Vår studie baserar sig på att vi vill söka förståelse för vilka tankar pedagogerna uttrycker i förskolan kring genus och hur pedagogerna yttrar sig om bilderböcker i förhållande till det uppdrag som är formulerat i läroplanen för förskolan? Vi har valt att presentera pedagogernas uttryckta tankar i form av citat som återges ordagrant, då snedstreck förekommer i texten är det ett uttryck för egna noteringar. Detta för att läsaren ska få en tydligare bild av det respondenten menar. Då vår urvalsgrupp utgörs av tre kvinnor och en man, har vi medvetet gjort ett val att presentera vem som sagt vad med hänsyn till det intersektionella perspektivet och därför har fingerade namn tilldelats.
5.3.1 Genus- uppdrag
Alla fyra pedagoger är eniga om att man ytterst lite diskuterar begreppet genus. Anledningen till att det inte förs några diskussioner kring detta ämne har personalen delade meningar om. En av de kvinnliga pedagogerna, Åsa menar att många som jobbar på förskolan är äldre och att det är därför som de inte pratar om det. Vidare berättar hon att det är mer de yngre som pratar om det och att genus är något som man diskuterar på utbildningen, det vill säga lärarutbildningen. Samtidigt menar Anna att anledningen till att genus inte lyfts fram är de täta personalbytena och att det är många som har sin första tjänst här på förskolan. I och med den första tjänsten finns det annat än genus att prata om, till exempel rutiner. Leo har en annan syn på det:
40
… min känsla i alla fall är att folk är trötta på genussnack. Ja menar lika betalt för lika arbete, det är bara en självklarhet /paus/ känns det som. Men sen det övriga snacket liksom rosa ... ingen bryr sig längre, jag tror att vi har kommit så långt som det går liksom, tror jag. (Leo, 24 år)
Anna ger ingen anledning till varför det är få diskussioner kring begreppet genus, men att det är något som välkomnas.
Vi frågar respondenterna om hur de definierar begreppet genus. Majoriteten av
respondenterna anser att begreppet genus är ett könsbegrepp. Anna menar att det är ett förhållningssätt, det vill säga, hur man pratar och på vilket sätt man pratar. Vidare poängterar hon återigen att det inte handlar om dockrum eller byggrum utan att det är ett förhållningssätt. Då frågan om vilken betydelse begreppet har för dem och hur detta visar sig i det pedagogiska arbetet som de genomför, framgår det att majoriteten anser att det inte visar sig i den pedagogiska verksamheten och att begreppet inte betyder så speciellt mycket för dem, då de inte har tänkt i de ”banorna”. Leo och Tina svarar följande:Ja, ärligt då så visar det sig inte på något sätt alls. Därför att alla barnen är här...jag tror inte ens att vi ser som flickor och pojkar, utan det kommer hit barn å de får göra vad de vill. Vi säger inte till pojkarna att ”gå in i byggrummet och bygg nått manligt nu” liksom å samma sak med flickorna utan dom, det är killar i dockrummet liksom flickor får va ... ingen bryr sig, de får vara vart de vill liksom, å det är blandat. Det är ofta pojkar i dockrummet ofta flickor i byggrummet, tillsammans också. (Leo, 24 år)
Ja, det har ju varit så i, flickor har varit flickor och pojkar har varit pojkar. Det har ju bara varit dom sista åren /paus/ och nu på högskolan, tidigare har man inte uppmärksammat det men nu har det blivit väldigt, väldigt modernt. (Tina, 58 år)
Anna svarar att begreppet betyder att man ska vara medveten om att det inte bara är hur man pratar utan även ens kroppsspråk. Vidare berättar pedagogen att pojkarna kanske har större utrymme och plats än flickorna.
En annan fråga som de intervjuade får svara på är vilka tankar de har om vad som står i läroplanen för förskolan om genus. Kring denna fråga har de lite olika tankar.
Nä, jag tänker inte alls på det vet du, så att jag bryr mig inte om det … /paus/…det gör jag inte. (Åsa, 63 år)
41
Annas tankar kring det som står i läroplanen för förskolan är att både flickor och pojkar ska få samma plats och utrymme i den vardagliga verksamheten. Dessutom poängteras det av samma respondent som ovan att det är viktigt att arbeta med och lyfta fram ”osynliga”, blyga barnen.
I frågan om att man ska motverka traditionella könsroller som är skrivet i läroplanen för förskolan framgår det av Tina att det är något man gör utan att tänka på det.
Då vi ställer frågan om huruvida respondenterna känner till den reviderade läroplanen för förskolan uppstod oklarheter kring denna och den befintliga läroplanen för förskolan.
Jag är inte så dödsinsatt i förskolans … men jag har läst igenom förskolan /syftar till läroplanen för förskolan/ … jag fick en när jag började här ... sen så har jag pratat lite om att vi kanske måste börja läsa den liksom. (Leo, 24 år)
Under intervjun visar det sig att Leo trodde sig ha läst den reviderade läroplanen men att det visar sig vara Lpfö 98. Han uttrycker detta på följande sätt:
… Så jag vet inte ens om jag har läst den nya eller gamla /syftar till läroplanen/. Jag har ingen aning /skratt/… jag hörde någon sa att det är nog den gamla, ja, jag vet inte, jag har inte sett någon gammal eller ny, så jag har ingen aning. (Leo, 24 år)
5.3.2 Bilderboken
Det råder i största allmänhet enighet kring frågan hur de intervjuade definierar vad en bilderbok är? Överlag anser respondenterna att bilderbok är en bok med mycket bilder och lite text och som riktar sig till de yngre barnen.
Bilderbok är ju med bara bilder ju, där e ju knappt någon text ju, det kanske står ”en bil” eller ”en boll” eller, undertill så är det en bil eller en boll på var sin sida. (Åsa, 63 år)
I frågan om hur de ser på böckers betydelse i deras arbete på förskolan så är det Leos svar som avviker i jämförelse med de andras tankar, nämligen att böckerna främst används på vilan. Majoriteten svarar på följande sätt:
42
Jättestor betydelse, jag tycker att det är viktigt att man ska intressera dem, alltså inspirera dem till böckernas värld, överhuvudtaget i denna värld vi lever i … denna värld att man tar tillvara på boken. (Tina, 58 år)
Det är så viktigt för mig, rätt bok, rätt ålder är väldigt viktigt för mig, jag är väldigt kritisk när det gäller böcker så att man inte läser för långa exempelvis Pettson böcker för en tvååring, alltså det, förstår du vad jag menar, alltså de förstår det inte riktigt. (Anna, 58 år)
Resterande poängterar vikten av böckers betydelse och anser att det är via böckerna som barn utvecklar sitt språk. En av våra frågor som fanns med i intervjuguiden4 är om böckernas innehåll diskuteras. Leo och Anna svarar att syftet med att diskutera böckernas innehåll är att få reda på hur vida barnen lyssnar och förstår vad boken handlar om. Tina förklarar att hon själv läser igenom böckerna först innan man presenterar och läser för barnen. Det framkommer även av Åsa att man pratar om speciella händelser i boken, exempelvis om någon trillar och slår sig.
Mmm, ja, därför att vi vill kontroller, kontrollera är fel ord, vi vill kanske ta reda på om de lyssnar eller seglar iväg med sina tankar, lyssnar, då kan man fråga lite grann på boken… så då tycker jag att det är bra att återberätta vad som hände… det är för att man ska träna barnen på att återberätta, för sen är det ju så i skolan också, att man måste berätta om något som har hänt. (Anna, 58 år)
Ibland har jag gjort så också, när sagan har tagit slut så har jag frågat ”vad tror ni händer sen?” och då sätter fantasin igång… jag tycker det är otroligt viktigt. (Tina, 58 år)
Alla pedagogerna nämner i intervjun att de regelbundet går till biblioteket med barnen för att låna böcker. Böckerna väljs huvudsakligen ut av personalen, men barnen kommer med förslag och då har ett indirekt inflytande. Vi frågar respondenterna om det finns någon genusmedvetenhet kring valet av böcker. Alla är eniga om att så inte är fallet. Dock så uttrycker en pedagog följande:
... ska jag välja böcker själv så väljer jag ju kanske, ungefär såna som är hälften flickaktiga och hälften pojkaktiga … Jag kan inte ha tio böcker med prinsessor utan måste också ha någon som mekar med bilar … (Tina, 58 år)
4 Se bilaga 4- Intervjuvguide
43
5.3.3 Genus i bilderboken
När vi frågar de intervjuade om de samtalar med barnen kring vilka budskap som finns i bilderböckerna utifrån ett genusperspektiv svarar samtliga att de inte gör det. Däremot så menar alla att de diskuterar budskapet i böckerna. Två av respondenterna utvecklar sina resonemang gällande budskapet som finns i bilderböckerna och säger under intervjun:
Jaa, det gör jag ju… genus… ordet är ju nytt va. Men man har ju liksom alltid arbetat med det, men det har kommit så ”pang” i dag så att det… (Åsa, 63 år)
… jag är medveten om man läser en bok och det är något speciellt … när man kommer i diskussion så kan man utveckla det, och där kan jag vara medveten om… som Rödluvan kontra Alfons Åberg… (Anna, 58 år)
Vi samtalar med respondenterna huruvida omslaget har någon betydelse vid valet av bilderböcker och där svarar samtliga att det inte finns någon betydelse för dem. De riktar tvärtom uppmärksamhet på barnen och menar att det är barnen som lägger stor vikt på omslaget vid val av böcker. Åsa kunde dock inte se att barnen valde omslag utifrån det tillhörande könet.
… Dom kan ju se om det är bilar och sånt /om pojkarnas val/ dom är intresserade av det va, och flickorna kanske väljer prinsessor eller vad dem ser på omslaget ju. (Åsa, 63 år)
Nej, det upplever jag inte, för att det är ju en bok som handlar om den lilla prinsessan och jag tror nästan att det är pojkarna som är glada för den boken än vad flickorna är. (Tina, 58 år)
Vi frågar de intervjuade ifall de någon gång reflekterar kring hur manligt och kvinnligt framställs i bilderböcker, vilket de alla svara på att de gör. Utifrån olika utgångspunkter berättar respondenterna följande:
… om man tar till exempel Alfons Åberg ju… han pappan, han diskar ju, han städar och han gör allting i hemmet det är ju manligt där och så… I sysslor, och där är det mormor som stickar och man ser aldrig att morfar gör någonting… (Åsa, 63 år)
44
… det är ju fortfarande det gamla, mamma lagar mat och pappa tvättar bilen... jag behöver inte gå längre än till Astrid Lindgren, jag menar det är hela tiden Madicken, Emil och allihopa va. (Tina, 58 år)
Vissa av respondenterna uttrycker sina tankar om kvinnligt och manligt på följande sätt:
… det är det här klassiska ... att det är killar som är brandmän och poliser och flickor kanske är feer och sjöjungfru och sånt. Men anledningen till att jag inte har reflekterat kring det /paus/ det låter fel att säga så men jag bryr mig inte … min genushjärna går inte längre än så. (Leo, 24 år)
… å jag tycker att Pippi Långstrump ska vara Pippi Långstrump och inget annat ... jag tycker inte att man ska ändra på det eller så… det är många som ändrar det ... ändrar både sånger och annat... för att det ska passa i genus ... och jag är lite tveksam, då får man hitta på en annan sång... jag tror inte att man ska ändra så mycket på det gamla eller, det tycker inte jag. Det är ju också Rödluvan ju om man nu ska ta den figuren, flickan där. Ja, men man kan inte bara ändra om att det ska vara en pojke som går i skogen för då blir det ingen rödluva... (Anna, 58 år)
Ingen av de intervjuade arbetar med boken som utgångspunkt för att knyta an till genus, dock så har de boken som ett hjälpmedel då de exempelvis ska introducera ett nytt tema. En av respondenterna förklarar det hela på detta sätt:
Nej, så långt har vi inte kommit… Jag har arbetat utifrån böcker men inte med genus … Det var kanske lite dåligt? Nej det har jag faktiskt inte gjort ärligt talat, det är mycket annat man jobbar med i dagens läge. (Tina, 58 år)
Vid diskussion om det pedagogiska arbetet uttrycker sig Leo på följande vis:
... det är ett jobbigt jobb... det händer ju saker hela tiden och du måste ta tag i saker hela tiden och få alla att må bra, samtidigt som du lär dom grejer /syftar till barnen/ så att /paus/ varje gång dom kommer /syftar på ledningen/ och säger liksom att nu ska vi jobba med det här också... när ska vi göra det? Och genus alltså /paus/... jag känner inte att det är något som bör prio... /avslutar ej meningen/ hade det varit ett problem så är det klart att man hade, men jag kanske missar problemet, det är kanske det. (Leo, 24 år)
45
Frågan kring huruvida man med hjälp av litteraturen kan arbeta för att motverka traditionella könsroller lyder svaren olika bland respondenterna. Det finns de som tycker att det är med hjälp av kurser och fortbildning som man först och främst måste satsa på för att påverka personalen att tänka mer genusmedvetet. Sedan kan man i sin tur påverka verksamheten och barnen så att det blir en förändring. Vidare hänvisar Åsa på barnens ringa ålder i den avdelning som den intervjuade pedagogen jobbar på och menar att det inte går att motverka de traditionella könsrollerna med hjälp av litteraturen på grund av barnens ålder, då de inte förstår. Två av pedagogerna tar fasta på ordet motverka och resonerar på följande sätt:
Jag har inte liksom riktigt, varför ska vi motverka det? Vad är det för fel att vara pojke och flicka? (Tina, 58 år)
Ja, då tänker jag så här, för att motverka det, då måste du ju tycka att det är fel, att det är så och jag tycker inte att det är fel. Om en flicka vill vara i dockrummet så ser inte jag det som min roll som pedagog att hindra henne från det, för då känns det lite som allt jag ska göra, att en flicka tar en annan roll bara för att motverka könsroller, varför det? (Leo, 24 år)
Den sista frågan kring genus i bilderböcker är hur respondenterna tror att de sagor och berättelser som barnen får ta del utav i förskolan kan bidra till att forma flickors och pojkars föreställningar om manligt och kvinnligt? De intervjuade lyfter fram olika aspekter kring denna fråga så som:
Ja, det är ju dom här mer traditionella sagorna, pappa- jobbar, mamma- hemma /paus/ det finns tyvärr dom gamla /syftar till traditionella sagor/ dom nya barnboksförfattarna tänker lite annorlunda, Alfons pappa är både mamma- pappa, ja men sen kan jag ju tycka att börja skriva barnböcker där mamman går till verkstan och jobbar och pappan är hemma och bakar bullar, jag menar det är också löjligt. (Anna, 58 år)
... så tror jag inte att vi på förskolan kan göra så mycket åt det. Därför att jag tror att de får sitt kvinnligt och manligt hemifrån… Dem har redan så stark syn på vad kvinnligt och manligt är. … nu är jag ute på en tunn is, men jag tycker inte att det är fel på kvinnligt och manligt. Det är det som är mitt problem tror jag ... en kvinna är en kvinna, jag fattar inte varför man ska mixa ihop allting /paus/ det är så av en anledning. (Leo, 24 år)
46
5.4 Analys av intervjuer
Vårt syfte med intervjuerna är att föra en diskussion med pedagoger om deras yttrande tankar kring genus i bilderböcker. Två av våra tre frågeställningar i denna studie är därför vilka tankar pedagogerna har kring genus och hur de yttrar sig om bilderboken i förhållande till det formulerade uppdraget om genus i Lpfö 98. Dessa kommer ligga till grund när vi ska analysera vår empiri med hjälp av tidigare forskning.
5.4.1 Genus- uppdrag
Attityder och värderingar är ett uttryck för ens identitet, denna identitet kan ses som individuella och kollektiva berättelser (Zakrisson, 2005; Davis, 2005). Under samtalen med pedagogerna visar det sig att de har liknande tankar kring vad genus är. De kvinnliga respondenterna är överens om att det är ett ”mode” ord och något som har kommit på senare tid. Det framkommer väldigt tydligt i diskussionerna med de intervjuade att ”folk är trötta på genussnack” och att ”ingen bryr sig”. Som tidigare nämnts (se kapitel tre) kan Weiners (2001) faktorer förklara denna ignorans från respondenternas sida. Pedagogerna varken diskuterar eller problematiserar begreppet med varandra i verksamheten.
Man kan dock se ett mönster då läroplanen åsidosätts starkt, nämligen, man vet inte om man ”läst den nya eller gamla”, syftar till läroplanen. Tankar om genus i läroplanen beskrivs som ”tänker inte alls på det”. I och med att läroplanen inte uppmärksammas kan detta ha sin
förklaring i att det råder en ”dold läroplan” i verksamheten. Weiner (2001) förklarar den dolda läroplanen som de underliggande krav som existerar i den dagliga pedagogiska verksamheten.
I och med den dolda läroplanen kan pedagogernas uttryckta tankar kring genus förstås på ett sätt då den kan begränsa och styra de vardagliga situationerna i verksamheten. Åsa menar att det handlar om att barnen ska vara trygga och må bra och att det därför inte finns någon tid över till att arbeta med genus.
Enligt Ingrid Zakrisson (2007) handlar inte genus bara om könsskillnader utan även hur kvinnligt respektive manligt uppfattas, bekräftas och återskapas utifrån kategorierna ”män” respektive ”kvinnor” som vi placerar människor i. Leo som vi intervjuat anser inte att det är fel med det traditionellt ”manliga och kvinnliga” med den enkla förklaringen att ”en kvinna är en kvinna”. Vidare menar han att det inom en traditionell kärnfamilj finns mamma, pappa och barn. Det är mamman som lagar maten, städar och hämtar barnen från förskolan och syftar till det typiskt kvinnliga. Pappan å andra sidan kommer hem sent från jobbet och är den som fixar med bildäcken, syftar till det typiskt manliga. Elvin- Nowak och Thomsson (2003) menar att
47
det inte finns något som är manligt och kvinnlig från början, utan att det är vi själva som har skapat detta. Det framkommer att Leo själv har ingått i den traditionella kärnfamiljen därav bekräftas det traditionellt manliga och kvinnliga som något naturligt. Detta tankesätt återskapas i verksamheten på förskolan.
Av intervjuerna framkommer det att man aktivt väljer att inte se genus, varken som en tillgång eller som ett problem. Detta kan ha sin förklaring i Fahlgrens (2007) resonemang kring den heteronorm som råder i vårt samhälle, mellan det manliga och det kvinnliga. Det sker ingen reflektion eftersom vårt skillnadsgörande är djupt förankrat i oss och därmed ser vi det som naturliggjort. Vidare säger Leo att om barnen upplever detta varje dag hemma, syftandes på den heteronormativa samhällsordningen, ser han ingen anledning till att motverka de traditionella könsrollerna som står skrivet i Lpfö 98, då ”de får sitt kvinnligt och manligt hemifrån” genom att barnen ser att ”mamma lagar mat och pappa tvättar bilen”. Av respondenternas uttryckta tankar kring genus förs en diskussion om manligt respektive kvinnligt. Dessa tankar har vi överfört till Hirdmans teori om det tysta avtalet då vi vill försöka problematisera respondenternas tankar. När Leo svarade på frågan om vad han anser är typiskt traditionellt manligt i bilderböcker blir svaret utifrån yrkeskategori, att vara brandman eller polis. När han vidare ska förklara vad som anses typiskt kvinnligt kopplar han det istället till sagofigurer i form av feer och sjöjungfrur. Det framkommer tydligt att Leo överhuvudtaget inte lägger någon vikt vid genus eftersom hans ”genushjärna inte går längre än så”. Detta kan förklaras utifrån det Hirdman (2001) kallar för det tysta avtalet, det vill säga hur män och kvinnor ska vara. Genom att ”teckna” genuskontrakt fortlöper det tysta avtalet generation efter generation, det kvinnliga och manliga hålls isär och mannen förblir överordnad kvinnan.
Anna menade att genus handlade om medvetenhet, att man som pedagog ska vara medveten om hur man pratar och använder kroppsspråket med barnen. Zakrisson (2007) menar att genus kan beskrivas som att vi människor ingår i olika sociala strukturer som i sin tur ger olika sociala identiteter. Och med sociala strukturer menas de olika vanor och normer