Båda rektorerna är kvinnor. Den ena rektorn har jobbat flera år med sitt uppdrag emedan den andra är relativt nyutbildad rektor. Båda är rektorer för de yngre årskurserna inom skolan.
Rektor 1
Rektorn resonerar kring begreppet ”skola på vetenskaplig grund” som att det handlar om att hålla sig ajour med det som händer, sker och skrivs just nu. Hon anser att det är rektors ansvar att ta del av, samt sprida, relevant forskning. Det är också hon som ska ansvara för att det som verkar vara skolutvecklande implementeras på rätt sätt, används och utvärderas. Skolan hon är rektor för strävar hela tiden efter att ligga i framkant och har mycket bra resultat på nationella prov som görs i årskurs tre. Hon söker själv mycket forskning och kanalerna hon använder är framför allt Skolverkets hemsida och de allmänna råd som utkommit. Även högskolornas hemsidor och olika facktidningar finner hon intressanta, liksom de olika nätverk hon ingår i där mycket kunskap sprids. Hon anser dock att mycket pedagogisk forskning är svårtillgänglig då den delges på ett
34
akademiskt språk eller är svår att finna, ”att välja i mängden, eller få något intressant ur det som finns.”. Hon lyfter fram Hatties forskning som ett exempel på forskning som gjorts mer publikvänligt. För närvarande deltar skolan i ett stort kommunövergripande projekt med formativ bedömning/bedömning för lärande. Rektorn vet inte riktigt varifrån uppdraget/projektet härstammar men hon har fått uppdraget att driva projektet på skolan från förvaltningen. Hon vet också att det finns forskare kopplade till projektet men har ingen kännedom om hur dessa är kopplade, vad deras uppgift är eller hur projektet ska utvärderas. Den metod rektorn generellt använder för att driva utvecklingsprojekt, och så även inom det pågående kommunprojektet, är utvecklingsgrupper med intresserade pedagoger som har ett utökat ansvar för att sprida information till sina kollegor i arbetslagen. Inom det pågående projektet ska varje individuell lärare dokumentera något som denne provat att göra/förändra i sitt klassrum. Dokumentationen sker i bild eller skrift. Detta visas sedan för kollegorna som ger kamratrespons. Rektorn tycker att detta är en fruktbar metod som leder till positiv utveckling i kollegiet. Intresse för ren forskning/forskningsrapporter är hon tveksam till om det finns bland de verksamma pedagogerna men hon upplever att nyfikenhet och förändringsbenägenhet finns i hög grad inom kollegiet. Rektorn är mycket tydlig med att all fortbildning och utvecklingsarbete ska ske inom pedagogens ordinarie tjänst. Rektorn uttrycker att ”det finns ju hur mycket tid som helst att göra det på. Eller hur?” Hon är positiv till att pedagogerna forskar inom sin tjänst men är mycket tydlig med att det inte får kosta skolan något. Angående vilken sorts forskning som behövs för att utveckla skolan tycker hon det är olyckligt när forskare inom andra discipliner, som inte kan skola, har åsikter om hur skolan bör förändras eller ger råd om hur skolans verksamhet ska beskrivas. Hon nämner här medicinsk forskning.
Rektor 2
Rektorn har varit anställd som rektor i 5 år och blev färdig med sin utbildning för 2 år sedan. Då hon kom till skolan nyanställde hon två relativt nyutexaminerade specialpedagoger och har nyrekryterat många pedagoger. Hon ser att mycket har hänt inom verksamheten under de fem år hon lett den, bland annat har den nya skollagen kommit. I och med skollagen ska nu ”allt vara forskningsbaserat”. Inom kommunen hon är anställd ges ofta utvecklingsuppdrag kommunövergripande. Rektorn tycker att det är mycket viktigt att man är kritiskt inställd till allt det nya och hela tiden frågar varifrån
35
det kommer, vem säger detta, vilken forskning det baserar sig på och vad man tror att det ska leda till. ”Pedagogerna är trötta på allt det nya, vi kan inte köpa allt.”. Hon tycker också att det är viktigt att inte en forskare, till exempel Dylan Wiliams, görs till ”gud” för något projekt, utan det är viktigt att få en nyanserad bild av allt. På skolan finns det pedagogiska råd och en eftermiddag varje vecka ägnar sig samtliga pedagoger åt kompetensutveckling på något sätt, ofta gemensam sådan. Det är också denna som används som kanal för att sprida forskning och idéer. Ofta är det skolans specialpedagoger som fört fram något intressant till rektorn då specialpedagogerna är mycket intresserade av forskning och utveckling. Rektorn ställer sig bakom och ger specialpedagogerna mandat då de presenterar nya saker inför pedagogerna. Enligt rektorn är en del pedagoger väldigt trötta på att höra ordet vetenskapligt så därför får hon och specialpedagogerna vara lite återhållsamma med det uttrycket. På skolan finns ett mycket starkt och väl fungerande elevhälsoteam. Bland annat skolpsykologen är mycket intresserad av och lyfter mycket forskning. Var annan vecka har teamet halvdagsträffar som ofta rör utveckling. Rektorn menar att rekrytering är a och o. Hon rekryterar framåt, intresserad, personal och menar att detta sprider ringar på vattnet så att det lyfter hela skolan. Tyvärr har skolan inte förmågan att hålla kvar de pedagoger som är skickliga utan dessa försvinner till andra arbetsplatser, också utanför skolan. Skolan har haft en pedagog som gick forskarutbildning men denne försvann till en högskola i annan kommun eftersom han inte kunde erbjudas tillräckligt intressant tjänst inom kommunen. Rektorn är absolut intresserad av pedagoger som forskar i tjänsten och ser att detta borde kunna lösas med 50/50 tjänster. Dock tror hon att dessa tjänster blir rätt så tuffa och svåra att mäkta med. Hon saknar pedagoger som forskar i klassrummet, till exempel kring varför vissa pedagoger ”alltid” lyckas medans andra trots starka insatser sällan gör det. Rektorn lyfter också att skolan är allt för dålig på att dokumentera och utvärdera sådant som lyckas och därmed går miste om mycket kunskap som skulle kunna leda till positiv utveckling. Inom skolan dokumenteras många fel, misstag och brister men ”när vi lyckas är det liksom bara ja, ja och /…/”. Hon upplever att många lärare ser ett rött skynke när man nämner dokumentation. ”Några är inte vana vid att skriva så mycket, kanske man är idrottslärare och något mer, även om det egentligen bara behöver vara i några punkter.”. Hon menar att det hade varit bra om inställningen ändrades redan i lärarutbildningen, ”pedagogerna har inte blivit lärare för att dokumentera.”
36