9.3.1 Energianvändning
Resultaten av energianvändningen för simuleringsfallen visar på en tydlig skillnad mellan de system som använder frånluft och de med FTX-ventilation. Simulerings-fall 2 (FTX-system med radiatorer) och 4 (luftburen värme) är båda energieffektiva och förbrukar mer eller mindre lika mycket energi. På samma sätt förbrukar si-muleringsfall 1 (frånluft med radiatorer) och 3 (frånluft med golvvärme) likvärdigt mycket energi. Detta tyder på att värmeåtervinning med värmeväxlare i ventila-tionsaggregatet förbättrar energianvändningen avsevärt. Trots detta är det inget av systemen som kommer ner under kraven för energianvändningen på 80 kWh/(m2 Atemp och år) enligt BBR22. Med det sagt är huset som modellerats byggt år 2008 då gällande regler för energianvändning var 110 kWh/(m2 Atemp och år) (Boverket,
9.3. RESULTAT
2009). Med dessa värden ser vi att simuleringsfall 2 och 4 med god marginal upp-fyller då gällande krav för energianvändning medan fall 1 och 3 ligger strax över kraven.
En förklaring till varför resultaten på det hela taget ligger nära varandra är att samma värde för källare så väl som plan 5 har använts för samtliga simuleringsfall. Denna metod bidrar troligtvis med att klumpa ihop resultaten. Av samma anledning ligger troligtvis resultatet för passivhuset så högt som det gör. Värdena för källaren och plan 5 som Larek och Tran tog fram gäller för flerbostadshuset med tvärsek-tioner enligt ritningsunderlaget. Om modellerna hade simulerats med värdena för passivhusets tvärsektioner hade resultaten troligtvis förbättrats. Som vi kan se är resultaten för simuleringen av plan 1-4 för passivhuset ändå nära energianvändning-en som kravställs i FEBY (50 kWh/(m2 Atemp och år). Någonting som ifrågasatts under arbetets gång är om U-värdet för passivhusets fasad trots allt är något högt. Efter ytterligare sökande, bland annat på en databas för lågenergibyggnader (LÅ-GAN, 2017a), verkar det som att U-värdet för ytterväggen bör ligga mellan 0,11 - 0,15 W/K · m2. U-värdet i passivhussimuleringarna ligger på 0,155 W/K · m2. Vad mer så är verkningsgraden på värmeväxlaren η = 0, 6. Moderna värmeväxla-re har numera ofta så hög verkningsgrad som η > 0, 8. Med dessa modifikationer bör resultat av ytterligare simulering uppfylla kraven på energianvändning enligt FEBY.
Appropå värmeåtervinningen kan vi se att den tillsammans med fläktenergin och energin som värmebatteriet använder för att värma luften till 19 °C i FTX-aggregatet i simuleringsfall 2, 4 och passivhuset, är näst intill samma för samtliga tre fall. Detta antyder att de arbetar på samma sätt och att energianvändningen som skiljer simuleringsfallen åt främst avser respektive systems övriga uppvärm-ningsenheter.
Om vi tittar på graferna 8.7, 8.8 och 8.9 som redovisar värmebalansen i var-dagsrummet i lägenhet 3 för passivhuset ser vi tydligt vart värmen tar vägen vid olika tidpunkter av uppvärmningssäsongen. Den 17 september är temperaturen ut-omhus omkring 10 − 15 °C och värmen som läcker ut ur huset via väggar, golv och tak täcks upp mycket utav solinstrålning under dagtid. När vi närmar oss års-skiftet ser situationen annorlunda ut. Utetemperaturen är nere mellan 0 och −5 °C. Värmen läcker främst ut via väggar, golv, tak och fönster och det luftburna värmesystemet får arbeta hårt för att möta den förlorade värmen. Vi slutet av upp-värmningssäsongen ser vi återigen att värmen läcker ut via golv, väggar och tak och att solinstrålningen återigen täcker upp för den värme som går förlorad. Slutsatsen vi kan dra av detta är att solinstrålningen har stor inverkan på uppvärmningen av huset samt att värmebatterierna i de lokala aggregaten får arbeta mycket hårt under månaderna december, januari och februari. Detta syns även i graf 8.5 som redovisar vattentemperaturen i lägenhet 3s lokala aggregats värmebatteri.
KAPITEL 9. DISKUSSION
9.3.2 Termisk komfort
Till skillnad från energianvändningen skiljer sig den termiska komforten tydligt åt mellan samtliga fall. Resultaten visar att både simuleringsfall 2 (FTX-system med radiatorer) och 3 (frånluftssystem med golvvärme) ger mycket bra termisk komfort medan simuleringsfall 1 (frånluftssystem med radiatorer) och 4 (luftburen värme) är betydligt sämre. Simuleringsfall 2 har kontinuerligt mycket låga PPD-värden. Detta syns tydligt då inget av maxvärdena överstiger 11 %. Eftersom luften som tas in i huset måste passera såväl värmeväxlaren som värmebatteriet kräver systemet lite energi för att uppehålla erforderlig temperatur på tilluften. Lite energi går förlorad och systemet blir stabilt för snabba svängningar i utetemperaturen.
På samma sätt arbetar golvvärmen i simuleringsfall 3 med att kontinuerligt uppehålla erfordelig temperatur inomhus. Eftersom systemet är designat med en shuntgrupp för varje lägenhet kan temperaturen snabbt ställa in sig för att möta uppvärmningsbehovet vid snabba svängningar i utetemperaturen.
Simuleringsfall 1 har svårare att uppehålla den goda termiska komforten. Som vi ser i resultaten är PPD-medelvärdet trots allt relativt lågt medan PPD-maxvärdet är högt, framför allt i den första kritiska zonen. Detta tyder på att inomhustempera-turen fluktuerar tillsammans med utomhustemperainomhustempera-turen och att systemet har svårt att möta uteluftens snabba temperatursvängningar. Att PPD har ett medelvärde under 10 % men ett högt maxvärde tyder dessutom på att temperaturen vid vissa tillfällen når toppar som är långt sämre än erforderlig komfort tillåter.
Den termiska komforten för simuleringsfall 4 har avsevärt flest timmar när PPD överstiger 10 %. Mer därtill är det här det enda fallet då ett av de kritiska rummen har ett medelvärde av PPD över 10 %. Dessa resultat tyder på att den termiska komforten inte kan uppfyllas för denna typ av uppvärmningssystem.
Slutligen har även passivhuset luftburen värme som uppvärmningssystem och även här ser vi liknande resultat. Vad som är intressant är maxvärdet av PPD i den tredje kritiska zonen. Hur kommer det sig egentligen att det blir så högt som 39,5 %? Förklaringen till det kan vi se i figur 8.3. Mot slutet av uppvärmningsperio-den är utetemperaturen vid vissa tillfällen varmare än 20 °C. Eftersom det centrala ventilationsaggregatet saknar kyla kommer inkommande temperatur i lägenheterna att hålla samma temperatur som uteluften. I och med detta kan tilluften inte hålla 19 °C. Detta i kombination med ökad solinstrålning gör att inomhustemperaturen bli alldeles för hög för vad som rekommenderas av både BBR såväl som Folkhälso-myndigheten. Att passivhus med luftburen värme har problem med den termiska komforten styrks dessutom av en av artiklarna i screeningen under kapitel 4.1.3.
När vi tittar på graf 8.5 och även 8.6, ser vi att batteriet arbetar med en vatten-temperaturdifferens på omkring 20 °C och att temperaturen på inkommande vatten är högre än 40 °C i mer än 2 000 h. Vi ser även att temperaturen på inkommande vatten ibland är så hög som 55 °C. Att temperaturen går upp över 50 °C kan orsaka problem för brukarna då luften som tillförs rummen upplevs torr och obehaglig. Efter ett möte med Anders Sjöstrand på WSP resonerades det kring en mer lämplig temperatur omkring 40 °C. Om vattentemperaturen i batteriet inte får övergå 40