3. Bakgrund
5.3 Resultat från användning i undervisningen
Genom att skapa nätverk av liknade det här beskrivna öppnas möjligheten att bolla idéer
och konsekvenser med andra pedagoger på andra orter, genom att protokollföra alla
diskussioner är det även möjligt att i efterhand belysa de situationer som har initierat ett
skeende.
Den "goda skolan" är beroende av "goda lärare" som kan sina ämnen och som ser hur olika typer av nätverk influerar och influeras av den pedagogiska verksamheten. Den "goda läraren" tar den lokala utmaningen seriöst och anpassar sig till elevernas syn på lärande i kända miljöer i förhållande till ålder och förmåga att lära. De vill ha frihet och utrymme i sitt arbete och vill själva jobba hårt för att uppnå bästa möjliga kvalitet. Tänkande skolor behöver lärare och ledare som förhåller sig forskande till sin vardag. En god lärare skall både lära andra och sig själv.
(Tiller, 1999, s. 134)
Liksom en lärare skall lära sig att kontinuerligt utvecklas och lära sig nya saker ska även skolan lära. När vi talar om en lärande eller tänkande skola innebär det att skolan skall kunna utvecklas.
(Tiller, 1999, s. 159)
Shulmans modell av pedagogisk verksamhet innehåller en viktig återkopplingsloop, i den
modellen är "utvärdering", "reflektion" och "nyförståelse". Denna loop finns naturligt i och
med att processen är tydligt synliggjord genom det för alla inblandade synliga och ständigt
uppdaterade protokollet.
31
Figur: Mikael Uljens (2007), Didaktik. sid 231 figur 11.1 "Lee Shulmans modell av "Pedagogiskt förnuft och pedagogisk verksamhet". Studentlitteratur.Uljens (2007) skriver ”Trots att lärare arbetar som individer i undervisningssituationen och
trots att de ibland behandlar väsensskilda innehåll är likheten mellan dem påfallande i den
undervisande handlingen.” (s. 91.)
Det faktum att vi som samarbetade hade helt olika kompetens skapade en spännande
samhörighet då det blev synliggjort att de problem vi brottades med var av likalydande art.
Detta faktum skapade en väldigt stark gruppsamhörighet som stärkte oss betydligt i
respektive utbildningssituation.
Att på detta sätt skapa en grupp som finns på distans men som ändå upplevs som närmare
än det dagliga samtalet är sannerligen en remarkabel känsla, just det faktum att idéer kan
32
bollas så pass fritt har varit överraskande, men också utmanande.
Enligt Tiller (1999) "Det didaktiska mötet kräver välutvecklade och klokt flätade
didaktiska nätverk", vidare "Även om de konkreta didaktiska näten ser olika ut i olika
skolor kan de dock byggas utifrån vissa huvudmodeller som garanterar att skolans
överordnade mål tillgodoses" (s. 65)
Det nätverk vi flätade under den synliga processen var/är, hävdar vi, av en annan karaktär
då det sammanflätar i framtiden. Genom att det är så tydligt att det historiska innehållet
finns sparat i protokollen så leder detta till en identifiering av tillfällen där processen leder
till nya idéer, samtidigt som detta ger deltagarna i nätverket en god inblick hur övriga
deltagare utvecklas och finner nya idéer. Jag vill här lyfta den absoluta fördelen i att vi inte
var organiserade i ett arbetslag på samma skola.
I redovisning av det lokala arbetet syns tydligt hur det lokala nätverket fallerade att visa
deltagarna hur den kreativa pedagogiska processen framskred, helt enkelt för att processen
blev osynlig. Vi vill alltså här hävda att det kan vara en fördel att låta nätverksbyggandet
sträcka sig utanför den dagliga arbetsgemenskapen.
Tiller (1999) skriver vidare:
När man gör avvikelser från etablerade rutiner får man samtidigt lättare syn på traditionerna och systemets underliggande stöttor. Systemet testas eller sätts på prov i mötet med det nya. Att samla erfarenheter av arbete med tonvikt på lokal kunskap representerar ett sådant systemtest. Det har visat sig att det inte är bara ramfaktorerna som sätter käppar i hjulen på förnyelsearbetet. Den konventionella pedagogiken eller vanetänkandet sitter i ryggmärgen hos både elever, lärare och föräldrar. Därför är det viktigt att lärare och skolledare riktar blicken mot sig själva och sin egen kompetens, samtidigt som man håller ett öga på hur strukturerna balanserar mot idéerna." (Tiller, 1999 s. 124)