Resultat i relation till tidigare forskning och teori

6.2.1 Vad har den unge som beviljas insatsen för problematik enligt den sociala dokumentationen?

Utifrån tabellerna 7 till 12 kan vi se att ärendena beskrevs ha en mängd olika slags problematik som jag delat in i problemområden: familj och boende, utbildning, fritid, hälsa, socialt beteende och nätverk. Ofta beskrevs den unge ha problem på ett flertal av dessa områden som ledde fram till beviljandet av insatsen. Att det i vissa utredningar rörde sig om ett beslutande om andra insatser

inom samma utredning gör att det är svårt att säga exakt vilka problemområden det unge beskrivs ha som ledde fram till beslutet om insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson. I dessa utredningar nämndes insatsen oftast bara i förbifarten och var alltså inte den primära insatsen som sattes in utan mer som ett kompletterande stöd till den unge.

Lagstiftningens syfte står det i propositionen att ”Syftet med insatsen bör vara att förhindra en ogynnsam utveckling till följd av den unges agerande” och ”bör därför riktas mot unga som har behov av särskilt stöd”.77 Vilket en del av citaten tillhörande tabell 6 exemplifierar då det är den unges ogynnsamma utveckling och behovet av stöd som är grunden för insatsen. Exempelvis: ”Utredarens bedömning är att X utifrån hennes livssituation är i behov av insats med kontaktperson då kontaktpersonen kan vara en person som stödja X i en positiv riktning för att få en mer

meningsfull fritid och avhålla sig från alkohol och droger.”. Men insatsen kan också sättas in: ”Om den unge är i behov av stöd och vägledning av andra skäl än det egna beteendet, främst brister i hemförhållandet m.m. (jfr 2§ LVU) har socialnämnden givetvis också möjlighet att förordna lämpliga kontaktpersoner eller vidta andra åtgärder för att stödja den unge.”78 Detta framkommer också i ett fåtal av de ärenden jag gick igenom där boendet och hemförhållandet rörde det primära problemet för den unge: ”Bedömningen göra att X behöver ett stabilt boende och anser att en träningslägenhet kopplat med en kontaktperson är en lämplig insats för X i nuläget”79.

Som tidigare nämnt har informationen i den sociala dokumentationen varierat mellan ärendena. Vilken slags och hur mycket av den unges problematik som beskrivs i utredningen varierar utifrån enskilde handläggaren där Johanssons tolkning av Lipskys ”street level bureaucats” och

användande av begrepp gräsrotsbyråkraten blir av intresse80. Enligt Johansson ifrågasätter och omtolkar den enskilde handläggaren den problematik som klienten säger sig ha. Den enskilde handläggaren kan på så sätt sägas omtolka och ifrågasätta den information om den unges problematik som kommer fram under utredningens gång och som handläggaren sedan fattar sitt beslut utifrån. Men den enskilde handläggaren omtolkar inte enbart den unges problem utan väljer också till viss del vad som skrivs ner i den sociala dokumentationen, med påverkan av

organisationkulturen, lagar, riktlinjer och allmänna råd. Vilket bland annat Billquist och Johansson, Lundström samt Vinnerlung mfl. har påpekat.81 Johansson talar om att handläggaren omvandlar klienterna till fall för att passa in dem i det specialiseringsområde organisationen är inriktad på. Även fast socialsekreteraren gör en individuell bedömning av den unge så har organisationen hon/han arbetar inom i förväg dragit gränser angående vilken hjälp den unge kan få. På så sätt passas den unges och dess problem in i de ramar och gränser organisationen och lagstiftningen satt upp för de hjälpinsatser som erbjuds. Eller som Johansson talar om den process där individen standardiseras för att kunna ingå i de ramar organisationen arbetar inom och sedan kategoriseras för

77 Regeringens proposition 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare. Harpsund. Justitiedepartementet. Sida. 99.

78 Ibid. 79 Ibid.

80 Johansson, Roine. Vid byråkratins gränser: Om handlingsfrihetens organisatoriska begränsningar i klientrelaterat arbete. Lund: Studentlitteratur, 1992.

81Billquist, Leila, Johansson, Lisbeth. ”Sociala akter som empiri. Om möjligheter och svårigheter med att använda socialarbetares dokumentation i forskningssyfte”. Socialvetenskaplig tidskrift nr 1. 2007.

Lundström, Tommy. ”Aktforskning”. I Forskningsmetodik för socialvetare Anna Meuwisse, Hans Swärd, Rosmarie Eliasson- Lappalainen, Katarina Jacobsson red. Stockholm: Natur och kultur, 2008.

Vinnerlung, Bo, Sallnäs, Marie, Westermark, Pia Kyhle. ”Sammanbrott vid tonårsplaceringar – om ungdomar i fosterhem och på institution” Arikelnummer: 2001-112-3. Socialstyrelsen. Stockholm 2001.

att kunna placeras in i en passande administrativ kategori. Kategoriseringen sker genom att de standardiserade egenskaperna som individen reducerats till matchas mot organisationens

gräsdragningar för dess arbetsområde.82 På detta sätt kan man se på handläggarnas beskrivningar av den unges problematik. För att den unge ska få tillgång till insatsen behöver den unge uppfylla vissa krav, hon/han måste först och främst kunna placeras in i organisationen hjälpområde

(standardiseras). Sedan måste den unges problemområden passas in i de kriterier som lagstiftaren ämnade att insatsen skulle användas för (kategoriseras). Vad detta medför i praktiken för den unge går inte att uttala sig om utifrån mitt arbete. Utifrån den process som Johansson beskriver kan man dock skapa en förståelse för innehållet i den sociala dokumentationen. Att de problembeskrivningar som finns där måste stämma överens med lagstiftningens intentioner för att socialsekreteraren ska kunna bevilja insatsen. Jag anser att om socialsekreterarna tydligare redogjorde för varför just insatsen särskilt kvalificerad kontaktpersons är en passande insats för den unge i sin dokumentation så skulle det bidra till ett bättre underlag för både praktiker och forskare att följa upp insatsen och dess verkan för den unge.

6.2.2 Inom vilka områden ska insatsen stödja den unge?

I regeringens proposition står att den särskilt kvalificerad kontaktperson ska följa den unges utveckling, vara motiverande till skolarbete och arbete samt lämpliga fritidsaktiviteter. En särskilt kvalificerad kontaktperson ska också ha en god kontakt, arbeta nära den unges vårdnadshavare, ha kontakt med myndigheter, arbetsplats, skola och involveras i den unges övriga nätverk. Den särskilt kvalificerade kontaktpersonen ska vara ett personligt stöd till den unge och ha tät kontakt med denne. Hur mycket som framkom i den sociala dokumentationen om vad insatsen skulle

stödja/hjälpa den unge med varierade i de olika ärendena på samma sätt som beskrivningen av den unges problem. Det tabellerna 13- 17 visar är att insatsen beskrivs ska stödja/hjälpa den unge inom områdena, familj, utbildning/sysselsättning, fritid, hälsa, socialt beteende och nätverk. De områden som förekommer flest gånger i ärendena är att insatsen ska stödja/hjälpa den unge inom

utbildning/sysselsättning, fritid och socialt beteende. Enligt propositionen är motivering till skolarbete, arbete och fritidsaktivitet områden som insatsen kan stödja den unge inom, vilket även framkommer i ärendena (vilket går att utläsa i tabellerna).

En viss skillnad kunde ses i frågan om vad insatsen skulle stödja den unge med, mellan ärendena som utgjordes av flickor respektive pojkar. Andersson och Bangura Arvidssons reflekterar kring skillnader för att bevilja insatsen till pojkar respektive flickor i ”Vad vet vi om insatsen

kontaktperson/-familj? En kunskapsöversikt”83 och de kommer fram till att:

I tonåren börjar det skymta fram föreställningar om olika behov hos pojkar och flickor. Det finns troligen schablonuppfattningar om pojkar och flickor, som

skymmer blicken för den enskilda individens behov och intressen. Det vore inte bara intressant utan också viktigt att reflektera över och beakta ett genusperspektiv i såväl forskning om som praktisk användning av insatsen kontaktperson/-familj.84

82 Johansson, Roine. Vid byråkratins gränser: Om handlingsfrihetens organisatoriska begränsningar i klientrelaterat arbete. Lund: Studentlitteratur, 1992.

83 Andersson. Gunvor, Bangura Arvidsson, Maria. ”Vad vet vi om insatsen kontaktperson/-familj? En kunskapsöversikt.” Meddelanden från Socialhögskolan, 2001:1.

Även fast min studie rör sig om särskilt kvalificerad kontaktperson har jag ändå valt att ta med denna kunskapsöversikt i min uppsats eftersom den beskriver brister på kunskap på området kontaktperson/-familj för barn och unga, samtidigt som den konstaterar att det är de insatser som beviljas mest för denna målgrupp samt att propositionen hänvisar till denna. Det skulle även vara av intresse att utifrån insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson studera problem- och

behovsbeskrivningen i dokumentationen utifrån ett genusperspektiv. Detta skulle vara en möjlig utveckling av mitt arbete.

Det framkommer i mitt resultat att det fanns relativt lite information om vad insatsen var tänkt att hjälpa den unge med. Peter Olsson kommer bland annat fram till i ”Insatsen kvalificerad

kontaktperson. En utvärdering”85 att otydligheten i vad uppdraget som kontaktperson innebär kan leda till att insatsen får oönskat resultat. Utifrån mitt arbete går det självklart inte att säga något om vilken och hur mycket information som förmedlas till kontaktpersonssekreterarna och till den särskilt kvalificerade kontaktpersonen. Mängden information varierade mellan ärendena om vad insatsen skulle stödja/hjälpa den unge med i mitt material. Olsson påpekar att otydligheten i uppdraget kan leda till oönskade resultat.Bristen på information och otydligheten till vad insatsen syftar till att stödja den unge med kan inte enbart leda till att informationsöverföringen mellan beslutsfattaren och uppdragets utförare försvåras och misstolkas. Otydlighet och bristande

information försvårar även för uppföljning, utvärdering och forskning kring insatsens effekt, vilket i sin tur utgör ett av syftena med dokumentationsarbetet. I och med att det finns relativt lite forskning på området är det av vikt att i alla fall möjliggöra för att uppföljning, utvärdering och forskning kan bedrivas.

Det som jag sammanfattningsvis kan säga angående mitt resultat om vad insatsen syftar till att stödja den unge med i materialet tycks det överensstämma med lagstiftarens intentioner som framgår av propositionen.

6.2.3 Socialsekreterarnas begreppsanvändning i den sociala dokumentation

Något anmärkningsvärt som jag uppmärksammade när jag jämförde ärendena var att man i de olika utredningarna hade olika benämningar för insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson.

I propositionen står att ”Dessa kontaktpersoner bör enligt regeringen benämnas särskilt kvalificerade kontaktpersoner.”86. Jag har varit inne och vidrört evidensbaserad praktik och begreppsanvändning i den sociala arbetet där jag bland annat nämnde Jergeby och hennes bok evidensbaserad praktik i socialt arbete och jag ämnar nu följa upp den tråden. Jergeby skriver att ”En oprecis professionell terminologi försvårar den interna professionella kommunikationen och därmed den erfarenhetsbaserade kunskapsutvecklingen”87. Med en oprecis terminologi där

professionella använder olika begrepp i sin dokumentation frågar sig Jergeby om de professionella menar samma sak i dokumentationen och hur pass lika innebörd lägger man in i insatsen. Den vaga terminologin medför också svårigheter i kommunikationen till utföraren av insatsen i vad insatsen

85Olsson. Peter, ”Insatsen kvalificerad kontaktperson. En utvärdering. Malmö stad Hyllie Stadsdelsförvaltning Individ och familjeomrorg. Malmö, 2008.

86 Regeringens proposition 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare. Harpsund.Justitiedepartementet. Sid. 100.

87 Jergeby, Ulla., (Red). Evidensbaserad praktik i socialt arbete. IMS Socialstyrelsen. Stockholm: Gothia Förlag, 2008. Sid. 28.

syftar till och kommunikationen till den som beviljades insatsen försvåras också menar Jergeby. Även gällande kunskapsutvecklingen och forskningen är det viktigt att en enhetlig

begreppsanvändning råder. Både mellan socialsekreterarna och organisationerna de arbetar inom och mellan praktiker och forskare som Lundström talar om: ”hur brister på gemensamma begrepp och definitioner i svensk socialvård försvårar forskning”88. Genom att använda gemensamma begrepp inom professionen minskar risken att de professionella menar olika saker i beslutande av en insats, insatsen blir på så sätt också lättare att utvärdera och forska på om det finns ett enhetligt begrepp angående insatsen. I mitt material medförde den icke konsekventa begreppsanvändningen en osäkerhet i vad för insats socialsekreteraren beskrev att den unge hade eller blev beviljad. När socialsekreteraren exempelvis benämnde insatsen som beviljades i utredningen som kontaktperson. Exempelvis ”...bevilja insats i form av kontaktperson...” var det enbart den lista på registrerade beslut som gjorde att jag visste att det rörde sig om insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson och inte insatsen kontaktperson. I och med en gemensam begreppsanvändning blir det också lättare för den enskilde som beviljas insatsen att förstå vad den blivit beviljad samt att utföraren av den beviljade insatsen lättare kan förstå uppdragets innebörd om insatsen benämns lika av de professionella.