Resultatdiskussion .1 Hur föreningarna arbetar

Ingången till den första forskningsfrågan angående hur föreningarna arbetar för spelarnas framtida civila karriär är olika. Föreningarna menar på att de arbetar från fall till fall beroende på spelarens önskemål, men av alla spelare som intervjuades, började 100% av dessa att arbeta inom föreningen på ett eller annat sätt. Det är då tydligt att föreningarna drar nytta av spelarens kunskap och erfarenhet för ett fortsatt samarbete som gynnar båda parter. Då tre av fem föreningar uppger att de gärna behåller spelarna arbetandes i föreningen, kan tolkas som de mest liknade ett strukturerade arbetssätt som finns hos föreningar. Att ett första steg ut i den civila karriären är att arbeta inom föreningen behöver inte vara något negativt i sig. Vad som dock kan vara viktigt är om spelaren i fråga har ambitioner att ta sig ifrån det aktiva utövandet av idrotten för att kunna leta sig till andra arbetsmarknader senare, då kan ett arbete kring andra frågor än tränarrollen vara nyttig.

Något som föreningar vittnar om är just avsaknaden av ett strukturerat arbetssätt när en spelare ska byta bransch. De menar på att arbetet hade kunnat effektiviseras om det finns en färdig handlingsplan för hur de ska agera när de har spelare som befinner sig i denna situation. Något som skulle kunna gynna föreningar i det långa loppet är att ha ett arbetsätt som inkluderar och aktiverar spelare att möjligtvis studera under sin aktiva karriär. Det skulle också kunna finnas en färdrig plan för att ta reda på spelarnas planer och ambitioner för framtiden, detta för att visa att föreningen tar hand om sina spelare. Det kan bidra till att föreningens kultur i sin tur kan vara hjälpsam för att attrahera nya spelare samt göra karriärövergången så smidig som möjligt. Och ska man sätta in en teori i detta så är det just det symboliska ledarskapet som kan kopplas in, då kulturen kan förändras i föreningen (Forslund. 2011). Enligt spelare och föreningar finns det många positiva aspekter som kan komma till följd av att utveckla sitt arbete kring dessa frågor.

Föreningarna menar på att deras arbetssätt utgörs delvis eller har ambitionerna, att försöka uppmana spelarna att studera. Och i vissa fall kan det erbjudas universitetsstudier genom ett samarbete som finns med ett lokalt universitet. Spelarna har dock inte sagt något om det i intervjuerna som gjordes. Om det beror på att detta arbetssätt startade efter att de spelare som intervjuats redan avslutat sin aktiva elitkarriär, kan inte svaras på. Att bara uppmana spelarna att studera utan att erbjuda hjälp med ansökning till olika kurser, komma med förslag eller att sedan följa upp deras process och utveckling, kan ses som ineffektivt. Det är lätt att få uppfattningen om att det endast är tomma ord som används för att kunna täcka sina baser från motangrepp. Det är visserligen en bra början för att få spelarna att studera och börja planera för framtiden, men att sedan släppa bollen helt kan upplevas som oengagerat från föreningarnas sida. Även att poängtera vilka kurser eller utbildningar som kan vara nyttiga på grund utav dess bredd kan också vara av värde. Ekonomikurser kan i de flesta fall komma till användning. Både för framtida arbetsmöjligheter, men även för den personliga ekonomin när lönen med största sannolikhet kommer minska markant.

Att ge ekonomisk rådgivning och placeringstips är ett sätt som en förening arbetar med och en spelare som numera är sportchef menar på att även de arbetar med rådgivning och placeringshjälp inom föreningen. Enligt den första föreningen finns det med i spelarföreningens kollektivavtal att arbeta med dessa frågor, men det är inget som någon

och arbeta mer med. Både för spelarnas skull, men även att göra rätt för sig bör ligga i föreningens intresse. Intresseorganisation 1 menar istället på att föreningarna får en viss summa pengar för att arbeta med spelarnas karriärövergångar, men det är ingen förening som har intervjuats som nämner det eller verkar veta om det. Anledningen till att det är så pass oklart angående de bidragen låts vara osagt då det kan vara flera variabler som spelar in. Det kan vara att informationen inte stämmer, att dessa pengar är en del utav en klumpsumma eller att det är på rekommendationer som pengarna ska användas och inte något krav. Oavsett vad anledningen är till denna ovisshet, är det av yttersta vikt att föreningarna tar reda på den informationen och tar det i beaktning till sitt arbete angående frågan.

Flera föreningar påpekar samarbetet med sitt nätverk och sina partners, som en del att erbjuda spelarna möjligheten till framtida jobb. De används i olika stor utsträckning, men alla arbetar på ett eller annat sätt med dem. Nätverksträffarna anses enligt föreningarna som en av det stora möjligheterna de erbjuder spelarna när det gäller hjälp till en civil karriär. Det kan handla om praktikplatser, internutbildningar, eller arbetserfarenhet. Vad som blir tydligt är att många föreningar har som sitt mest strukturerade arbetssätt, att använda sig utav dessa externa kontakter för att kunna hjälpa spelare under deras karriärövergångar. Även om de erbjuder sina kontakter som förening, så har de ingen riktig plan på hur dessa kontakter ska utnyttjas av spelarna. Visst kan spelarna komma till träffarna och börja prata med de olika företagen, men ett sätt att kunna skapa vetskap om varandra innan de träffas kan vara en möjlighet för båda parter. Som förening kunna skapa kunskap om det spelare som behöver komma ut på arbetsmarknaden för sina partners, kan vara till stor nytta för alla inblandade parter. Nätverket får då en möjlighet att se vilken spelare som passar till vilken roll inom företaget och vice versa.

8.3.2 Extern hjälp

Extern hjälp som erbjuds är genom intresseorganisationer, förbund samt det nätverk som föreningen kan erbjuda. Hjälp från intresseorganisationerna handlar i dagsläget till stor del av förberedelser inför en civil karriär. Det tas upp saker som nätverk, studier, planering kring karriäravslutet, mer mera. Den externa hjälpen från de olika aktörerna skiljer sig åt i huruvida kontakten skapas och hjälpen erbjuds. Ena intresseorganisationen hjälper gärna spelarna i största möjliga mån och arbetar mycket med denna fråga. Dock har de som krav att spelaren ska vara medlem i sagda intresseorganisation. Den andra intresseorganisationer arbetar mer med att påverka och föra diskussion centralt med föreningarna, för att få de att arbeta själva

med dessa frågor. Specialidrottsförbundet menar på att de gärna ställer upp och hjälper till i spelarnas karriärövergångar, men spelarna behöver själva ta upp kontakten och be om hjälp. Det erbjuds i dagsläget extern hjälp från både föreningar, men även andra aktörer som förbund och intresseorganisationer. Hjälpen som erbjuds av föreningarna är i form av deras nätverk, vilket inte förtydligar för spelarna att ytterligare hjälp finns från intresseorganisationerna och förbundets sida. Där erbjuds dock mer hjälp från intresseorganisationer än förbundets sida. Vad som brister i hjälpen från förbundets sida är att det krävs att spelarna själva behöver ta kontakten och be om hjälpen. Förbundet jobbar inte aktivt med att erbjuda hjälp i form av kontaktnät, uppmaningar till att planera för livet efter idrotten, eller nå ut till spelarna direkt. Då det är genom föreningarna de arbetar, skapar det en extra möjlighet för att kommunikationen brister. Det går även att diskutera om det verkligen är det bästa arbetssättet att spelarna själva ska kontakta förbunden, då det kan bidra till mer arbete för förbunden som inte nödvändigtvis har tid med det där och då. Arbetet kan bli mer strukturerat om förbunden har någon som arbetar mer proaktivt med detta, utan att spelarna själva behöver skapa kontakten.

Intresseorganisationernas arbetssätt skiljer sig åt även fast de arbetar inom samma idrott. Intresseorganisationen 1 menar på att de försöker ta sig ut till föreningarna och träffa spelarna på plats, medans intresseorganisation 2 beskriver att de arbetar med att försöka påverka föreningarna att i sin tur arbeta med detta. Mycket av det arbete de gör kopplas till studier och att spelarna ska skapa sig kunskap om andra ämnen. Det i sig är en bra start, men endast utbildningar behöver inte nödvändigtvis resultera i arbete för spelarna. Då spelarna har en stor kunskap och erfarenhet inom detta område, kan intresseorganisationerna erbjuda spelarna arbete inom dessa organisationer, hjälpa till med kontakt till förbunden för framtida arbete, eller genom andra kontakter som finns. Intresseorganisation 2 kan även se på vilka möjligheter som finns att ta kontakt med spelarna direkt på samma sätt som intresseorganisation 1 gör, men sedan arbeta på sitt sätt och arbeta utifrån de förutsättningar som de själva har.

Annan extern hjälp finns i form av psykologer och rådgivare. Detta har tagits upp från några respondenter. Vad tidigare forskning har bekräftat är att avsaknaden av en ny identitet och stöd gör karriärövergångar mer problematiska än vad den behöver vara (Park, Lavallee, Tod (2012). Erbjuds den sortens externa hjälp i större utsträckning av föreningarna kan det bidra

fråga. Intervjuerna som gjordes visar på att vissa blev erbjudna hjälpen genom klubben och andra tog eget initiativ för att få hjälp. Detta visar att det finns en viss mån av hjälp men alla har inte blivit erbjudna den externa hjälpen. De spelare som har fått det stödet i ett tidigt stadie, vittnar om att det var en viktig faktor för en så smidig karriärövergång som möjligt. Det tas upp både i tidigare forskning såsom Knights.S m.fl. (2015) och Park, Lavallee, Tod (2012), men även i de intervjuer vi gjort.

Även Bengtsson & Fallby (2011) menar på att föreningar bör kunna erbjuda mer extern hjälp angående stöd till spelarna. Den externa hjälpen kan vara i form av rådgivare och psykologer. Även om många föreningar erbjuder det redan så finns det alltid mer att göra, menar de på. De har samma synsätt som oss här då de anser att utveckling kring erbjudandet av extern hjälp angående stöd och rådgivning, alltid bör ligga i föreningens intresse. Problem som ofta uppstår kring karriärövergångar kan belysas mer av föreningarna, och i samband med detta erbjuda det externa stödet.

För att styrka diskussionen kring problematiken så visar tidigare forskning som Vägen från landslaget (2014), att det har funnits fall där ingen extern hjälp har erbjudits till spelare. Att varken föreningar, förbund eller andra organ inom idrotten erbjöd någon av dessa spelare hjälp, visar på att mycket utveckling krävs. Den utvecklingen blir extra viktig då både tidigare forskning och denna forskning, visar på att stödfunktioner är nödvändiga för spelarnas karriärövergångar.

8.3.3 Ansvar

Enligt alla som intervjuades är ansvarsfrågan kanske den mest komplexa frågan utav de alla. Föreningarna har ett visst ansvar håller det flesta med om, vissa mer än andra, men åtminstone en del av ansvaret bör bäras av föreningarna. Intresseorganisationer och förbund ansåg generellt att föreningarnas ansvar är större än vad föreningarna själva ansåg. Spelarnas svar var lite mer fram och tillbaka. De anser att ett visst ansvar bör ligga på föreningen, samtidigt som spelaren själv ska ha ett ansvar. De generella svaret blir att föreningarna har ett visst ansvar, men de kan inte bära hela den bördan själva, utan spelarna måste göra sin del i det hela. En stor del av ansvaret ligger på spelarna enligt de flesta, men beroende på hur de vill vara och uppfattas som förening, bör föreningen ta ett ansvar även om de inte har plikten att göra det. Moraliskt sett bör föreningarna ha ett intresse i att hjälpa spelarna i denna fråga, dels

för att som arbetsgivare vill de gärna värna om sina anställda och dels för att skapa en kultur inom föreningen som gynnar spelarna och deras välmående.

Tidigare forskning gav även svaret som denna studien fick fram, att spelare bör ha ett större ansvar, eller åtminstone börja planera sin framtid i tid. Från tidigare forskning så finns svaret att de som började att planera och förbereda sig i tid, lyckades med sin övergång mycket bättre. Även denna studie har fått liknande svar angående ansvarsbiten. Svaret är att det har gått relativt bra för de som intervjuades och frågan kring ansvarat visar på att många spelare bör ta tag i sitt liv själva, även om de flesta håller med om att det bör finnas ett ömsesidigt ansvar från båda parter. Poängtera detta för spelarna och hjälpa dem att planera för framtiden är något som både föreningar samt intresseorganisationer bör arbeta mer med.

Att ansvaret inte ska ligga på spelarna alls är inte genomförbart i praktiken då de själva måste vara mottagliga till hjälpen och kunna visa på vilken hjälp de är i behov utav. Vad som dock bör vara föreningens ansvar är att ta kontakt med spelaren, undersöka behovet och erbjuda spelarna den hjälp som efterfrågas. Spelarens ansvar i denna fråga är att skjuta undan sitt habitus och den vana att alla erbjuder dem saker och fixa allt åt dom, vilket de ofta är vana vid. De måste istället börja arbeta för sig själva och ta tag i frågan i tid. Spelarna har ofta flera bra egenskaper med sig från idrotten såsom arbetsmoral, drivkraft, kunskap inom idrott och samarbete, vilket kan vara av värde för potentiella arbetsgivare. Vad som kan bli ett problem för dem är att deras habitus motverkar vad som ska åstadkommas. Spelarens habitus är starkt kopplat till dennes vanor och tillvägagångssätt. Det kan därför bli ett hinder för individens utveckling utanför idrotten. Då elitidrottare har mycket folk runtomkring sig som de förlitar sig på, kan de hindra den personliga utvecklingen om de inte släpper den delen av sin idrottsidentitet. Om individen börjar tänka på sin framtid i tid och börjar ändra lite av sitt habitus, kan detta bidra till en smidigare övergång när denne byter karriär. Det kanske inte är lätt att just ändra sitt habitus men det kan kopplas till att den externa hjälpen, såsom psykologer och rådgivare, som då kan hjälpa individen med att ändra habitus inför framtiden.