Det praktiska stödet inför en civil karriär

Det praktiska stödet inför en

civil karriär

En elitidrottares praktiska stöd från föreningen

samt externa aktörer inom fotboll och ishockey

Författare: Mikael Tatusch, Johan

Wallin

Abstrakt

Denna forskningsstudie fokuserar på den praktiska hjälp som krävs för en lyckad karriärövergång. Med det som grund har det gjorts intervjuer med före detta spelare, föreningar, förbund och intresseorganisationer. Intervjuerna har svarat på vilken hjälp som erbjuds från föreningarna, förbundens och intresseorganisationerna. Vems ansvar det ligger på att hjälpa spelaren, vad mer som kan göras för att underlätta denna karriärövergång i praktiken samt vilken extern hjälp som erbjuds från föreningarna. Avgräningarna gjordes till manliga idrottare inom fotboll och ishockey samt högsta nivån i respektive idrott.

Teorierna som applicerats på resultaten av intervjuerna är Pierre Bourdieus teori Klassbegreppen och det symboliska perspektivet.

Resultatet visar på att den praktiska hjälpen finns från föreningar och externa aktörer inom idrotterna. Dock behövs det göras mer från alla inblandade, även spelarna. I samband med detta måste även alla ta sin del av ansvaret för att ett hållbart arbete ska kunna etableras.

Nyckelord

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till alla deltagare som har gjort denna forskning möjlig och gett oss en del av sin tid. Våra förhoppningar är att denna forskning kan hjälpa svenskt idrottsliv att ta ett kliv vidare i rätt riktning, för att kunna värna om alla medlemmar som går igenom tuffa situationer. Idrottsvetenskapen hoppas vi kommer kunna gynnas av denna forskning då detta ämne behövs forskas ytterligare inom, och förhoppningsvis har vi då gett den en skjuts på vägen. Vi vill slutligen rikta ett stort tack till vår handledare Jörgen Kjaer, som gett oss hjälp och stöttning längst hela vägen. Utan den hjälpen hade denna forskning blivit lidande.

Innehåll

1. Inledning ____________________________________________________________________ 1 2. Problemformulering ___________________________________________________________ 2 3. Syfte & Frågeställning _________________________________________________________ 4 3.1 Syfte _____________________________________________________________________ 4 3.2 Frågeställning ______________________________________________________________ 4 3.3 Avgränsningar _____________________________________________________________ 4 4. Tidigare forskning ____________________________________________________________ 5 4.1 Resonemang ______________________________________________________________ 10 5. Teoretiskt perspektiv _________________________________________________________ 11 5.1 Klassbegrepp _____________________________________________________________ 11 5.2 Symboliska perspektivet _____________________________________________________ 12 5.3 Tillämpning av teoretiska perspektiv ___________________________________________ 13 6. Metod ______________________________________________________________________ 14 6.1 Datainsamlingsteknik _______________________________________________________ 14 6.2 Urval ____________________________________________________________________ 15 6.4 Validitet _________________________________________________________________ 17 6.5 Bearbetning av data ________________________________________________________ 17 6.6 Tematesering _____________________________________________________________ 17 6.7 Analys av data ____________________________________________________________ 18 6.8 Deduktiv & Abduktiv _______________________________________________________ 18 6.9 Forskningsetiska överväganden _______________________________________________ 19

7. Resultat & Analys ____________________________________________________________ 20 7.1 Resultat föreningar _________________________________________________________ 20

7.1.1 Analys föreningar ______________________________________________________ 25

7.2 Resultat förbund & intresseorganisationer _______________________________________ 28

7.2.1 Analys förbund & intresseorganisationer ____________________________________ 31

7.3 Resultat spelare ___________________________________________________________ 33 7.3.1 Analys spelare _________________________________________________________ 35 8. Diskussion __________________________________________________________________ 38 8.1 Syftesdiskussion ___________________________________________________________ 38 8.2 Teori-/metoddiskussion _____________________________________________________ 38 8.3 Resultatdiskussion _________________________________________________________ 39

1. Inledning

Aktiva elitidrottare som lever på sin idrott har ett väldigt udda liv då de är idrottare i första hand och i andra hand kommer livet som privatperson. Alla kan inte leva på de pengar som sparats undan under idrottskarriären, utan måste sedan söka sig vidare till andra arbetsmarknader, nämligen en civil karriär. Som idrottsman eller idrottskvinna har allt fokus legat på de idrottsliga prestationerna, medans saker som utbildningar och framtidsmöjligheter har hamnat i skymundan.

Ta steget från att vara elitidrottare, till en civil karriär är knappast en enkel och enspårig väg. Den vägen är kantad av problematik som identitetskriser, missbruk, psykisk ohälsa och mycket mer, vilket inte är en hemlighet. Idrottspsykologer, yrkesvägledare och andra aktörer gör ett stort arbete för att hjälpa till att stävja de psykiska problemen som ofta uppstår. Få hjälp i detta vägval kan vara effektivt, då dessa psykiska problem kan undvikas delvis eller helt. Ta sig ut på en arbetsmarknad och lyckas få sitt första jobb är en prövning för alla. Att vara 35 år gammal istället för 18 år gammal när detta kliv ska tas, gör troligtvis inte situationen lättare. Vad som görs från föreningar, förbund och intresseorganisationer för spelarens praktiska övergång från aktiv elitidrottare till civil karriär, är en aspekt som tas upp i denna forskningsstudie. Det är av yttersta vikt att se om spelarnas upplevelser och åsikter stämmer överens med föreningarnas, för att få ett sanningsenligt svar. Även ansvarsfrågan och utvecklingsmöjligheter är relevanta frågor

2. Problemformulering

Att ha idrott som karriär betyder att det bara finns en sak som är säker, nämligen att karriären som elitidrottare inte kommer att vara förevigt. För vissa varar den endast ett par år medans för andra varar den närmare ett par decennium. Vissa kommer att kunna leva resten av livet på de inkomster som de har kunnat avsätta under karriären, medans andra kommer behöva söka sig efter andra arbetsmöjligheter efter idrottskarriären. De flesta med besparingarna som gör det möjligt att pensionera sig efter idrottandet, känner ändå att de vill arbeta för att ha en form av sysselsättning (Bengtsson & Fallby. 2011).

Då det kan vara av olika anledningar som en spelare måste avsluta sin karriär, kan det leda till en stor omställning när spelaren ska in i en annan bransch. Anledningar till varför en idrottskarriär avslutas kan vara på grund utav skador, andra prioriteringar i livet, att ens förmåga inte håller måttet längre eller andra skäl. Idrotten är en stor del av deras liv med träningar och tävlingar näst intill varje dag, vilket gör att det skapas ett stort tomrum i vardagen när idrottskarriären tar slut. Den känslan kan förstärkas av att idrottaren har lagt ner det mesta av sitt liv till idrotten och inte utvecklat andra förmågor och intressen på samma nivå. Det är inte säkert att deras egenskaper och kunskaper de anammat under åren blir användbara i den civila karriären inom andra branscher (Bengtsson & Fallby. 2011).

Med detta sagt finns det följande problematesering som kommer adreseras i denna forskningstudie:

• Den hjälp från föreningarna som erbjuds när en elitidrottare ska ta sig ut på arbetsmarknaden efter avslutad karriär, är inte tillräcklig enligt flera före detta elitidrottare.

• Klubbarna hjälper i för liten utsträckning med att skapa kontakter och hjälpa spelaren ut på den civila arbetsmarknaden.

3. Syfte & Frågeställning

3.1 Syfte

Forskningsstudiens syfte är att undersöka vilken hjälp elitidrottare får från föreningarna samt andra aktörer, för en övergång till civil karriär. Mer konkret undersöks vilken utveckling föreningarna och förbunden kan göra samt vem ansvaret om hjälp ligger på i en elitidrottares karriarövergång.

3.2 Frågeställning

• Hur arbetar föreningarna för elitidrottarnas framtida civila karriär?

• Vilken extern hjälp erbjuds idrottare när de ska ta sig ut på arbetsmarknaden efter avslutad karriär som aktiv elitidrottare?

• Huruvida kan föreningar och förbund arbeta för att utvecklas inom ämnet? • Vem bör ansvaret ligga på angående karriärövergångar för elitidrottare?

3.3 Avgränsningar

4. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer tidigare forskning som anses vara liknande denna forskningsstudie presenteras och diskuteras om dess relevans. Det avhandlar både svensk forskning samt utländsk forskning, vilket skiljer sig framförallt åt i dess resultat. Sammanfattningsvis kan det konstateras att de flesta som tagit upp ämnet fokuserar mestadels på de psykologiska effekterna en karriärövergång har på idrottaren och vilka problem som är sammankopplade till detta. Även de studier som tar upp den praktiska hjälp som erbjuds till idrottaren, är ofta inte endast fokuserade på detta ämne, utan har det som en del i ett större forskningsområde.

Den tidigare forskningen som finns inom ämnet handlar mestadels om de psykologiska effekterna som avslutet av en idrottskarriär medför. Trots det, finns det vissa aspekter som kan bli användbart i den här studien. Det finns publikationer som går in på ämnet, dock är det bara i en mindre del eller ett kortare kapitel som tar an frågan om den praktiska hjälp och den sortens stöd som erbjuds från föreningarna. Den forskning som är mest liknande den här forskningen är en publikation från Riksidrottsförbundet (RF) vid namn Vägen från landslaget som är skriven av Fahlström, Patriksson och Stråhlman (2014). Den avhandlar hur svenska idrottare på högsta nivån upplevde avslutet på sin aktiva idrottskarriär. 36 personer intervjuades och sedan sammanställdes svaren till att svara på dess forskningsfrågor. Resultatet är övergripande med mycket innehåll, varav en del är applicerbar på forskningen vi bedriver. Delar av intervjuerna som gjorts är av nytta för oss, för att svara på de forskningsfrågor som presenterats tidigare (Fahlström, Patriksson & Stråhlman. 2014).

Forskningens resultat är indelat i tre kategorier när det gäller spelare upplevelser kring avslutningen av sin karriär. I den första kategorin berättar spelare som har haft en problemfri karriäravslutning att ett av skälen till det, är att de har planerat i tid och haft andra projekt eller jobb som väntar direkt efter karriären. Dock beskrivs det inte hur mycket föreningarna har hjälpt spelarna i frågan, om just avslutningen och övergången från idrotten (Fahlström, Patriksson & Stråhlman. 2014).

civila karriär. Det nämns även att vägledning och råd har inte funnits för spelarna. Andra berättar att problem utanför idrotten har bidragit till att avslutningen och övergången från idrotten kan har varit jobbig. Familjeproblem och relationsproblem nämns som några bidragande faktorer. Vidare beskrivs att idrottarna finner sig snabbt till ro i en ny karriär eller identitet, och att problem som uppstått under avslutningsfasen försvinner snabbt. Här tas det inte upp tydliga exempel på vilken hjälp som finns och resultatet fokuserar mer på hur individen upplevt slutet (Fahlström, Patriksson & Stråhlman. 2014).

Den tredje kategorin riktar in sig på de spelare som ansåg att de hade en problematisk avslutning av karriären. Här beskriver en spelare tydligt att det inte fanns någon hjälp överhuvudtaget från varken förbundets sida eller från föreningens sida. Spelaren upplevde själv att han skulle vara ett “namn” fortfarande efter karriären, men tyvärr fanns det inget intresse från varken sponsorer eller företag. Detta visar på att spelare behöver själva ta tag i arbete efter idrottskarriären, såsom för spelaren som berättar att det tog tio år innan något skedde efter avslutad idrottskarriär. En förklaring spelaren anser viktig, är att ha något planerat inför en avslutning av karriären, och inte anta att allt löser sig (Fahlström, Patriksson & Stråhlman. 2014).

En annan idrottare berättar att hjälpen från högre organ inom idrotten inte fanns när denne avslutade sin karriären. Han fick varken hjälp med att skaffa sig en utbildning eller erbjuden hjälp att jobba några timmar i veckan av företag eller sponsorer. Han berättar att idrottare har väldigt mycket erbjudanden under sin karriär, men inte får samma erbjudanden efter karriären då de inte är lika värdefull. Vidare berättar han att, om hjälp skulle erbjudas under slutet eller under karriären hade det kunnat vara till stor hjälp för att klara övergången. Nu slutade det istället med att idrottaren fick ströjobb från en bemanningsfirma, men att han gick in i väggen tillslut och blev deprimerad (Fahlström, Patriksson & Stråhlman. 2014).

Vidare i tidigare forskning nämns det i Bengtssons och Fallbys bok Idrottens

karriärövergångar (2011) att en idrottarens karriärövergång kan vara extra sårbar. Dels kan

det bero på det mentala problem som uppstår när spelaren byter karriär och ändrar livsstil helt. Idrottaren ger sig in i något nytt som denne inte alls känner till, och det ställs nya krav på spelaren. Det nämns att det sociala stödet och nätverk är en väldigt viktig faktor i det här.

Vidare i boken beskriver författarna att föreningens roll är väldigt viktig när det gäller att ge idrottare rätt stöd. Här beskriver dem att strukturen, kommunikationen, god kunskap och ett gott syfte behöver vara bra i organisationen, för att kunna hjälpa idrottaren på bästa sätt. För att skapa denna miljön inom föreningar behövs erfarenhet och god kunskap och då behöver föreningen vara i hög klass (Bengtsson & Fallby. 2011)

I boken beskrivs även att många idrottare anser att föreningar har ett stort ansvar att hjälpa till med övergången för idrottarna. Det skrivs dock att bara för att föreningarna har ett stort ansvar, minskar inte ansvaret på individen själv. Vidare kan föreningen dra nytta av att idrottare ställer krav på hjälp med övergångar, i form av att det kan leda till goda relationer med spelaren samt att ett framtida ledarförsörjning kan skapas. Det nämns att många idrottare kan behöva hjälp med att lägga fram strategier för att kunna utnyttja sina egenskaper som de anamat har under karriären (Bengtsson & Fallby. 2011).

I tidigare forskning har vissa varit avgränsade till regioner, medans andra inte varit det. Den forskning som finns att tillgå är baserad utifrån olika delar av världen, och har då den berörda världsdelens perspektiv med i ämnet. I forskningsrapporten Reactions to sport career

termination: a cross-national comparison of German, Lithuanian, and Russian athletes som

är skriven av Alfermann, Stambulova och Zemaityte (2004), jämfördes atleter från Tyskland, Litauen och Ryssland, som pensionerat sig, hur de hanterade känslorna samt den nya identiteten de får när de inte längre identifierar sig som idrottare. Dock handlar det mestadels om den psykologiska problematiken samt de sociala stöd de fått från familj, vänner och klubbens ledning. Det handlar inte om det praktiska stöd som behövs från yrkesvägledare, arbetsförmedlare, föreningar, eller intresseorganisationer (Alfermann, Stambulova & Zemaityte. 2004).

I rapporten Life after sports: Athletic career transition and transferable skills som är skriven av Bernes m fl. (2009). är det inte utsagt i vilket regionalt perspektiv den är skriven, men det är tydligt att den är skriven från ett amerikanskt perspektiv. Det är tydligast då det bland annat nämns hur high school och college idrottare upplevde att sluta med idrotten. Den mentala aspekten skiljer sig inte särskilt mycket åt beroende på vart i världen idrottaren befinner sig. Den skillnad som finns i Nordamerika är att den stora delen av de som avslutar idrottskarriären är i gymnasieåldern (high school) eller precis avslutat sina studier på universitet, alltså college atleter. Vad som främst skiljer sig till forskningen som vi bedriver är att dessa spelare inte är professionella, och inte lever på sitt idrottsutövande (Bernes m fl. 2009).

Rapporten Career transitions in sport: European perspectives, skriven av Wylleman, Alfermann och Lavallee (2004) är skriven i ett holistiskt livsspannperspektiv, vilket betyder att de ser på hela processen från start till slut. I rapporten framgår det snabbt att problematiseringen finns där, och har gjort det sedan O. Hallden skrev artikeln The

adjustment of athletes after retiring from sport år 1965. Även här har författaren fokuserat på

Examensarbetet Livet efter idrottskarriären: En studie om övergången från idrottskarriären

till en vanlig karriär som är skriven av Törnberg och Edqvist (2016) på Karlstads universitet

jämför skillnader mellan normativa och icke-normativa övergångar från idrott till yrkesliv. Forskningen de bedrev var utifrån socialpsykologiska och idrottspsykologiska teorier, vilket mynnar ut i samma resultat som de tidigare skrifter som finns, nämligen de psykologiska och mentala aspekterna av en avslutad idrottskarriär (Törnberg & Edqvist. 2016).

I artikeln Athletes' career transition out of sport: a systematic review (Park, Lavallee & Tod. 2012), skriver de om alla studier som har gjorts från 1968 till 2010 angående karriärövergångar. Författarna försöker sammanfatta dessa för att få en bild av hur det ser ut internationellt kring detta ämne. De får fram att många idrottare håller med om att den personliga identiteten och planering till ett avslut av karriären, har en stor betydelse på hur avslutet blir för den idrottande. Något som nämns att vara viktigt och en faktor som kan påverka positivt men även negativt, är det sociala nätverket. Många studier visar på att det sociala nätverket kan påverka karriärövergången väldigt mycket.

En sammanfattning av deras undersökning visar att det finns många faktorer som påverkar idrottares upplevelser av karriärövergångar. Även om många studier visar på att idrottare behöver mycket stöd tidigt både från närståend men även från klubbar och förbund, skiljer det sig åt från fall till fall. Av det som har framkommit och anses vara till nytta för oss, kan det sammanfattas i att det finns mycket arbete som kan göras för idrottare kring just karriärövergångar. Även om alla inte behöver stödet under karriären, visar internationella studier att många upplever att en sådan hjälp kan behövas för att underlätta skiftet av identitet. Detta kan behövas då spelaren har levt i en idrottsidentitet under hela sin karriär (Park, Lavallee & Tod. 2012).

4.1 Resonemang

Resonemangen som forskningen är baserad på är att tidigare forskning inte fokuserar på vilken praktisk hjälp som finns att få från föreningarnas och förbundens sida. Ytterst lite är dessutom baserad på hur de svenska förhållandena ser ut för elitidrottare. Forskningen som finns handlar i mindre utsträckning om vilka alternativ som finns för elitidrottare när de avslutar sin aktiva idrottskarriär och hur det ser ut angående praktisk hjälp när det kommer till karriärsval efter idrotten. Även om det finns lite forskning inom ämnet praktisk hjälp så har det gjorts en bred forskning angående de mentala aspekter kring ämnet.

Genom att studerat tidigare forskning, har det frammkommit att den praktiska hjälpen var ytterst liten. Det är därför av relevans att se hur föreningarna arbetar praktiskt kring spelarnas karriärövergångar samt förbund och intresseorganisationernas roll.

5. Teoretiskt perspektiv

5.1 Klassbegrepp

Den franska sociologen Pierre Bourdieu skapade en teori som kallas klassbegreppet och handlar om hur klass är kopplat till vår identitet. Dock går den att applicera på ett idrottsvetenskapligt perspektiv. Teorin handlar om tre punkter, med reservationer för underpunkter (Bourdieu. 1984) vilket presenteras nedanför.

Den första punkten Bourdieu går igenom är kapital. Med det menas vilka ekonomiska tillgångar som finns att tillgå. Men enligt Bourdieu kan det även vara allt som kan vara till nytta för individen och som kan växlas in till andra tillgångar. Kulturellt kapital menar Bourdieu kan vara utbildning eller färdigheter som en person har att tillgå. Socialt kapital är de kontakter, vänner eller släktband som kan vara en tillgång i olika situationer. Samlingsnamnet på de kapital som inte är rent ekonomiska kallas för symboliskt kapital. Ser vi det ur ett idrottsligt perspektiv så kan det vara en individs kropp, idrottsliga förmåga, prestationsförmåga, kunskap, kontakter, eller andra färdigheter som individen besitter. Om individen är tillräckligt framgångsrik, kan han eller hon växla in dessa färdigheter till ekonomiskt kapital (Bourdieu. 1984).

Punkt nummer två är fält, vilket Bourdieu menar är ett område eller ett socialt sammanhang. Fältet kan ses som ett slagfält där de olika aktörerna “strider” om vad som är “rätt” sätt. Ur ett idrottsligt perspektiv kan fältet vara den plats där idrotten utövas med träningar eller tävlingar. Där “strider” olika idrottare om vad som är “rätt” sätt att träna på och bedriva idrotten på. Fält och kapital hänger ihop genom att ett visst kapital kan vara en tillgång på fältet, men saknar värde i andra sammanhang (Bourdieu. 1984).

Kopplingen mellan fält och habitus är att habitus kan bli en tillgång i vissa fält och en belastning i andra. Individens habitus kan då vara ett kapital i vissa sammanhang. På det sättet kan alla tre begrepp påverka varandra, beroende på hur de används av individen (Bourdieu. 1984).

5.2 Symboliska perspektivet

Det symboliska perspektivet och en underkategori som heter det symboliska ledarskapet, kan då kopplas till vad mer föreningarna kan göra för spelarens karriärövergång samt ansvarsfrågan. Det är genom den förändrade kulturen som sker till följd av det symboliska ledarskapet, som i sin tur hjälper till att skapa en standardiserat arbetssätt för föreningarna. Sedan kan det arbetssättet vidareutvecklas under kulturen som skapats utifrån denna teori. För att kulturen ska kunna utvecklas under det symboliska ledarskapet, krävs det att ledaren använder sig utav rätt retorik, handlingar, implementerar värderingar och speglar dessa genom sitt eget agerande. Hur det kopplas till frågeställningen är att genom utvecklandet av kulturen genom ledarskapet, implementeras ett arbetssätt. Det arbetssättet kommer sedan kunna vidare arbetas med och fortsättas med i framtiden. Det blir då kulturens förnyelse tillsammans med det förnyade arbetssättet som bidrar till att spelarna erbjuds mer och bättre hjälp i karriärövergången, ansvarsfrågan blir tydligare samt ett mer strukturerat system implementeras.

Teorin Symboliska perspektivet som handlar om att se vad som ligger bakom och den verkliga betydelsen för de olika begreppen såsom “effektivitet”. Har det begreppet samma betydelse för olika organisationer och olika sammanhang är ett typiskt sätt att se på olika begrepp genom det symboliska perspektivet. Går vi djupare i teorin kan vi se hur det kan användas för att leda en organisation till exempel. Det kallas för symbolisk ledning. Den symboliska ledningen kan vara genom handlingar, retorik eller strävan efter förändring. På sådant sätt kan en organisation eller förening ledas genom dess kultur, hur de vill utvecklas och sträva efter att ett visst sätt att vara som organisation (Forslund. 2013).

poängtera om varför det är viktigt att förändra och utveckla kulturen inom organisationen. För att uppnå detta finns det tre olika argumentationstyper som ledaren kan använda sig utav, logos, etos och patos, vilket menas med att de använder sig utav logik, etik, eller känslor (Forslund. 2013).

Den symboliska ledningen genom handlingar, går hand i hand med retoriken som ledaren använder sig utav för att det ska vara effektivt. Dessa handlingar innefattar saker som hur ledaren agerar i sin roll samt instruerar andra. Vad ledaren uppmärksammar, hur ledaren fördelar belöningar och status, hur ledaren rekryterar, befordrar och säger upp anställda. Hur ledaren agerar vid kritiska händelser, hur ledaren fördelar resurser men även vilka ritualer som ledaren håller fast vid (Forslund. 2013).

För att leda strävan efter förändring krävs det att arbeta för att förändra den meningsproduktion som pågår. Det krävs att ledaren skapar förutsättningar för att skapa nya ord och handlingar som förhoppningsvis leder till att nya föreställningar skapas i huvudet på de anställda. Även om retoriken och handlingarna är viktiga för att förändring ska skapas, är det även viktigt att alla agerar på samma sätt och står bakom det arbetssättet. Ledarskapet för förändring blir då i slutändan ett samspel mellan retorik, identitet och handling (Forslund. 2013).

5.3 Tillämpning av teoretiska perspektiv

vi kommer titta närmare på och tar då de symboliska perspektivet i beaktning. Teorin appliceras på empirin i analysen som kommer efter resultatet. Detta är för att vi ska kunna se resultatet utifrån teoriernas perspektiv.

6. Metod

I följande kapitel presenteras vilken metod som använts för att samla in datan till denna forskningsstudie. Varför den semistrukturerade kvalitativa intervjun är relevant och hur den används tas upp. Vidare beskrivs hur urvalet gått till och varför endast två idrotter och respektive nivåer är relevanta. Hur respondenterna kontaktades och urvalsmetoder förklaras tydligt och hur datan hanterats efter den samlats in beskrivs.

6.1 Datainsamlingsteknik

Metoden som används i studien är kvalitativa intervjuer. Det har ställts frågor till respondenterna mer ingående om hur det ser ut med övergången till civil karriär efter en karriär som aktiv elitidrottare. Denna metod är mer givande då en enkät troligtvis inte hade gett lika mycket information som en intervju. Patel och Davidson (2019) säger att en kvalitativ intervju erbjuder ett mer öppet samtal med respondenten. D gör att respondenten kan formulera sig på sitt eget sätt, vilket ger en större chans att få mer givande svar på frågeställningen (Patel & Davidson. 2019).

Frågorna som är med i intervjun ställs till respondenten i en semistrukturerad form, vilket innebär att respondenten har en större möjlighet att svara fritt på frågan. Detta resulterar i ett bättre svar att bearbeta i förhållande till frågeställningen (Patel & Davidson. 2019). Upplevs det under intervjuns gång att det bör ställas en följdfråga som passar in i samtalet, finns utrymme till det.

6.2 Urval

Urvalet har gått till som så att rikta in studien på elitidrottare inom fotboll samt ishockey i Sverige och då på de två högsta serierna i respektive idrott. Idrotterna är valda på grund utav att undersöka övergången från att kunna leva helt på sin idrott, till byggandet av en civil karriär. Det finns en medvetenhet om att det finns spelare inom dessa idrotter som har ett tillräckligt ekonomiskt kapital efter idrottskarriären för att kunna leva på det resten av livet, men uppfattningen är att majoriteten inte har de ekonomiska förutsättningarna.

Ett annat urval som gjorts är att undersöka förbund och intresseorganisationer kopplade till de valda idrotter och nivå. Detta är för att se deras perspektiv av problematiken samt hur och om de arbetar med frågorna som tidigare ställts.

En urvalsmetod som har använts för att kontakta tidigare idrottare är snöbollsurval (Patel & Davidson. 2019). Det betyder att en kontakt sker, i detta fall med föreningar och förbund, för att sedan fråga dessa respondenter om de kan hjälpa med kontakt till tidigare spelare. Detta urval har varit till nytta då det inte har funnits någon kontakt till just dessa spelare på något annat sätt.

Förbund: 1 Intresseorganisationer: 2 Föreningar - Fotboll: 4 Föreningar - Ishockey: 1 Spelare - Fotboll: 2 Spelare - Ishockey: 2 Totalt: 12

Tabell 1: Av dessa 12 var det ett rikstäckande specialidrottsförbund, två intresseorganisationer, fyra fotbollsföreningar, en ishockeyförening, två före detta fotbollsspelare och två före detta ishockeyspelare.

Avgränsningarna som gjorts i arbetet är för att kunna ha en forskningsstuide inom ett specifikt område. Valet blev tidigare elitidrottare inom fotboll och ishockey och då även bara män. Hade det inte skett en avgränsning i arbete så skulle det innehålla fler idrotter, men även allt fler föreningar, förbund, elitidrottare och intresseorganisationer. Detta hade resulterat med en allt för stor forskningsstudie.

Varför det endast undersöks manliga elitidrottare är grundat i att lönerna i damidrotten är väldigt låga jämfört med herrarnas och många kan då inte leva på sin idrott. Detta leder till att många måste ha en civil karriär vid sidan om sin elitidrottskarriär och då inte gör karriärövergången på samma sätt som en spelare som aldrig tidigare haft ett civil karriär. Damerna är definitivt en målgrupp som bör undersökas i framtida forskning, men för att det ska kunna avgränsas i studien så valdes det att inte ta med damerna i denna forskningsstudie.

I Unionen opinions rapport från 2019 med namnet Ojämn spelplan; Kartläggning av löner,

villkor och förutsättningar inom svensk fotboll, där de har undersökt dam och herrspelare i

Utav de 50 % av damerna, så har endast hälften utav de en fast månadsinkomst från fotbollen (Unionen opinion. 2019).

6.4 Validitet

När resultatet från intervjuerna undersökts, kollades det på hur resultatet kan kopplas till teorierna. Här kommer fokus ligga på att försöka tolka resultatet likandant från båda forskarna, fokus ligger alltså på den interna validiteten (Bryman. 2018).

6.5 Bearbetning av data

Även om kvalitativa undersökningar är mer tidskrävande och svårare att bearbeta, ger det ett mer givande resultat än en kvantitativ undersökning. Bearbetningen sker genom inspelningar av alla intervjuer och sedan sker transkribering av dem. Sedan läses alla intervjuer igenom ett flertal gånger för att få ut så mycket som möjligt ur svaren. Ett problem som dock kan uppstå under bearbetning av material, är att många nya tankar och tolkningar kan dyka upp (Patel & Davidson. 2019). För att undvika detta har anteckningar förts och se över alla svaren så noggrant som möjligt.

Bearbetningen arbetas fram i form av text där citering av det som tycks vara utomordentligt väsentligt till arbetet (Patel & Davidson. 2019). Citaten och den egna tolkningen försöks hållas till en nivå där läsaren finner texten intressant.

6.6 Tematesering

Avkodningen eller tematiseringen som den även kallas, gjordes på ett sådant sätt att empirin analyseras flera gånger, där det viktigaste markeras. Markeringen gjordes i olika färger, beroende på vad det övergripande temat var. Vissa delar av empirin komprimeras och reduceras då det inte är av relevans. Andra delar förklaras i detalj då det är av yttersta vikt för forskningen (Alvehus. 2019).

resultat. Arbetat har skett på samma sätt kring de andra frågorna som behövde besvaras och tas fram till resultatet.

6.7 Analys av data

Då intervjuerna kan ge väldigt många sidor med svar att gå igenom och analysera så lades en strategi upp för att hålla reda på svaren. Alla svar på frågorna granskades och analyserades i försök att se vad som är det bakomliggande svaret. Det brukar förklaras med att “läsa mellan raderna” för att får fram vad respondenten menar (Kvale & Brinkmann. 2014).

Den viktigaste frågan är inte “hur” svaren ska analyseras, utan “vad” som ska analyseras och “varför” det ska analyseras. Vad och varför forskningen bedrivs bör alltid ligga till grund för hur forskningen ska bedrivas och analyseras. Genom att ställa dessa tre frågor i rätt ordning klargörs det vilket målet är med forskningen och hur forskningen tar sig dit (Kvale & Brinkmann. 2014).

En metod för analysen som användes i forskningen var att analyserar frågan i detalj, sedan analyserades svaret i detalj och sätta in svaret i kontexten som frågan utspelar sig i. På så sätt framkommer de underförstådda svaren och överflödiga svar sållas bort (Kvale & Brinkmann. 2014).

6.8 Deduktiv & Abduktiv

Ingången i denna forskning har varit deduktiv då en hypotes skulle bevisas genom att prövas mot den data som samlades in. Hypotesen i fråga var den föreställning många har om spelare och deras problematik kring karriärövergångar, vilket förklarats tidigare. Det har varit av största vikt att tolka svaren från intervjuerna så ärligt som möjligt, för att undvika att den deduktiva ansatsen inte avser hur väl vi som forskare har kapaciteten att förklara och argumentera för forskningens intresse. Detta styrks även av hur Alvehus (2019) förklarar skillnaden mellan deduktiv och abduktiv ingång.

Längre in i forskningsprocessen kom en till teori fram utifrån vad empirin gav, nämligen

materialet uppfattas och teorin utvecklas. Det kan leda till att forskaren återgår till empirin och analyserar det med den nya teorins glasögon.

6.9 Forskningsetiska överväganden

Målet med intervjun är att få fram så trovärdiga uppgifter som möjligt. Utöver det finns även ett samhällsansvar att få fram så trovärdig fakta som möjligt samt ett ansvar gentemot intervjuobjektet att skydda individens identitet och privatliv. Görs inte det på ett korrekt sätt kan intervjuobjektet utsättas för kränkningar, hot, hån och fysisk eller psykisk skada. För att undvika några oklarheter om när dessa etiska överväganden ska tas i beaktning så har Sveriges myndighet i form av vetenskapsrådet satt upp fyra etikregler (Patel & Davidson, 2019).

Den första regeln är informationskravet. Med det menas att forskaren måste informera de som berörs av forskningen om vad som är syftet med forskningen som bedrivs (Patel & Davidson. 2019).

Regel nummer två är samtyckeskravet. Vad som menas med det är att alla deltagare inom forskningen har rätt att själva bestämma över hur mycket eller lite de vill medverka (Patel & Davidson. 2019).

Konfidentialitetskravet är den tredje regeln av etikreglerna. Den dikterar att uppgifterna om

personer som ingår i forskningen ska vara konfidenta till största möjliga mån. Personuppgifterna ska förvaras oåtkomligt för obehöriga och det ska inte gå att lista ut vem personen är genom att läsa forskningsrapporten (Patel & Davidson. 2019).

7. Resultat & Analys

I resultat- och analysdelen presenteras de svar som respondenterna uppgav vid intervjuerna som gjorts. Frågorna besvaras med stöd av flera citat från spelare, föreningar, intresseorganisationer och förbund. För att resultatet inte ska bli allt för komplicerat att följa, presenteras först ett resultat från föreningar och sedan analyseras det i teoriernas perspektiv. Sedan presenteras resultaten från förbund och intresseorganisationer och analyseras. Sista delen är resultaten från spelarna och analysen kopplat till dessa.

7.1 Resultat föreningar

Den hjälp som föreningarna erbjuder spelarna är ytterst begränsad enligt resultaten av intervjuerna. Initialt har endast en av fem svarat att de har ett arbetssätt för spelarna som hamnar i den situationen.

”Ja, det finns inget så generellt, att det finns någon plan eller så, utan det är mer på individnivå.” (Allsvensk fotbollsklubb).

Det finns inget enkel svar på det. I och med att vi är en elit fotbollsklubb så är det vad vi givetvis fokuserar på då det är vår kärnverksamhet. Sedan finns det lite olika spår i den frågan. (Allsvensk fotbollsklubb).

Det är från fall till fall, beroende på vilken hjälp spelaren önskar. Vi har inget färdigt program för spelare som önskar exempelvis att få förmåner istället för lön i form av utbildningar eller en studieförberedande verksamhet. (Fotbollsklubb i Superettan).

”Men just nu måste jag erkänna att det inte finns så mycket från vår sida i alla fall.” (Allsvensk fotbollsklubb).

Vad just den föreningen som har ett mer organiserat arbetssätt gör är att de har ett samarbete med ett lokalt förankrat universitet som de hjälper spelarna in på.

Majoriteten av dessa föreningar berättar även att de gärna har kvar spelarna i föreningen efter en avslutad karriär som aktiv elitidrottare. Detta är antingen som tränare eller andra roller inom föreningen. Vid senare intervjuer med föredetta elitidrottare, verkar detta vara ett vanligt förekommande fenomen.

Det med att ta vara på den kompetens som många besitter fotbollsmässigt, som individer som dom gör tidigt, kunna se om vi kan hitta något, och föra vidare till klubben så att säga. Det är väl steg 1. (Allsvensk fotbollsklubb).

”Sen har vi också samtal med individer som närmar sig slutet på karriären i form av, roller i våran verksamhet, som vi kan dra nytta av dom personerna.” (SHL-klubb).

”Vi har också haft spelare som har gått direkt från aktiv elitkarriär inpå sport kontoret och är aktiva inom (föreningen) efter sin karriär.” (Superettanklubb).

Något som alla föreningar har gemensamt är att de använder, eller vill använda sig utav, sitt nätverk med sponsorer, kontakter eller partners. Detta för att kunna erbjuda spelarna en väg in i det civila arbetslivet. Vad som dock framgår av resultatet är att många inte har en etablerad plan för hur detta ska gå till, utan det är från fall till fall.

”(...) man kollar kontakt nätverk, partners kopplade till klubben och kollar intresset hos dom för spelaren.” (Allsvensk fotbollsklubb).

(...) där har vi vårt nätverk, våra samarbetspartners som jobbar med master klubben och där har vi dialog med dom såklart. Vi har även saker som spelarna gör för dom under sin spelarkarriär, för att bygga upp sitt nätverk och så. (SHL-klubb).

Där har vi då ett nätverk bland våra partners som vi då i dialog med spelaren kan hitta antingen jobb, praktikplats, utbildning eller vad det nu kan vara som den personen skulle vara intresserad utav. (Allsvensk fotbollsklubb).

Vidare beskrivs det av några föreningar att de erbjuder spelarna chansen att komma på nätverksträffar samt träffar med andra partners. Men att det är spelarens egna initiativ att ta kontakten med dessa och skapa sig ett namn för dem. Här beskriver föreningarna som erbjuder just detta att spelaren bör ta för sig och skapa ett nätverk för en själv, för att kunna skapa möjligheter till fortsatt samarbete med just dessa partners.

”Det finns inget strukturerat koncept, och det är då upp till spelaren eller individen att verkställa sådan kontakt.” (Superettanklubb).

Men exempelvis så är det så att spelarna skall vara med på företags exklusiva nätverksträffar och vara med och bidra till nätverksträffen i sig. Sedan är det upp till spelaren att om de önskar att träffa ett bolag och har ambitionen och ett intresse, efter att de slutat slutat, ja då är de klart att vi hjälper den spelaren med kontakt till några av våra partners då. (Superettanklubb).

En ishockeyförening har ständigt möjligheten att erbjuda sina spelare chansen att jobba med just sina partners. Det som erbjuds är att spelarna kan följa med en partner inom mäklarbranschen, där spelaren hjälper till på öppna visningar och få möjligheten att lära känna branschen samt att testa på yrket. Samtidigt kan spelaren bygga på sitt personliga nätverk och möjligtvis etablera sig inom ett framtida yrke.

Detta kan vara en stor trygghet för killarna att kunna komma ut och träffa folk i andra branscher. Exempel (mäklarfirma) som är en stor mäklarfirma, där killarna får vara med på visningar vissa helger och hjälpa dom där med deras storhelgs visningar. (SHL-klubb).

En annan gemensam nämnare alla föreningarna har är att de uppmanar sina spelare att utbilda sig. Vissa gör det mer än andra, men alla arbetar i någon form med att antingen ge möjligheten till utbildningar. Medans andra arbetar mer med att uppmana och betona vikten av en utbildning. En förening förklarar vidare att inom deras akademi har de som krav att alla spelare ska slutföra grundskola samt gymnasieutbildning.

Och sen som sagt så, sen kan man erbjuda det här med utbildningar och sånt här. Sen är vissa inte alls intresserade och vissa är kloka och smarta och väljer att studera. (SHL-klubb).

En fotbollsförening berättar att de erbjuder en viss hjälp i form av ekonomisk rådgivning. Sedan är det upp till spelaren själv att ta emot rådgivningen genom att kontakta klubbledningen. Det som klubben sedan gör är att hjälpa spelaren att placera pengar på rätt sätt så att denne kan få största möjliga avkastning.

Så har vi spelare som kunnat lägga undan pengar så erbjuder vi placeringshjälp, men det är mer av en ekonomisk rådgivning för att de ska få en så stor avkastning som möjligt. Det är ju också någonting som finns via spelarföreningen och deras kollektivavtal, både utbildningar och råd att man bör tänka på det här då. (Allsvensk fotbollsklubb).

Föreningarnas externa hjälp finns till en viss utsträckning enligt respondenterna. En förening berättade att de erbjuder sina spelare möjligheten att prata med de psykologer som är kopplade till klubben.

”Så har vi ett nät av idrottspsykologerna som kan vara bra att prata med, istället för någon av oss (inom föreningen).” (Allsvensk fotbollsklubb).

Tre föreningar berättade att de erbjuder någon form av extern hjälp till spelarna, men att det är spelarens uppgift att fråga klubben om just hjälp och då hjälper klubbarna gärna till. Medans en förening berättar att de ej erbjuder någon extern hjälp och detta kopplas till att de ej har möjligheterna ekonomiskt.

Vi har ingen specifik plan och yrkesvägledare som kan hjälpa alla spelare, utan det är mer om en spelare önskar en sådan kontakt, ja då hjälper vi ju dom. (Superettanklubb).

”Nej inte i dagsläget just nu.” (Allsvensk fotbollsklubb).

Det här är ju deras jobb och jobbar full tid här, så vi försöker ju få de att fokusera så mycket som det går på det jobb som de ska utföra. Så där blir det mer på spelarens egna initiativ, och då beror det lite på vilken ålderskategori de tillhör. (Allsvensk fotbollsklubb).

”Det beror lite på spelaren själv då det inte är så många som hamnar i den situationen, utan det handlar om 1-2 personer per år.” (Allsvensk fotbollsklubb).

På frågor angående hur föreningarna ser på utvecklingsmöjligheterna och ambitionerna de har runt just detta ämne så varierade svaren. Alla föreningar anser att de kan göra mer och ser en utvecklingspotential i sitt egna arbete. Dock är ambitionsnivån att utveckla detta arbete mycket skiftande. De flesta av föreningarna arbetar idag på något sätt med detta, men att ambitionerna att utvecklas ytterligare är något som alla inte är lika engagerade i.

Det är ju bra på så sätt, men det hade ju varit skönt att kunna haft någon sån där standardpaket lösning, att nu när man närma sig en viss ålder så, behöver man sätta sig in i det här programmet och så behöver man jobba med lite karriärs rådgivning, utbildningar, arbeten och kontaktytor. (SHL-klubb).

Jag tycker att vi är ganska duktiga generellt sätt, men sedan finns det ju alltid mer att göra. Men det är viktigt att hålla en balans mellan att hålla fokus på det som ska göras här och nu, och samtidigt förbereda dig för något du aldrig har gjort. (Allsvensk fotbollsklubb).

”Inte aktivt kan jag väl inte säga, men vi har ju lösningar, vi har ju det som vi kan hjälpa till med som jag har nämnt innan.” (SHL-klubb).

”Nej det har vi helt ärligt inte, utan vi upplever att det vi kan erbjuda är bra.” (Allsvensk fotbollsklubb).

Det beror på vilken typ av förening man vill vara. Vad ska man säga, enligt kontraktet så har vi ju inte det, vi kan väl säga nej, det är upp till spelaren själv. Men vi vill som förening vårda om spelaren och spelarna och resten av personalen. (Allsvensk fotbollsklubb).

Både och skulle jag vilja säga, det är som allt. Alla äger sitt eget ansvar och man har sin egen resa att göra. Vi som föreningar ska kunna finnas där och stötta och supporta. Men både och skulle jag säga. Vi föreningar gör vårt, och vi har någonstans en skyldighet att efter en karriär för spelare hjälper och får en så bra övergång som möjligt. (SHL-klubb).

Jag tycker att man kan hjälpa dem med att upplysa vikten av det, men sedan måste det vara upp till varje individ, utifrån vår mänskliga rättighet att bestämma över sig själv. Vi kan inte bestämma vad spelaren ska göra när han eller hon är klar. Sedan kan vi ju visa på att vi kan hjälpa dem, men sen är det upp till spelaren att bestämma om de vill ha hjälpen. (Superettanklubb).

En förening förklarade angående ansvarsfrågan, att spelarna lägger ner all sin tid under karriären till idrotten, vilket resulterar i att de försakar sin utbildning och andra tankar på en framtida civila karriär. Därför förklarar föreningen att båda har sitt ansvar i frågan och bör hjälpa till med övergången och till att livet efter karriären blir lättare för idrottaren.

Och många av dessa idrottarna har lagt all sin tid och energi på just att vara elitidrottare. Vilket förmodligen har gjort att man har försakat sin utbildning och dom har inte så mycket att stå på. Så där tycker jag som förening kunna erbjuda saker och finnas där som ett stöttande organ för killarna. (...) Ja det är ju upp till båda parter. (SHL-klubb).

Av resultatet framkommer det att alla har ett gemensamt svar, vilket är att individen själv, alltså idrottaren, bör ta sitt egna ansvar att kontakta eller förädla situationen på bästa möjliga sätt. Som tidigare nämnts så hjälper de flesta föreningar gärna till men det krävs att individen själv tar initiativet.

7.1.1 Analys föreningar

1984). Exempel på studier är tränarutbildningar, krav på gymnasieexamen och samarbete med ett lokalt universitet för att erbjuda möjligheten till akademiska studier. På sådant sätt kan föreningen vara med och utveckla det kulturella kapitalet hos spelaren. Här tas då spelarens habitus i beaktning då de själva kan välja inom vilken inriktning de ska studera.

Den ekonomiska rådgivningen är även det kan kopplas till Bourdieus (1984) teori om ett kulturellt kapital, då spelaren i fråga lär sig hur spelaren ska placera och investera sitt ekonomiska kapital. Här utvecklar föreningen både spelarens kulturella kapital, men även det ekonomiska kapitalet då det resulterar i en bättre ekonomi för spelaren.

Det kulturella kapitalet (Bourdieu. 1984) som finns hos spelaren i form av kunskap om idrotten, används flitigt av föreningar då de ofta anställer spelaren som avslutar sin aktiva elitkarriär. Det är som tränare eller andra roller inom föreningen. I dessa fall utvecklas inte spelarens kulturella kapital, men det dras nytta av att spelaren har ett stort kulturellt kapital inom just detta fält. Inom ett annat fält så är spelarens kulturella kapital betydligt mindre.

Samarbetet med mäklarfirman som en förening beskriver, ger spelarna ett bredare kulturellt kapital. Dock är det inom ett specifikt fält och spelarens habitus tas inte i beaktning. Det resulterar i att överlag ökar inte det kulturella kapitalet förutom inom ett väldigt specifikt fält. Har spelaren ett habitus som får spelaren att söka sig till andra fält, så har det nya kulturella kapitalet mindre värde. Detta styrks av Bourdieus (1984) teori klassbegreppen då kapital och fält utvecklas, samtidigt som spelarens habitus påverkar.

En annan analys som kan kopplas till föreningarna och deras arbete för att hjälpa idrottaren är utvecklingen av socialt kapital. Med det sociala kapitalet så menas det att hjälpa spelaren med att berika sig med nya kontakter och utökande av det sociala nätverket (Bourdieu. 1984). Att utveckla sitt personliga nätverket kan vara väldigt avgörande för en spelare, när denna ska ge sig ut på en ny marknad. Föreningarnas jobb med att erbjuda nätverksträffar med sponsorer och partners visar på att de ständigt försöker erbjuda en möjlighet för spelaren att berika sitt sociala kapital.

spelarens habitus spelar roll. Att som individ kunna ta det största ansvaret och verkligen ta vara på möjligheten som erbjuds av ens arbetsgivare samt att utöka ens egna sociala kapital kan vara avgörande för spelarens egna framtid går även att koppla till Bourdieu (1984).

Analyseras det vidare på svaren angående extern hjälp från föreningarnas sida så kan det tolkas att erbjudan finns till viss mån, men att det återigen kopplas till spelarens habitus där ansvaret ligger på dem (Bourdieu. 1984). Vidare finns det inte mer att analysera än att om spelaren frågar, så erbjuds hjälpen. Det kan kopplas till det symboliska perspektivet och den symboliska ledningen som Forslund (2013) presenterat. Genom att föreningarna agerar efter vad moralen och kulturen inom föreningen avser, skapar även de en bättre utgångspunkt för spelarna, vilket även styrks av Bengtsson och Fallby (2011).

Utvecklingsarbete hos föreningarna anses vara något som de flesta är positiva till, där det som nämns är att alla kan utvecklas på olika plan. Tre av fyra föreningar berättar att de gärna ser ett utvecklingsarbete eller att de kan erbjuda mer hjälp till spelarna. Detta visar att de gärna vill sträva efter en förändring inom föreningens kultur, som speglar sig i deras arbetssätt. Den symboliska ledningen är tydlig här då det inte är ett specifikt fall det handlar om, utan ett arbetssätt de vill implementera, vilket kopplas till den kultur som finns inom föreningen. För att lyckas med en sådan förändring, måste språket och retoriken som används, spegla handlingarna som utförs. För att utveckla arbetet i denna fråga, krävs det att kulturen inom föreningen, moralen samt åsikter hos personerna inom föreningen utvecklas så som Forslund (2013) tidigare förklarat.

7.2 Resultat förbund & intresseorganisationer

Både de två intresseorganisationer samt det rikstäckande specialidrottsförbund som intervjuades arbetar med föreningarna på elitnivå. De alla är överens om anseendet att spelare som genomgår denna karriärövergång är i behov av hjälp med att hantera övergången. De menar på att det är problematiskt för spelarna psykiskt, men även problematiskt att praktiskt ta steget till en civil karriär. De kan bidra till att många även stannar inom idrotten och föreningen som tränare eller andra roller.

Ja det gör vi. Det är många som arbetar som fotbollsspelare och har gjort det i 10-15 år, och så är det slut en dag, och då är det många som har en tuff övergång där med att hitta en ny identitet, en ny sysselsättning och försörjning. (Intresseorganisation 2).

Det tror jag många gånger att dom är (...) Och beroende på vilken karriär man har, allt från att man är en firad landslagsspelare, och man tjänar mycket pengar, till att man är professionell fotbollsspelare i Superettan så skiljer det sig generellt sätt. Så behöver många komma in i det civila livet igen och på så sätt behöva hjälp. (Intresseorganisation 1).

Både ja och nej men oftast ja. Det handlar om att främst att när man lämnar idrottsbranschen och den idrotten man håller på med. Att ta det steget att byta titel och bransch samtidigt är oerhört läskigt för många. Det säger sig självt, det är väldigt vanligt att folk blir tränare och liknande för att stanna kvar i branschen så länge som möjligt. Men i majoriteten så svar ja. (Specialidrottsförbund).

Arbetet som bedrivs för att underlätta denna fråga för spelarna skiljer sig dock mellan organisationerna och förbundet. Intresseorganisation 2 beskriver att de arbetar med föreningar och ledare i form av att påverka, föra dialog och uppmuntran att föreningarna ska ta tag i frågan och arbeta mer med den. Intresseorganisation 1 menar dock på att arbetet som organisationen bedriver i frågan ser ut som så att de jobbar med frågor som vägledning, studier, välmående och arbete. Deras arbetssätt går ut på att försöka nå ut till spelarna direkt, för att kunna skapa en kontakt med dessa och berätta att erbjudan om hjälp finns för dem.

Vi jobbar med att försöka uppmuntra spelare och klubb representanter att förbereda sig, dels spelarna själva då. Vi från (organisationen) försöker mer centralt påverka klubb ledarna då att hitta sätt att uppmuntra spelarna att försöka förbereda sig inför ett liv efter fotbollen. (Intresseorganisation 2).

Förbundet i fråga arbetar inte med att förbättra förutsättningarna för spelarnas karriärövergång. Dock betonas det att om det är någon spelare som behöver hjälp, erbjuder de stöd och liknande för att hjälpa spelaren i fråga.

Nä det ska jag inte säga att vi aktivt jobbar med. (...) Men är det nån som behöver hjälp eller råd och stöd eller studier så, ställer vi självklart upp och hjälper till. Men vi är inte aktiva att vi jobbar utefter det.(Specialidrottsförbund).

Alla tre respondenter är överens om att arbetet som görs idag inte är tillräckligt. De anser inte att spelaren får tillräcklig hjälp vare sig från föreningarna, intresseorganisationer, eller förbunden. De poängterar även att det är upp till spelaren i fråga att belysa problematiken och ta hjälpen som erbjuds. Dock påpekar intresseorganisation 1 att arbetet redan är under utveckling, inte bara från deras sida, men även från andra aktörer inom branschen.

Det är en intressant tid nu, för att svar ja, det behöver expanderas, och jag ser fler och fler aktörer som pratar i de här termerna och banorna. (...) Så svar ja, det är mycket på gång och där kan man då se till individuella idrottare som inte har sina spelarföreningar utan något som heter elitidrottsråd som representerar dom och så vidare. Så det kommer hända jättemycket nu. (Intresseorganisation 1).

Nej vi kan absolut göra det på ett bättre sätt tycker jag. Alla intressenter, både (intresseorganisationen), spelarföreningen, de olika institutioner som finns runt om, och klubbarna själva också då. och spelarna inte minst. (Intresseorganisation 2).

Varken förbundet eller intresseorganisationerna har några regler eller riktlinjer i denna fråga. Detta är för att alla föreningar är sin egen förening med egna stadgar. Det lämnar utrymmer för föreningarna att välja själva hur de ska arbeta angående denna fråga.

Nä det har vi inte. Varje förening är ju sin egen så att säga och bestämmer själva hur man ska bedriva sin verksamhet, enligt de föreningsstadgar som finns. Det finns vissa grundläggande saker som RF har i sina stadgar som alla föreningar måste följa, men i övrigt så är vi som specialidrottsförbund inte, kan inte vi bestämma hur en förening ska arbeta. (Specialidrottsförbund).

Nej det har vi inte. (organisationen) är ju en intresseorganisation för klubbarna där vi driver och jobbar med frågor som vi känner att det är en stor poäng att vi driver de centralt och kan ta kommandot. Den här typen av frågor handlar mer om att uppmärksamma klubbarna och ge dom riktlinjer. Att påminna vikten om det. Sedan är det upp till varje enskild klubb att hitta sina arbetssätt i vardagen, beroende på hur stor organisation det har och hur deras ekonomi ser ut. (Intresseorganisation 2.)

Alla respondenter anser att föreningarna har ett ansvar att arbeta för att kunna hjälpa till vid spelarnas karriärövergångar. Intresseorganisation 1 påpekar även att föreningarna redan idag får pengar för att arbeta med dessa frågor. Tillsammans med spelarna har de ansvaret svarar en annan.

Ja det tycker jag att man har. Det måste jag säga. Det tycker jag att man har. Framför allt gäller det kanske att vara mer uppsökande i den frågan. Kanske som föreningar, om man känner att den här spelaren är på väg att avsluta sin karriär, att kolla och fråga hur han eller hon ska fortsätta sitt liv. (Specialidrottsförbund).

Inom fotbollen har klubbarna tagit på sig det ansvaret, där finns det ju pengar tilldelade om jag förstått det rätt, samt samarbetspartners som får betalt för att hjälpa spelarna med karriärövergångar. (Intresseorganisation 1).

att de inte är en form av myndighet och kan därför inte kräva att föreningarna ska arbeta med detta, och som följd av det kan de inte följa upp om föreningarna tar ett ansvar.

Nej det har vi inte. Återigen så finns det så många olika typer av frågor av den här karaktären där vi då försöker hjälpa klubbarna och ha diskussionen öppen, men det landar mycket i vad dom gör i sin vardag. Vi är ju ingen myndighet på det sättet så att vi kan ha några sanktioner om dom inte gör det, utan vi försöker bara uppmuntra att de ska gör det. (Intresseorganisation 2).

Vi håller på att jobba med det just nu faktiskt, hur och så vidare är inget jag vill gå in på just nu, men vi kan komma tillbaka till de senare. Men vi håller på med att följa upp det för att det är lite olika aktörer inblandade i detta. (Intresseorganisation 1).

7.2.1 Analys förbund & intresseorganisationer

Alla intresseorganisationer och förbund anser att karriärövergången som elitidrottare genomför är problematisk. Delvis för att spelarnas kulturella kapital inte är tillräckligt för att själva ta sig ut på den civila arbetsmarknaden utan hjälp. Det är kopplat till att deras kulturella kapital är inom ett specifikt fält, just den specifika idrotten och att kunna byta eller skapa nytt kulturellt kapital kan vara väldigt svårt. Den andra delen av problemet är att spelarnas habitus är en del av deras identitet, nämligen elitidrottare. En persons habitus är svårare att ändra på i vuxen ålder jämfört med ung ålder (Bourdieu. 1984). Detta vilket gör att en elitidrottare som har haft det som identitet i 10-20 år, har svårare att ändra på sin identitet och habitus. Om föreningar och förbund arbetar med att påverka elitidrottarnas habitus redan från tidig ålder genom att belysa studier och att de är en karriär med ett utgångsdatum, kan det vara möjligt att denna karriärövergång inte blir lika problematisk.

Även föreningarna uppmuntras av de båda intresseorganisationerna att arbeta med spelarna i denna fråga. De kopplas direkt till att det symboliska ledarskapet behöver utveckla kulturen i föreningen för att detta ska kunna bli en fråga som anses vara en självklarhet att arbeta med (Forslund. 2013). Då det inte uppges några tydliga exempel från intervjuerna om exakt hur föreningarna, förbund och intresseorganisationer ska arbeta för att utvecklas inom ämnet, kan det endast utgå ifrån vad som sägs i teorin om hur förändringen ska ske. Vad som dock nämns är slutmålet, vilket är att föreningarna ska arbeta med dessa karriärövergångar. På så sätt kan det genom teorin ses att det finns ett behov av att använda det symboliska ledarskapet för att uppnå önskad utveckling av föreningar, förbund och intresseorganisationer.

Intresseorganisationerna försöker uppmuntra spelarna att förbereda sig inför livet efter idrotten med hjälp av att utveckla sitt kulturella kapital samt att utveckla sitt sociala kapital. De är även måna om att spelarna skapar sig en idé och plan för hur de ska göra när de hamnar i den situationen. Det bidrar till att spelaren har ett färdigt fält att söka sig till samt att deras habitus får utrymme att påverka deras karriärövergång. Detta blir ett tydligt exempel på vad Bourdieu (1984) menar i sin teori klassbegreppen.

Intresseorganisationerna samt förbundet anser att föreningarna har ett ansvar att underlätta för spelarna i karriärövergången från aktiv elitidrottare till civil karriär. De är inte helt överens om hur stort ansvar föreningarna har, men de är alla överens om att föreningarna har någon form utav ansvar. Intresseorganisation 2 och förbundet anser att föreningarna som arbetsgivare bör ta ett större ansvar och verkligen implementera arbetet kring karriärövergångar. Genom Forslunds (2013) det symboliska ledarskapet blir detta då en möjlighet. Intresseorganisation 1 påstår dock att föreningarna får ekonomiska medel för att arbeta med detta. Om det stämmer, gör det att möjligheterna för att utvecklas som förening ökar.

7.3 Resultat spelare

En spelare som intervjuades och avslutade sin karriär i en storklubb i allsvenskan berättade att upplevelsen med hjälp från klubbens sida skulle finnas om denne behövde det. Men just i detta fallet ansåg inte spelaren att just han behövde. Om det jämförs med de två spelarna som avslutade sin karriärer i SHL, så fick de hjälp med övergången och det genom att de blev erbjudna en roll i klubben direkt. Antigen som tränare eller med andra roller som kunde tänkas påbörjas, tillexempel som expert på matcher. Den sista intervjuade spelaren var också en tidigare allsvensk spelare som avslutade sin karriär på liknande sätt som hockeyspelarna, vilket var att han gav sig in i tränaryrket direkt och fokuserade på att stanna inom idrotten. Här upplevde spelaren att om just denne hade frågat om hjälp från klubbens sida så hade nog hjälpen kunna uppstå, men att ett sådant arbetet uppstår inte förens om den enskilde tar tag i problemet själv och frågar. Alltså anser spelaren att mycket hänger på individen själv.

Hade jag behövt hjälp så är jag rätt säker att dom hade gett mig det om jag hade frågat. Sen var ju (föreningen) rätt bra på att, direkt när jag slutade så erbjöd ju dom mig att stanna kvar. Vilket jag då var som en assisterande tränare, sedan efter första året kom vi fram till gemensamt att det inte funkade på dom premisserna vi hade. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

Ja, klubben behövde betala en spelarlön till mig i ett år så jag hade tid på mig att komma på vad nästa steg skulle vara. Tillsammans kom vi fram till en lösning om att jag skulle jobba inom föreningen. Då provade jag på mycket inom klubben såsom säljare, in-house tv innan match, ansvarig för scoutingen i klubben, men tillslut kom vi fram till att jag skulle bli sportchef. (F.d SHL-spelare).

”Ja det fick jag då jag fick frågan från dåvarande sportchef om att ta tränarrollen.” (F.d SHL-spelare).

Direkt efter min aktiva karriär så gick jag direkt in i tränarkarriären en sväng, Så jag klev direkt in i tränaryrket skulle man kunna säga och det är först nu, 2018 som jag sa upp mig och kastade mig in, eller kastade ut mig på den andra sidan, fotbollsvärlden. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

ta vara på den kunskap som spelarna besitter samt att kunna få föreningen att se bra ut för potentiella spelare när de rekryterar, kan betyda väldigt mycket anser spelaren. Spelaren nämner även att som förening kan de erbjuda spelarna saker som hjälp med att skapa sig ett nätverk samt jobba extra åt något företag, just för att förbereda sig inför ett annat liv efter karriären.

Ja definitivt! Det borde finns i klubbens tänk, att boarda, dels spelare som länge har varit i klubben, även dom som bara varit där sitt sista eller sina sista år. Jag tror det hade funnits en jättevinst i att signalera att man tar hand om sina. Man ser till personen också och hjälper dom också. Sen , är det också upp till personen själv, alltså spelaren att faktiskt ta emot hjälp. (F.d Allsvensk fotbollsspelare).

Nej, det skulle jag inte påstå, men däremot har man ju ett spelarfack som heter SICO, som jag tycker skulle kunna ta ett större ansvar. Jag vet att man har börjat lite med jobb mot det med utbildningar och sådär, men dom tycker jag skulle kunna ta ett större ansvar. (F.d SHL-spelare).

Den andre allsvenska spelaren håller med till viss mån om att klubbar bör ha det i sitt intresse att hjälpa spelare, men att det största ansvaret inte bör ligga på just föreningen, utan att spelaren själv bör ta ansvaret. Vidare nämns även från den ene SHL spelaren att just ansvaret kan ligga hos föreningen men håller med om att spelaren själv bör ta det största ansvaret. Spelaren som även har en roll nuförtiden i sin dåvarande klubb berättar, att de som förening jobbar mycket nu med att berätta för spelarna hur de bör tänka ekonomiskt och liknande för att förbereda dem inför en civil karriär. Dock erbjuds inte spelarna något färdigt paket för en framtida karriär. Detta erbjöds även som hjälp när personen i fråga var aktiv under sin karriär i klubben.