Resultat i relation till teoretisk och begreppslig referensram

begreppsliga referensramen. Jag har valt att dela upp diskussionen av teorier och begrepp, då jag anser att detta leder till en klarare och mer förståelig diskussion. Avslutningsvis

sammanfattar jag diskussionen med två nya begrepp; generaliserad reciprocitet samt energiproducerande visualisering, som har utvecklats i samband med mitt utförande enligt den hermeneutiska spiralen, att gradvis lyfta innehållet till en högre abstraktionsnivå genom att ständigt gå mellan del och helhet under tolknings- och förståelsearbetet.

9.3.1 Socialt kapital

Som tidigare nämnts av Turner under kapitlet teori och referensram har det sociala kapitalet en stor inverkan på individers hälsa bland annat genom att stärka sitt inre och hantera livets dåliga stunder på ett bättre sätt. Genom att gästerna socialisera sig på Träffpunkten omges de av varandra som i sin tur stärker individens förmåga att klara av psykiskt påfrestande

situationer, till exempel ett återfall eller problem med myndigheter som inte beviljar dem den hjälp som de söker. Turner menar att en gemenskap får individerna att stärkas inifrån, denna gemenskap och individuella växt kan ses på Träffpunkten, där gruppen är väl sammansvetsad. Inom Träffpunkten är stödet och tilliten relativt stor, detta är något som sammansvetsar gruppen och gör varje enskild individ starkare än om de skulle leva livet utan denna förening. Utan Träffpunkten skulle denna grupp människor isolera sig från omvärlden. Som man kunnat läsa i resultatet under temat sedd, omtyckt och saknad kunde en av deltagarna ligga i sin ensamhet i flera dagar innan någon märkte att han var borta och undrade vad han gjorde. Genom isolation försämras individens hälsa avsevärt, menar Turner. Det skulle även leda till att individen snabbare skulle insjukna eller fortsätta med sitt skadliga beteende.

Droganvändningen skulle med andra ord öka, vilket i sin tur leder till en klart sämre hälsa eller till och med döden.

Enligt Coleman är det, för att gruppen ska fortleva, att det finns ett stadigt flöde av tjänster och gentjänster mellan gruppmedlemmarna. Det kan vara tjänster av fysisk karaktär, som att låna pengar eller hjälpa någon att laga ett föremål, men även av en mer emotionell tjänst, som att ta sig tid att lyssna på en annan gruppmedlems tankar och känslor. I en grupp som den på Träffpunkten är det tydligt hur tjänster utbyts mellan medlemmarna. För att gruppen på

35

Träffpunkten ska fortsätta existera och bibehålla sin gemenskap är det nödvändigt att det finns gentjänster väntades att bli utförda mellan individerna. Det handlar om en tillit och respekt mot varandra och visar att man inte är ensam, de ser efter varandra. Tjänster som gästerna utför för varandra kan handla om att en gäst hjälper en annan gäst med att få mat eller en sovplats för kvällen Tjänsterna kan även finnas mellan gäst och personal, då personalen kliver in och tar kontakt med myndigheter för att se till att gästerna i alla fall får ett bidrag som täcker två mål mat om dagen på Träffpunkten. Tyst ingår de ett avtal som säger att denna tjänst kommer att återgäldas vid behov. För att återgälda personalen för deras tjänster eller för att ge tillbaka på något sätt för allt som de tillför på Träffpunkten, försöker gästerna göra så mycket de kan. Är det något som behöver lagas eller något som ska sättas upp på en vägg, är gästerna snabbt där för att återgälda tjänsterna med de resurser och förmågor som de har. Begreppet tjänst, som används av Coleman då han diskuterar kring socialt kapital, upplever jag som stelt och affärsaktigt. På Träffpunkten handlar det mer om att man hjälper varandra utav en respekt som finns mellan dem. Affärsmässiga tjänster, som lån av pengar,

förekommer inom Träffpunkten men de tjänster och gentjänster Coleman diskuterar kring i samband med teorin om det sociala kapitalet och de mänskliga relationerna, skulle jag snarare kalla för ”handlingar av omtanke”, vilket ger en mer emotionell betoning på handlingarna än begreppet tjänst.

Inom Träffpunkten råder det även en outtalad norm som menar att det är gruppens bästa som kommer i första hand. Det är gruppen som ska fortleva då samtliga gäster vinner på det, de får värme, mat, omtanke och framförallt kommer de bort från missbruket några timmar. Inom ett missbruk ingår det fysiska såväl som psykiska delar, det är inte bara intaget som de önskar komma bort från utan även de tankar och de känslor som får dem att bruka. Flera av

deltagarna har uttryckt det som att Träffpunkten bidrar med en flykt från verkligheten, men då jag anser att man aldrig kan fly verkligheten menar jag att man endast kan uppnå en paus från tillvaron och en återhämtning av krafter som fås av de andra gruppmedlemmarna. Denna återhämtning är nödvändig för att de ska klara av den tillvaron som de lever i och som de beskriver som tuff och tärande. Flera av deltagarna tror inte att de själva och många andra skulle ha levt idag om det inte vore för Träffpunkten. Genom att besöka Träffpunkten får de en högre livskvalité, livet blir lättare att stå ut och en inre vilja att kämpa för sig själv uppstår tack vare gruppens stöd, omtanke, respekt och värme gentemot varandra. Ur detta föds ett hopp om att man kan besluta sig om att ta sig ur missbruket.

9.3.2 Sociala ritualer

Träffpunkten består av en grupp som har uppkommit ur en så kallad naturlig ritual, som Collins diskuterar kring i samband med teorin om sociala ritualer. Enligt Collins växer den naturliga ritualen spontant fram ur interaktioner mellan människor som delar gemensamt fokus. Som tidigare nämnts är de naturliga ritualerna kraftfulla och väldigt betydelsefulla då de uppstår ur ett genuint intresse där gruppen eftersträvar samma sak. Genom att ritualen har uppkommit ur ett intresse och inte en tradition blir utbytet av den emotionella energin högre, detta är trots allt det främsta som gruppmedlemmarna är ute efter då de söker sig till en grupp av likasinnade. Den emotionella energin stärker individen, denne får bland annat högre självförtroende, styrka och positivitet. Detta är något som är tydligt märkbart mellan gästerna på Träffpunkten. Självförtroendet, en inre styrka och en positiv inställning till livet, är allt under utveckling inom Träffpunktens gäster. Styrka, självförtroende och positivitet innebär en möjlighet för människor med missbruksproblem att klara av det hårda livet. Samtliga gäster på Träffpunkten söker sig dit av en gemensam anledning; de mår bra av att vara där och resten av deras dag kan se annorlunda ut genom att de går därifrån med ett gladare sinne och därmed ett mindre behov av droger eller alkohol. Deras gemensamma intresse, som enligt Collins är

36

centralt och utmärkande för en naturlig ritual, blir till att må bättre och därmed ligger det även i deras gemensamma intresse att värna om Träffpunkten. För många har Träffpunkten blivit heligt, där ska inget annat än respekt, acceptans, lugn och omtanke finnas. Skulle något av detta inträffa, exempelvis ett bråk, styr resten av medlemmarna upp det för att så snabbt som möjligt återgå till ett lugn.

Det är tydligt att Träffpunkten är en lyckad ritual då de har alla de utkomster som enligt Collins krävs för att ritual ska ses som lyckad: solidaritet, moraliskt rättfärdigande för dess grupp och Träffpunktens betydelse, samt utbyte av emotionell energi. Det finns en tydlig solidaritet inom gruppen, starkt gemensamt fokus och en barriär för utomstående.

Träffpunkten har kommit att bli det enda ställe där de verkligen känner sig accepterade, ingen dömer dem för deras brister, det är även där de känner att de har en plats. En del av gästerna ser helst inte att socialtjänsten och polisen kommer till deras lokal, Träffpunkten är deras ställe och där kommer ingen in som de inte litar på eller som skulle kunna behandla

föreningen respektlöst. Detta blir tydligt då de har haft incidenter där medlemmar exempelvis beställt droger från föreningens dator, dessa människor är inte längre välkomna. För

gruppmedlemmarna handlar det om att dessa medlemmar som gick emot gruppens normer, trampade på föreningen, trampade på alla andra som värnar om den och som värdesätter den, att behandla föreningen respektlöst på det sättet ses som ett svek och bryts förtroendet mellan gästerna och personal samt gästerna emellan finns det inte längre en plats för den som brutit förtroendet i föreningen. De är tacksamma för allt som personalen gör för dem och för den gemenskap och omtanke som finns mellan gästerna själva. Det som har fått Träffpunkten att bli speciell för dess gäster är den värme, omtanke, acceptans och stöd som finns inom lokalens väggar.

Föreningen har under dess verksamma år arbetat upp en laganda inom denna grupp av människor med missbruksproblem och personal. Solidariteten är hög inom gruppen och detta beror på föreningens arbete med att stötta människor som har ett missbruk, ett stöttande som inte bara finns mellan personal och gäst utan även till stor del mellan gästerna. Genom att dela ett gemensamt fokus stärks gruppen, solidariteten behålls även utanför Träffpunktens väggar genom att det gemensamma fokuset kvarstår mellan gästerna. Vore det inte för Träffpunkten skulle gruppen av gäster inte ha denna solidaritet gentemot varandra. Det är inte bara en solidaritet gästerna emellan, det är även en solidaritet mellan personal och gäster. Genom umgänget på Träffpunkten har det mellan samtliga som vistas på Träffpunkten skapats ett starkt band. Personalen ställer upp för gästerna mer än vad allmänheten kan tro. De tar pengar ur egen ficka för att exempelvis betala veterinärvård eller bussbiljett hem över nyår. Det som kommer att betyda mycket för gästerna är personalens djupa engagemang. Äntligen känner gästerna att de har ett stöd bakom sig, att de alltid finns där för dem och att de har rätt att göra misstag utan att bli dömd av någon.

I april 2010 utsattes föreningen för ett inbrott. Gästerna på Träffpunkten blev extremt oroliga och arga över detta. Deltagarna i studien uttryckte en enorm besvikelse inbrottet, en deltagare beskrev det som att det kändes som att någon sparkade på någon som redan låg ner. Detta inbrott skapade en delning inom gruppen, de som har varit med ett tag och som de andra verkligen litar på samt de som förtroendet inte är lika starkt för, detta på grund av att de är nya eller att en del kan ha bekanta utanför gruppen som har fått veta vad som finns av värde inne i lokalen; antingen genom tips eller att de vid något enstaka tillfälle själva varit inne i lokalen. Besvikelsen över inbrottet minskar den emotionella energin då de upplever att solidariteten inte längre är lika stark eller att någon inte delar gemensamt fokus. Det är i detta läge det blir nödvändigt för gruppen att frysa ut de medlemmar som inte vill gruppens bästa och som vanhedrar deras symbol, för att rädda gruppen inom Träffpunkten. Trots att en kris drabbar en

37

grupp betyder inte det att fokuset för gruppen försvinner, en kris inom gruppen kan även bidra till att solidaritetskänslan stärks då de får en uppfattning om ”vi” och ”dem”. Det blir helt enkelt en uppdelning av grupper där varje grupp har en stark överlevnadsvilja och strävar efter att stärka och behålla sin grupp.

9.3.3 Social trygghet

Som tidigare nämnt är tillit en viktig del i en individs känsla av ontologisk trygghet. Mitt resultat, i tema personalens stöd, visar på att gästerna på Träffpunkten känner en stor tillit till personalen. Tilliten har uppkommit då gästerna upplever att personalen handlar med en sann medkänsla och som en av deltagarna uttryckte det, är det inget påklistrat beteende, de är ärliga och raka mot gästerna, något som de uppskattar väldigt mycket. Gästerna upplever även personalens vilja att hjälpa dem och upplever ett stort stöd från personalens sida. Deltagarna upplever även att personalen litar på dem, detta får dem att känna ett större ansvar gentemot föreningen genom att de har förväntningar på sig att sköta sig och att inte ta med sig preparat in i lokalen. För att människor ska kunna skapa de band som personalen och gästerna har utvecklat genom åren är det viktigt att den ömsesidiga tilliten finns mellan parterna då detta är, som tidigare nämnt under det sociala kapitalet, en förutsättning för att gruppen, och därmed föreningen, ska kvarleva.

För att människor ska känna att världen är som den bör vara, att allt är som det var igår, är det nödvändigt att individen får rutiner i vardagen. Som gästerna på Träffpunkten har gjort det dagliga besöket till en rutin kommer de bort från de risker som skulle kunna drabba dem. Risker i detta fall är att bruka droger eller alkohol. Genom att utföra sina rutiner håller sig människor även sysselsatta, något som deltagarna har uttryckt vara tacksamma över då deras tankar fokuseras på annat än sin egen tillvaro. Deltagarna var inte heller speciellt positiva till förändringar, inga större i alla fall, som de uttryckte sig. Detta visar på att rutinerna som de har är värdefulla och ger dem en känsla av stabilitet och trygghet. För stora förändringar skulle innebära en oro för gästerna då deras livsvärld förändras för mycket och det blir för mycket att ta in och bearbeta. När de kommer till Träffpunkten är allt som det ska vara. Under tiden på Träffpunkten upplever gästerna en trygghet i sin livsvärld, den är stabil och

kontinuerlig. Deltagarna inser även att det är lika viktigt för de andra gästerna att upprätthålla den ordning och de rutiner som finns hos föreningen, av den anledningen försöker varje gäst att uppträda som denne förväntas uppträda. De inser att för att kunna ha den atmosfär som de har krävs det arbete från samtliga gäster och personal, en typ av tjänster och gentjänster. Giddens skriver att den ontologiska tryggheten grundläggs i barndomen av barnets

omsorgspersoner, främst av modern. Vad han inte nämner är om det är möjligt att i vuxen ålder utveckla en ontologisk trygghet. Hittar man en källa som kan förse en med tillexempel tillit, rutiner och omsorg borde det vara fullt möjligt för individen att utveckla denna trygghet. De barn som saknar en ontologisk trygghet har i många fall varit med om distanserade

omsorgspersoner men kan mycket väl få en ontologisk trygghet tack vare andra betydelsefulla människor, som exempelvis mor- och farföräldrar, dagispersonal, som kommer att bli en viktig och stöttande del i barnets tillvaro. På samma sätt som en dagisfröken mycket väl skulle kunna vara med och bygga upp den ontologiska tryggheten kan personalen på Träffpunkten vara en del i pusslet att finna denna inre känsla av trygghet. Personalen på Träffpunkten är de som gästerna tyr sig till när de har problem eller mår dåligt och behöver prata med någon. Mitt resultat, i temana personalens stöd och hopp- en livlina, pekar på att personalen på Träffpunkten onekligen spelar en viktig roll i gästernas liv. Som flera av deltagarna har uttalat sig om behövs det mer än bara personalen för att de ska känna sig trygga. Detta är något som även jag inser, men efter vad deltagarna har uttryckt menar jag att personalen på Träffpunkten

38

har bidragit med att ge gästerna en positiv påverkan av gästernas känsla av ontologisk trygghet. Denna känsla är dock bara något som infinner sig under den tid de är på Träffpunkten, den positiva påverkan är alltså inte tillräcklig för att skapa en komplett ontologisk trygghet, men jag anser dock att den positiva påverkan är så pass stark att den bidrar till att stärka individerna och ger dem kraft för att klara av sin tillvaro. Att de endast upplever en trygghet inom Träffpunktens väggar kan kopplas till Collins teori kring de sociala ritualerna. De rutinmässiga handlingarna, erfarenheten mellan gästerna som för dem samman och bidrar till att tillvaron inne på Träffpunkten känns stabil och kontinuerlig. Solidariteten som uppstår mellan gästerna genom ritualerna stärker även deras känsla att vara en del av något, att tillhöra en grupp och att ha en roll, vilket kan vara en bidragande del i stärkandet av individens jaguppfattning och upplevelsen att individen själv är stabil och att man känner en inre trygghet i sig själv. När de sedan lämnar Träffpunkten för dagen har de inte längre samma gemenskap med sig, tillvaron som de försöker fly undan blir allt mer påtaglig och känslan av att omgivningen är stabil och kontinuerlig mattas av. De meningsfulla ritualerna försvinner och ersätts av en tomhet att återigen vara ensam och att inte vara med sin grupp som inbringar en emotionell energi som stärker individen inifrån genom att bidra till ett högre självförtroende och en mer positiv syn på tillvaron. Genom att Träffpunkten bidrar med att lägga en grund för en trygghet medför det även att gästerna känner sig mogna, starka och redo att ta beslutet att söka sig bort från missbruket och att söka sig till den hjälp de behöver för att ta itu med de delar som krävs för att de ska känna sig trygga. Processen att ta det beslutet kan vara lång, men enligt min förståelse kommer det en dag då gästerna känner att de klarar av det och är villiga att ta det steget. Samtliga deltagare har uttryckt en insikt i detta, att de behöver många bitar för att kunna lägga sitt eget pussel. Deltagarna har även uttryckt att det är tack vare personalen och den tillit som finns mellan dem som har fått dem att börja ta steg fram till beslutet att bli fri från missbruket. Personalen finns även där som ett stöd för dem i kontakten med myndigheter.

Då Giddens inte uttalar sig om en ontologisk trygghet är möjlig att uppnå i vuxen ålder anser jag att teorin skulle behöva utvecklas för att kunna visa att det är fullt möjligt att uppnå denna trygghet efter att man har slutat vara beroende av sina omsorgspersoner. Mitt resultat pekar på att det är fullt möjligt att få en ontologisk trygghet i vuxen ålder. Det som är en trygghet för barnet handlar inte om bostad och arbete, det handlar om närhet, tillit och rutin etcetera. Ontologisk trygghet är ett omedvetet emotionellt fenomen, vilket kan missförstås av lekmän att det är en mer generell trygghet, en som går att precisera och få grepp om. Enligt min uppfattning är det därför en del människor börjar prata om fysiska resurser i samband med begreppet trygghet. Min uppfattning av deltagarna i denna studie är att de har en ontologisk trygghet inom Träffpunktens väggar, om än liten så finns den där, denna har grundats på Träffpunkten, av såväl personal som övriga gäster. En ontologisk trygghet som uppstår i vuxen ålder borde kunna ha samma grundläggande villkor som en som läggs i barndomen. Genom att vistas i en miljö, där omgivande människor ger individen ett emotionellt stöd och visar en genuin omtanke, tillsammans med rutiner, en bostad, ett arbete och en

identitetskänsla borde det vara fullt möjligt för den vuxne att utveckla en ontologisk trygghet. Enligt Giddens blir de barn som aldrig fick en ontologisk trygghet, oroliga i vuxen ålder, upplever omgivningen som ostabil och har lättare till existentiella funderingar som kan leda