Tisus 1 lyckas på det stora hela att förmedla ett centralt innehåll. Det finns några exempel på en nominal stil med vänstertyngd del före det finita verbet i huvudsatsen. Även om det förekommer ordföljdsfel och liknande kan ändå språket användas för att förmedla ett centralt innehåll. Texten verkar även engagerande och blir i det fallet en levande text men visar samtidigt att ordval inte används helt idiomatiskt och målspråksenligt.
(1) Om man ,,gräver" sig in i arbetet blir de så mycket till slut, att man vet inte vart man ska börja..
(exempel, Tisus 1).
(2) Samtidigt som många arbetar ihjäl sig är arbetslösheten ett växande problem i väldigt många länder
(exempel Tisus 1).
(3) Samtidigt har NN, professor vid Karolinska Institutet sagt att ,,stress är att ha för lite meningsrullt arbete" och att ,,arbetsförkortning kan vara ett hot mot hälsan" Så även arbetslöshet kan orsaka stora delen av stress (exempel Tisus 1).
Tisus 2 lyckas på det stora hela att förmedla ett centralt innehåll. Det finns några exempel på en nominal stil med vänstertyngd del före det finita verbet i huvudsatsen. Texten verkar även engagerande och blir i det fallet en levande text men visar samtidigt att ordval och stycken och meningar inte används helt idiomatiskt och målspråksenligt, och i visst motto inte kan förmedla ett innehåll. Det finns partier i texten som skulle kunna betraktas som satellittext som lämnar delar i texten obesvarade.
(1) Sambandet mellan arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa är vetenskapligt styrkt. Ska man sluta jobba då för att slippa hälsoskadorna?
Enligt forskaren, Denny Vågerö skulle man just skapa motsatsen då för att t. ex. män utan jobb löper dubbelt så stor risk att dö i förtid.
Georg Klein, professor vid Karolinska Institutet tillägger att arbetstidförkortning kan vara ett hot mot hälsan.
Markligt men nödvändigt eller? (exempel 1, Tisus 2)
(2) Besvikenhet efter många negativa anställningsintervjuar är på topp och motivation i botten och det leder framförallt till mycket stress (exempel 2, Tisus 2)
33
(3) När man har skaffat barn ska man ju ta hänsyn till dem men hur gör man när arbetsgivaren också har sina krav och dead-liner och inte har någon förståelse för ens situation med barn? Det är klart som korvspad att det är samhället som ska skyllas på. Det har blivit mycket mer kräsen än förut och vill man hänga med så ska man delta i det stressiga livet (exempel 3, Tisus 2)
(4) När man jobbar har man ofta en känsla av nytta och kan man utveckla sig och det ställer oss till fred
(exempel 4, Tisus 2)
Tisus 3 kan på det stora hela förmedla ett innehåll men dock med en dominerande verbal, talspråklig stil. Några exempel visar på tendenser av satellitspråk som kräver mer information till läsaren för att bli en egentext. Texten visar flera exempel på att idiomatiska uttryck inte används där ordval inte stämmer med mottagare, situation och genre. Detta kan också ses som ett klart närmande mot ett komplexare språk men som döljs då språket inte riktigt räcker till att uttrycka det idiomatiskt och målspråksenligt:
(1) Arbetslöshet är en livsfara! ,,… arbete har skapat människa …” ett rysk ordspråk
NN , forskare: ,,Män utan jobb löper dubbelt så stor risk att dö i förtid.”
I år AMF (arbetsförmedlingen) har registrerat att mer än 15% av all arbetskrafter mellan 18-65 är i Sverige är arbetslösa (exempel 1, Tisus 3)
(3) För mig mest övertygande att folk hade jobb, trygghet i nästa arbetsdag och de behövde inte bekymra eller oroa sig vart de ska gå imorgon, tror jag som växt upp i ny generation. Alla studenter behövde inte oroa sig att de skulle sakna jobb när de var klara med sina utbildningar. Då jobbade folk inte mindre än idag. Jag tror att vi är på fel spår om vi påstår att 8 timmar arbete orsakar psykisk ohälsa (exempel 2, Tisus 3)
(4) Att medge på jobbet att vårt arbete är för stressigt anses ofta som svaghet så vi förtsätter med vårt arbetsliv
(exempel 3, Tisus 3) (5) Så kommer vi till slutsatsen:
Arbetslöshet är en livsfara[…] Man tappar förtroende i sig själv och det är mest farligt eftersom blir det bara svårare att ta sig ut ut detta läge (exempel 4, Tisus 3)
Tisus 4 lyckas delvis förmedla ett centralt innehåll med en balans mellan nominal och verbal stil. Även om det förekommer ordföljdsfel och liknande kan ändå språket användas för att förmedla ett centralt innehåll. Texten verkar även engagerande och blir i det fallet en levande text men texten visar flera exempel på att uttryck där ordval och liknande inte sker helt idiomatiskt såsom "den låter sig reta sig upp" och "ofta slipper vi semester". Detta kan dock ses som ett klart närmande mot ett komplexare språk men som döljs då språket inte riktigt räcker till att uttrycka det idiomatiskt och målspråksenligt:
(1) Det är vår hälsa som är utsedd för allvara problem på grund av stressiga livet (exempel 1, Tisus 4)
(2) Avslappningen är mycket viktigt. Den låter oss reta sig upp och vi slipper tänka på jobbet. Hänvisa sig till lagen där arbetstid är reglerad om du har någn tvekan. Ett stressigt, tråkigt jobb förorsakar att vi pensionerar tidigare. Vi hellre gör det eftersom vi vill inte arbeta på ett ställe där vi inte trivs. Ofta slipper vi semester darför att vi inte har råd med den (exempel 2, Tisus 4).
(3) Visst anger vi stress som något vi måste leva med men samtidigt vet vi egentligen inte så mycket hur stor inverkan stress har på oss (exempel 3, Tisus 4)
34
(4) Sambandet mellan arbetsrealerad stress och psykisk ohälsa är vetenskapligt bevisat (exempel 4, Tisus 4) (5) De anställda som skrattar under arbetstid skapar omedvetet en bättre arbetsmiljö (exempel 5, tisus 4)
SVAB 1 har flera exempel på ett implicit språkbruk där den språkliga nivån inte räcker till för den kognitiva nivån (Bergman, 1999). Det betyder att det är svårt att förmedla ett innehåll på ett explicit sätt vilket gör texten till en satellittext (Josephson, Melin & Oliv, 1990). Man kan också säga att texten till stor del är av talspråklig stil men med visst närmande mot en nominal stil där vissa argument underbyggs av faktauppgifter (se exempel 2) men där detta inte förmedlas helt målspråksenligt (Palmér & Östlund-Stjärnegårdh, 2005) :
(1) Jag kan inte glömma hur mycket prat som jag verkligen hörde när jag kom till Sverige första gång att svenska språket inte var ett riktigt språk jämförelse med engliska med det var det inte (exempel
1, SVAB 1).
(2) Med andra ord varför man måste använda Engliska i dagliga livet utan nödan. eller låna englska ord som redan finns på svenska. och det som NN skriver om "att unga männsikor möter ord och begrepp på engelska utan att ana att de redan finns på svenska är nu inget att förvånas över"
(exempel 2, SVAB 1)
Exemplen i texten ovan visar att den språklig kompetensen inte heller omfattar skiljetecken eller konnektorer mellan meningar vilket också kan sägas påverka möjligheten att förmedla ett centralt innehåll. Samtidigt kan man någonstans förstå åt vilket håll SVAB 1 vill komma med sin text men lyckas inte göra detta på ett idiomatiskt och målspråksenligt sätt.
SVAB 2 lyckas i stora delar att förmedla innehåll även om det i stora stycken blir en verbal stil som kopplas till talspråklighet. Meningarna börjar dock i stora drag med enkla subjekt och endast några få meningar startar med exempelvis adverbial. Texten är i detta fall en egentext som inte lämnar något obesvarat. De få bisatser som används (13 st) tyder inte på att spåket har en mognare och mer informationstät text utan snarare att det är ett enkelt språk som förmedlar innehåll relativt platt där många meningar börjar med jag. Språket har dock ett tydligt ytflyt med få målspråksavvikande förekomster i texten:
(1) Jag kan hålla med de ung ibland, att ibland är det skönare att slappna av och sätta på, en film, men jag tycker inte att film ska ta över så mycket (exempel 1, SVAB 2)
(2) Jag föredrar att läsa böcker, för jag har insett att man lär sig så mycket mer av att läsa än att kolla på film (exempel 2, SVB 2)
SVAB 3 har också ett bra ytflyt med ett visst närmande till den nominala stilen i uttryck såsom "En utav de anledningar till […]". Däremot blir inte språket helt idiomatiskt enligt exempel 4 när flera adverbial förekommer i satsen. Den verbala talspråkliga stilen blir dock dominerande trots ett visst närmande mot nominal nivå. Det förekommer inte ett enda exempel där argument underbyggs av
35
fakta vilket tydliggör den verbala stilen. Texten och dess uppbyggnad tolkas dock som egentext som inte lämnar någon del obesvarad.
(1) En annan positiv sak med böcker det är ju att man lär sig att skriva mycket bättre (exempel 1, SVAB 3) (2) Vi har den synen att när vi skall slappna av så är en film det bästa sättet, man ser inte en bok som en tid
för att koppla av efter skolan eller jobbet (exempel 2, SVAB 3)
(3) En utav de anledningar till att vi borde hälst ta en bok, det är ju såklart att när man läser en bok, så är det din fantasi som får jobba, det är du som måste föreställa dig allt, du gör nästan historian till din egen
(exempel 3, SVAB 3)
(4) Under historian, så småningom filmer har blivit bättre och bättre så har man alltid föredragit dem lite & lite mer (exempel 4, SVAB 3).
SVAB 4 har också ett bra ytflyt och till viss del närmar sig en nominal stil så är det den verbala stilen som är dominerande i texten. Utifrån bisatsaanvändningen där SVAB 4 använder 46 bisatser tyder detta också på att det inte är en informationstät text med nominal stil (Hultman & Westman, 1977). Talspråkliga exempel (se exempel 1 och 4) förekommer frekvent i texten vilket också höjer den verbala nivån. Samtidigt väver SVAB 4 in en hel del fakta som underbygger hennes argument vilket också gör att den nominala stilen skymtar fram emellanåt. Det är dock en egentext som inte lämnar någon del obesvarad och kan således förmedla ett centralt innehåll.
(1) Varför gör detta att de vågar? Kommer jag snart att förklara för er (exempel 1, SVAB 4). (2) Min ställning är definitivt att det är ett hot mot anonyumiteten (exempel 2, SVAB 4)
(3) De som drabbas mest av näthat och dessa sorgliga händelser är politiska bloggar, modebloggar och sprotbloggar t. ex. NN som fick det stora bloggpriset i kategorin sport (exempel 3, SVAB 4).
(4) Det gick så långt att ha la ner sin privta blogg. Så ska det inte behöva vara, enligt mig. Tror att många håller med mig (exempel 4, SVAB 4)
(5) Som NN säger att det är anonymiteten som gör nätet till en attraktiv plats att göra sig av med frustrationer och aggressivitet (exempel 5, SVAB 4)
Tisusgruppen har ett tydligare närmande mot skriftspråklighet där SVAB-gruppen har en mer talspråklig stil i sina texter. Samtidigt kan man se att ytflytet hos SVAB-gruppen kan sägas vara något större, och det förekommer fler exempel på lexikala avvikelser från målspråksnormen i Tisustexterna än i SVAB-texterna. Några av texterna kräver en omläsning då långa meningar gör att komplexiteten ökar och det leder till att språket inte räcker till för det som skall uttryckas (Bergman, 1999). Dessa exempel är mest tydliga i Tisustexterna där mindre sådana förekomster finns i SVAB-texterna. Detta gör också att det i viss mån uppstår fler förekomster i Tisusxtexterna där det förekommer problem att förmedla ett innehåll (skolverket, 2007). Samtidigt färhåller sig Tisustexterna mer till genren argumenterande text utifrån att underbygga argument med fakta och det kan också påverka resultatet då en högre kognitiv nivå (Bergman & Sjöqvist, 2000) också kräver en större språklig kompetens.
36
5. Diskussion
Syntaktiskt visar informanterna på frekvent användning av bisatser där rak ordföljd gäller i de allra flesta fall och att de har förmåga att överföra grammatisk information mellan satserna (nivå 5). Några avvikelser förekommer och när negation förekommer i bisats hamnar de på fel ställen: ”som kan inte prata svenska”. Philipsson (2004, s. 130) menar att inlärare av svenska som andraspråk måste kunna skilja på huvudsats och bisats för att också negationen skall hamna på rätt plats. Samtidigt visar de flesta informanter att den grammatiska överföringen mellan satser fungerar relativt väl. Den kanoniska ordföljden i huvudsats (nivå 2) är ändå mest frekvent med subjekt och verb som inleder satsen.
I studien finns dock mer eller mindre individuella variationer där informant SVAB 2 enbart har 13 bisatser och där informant SVAB 4 har 46 bisatser. SVAB 4 använder dessutom samtliga bisatser helt målspråksenligt inklusive de få negaioner som förekommer. Jämför man dock SVAB 4 med informant Tisus 1 som har 33 bisatser blir skillnaderna inte lika stora. Båda använder relativa bisatser, som sägs komma senare i inlärningen, frekvent genom sin text (Viberg, 1990). Däremot kan man se en viss skillnad av negationens placering i bisats, där informant SVAB 4 inte har några målspråksavvikande förekomster av de fyra fall av negationens placering som finns i texten, och de sex fall av negation som finns i huvudsats är också helt målspråksenligt placerade. Informant Tisus 1 har två av tre fall som är målspråksavvikande gällande placering av negation i bisats i sin text. Dessutom är två fall (av två) av negationens placering och två fall (av tre) gällande satsadverbial målspråksenligt placerade i huvudsats. Det är blygsamma skillnader som inte säger alltför mycket. Dock kan man säga att SVAB 4 har den största frekvensen av bisatser, och gör detta målspråksenligt, dessutom är ordföljden i huvudsats till fullo målspråksenliga. Bolander (1988b) pekar på att ordkombinationer såsom kan inte, har gått, kan gå ligger bakom negationens inlärning i huvudsats tillsammans med modala hjälpverb som är det första steget. Det kan dock bli ett problem när negationen kombineras med modala hjälpverb och huvudverb då negationen ofta placeras målspråksavvikande. Dock kan man se att SVAB 4 behärkar negation både i kombination med modala hjälpverb och huvudverb (bilaga 1). Detta pekar på att SVAB 4 har kommit något längre än Tisus 1 även om skillnaderna är blygsamma. Flera av informanterna visar på behärskning av negationens placering i huvudsatser men Philipsson (2004, s. 137) menar att inlärning av helfraser kan vara en förklaring när inlärare behärskar negationens placering i satser med enkla verb, till skillnad från satser med hjälpverb. Inom helfrasinlärning (nivå 1, processbarhetsteorin) lärs ju hela frasen in och det förklarar varför inlärare placerar negationen korrekt i de fallen trots att de inte uppnår nivå 5 enligt processbarhetsanalysen. Dock kan man förutsätta att de informanter som ingår i
37
denna studie har uppnått nivå 4 med en automatiserad nivå av inversion vid topikalisering och därav också kan visa en processbarhet på nivå 5. Dock visar några avvikelser på att alla inte helt har nivå 4 automatiserad (Bilaga 3).
Ser man på gruppen Tisus och gruppen SVAB kan man dock se att Tisusgruppen totalt sett har en jämnare spridning gällande användning av bisatser, negationer i huvud respektive bisatser samt inversion vid topikalisering. Spridningen av bisatsanvändning i Tisus-gruppen finns inom spannet 21 - 33 i antal, och spannet för SVAB-gruppen är inom spannet 13 - 46 i antal. Jämför man typerna av bisatser mellan grupperna (bilaga 1, figur 3 och 4) ser man liknande mönster av bisatsanvändning där att-bisatserna används mest frekvent av båda grupperna, sedan kommer de relativa bisatserna följt av adverbiella bisatser och sist hamnar frågebisatserna. Det som är intressant här är just att de relativa bisatserna har större frekvens än de adverbiella som sägs vara den mest vanliga i den tidiga inlärningen (Viberg, 1990). Om detta enbart rör den tidiga inlärningen och att andra typer av bisatser tar över i användningen i den senare inlärningen eller om det har att göra med genretyp som de ingående texterna i denna studie rör sig inom, är en intressant fråga med tanke på detta resultat. Skulle man se till negationens användning ser vi att Tisus 4 har den mest frekventa användningen med tio negationer i huvudsats (varav sex är målspråksenliga) och sex negationer i bisats (vara fyra är målspråksenliga). Detta kan också tyda på att SVAB 4 inte är någon risktagare och enbart använder det som är automatiserat medan Tisus 4 är en risktagare där vi också ser större frekens av målspråksavvikande exempel (Bilaga 1).
Enligt Håkansson (2004) är nivå 5 den sista nivån mot målspråksenligt språk. En intressant fråga är alltså huruvida texterna trots denna relativt höga nivå av syntaktisk kompetens också förmedlar ett innehåll idiomatiskt och kommunikativt (Ekberg, 2004, Hyltenstam 1988). Vad jag visat tidigare är att texterna har bisatser, en del visar till och med på att de behärskar negationens eller satsadverbialets placering mycket väl. Dessutom är inversion vid topikalisering inte något större problem. I stort kan också texterna förmedla innehåll även om det finns varierad nivå av kommunikativ kompetens mellan respektive informant och mellan grupperna. Jag har uppmärksammat att informant SVAB 1 som har relativt frekvent användning av bisatser (total 20 stycken) varav sju är relativa/attributiva ändå visar på en text som inte till fullo kan förmedla ett innehåll på ett explicit sätt. Det förekommer satsradningar där skiljetecken saknas, långa meningar som blir komplexa i sin struktur och där innehållet delvis går förlorat (se SVAB 1, textexempel 1 och 2 i avsnitt 4.3). Av den anledningen menar jag att inläraren inte visar en kommunikativ kompetens och inte kan använda språket i komplexa sammanhang. Detta pekar då på att en hög syntaktisk nivå enligt processbarhetsteorin inte betyder avancerad nivå. Om vi kopplar till språkstilen ser vi att SVAB 1 inte producerat en text med nominal stil utan snarare verbal stil. Det behöver dock inte vara
38
en nackdel om det finns en balans mellan den nominala och verbala stilen som bör finnas i en argumenterande text (Josephson, 2010/Palmér & Östlund-Stjärnegårdh, 2005). Men i detta fall kan man nog hävda att de försök till nominal stil kan delvis härledas till brist av den lexikala kompetensen (Ekberg, 2004/Hyltenstam 1988) vilket gör att texten i flera avseenden blir en satellittext.
Enligt Hultman & Westman (1977) utvecklas språket så småningom mot en avancerad nivå mot modersmålssvenskan vilket leder till att antalet bisatser minskar och visar på en större täthet av information med en tydligare nominal stil, särskilt beträffande skriftspråk (Hultman & Westman, 1977). Detta pekar också mot en större nivå av vetenskaplighet där en vänstertyngd text också säger något om den kognitiva bearbetningen (Josephson, 2010). Både texterna hos Tisusgruppen och i SVAB-gruppen visar förekomster av nominal stil samtidigt som den verbala stilen också synliggörs (Josephson, 2010). I jämförelse kan man ändå se att Tisusgruppen har en tydligare skriftspråklig stil vilket gör att de texterna visar ett tydligare närmande mot det mognare språket (Hultman & Westman, 1977). Samtidigt kan vi se att språket inte alltid räcker till för det som skall uttryckas (Bergman, 1999) och det tydliggör att språket är av stor betydelse för att kunna användas i mer krävande kognitiva sammanhang (Cummins, 1986/2000). Möjligen kan man ana att många av informanterna ändå har ett utvecklat språk i någon mån eftersom antalet bisatser ökar och härav kan man se att vissa texter möjligen skulle hamna på den andra nivån utifrån Hultman & Westmans studie (1977).
De flesta SVAB-texterna har bra ytflyt, ett undantag är dock SVAB 1, och kan av den anledningen ge skenet av att hantera språket på ett bättre, och mer kommunikativt, sätt. Det kan också visa att SVAB-gruppen inte är genremedvetna, och därav inte förstår hur språket inom en argumenterande text bör uttryckas, men att språkbruket mycket väl fungerar i andra kommunikativa sammanhang. SVAB 1 har en koppling till vuxenstudier (vuxengymnasiet) och kan möjligen vara ett undantag till den övriga SVAB-gruppen som kommer från ungdomsgymnasiet (se Urval). SVAB 1 har de största problemen av samtliga informanter att förmedla ett innehåll och den språkliga nivån räcker inte till för den kognitiva nivå informanten befinner sig på (Bergman, 1999). Det betyder att SVAB 1 har så mycket att berätta men språket räcker inte till för att kunna uttrycka dessa tankar. Två av SVAB-texterna (50 procent) refererar inte till någon specifik källa medan samtliga texter i Tisusgruppen förhåller sig med varierad förmåga till någon form av källa eller faktakunskap. Detta kan också ha varit påverkande för resultatet då en text som förhåller sig till fakta och referenser också ökar den kognitiva nivån. SVAB 1 försöker dock referera till en källa men det gör att komplexiteten ökar vilket leder till att det centrala innehållet inte förmedlas på ett idiomatiskt sätt:
39
Med andra ord varför man måste använda Engliska i dagliga livet utan nödan. eller låna englska ord som redan finns på svenska. och det som NN skriver om "att unga männsikor möter ord och begrepp på engelska utan att ana att de redan finns på svenska är nu inget att förvånas över" (exempel, SVAB 1)
SVAB 4 uppvisar en stor frekevens av bisatsanvändning och förmedlar innehåll på ett idiomatiskt sätt till mottagaren. Det finns en röd tråd och språket är anpassat till mottagare och genre. Detta pekar då på att hög syntaktisk kompetens enligt processbarhetsnivån. Det finns dock tecken på att delar av