvaret. Vidare nämns även från den ene SHL spelaren att just ansvaret kan ligga hos föreningen men håller med om att spelaren själv bör ta det största ansvaret. Spelaren som även har en roll nuförtiden i sin dåvarande klubb berättar, att de som förening jobbar mycket nu med att berätta för spelarna hur de bör tänka ekonomiskt och liknande för att förbereda dem inför en civil karriär. Dock erbjuds inte spelarna något färdigt paket för en framtida karriär. Detta erbjöds även som hjälp när personen i fråga var aktiv under sin karriär i klubben.

Jag tror att i den mån man kan hjälpa till och det finns en möjlighet att göra det, så ska man försöka att göra det. Samtidigt kan man ju inte lägga på varje enskild klubb att dom ska se till att en övergång för en före detta spelare blir, det är ju lite upp till varje enskild spelare att, vet man att det kan bli svårt, då får man göra dom nödvändiga förberedelser redan innan också. (...) Så jag tycker att i den mån som det går så absolut, men jag tycker inte yttersta ansvaret kan ligga på klubben, det kan det aldrig göra. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

Spelarfacken har erbjudanden om hjälp att hantera den övergången. Sedan finns hjälp inom klubben, men det är inget strukturerat skyddsnät med en färdig plan. Dock uppmanar vi hela tiden spelarna, och försöker lära ut att pengarna som tjänas bör man hantera på rätt sätt, placera de smart, spara till livet efter hockeyn, och så vidare. (F.d SHL-spelare).

Vidare berättar spelarna vilken hjälp de fick utöver det som klubben erbjöd, om det nu fanns något att erbjuda. Här berättar de två SHL spelarna att de blev erbjudna extern hjälp i form av rådgivare eller liknande. Även den ene fotbollsspelaren berättar att hjälp fanns fast i form av psykolog, där psykologen var knuten till klubben men att få hjälpen från klubben eller liknande inte erbjöds, utan spelaren skulle isåfall ta eget initiativ och fråga efter hjälpen. Och den sista spelaren berättade att någon hjälp erbjöds ej, men att detta kunde bero på att spelaren i fråga inte behövde den hjälpen.

Jag hade rådgivare att bolla med, där får man en hel del råd och hjälp som kan vara nyttig för ens vidare karriär efter idrotten. Annars finns det även spelarfackförbund som man kan vända sig till som har en bra hjälp man kan få. Så det finns hjälp att få, men, det är ju ens egna ansvar att ta hjälpen som erbjuds. (F.d SHL-spelare).

”Ja det blev jag, men jag ville inte ha hjälpen. Men jag blev absolut erbjuden den.” (F.d SHL-spelare).

”Nä. Det har inte varit så, utan där fanns ju en idrottspsykolog knuten till klubben, men inte så, som man gick och träffa själv.” (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

Nä inte riktigt vad jag kan komma ihåg. Men samtidigt så, mer eller mindre några månader efter att jag hade slutat så var det ju, då visste jag vad jag skulle göra. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

7.3.1 Analys spelare

Bourdieus (1984) teori klassbegreppen tyder på att kapital, fält och habitus är en underliggande faktor som går att koppla till föreningarnas arbetssätt. Med grund i att alla spelare som intervjuats fick jobb direkt efter sin aktiva elitkarriär, går det enkelt att dra paralleller till att föreningarna ser ett stort värde i spelarnas kulturella kapital inom sitt fält. Inte nödvändigtvis som aktiv inom idrotten, men deras kunskap om idrotten värdesattes av föreningarna. Till följd av att spelarna fortsatte sin civila karriär inom föreningen, bidrog det

till att det sociala kapitalet förstärktes. Föreningarna kan ha sett en möjlighet med att ta vara på att spelarna inte har haft tid till att förändra sitt habitus och då haft en dragning till att stanna i föreningen. I och med att flera av spelarna avslutade sina karriärer i moderklubben, där dom har börjat sina karriärer, har föreningen kunnat dra nytta av spelarnas habitus då de känner till föreningen sen tidigare.

Tre av fyra spelare anser att föreningarna har ett visst ansvar, men det ligger även på spelaren själv. Den fjärde spelaren anser inte att föreningarna har något ansvar, utan att det ansvaret bör ligga på intresseorganisationerna som kan utveckla sitt arbete. En av de spelare som anser att föreningarna har ett ansvar menar på att mervärdet som det för med sig kan locka fler spelare att välja den föreningen. I teorins perspektiv ser vi då att utveckling krävs enligt alla, men om det är föreningarna eller intresseorganisationerna som bör sträva efter utvecklingen skiljer dem åt. Forslunds (2013) symboliska ledarskapet är dock applicerbart oavsett om det är föreningarna eller intresseorganisationerna som ska utvecklas.

Vidare menar de på att spelarna har ett stort ansvar själva i denna fråga och deras habitus kan då vara ett hinder för dem när de själva måste ta tag i saker och ting, vilket de i många fall inte är vana vid. Visserligen anser de att föreningarna bör uppmana spelarna att tänka på livet efter idrotten mer, både angående sysselsättning men även ekonomiskt. Dock är det av yttersta vikt att spelaren gör sitt för att förbereda sig och ta reda på vilket stöd som finns att få från föreningar, socialt nätverk och externa parter. Även det är kopplat till spelarens habitus. Under nätverks träffarna med föreningens sociala kapital, är det upp till spelaren att skapa kontakt med potentiella arbetsgivare för att undersöka arbetsmöjligheter som är kopplat till deras fält, kapital och habitus. Det får även spelarna att utveckla sitt egna sociala kapital. Allt detta stöds av Bourdieu (1984) och hur hans begrepp används.

Det stöd som spelarna fick i form av hjälp från föreningarna upplever alla att det fanns, men i hälften av fallen så var det inget de blev erbjudna, utan att de fick söka upp den själva. Det var i mestadels i form av rådgivning, psykolog samt intresseorganisationer. Det är endast en spelare som anser att föreningen som personen i fråga slutade i, redan gör tillräckligt, medans de andra ser ett behov av utvecklingsarbete hos föreningarna. Även om vissa exempel som dyker upp är att samarbeta mer med intresseorganisationer eller andra i det sociala kapitalet, så grundar det sig i att föreningarna bör sträva efter en utveckling i hur de jobbar kontinuerligt

(Forslund. 2013). För att det ska lyckas så måste de anställda, alltså spelarna, göra sitt och anamma den förändring och hjälp som erbjuds. Enligt Forslunds (2013) symboliska perspektivet så måste ledaren påverka de anställda och få dem att uppskatta den förändring som sker.

Vad spelarna anser vara viktiga faktorer för en så lyckad karriärövergång som möjligt handlar mycket om att hitta en bra arbetsgivare genom sitt egna eller föreningens sociala kapital. Det kan behöva vara en arbetsgivare som kan ta vara på deras kulturella kapital inom ett nytt fält, såsom förmågan att hantera hög press, drivkraft, arbetsmoral, kvalitetssäkring och att vara en lagspelare. Vidare att kunna förändra sitt habitus genom att inse att de är nya inom det fältet, att inte vara för stolt för att kunna erkänna att de måste börja om från början genom att lära sig något nytt samt skaffa nya intressen är även viktiga faktorer som spelar in. Det framkommer när jämförelser sker mellan respondenternas svar och klassbegreppen från Bourdieu (1984).

8. Diskussion

I slutdiskussionen diskuteras det fritt från författarna kring denna forskningsstudie om de mest relevanta delarna av studien. Diskussionen är uppdelad i syftesdiskussion,

teori-/metoddiskussion samt resultatdiskussion. I resultatdiskussionen besvaras även

forskningsfrågorna samt att den även uppdelad efter forskningsfrågorna för att lättare kunna följa texten.

8.1 Syftesdiskussion

Syftet med denna forskning var att ta reda på hur den praktiska hjälpen ser ut angående övergången från aktiv elitidrottare till civil karriär. För att få ett så nyanserat underlag som möjligt intervjuades föreningar, spelare, intresseorganisationer samt förbund. Detta för att kunna se hur föreningar jobbar med de forskningsfrågor som ställdes och om spelarnas upplevelser och erfarenheter stämmer överens med föreningars arbetssätt. Intervjuerna med förbund och intresseorganisationer verkade för att få deras perspektiv på frågan och kunna styrka de svar som fåtts. Syftet ämnar även att se vilka möjligheter, stödfunktioner, ansvar och externa aktörer som finns och hur de arbetas med. Vad som beskrivs i forskningen är en nyanserad bild av situationen och ger flera svar, som även i vissa fall kan ses som motsägelsefulla till varandra. Syftet i sig är uppnått, men det har inte satt punkt för forskningen inom detta område, utan det är ett ämne där fortsatt fördjupande forskning är nödvändig.