I resultatkapitlet presenteras svaren som deltagarna gav på de frågor som ställdes under intervjuerna. De olika underrubrikerna representerar antingen en fråga, eller en kombination av liknande frågor som var relevanta att visa under samma rubrik. Resultatet presenteras i samma ordning som frågorna ställdes på och varje nytt stycke representerar svaren från den deltagare som nämns i stycket.
5.2.1 Deltagarnas beskrivning av känslan
Efter att deltagarna först lyssnat på musiken bads deltagarna att beskriva känslan med ett ord.
Dessutom skulle de ge en utförligare förklaring av vad de hörde och varför de valde det ordet.
Om en deltagare hade svårt att beskriva känslan med enbart ett ord tilläts de att använda flera ord eller en längre beskrivande mening.
Deltagare 1 använde ordet journey. I en djupare förklaring beskrev deltagaren ”journey som att det var en resa eller men också typ att det var storytelling. Jag såg framför mig typ en person och sen såg jag då typ en story för den här personen”. Deltagaren såg musiken som en resa och en berättelse som var uppdelad i olika segment. I början nämnde hen att det hördes ensamhet på grund av det ensamma pianoljudet. Efter det fick deltagaren bilden av en scen där en pappa lämnar sin lilla pojke. Hen tyckte att det fanns en viss känsla av trygghet i harmoin, men samtidigt var det något som skapade en osäkerhet. Sedan bytte det till en känsla av hopp och av att någon kallar på en. Efter det kände deltagaren att musiken hade något med döden att göra, innan berättelsen handlade om en kamp som någon behöver kämpa sig igenom. Totalt kände deltagaren även att ”det fanns mycket känslor i [låten]” och att det var ”stark känslomässighet”. Deltagaren menade att det långsamma tempot hade stor
påverkan och att pianot lät ensamt medan hornet gav känslan av att personen behöver kämpa sig igenom något. Utöver det fanns det trygghet i harmonin, kombinerat med osäkerhet i dissonanserna.
Deltagare 2 beskrev musiken som undrande, sorglig, och ensam. Efter det sade deltagaren att det sedan blev mörkare och läskigare innan det blev mer hoppfullt. Deltagaren förklarade även att det “inte [var] sorgligt som i ledsamt utan mer såhära ensamt”. Utöver detta hörde deltagaren musiken som en berättelse där det är en liten karaktär i en mörk och ödslig stad.
Denna karaktär är ensam och sorgsen och bestämmer sig för att ta sig ut ur staden.
Karaktären kommer sedan till en skog där det är något som lockar, vilket gör karaktären nyfiken. Karaktären bestämmer sig för att utforska detta och kommer till en bra plats men får samtidigt minnen av något hemskt, som minnen av en dans med en gammal vän. Karaktären fortsätter vandra och kommer till en punkt där de både kan se världen framför sig, men även den ödsliga staden bakom sig. Karaktären kan nu känna att “[...] det ljusa ligger framför och det mörka har passerat bakom”. Deltagaren berättade att flöjten gjorde att känslan blev lättare, och inte lika mörk. Dessutom var musiken lugn i början men när den sedan blev mäktigare bidrog det med att ge ett avslut på berättelsen.
I ett ord beskrev deltagare 3 känslan som nostalgi. Förklaringen var att deltagaren föreställde sig en berättelse där det var ”någon som kom hem till sin hemstad” men märker att det var
”någonting som var fel”. Deltagaren beskriver det som att ”sen så var det någonting som blev lite mer spännande, mysteriskt, alltså någonting som inte riktigt stämde”. Mot slutet av musiken tänkte deltagaren sedan att denna karaktär tog ett beslut. Deltagaren trodde att anledningen till de känslor hen hörde var kombinationen av ett lugn tempo som sedan ökar
29
mot slutet, samt användningen av flöjten då ”[den] gav den här känslan av att det var en hemstad”.
Deltagare 4 valde att använda orden sorg och melankoli för att beskriva känslan, men sade att den sedan även bytte till hopp. Hen beskrev det som att ”man är i ett krig och typ man har nästan gett upp hoppet men man har ändå hopp och så fortsätter man och sen mot slutet så blev det ännu mer hopp”. För känslan av sorg sade deltagaren att den uppstod på grund av att musiken var långsam, samtidigt som färgningen av ackorden och melodin bidrog till känslan.
Hen menade att de instrument som användes inte spelade någon roll då ”de instrumenten som var hade kunnat spela både sorgliga och inte-sorgliga saker med” men att sättet de användes och spelades på var en viktig bidragande faktor. Deltagaren fick sedan känslan av hopp när det byggdes upp till flera instrument tillsammans med en höjning av dynamiken. Tidigare hade det enbart varit ensamma instrument men nu sade deltagaren att det blev flera samtidigt som det blev en ändring i ackord, harmoni, och färgning. Hen trodde att det blev ”svårare att ha det så sorgligt när det är så många”.
Deltagare 5 nämnde att det var ”någon typ av ensamhetskänsla”. Deltagaren såg en person som var ensam och orolig i en okänd och mystisk miljö. Hen sade att pianomelodin bidrog till känslan tillsammans med tempot. Hen nämnde också att det var ”mellanrum mellan
instrumenten” och att ”det inte var så mycket på samma gång”. Deltagaren tyckte därför att det ”inte var så mycket som hände, mer än om något bara obehag som man känner på insidan”.
5.2.2 Musikens koppling till sorg, försummelse, och ensamhet
Efter att deltagarna hade beskrivit känslan de hörde med egna ord fick de veta att den menade känslan var ensamhet. Efter det skulle de svara på hur de hörde och tolkade musiken i
relation till känslorna sorg, försummelse, och ensamhet. De skulle dels svara på om de kunde förstå att musiken skulle förmedla dessa känslor, samt om de höll med om detta.
Deltagare 1 kunde höra och förstå alla tre känslor, men menade att sorg var tydligare i början medan mot mitten ”börjar det bli mer lite som att det finns typ ett hopp”. Dessutom tyckte deltagaren att karaktären i berättelsen kändes liten och ensam, men inte helt övergiven då ”du ser ett litet ljussken som liksom visar att du inte är helt ensam”. Deltagaren nämnde att känslan av försummelse fanns i att den lilla pojken blir lämnad. Deltagaren menar att
ensamheten i musiken förmedlas genom kombinationen av pianot, dova ackord, långa noter, ensamma instrument, samt att det avslutar med en enkel not vilket skapar tomhet. Undantaget var när flöjten kom in och deltagaren sade att det istället gav känslan av hopp. Däremot menar hen att melodin som flöjten spelade kan ha haft stor påverkan i att förmedla detta.
Deltagare 2 menade att sorg och försummelse både kunde höras och förstås. Deltagaren tyckte dessutom att ensamhet förmedlades bra ”eftersom min karaktär var ensam genom hela spelet.
Det var ändå det jag kände typ fast jag kunde inte säga det med ord”.
Även Deltagare 3 kunde höra och förstå dessa känslor. Dessutom kunde känslan av
försummelse kopplas till den berättelse som deltagaren föreställde sig då ”man tänker så här att man har varit borta från sin hemstad väldigt länge så därför har man försummat den”.
Ensamhet kunde kopplas till karaktären i berättelsen och deltagaren nämnde ”att det är en [ensam] karaktär som kommer typ till en hemstad som är tomt”. Deltagaren sade att det var användningen av enskilda instrument som bidrog med den känslan och dessutom att känslan av ensamhet var tydligare än känslan av sorg.
30
Deltagare 4 tyckte att sorg var tydligt och det var även den känsla som hen beskrev i början.
Dessutom kunde deltagaren förstå känslan av försummelse efter att den nämndes, särskilt som en del av ensamhet. Deltagaren tyckte dessutom ”att bitarna i början och även precis mot slutet är mer ensamma”. Den del i musiken som var starkare och innehöll fler instrument kunde inte kopplas lika starkt till ensamhet utan deltagaren tyckte att just den delen lät mer som försummelse. Hen nämnde att ”på ett sätt tycker jag det är den ensamheten och så men på ett sätt tycker jag kanske det passar bättre in på, ja kanske typ på försummelse”. Däremot nämnde deltagaren att det fortfarande hördes som en del av ensamhet.
Deltagare 5 sade att sorg både kunde höras och kännas. Hen nämnde att ”det känns som att det är ändå någonting man känner, att det är någonting obehag, någonting otäckt, som den här personen känner”. Däremot kunde inte försummelse höras då deltagaren tyckte att den känslan var för specifik. Ensamhet var den första känslan som deltagaren hörde och
deltagaren nämnde att ”det var typ det jag kände ganska direkt och blev ännu säkrare desto mer jag lyssnade”. Deltagaren tyckte att helhetsupplevelsen för musiken var därför en känsla av ensamhet.
5.2.3 Övriga frågor om undersökningen och musiken
Varje deltagare frågades om det var något som hade kunnat göras för att göra känslan av ensamhet ännu tydligare i musiken. Deltagare 1 tyckte att melodin som flöjten spelade i början borde ändras. Dessutom tyckte deltagare 1 att delen med stråkinstrument borde förlängas och förstärkas, och menade att ”om man vill typ ha ännu mer orkester maffigt där närmare mot slutet för liksom, om man vill skapa den här känslan av att du är helt övergiven”. Deltagare 4 tyckte tvärtom att den delen borde minskas ner. Däremot var hen inte säker men menade att
“jag tycker det är bra, men det hade väl vart den delen där det blir mer instrument”. De övriga deltagarna hade inga förbättringsförslag och samtliga tyckte att musiken till största del var bra för sitt syfte.
I frågan om vad deltagarna personligen tyckte om musiken sade deltagare 1 att musiken var fin. Hen nämnde att ”det är väl lite mer typ… antingen typ i en familjefilm, typ sådan musik kanske” och att ”jag tänker liksom om en “sad” händelse händer liksom i ett spel”. Deltagare 2 och 3 tyckte att musiken var bra och deltagare 3 tyckte också att ”det kändes som den passar in i en film”. Dessutom tyckte deltagare 3 att det var ett bra tempo genom musiken och ”även fast det fanns tydliga olika delar i låten så var de ändå så enhetliga”. Deltagare 4 tyckte att musiken var bra och sade att den ingår i den sortens musik som hen hade kunnat lyssna på privat också. Deltagaren menade att den ”är lite åt typ så här filmmusik-hållet vilket jag tycker väldigt mycket om som musik”. Deltagare 5 tyckte att den var mysig och sade att
”jag tycker väldigt mycket om stämningsmusik och bakgrundsmusik”, vilket denna musik påminde om. Dessutom tyckte deltagaren att musiken var bra och välgjord.
Nästa fråga var om musiken påminde deltagarna om något, till exempel film, annan musik, minne, etcetera. Deltagare 1 tyckte att musiken påminde om Brothers: A Tale of Two Sons (2013), Svansjön (Tjajkovskij 1877), och en båtscen från Frost (2013); deltagare 3 nämnde att den påminde om tavlor av Simon Stålenhag; deltagare 4 sade att musiken påminde om ett krigssammanhang, specifikt i Sagan om Ringen (2001); deltagare 5 kunde eventuellt koppla musiken till Ori and the Blind Forest (2015) men hen var osäker.
Slutligen fick deltagarna säga om de hade några övriga kommentarer om musiken eller undersökningen. Deltagare 3 kommenterade att det är intressant att bara utgå från musiken
31
och hen nämnde att ”om man har tillsammans med bild så är det ju oftast kanske tydligare att se vad man försöker förmedla. Det är ju bra att kolla på hur man gör utan bild”. Övriga deltagare hade inga fler kommentarer som var relevanta för studien och dess resultat.