Resultat - På jakt efter en identitet: Identitetsskapande i samband med backpackingresor

I det här kapitlet kommer resultatet från samtliga åtta intervjuer presenteras. Syftet är, som tidigare nämnts, att undersöka huruvida en backpackingresa motsvaras av en inre resa hos individen. Beskrivningar av vad som lyftes fram under intervjuerna kommer att presenteras med hjälp av utdrag och citat för att ge en god bild av det empiriskt insamlande materialet.

För att få en djupare förståelse för det empiriska materialet kommer tolkningen ske med hjälp av de teoretiska begrepp som presenterats samt i relation till den tidigare forskningen. De koder och teman som resultatet är strukturerat kring och som framkom ur intervjumaterialet är följande: backpackingresans symbolik, brytpunkt, frihet och framtid, planering och tid, spontanitet och handlingsutrymme samt personlig utveckling. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av resultatet där uppsatsens frågeställningar besvaras.

5.1 Längtan efter det unika

Att som ung vuxen ge sig ut på en backpackingresa anses idag inte vara något ovanligt, utan ses snarare som en del av utvecklingen mot vuxenlivet. En av de initiala frågorna som ställdes vid intervjuerna, var informanternas definition av vad en backpackingresa är och motiven bakom denna. Orsaken till frågan var att försöka förstå informanternas uppfattning av fenomenet backpacking och för att se vilken betydelse de la i fenomenet. Det är dock inte centralt för uppsatsens syfte eller frågeställningar och har således endast kunnat kopplas till den tidigare forskningen då ingen teoretisk förankring återfunnits.

Ett av urvalskriterierna som ställts på informanterna var att de skulle ha genomfört en resa de själva definierat som en backpackingresa i minst två månader och som varade längst ett år.

Några av informanterna har gjort flertalet backpackingresor, varvid fokus i intervjuerna lagts på den senast genomförda resan. Precis som namnet antyder återgavs uppfattningen bland samtliga, att en backpacker först och främst reser med en ryggsäck som enda packning till ett flertal olika destinationer. Gemensamt för samtliga var att de definierade backpacking som:

“att ta det som det kommer”. Informanterna betonar känslan av att vara fri från vardagliga måsten och rutiner, vilket möjliggör att man kan göra vad man vill, när man vill och hur man vill. Någon beskriver det som att vara en “fri själ”. Beslut tagna på impulser och spontanitet anses vara synonymt med att backpacka, då det är helt upp till individen att bestämma över sina dagar. Några anser att en backpackingresa är något spännande som görs på egen hand, inte en resa ordnad av en resebyrå och att mycket av charmen i att backpacka ligger i det egna pusslandet och att på förhand inte veta vad som händer dagen därpå. Man tar helt enkelt dagen som den kommer. I resultatet har två olika synsätt på varför en backpackingresa görs, kunnat identifieras. Den första gruppen nämner att ett av målen som backpacker är att hitta speciella och unika platser. En informant beskriver hur detta blir allt svårare i en mer exploaterad turistvärld där alla hänvisas till samma platser, vilka marknadsförs av reselitteratur och lokala guider som exklusiva guldkorn:

Du söker efter någon form av genuina upplevelser som är svårare och svårare att få tag på.

Nu finns det snart inga, nu måste du till Kiribati i Söderhavet för att kunna få genuina upplevelser[...] Det finns ett egenvärde i backpackerkulturen att nå svåruppnåeliga mål.

29 Likt Caprioglio O’Reilly anser den andra gruppen att det inte främst är resans unikhet som lockar utan istället chansen att få nya erfarenheter och möjligheten att få uppleva äventyr.

Dessa informanter är medvetna om att deras backpackingresa inte på något sätt är unik i det stora hela utan vet med sig att många andra har gjort och gör samma resa som dem. De drivs istället av en nyfikenhet och vilja att se för dem, nya och outforskade platser. Vidare lyfter Caprioglio O’Reilly fram att tanken om att leva på en smal budget samt att få se och uppleva olika platser runt om i världen fortfarande lever kvar hos många backpackers, vilket stämmer överens med de svar denna studies informanter gett. En informant beskriver vad denne avser med att backpacka på följande sätt:

Det är klart att man letar efter det billigaste boendet och efter billiga lokala restauranger.

Jag skulle kunna gå på en fin Italiensk restaurang i Mexiko och få jättegod mat men det är inte riktigt det man vill uppnå när man åker. Jag vill åt det lokala, det som är mer genuint.

Samtliga informanter uppger att de vill upptäcka världen och få förståelse för andra kulturer och sedvänjor. Några lägger även tyngdpunkten på att få kunskap och ett kulturellt utbyte från andra traditioner samt lärdomar som kan generera i nya sätt se på den egna tillvaron. Även om informanternas beskrivningar om vad som definierar en backpackingresa på vissa punkter skiljer sig åt så stämmer de på det stora hela väl överens.

5.2 Brytpunkt i livet

Som tidigare nämnts var ett urvalskriterium att informanterna skulle vara mellan 20-25 år.

Detta med bakgrund i att tidigare forskning visat att backpackingresor i olika faser i livet haft inverkan på individers identitetsskapande. Ett tema som framkom ur det empiriska materialet var således att backpackingresan symboliserade en brytpunkt i livet.

Informanternas visioner innan resan var densamma, de ville ut och se och uppleva världen samt berika sina liv med nya erfarenheter. Planeringen inför resan såg olika ut men bestod främst av att samla ihop tillräckligt med pengar för att ha möjlighet att vara ute på resande fot en längre tid. Tidpunkterna för när informanternas resor genomfördes skilde sig också åt.

Somliga började arbeta direkt efter gymnasiet för att spara ihop pengar till backpackingresan och arbetade ungefär ett år för att sedan resa iväg. Andra hade sedan några år tillbaka fasta

30 anställningar som de sade upp sig från för att skapa sig tid och möjlighet att resa.

Backpackingresorna skedde således vid tidpunkter då informanterna var redo för förändring och omväxling och kan därför ses som en brytpunkt från det gamla i sökandet efter något nytt, då identiteten tenderar att förändras. Resan gav dem möjligheten att fly från eventuellt svårtagna beslut och en chans att komma ifrån sina vardagliga måsten och krav. “Jag tror att vi gjorde den här resan på grund av att vi inte riktigt visste vad vi ville göra. Det var skönt att kunna resa så att man kunde skjuta upp det lite.” Citatet belyser hur informanten talar om att skjuta upp avgörande beslut inför framtiden, vilket stämmer överens med Desforges studie som belyser hur många tenderar att genomföra backpackingresor vid tidpunkter då svåra beslut behöver tas. Backpackingresan var således ett sätt för informanterna att hantera den ovisshet som uppstod i och med osäkerheten om vad framtiden hade att erbjuda i det vardagliga livet. Det enda ansvaret informanterna egentligen hade på resan var gentemot sig själva, därmed kunde de lägga beslut gällande utbildnings- eller arbetsrelaterade plikter åt sidan. Den personliga utvecklingen på resan upplevdes därför som livsförändrande och kan liknas vid en passage rit, likt White & Whites beskrivning som nämnts i kapitlet tidigare forskning. Backpackingresan markerades för informanterna av en övergång från sina gamla levnadssätt till nya, vilket i sin tur medförde att identiteten formades om. Backpackingresan gav lärdomar som var värdefulla inför framtiden och hjälpte informanterna att utvecklas på många olika plan under den korta och intensiva tid som resan utgjorde.

Backpackingresan var ett avbrott från deras vardagliga måsten och rutiner, vilket gav dem möjlighet att endast fokusera och ta ansvar för sig själva under en längre tid. För några informanter var resan en fundamental byggsten i den egna utvecklingen. Den lät dem gå från att vara osäkra tonåringar till mer insiktsfulla och självsäkra personer. Här beskriver en av informanterna talande om hur denne själv upplevde sin egen förändring:

De första 10 dagarna hade jag ångest, jag trodde att jag skulle bli överfallen runt varje hörn, jag var livrädd men så började jag, vad jag kallar ”leva livet på motorvägen” all mognad skjuts liksom bara framåt. Och du mognar så fort för att du utmanas och din fundamentala säkerhet blir starkare och även känslan av att vara trygg.

Citatet belyser hur individen går från en inrutad, strukturerad vardag till att helt plötsligt befinna sig på okänd mark utan ett socialt skyddsnät, vilket i sin tur påverkar identiteten. De

31 intervjuades erfarenheter tyder således på att det sker en individuell utveckling under en koncentrerad tid och att deras identiteter sattes på prov. De var tvungna att hela tiden omvärdera sina åsikter och sin identitet, något som inte sker lika ofta i den vardagliga hemtama miljön. Självklart kan individen utsättas för nya situationer i sitt liv hemma, men det förkommer mindre frekvent och känslan av förändring blir därför mindre tydlig då det sker.

Informanterna begav sig, som tidigare nämnt, ut på backpackingresan under en period i livet då deras mål och framtida vägval inte var helt utstakade. Backpackingresan som brytpunkt markerar därför med Meads terminologi, en mognadsprocess i jaget då varje ny situation som uppstod med I, medförde en ny erfarenhet till Me. När informanten tog spontana beslut på resan, som kanske inte alltid var helt genomtänkta, lades dessa situationer till erfarenheten.

Detta kan tänkas vara anledningen till varför informanterna upplevt att de lärt sig så mycket om sig själva på resan, för att de hela tiden utsatte sig för situationer vilka skiljer sig från den svenska vardagen. Bland annat reflekterade informanterna över att självtilliten och tryggheten ökade på grund av resan, samtidigt som flera andra egenskaper kommit fram, till exempel en större öppenhet mot nya människor och ett ökat tålamod. Genom att I hela tiden ställdes inför nya handlingsmöjligheter hos informanten, lades dessa erfarenheter till vad Mead kallar jagets Me, vilket citatet ovan belyser. Dessa brytpunkter i livet ger nya lärdomar som med tiden läggs till erfarenheten och kan därför ses som en katalysator för personlig utveckling.

5.3 Frihet och framtid

Den frihet som flera av informanterna upplevt sig ha i den tidiga 20-årsåldern har för dem manifesterats genom en backpackingresa. De uttryckte en glädje över att de haft tiden och friheten att genomföra en backpackingresa och beskriver samtidigt ett par hinder som de tror kan komma att stå i vägen för eventuella framtida backpackingresor.

Som nämndes i avsnittet ovan om brytpunkter i livet, går det att återfinna ett behov hos informanterna av att skjuta fram de måsten och ansvar som anses vara förknippade med vuxenlivet. Resan ses därför som ett legitimt skäl att fortfarande stanna kvar i en lekfullhet, frihet och en frånvaro av ansvar. Det finns ett behov av att känna sig fri och ansvarslös innan man senare i livet föreställer sig bli allt mer bunden av arbete, familj och fasta rutiner. En informant uttrycker det på följande sätt: “Ju äldre man blir desto färre långa resor kommer det antagligen att bli, för man har inte samma frihet. [...] Man har måsten hemma och man

32 borde kanske komma i ordning med jobb och liknande.” Citatet beskriver den föreställning som återkommer hos flera informanter om att det i framtiden kommer att finnas begränsade möjligheter att göra den här typen av resor. Detta har påverkat informanternas strävan efter att genomföra dessa resor i unga år vilket stämmer överens med resultaten från Desforges studie.

Informanterna anser att resan gett dem erfarenheter vilka de kommer kunna ha nytta av både i dagsläget och i framtiden. Resan anses varit viktig för tillgodogörande av kunskaper och erfarenheter vilka kan tänkas vara användbara i framtiden då möjligheterna att göra liknande resor eventuellt är mycket mindre. Informanterna tror även att det kommer att bli svårare att i framtiden spara ihop de pengar som krävs och ha möjlighet att avvara den tid som behövs för att kunna göra ytterligare backpackingresor. Prioriteringarna kommer troligtvis att vara annorlunda om några år och informanterna tror istället att fokus kommer att ligga på att ha ett jobb, en karriär och en familj. Av den anledningen uttrycks en glädje, från samtliga informanter, över att resorna gjorts i unga år. En informant ger följande förklaring: “Jag har ändå känslan av att jag i framtiden kommer vilja ha en stabil familj och inte fara och flyga så mycket.” Hur informanterna talar om och föreställer sig sina framtida liv och de olika anledningarna till varför de kanske inte kommer göra backpackingresor i framtiden är intressant i relation till Giddens teori om den reflexiva identiteten. De tankar och bilder informanterna har om vem de kommer att vara om ett antal år är nämligen en viktig del av deras identitetsskapande, och vilka de är idag. Det är således inte bara de händelser individen varit med om som skapar vem hon är idag utan även idéerna och önskningarna om vem hon vill vara framöver. När informanterna pratar om vad de tror att de kommer att göra i framtiden är det inte bara ett sätt för dem att planera sina liv, utan ett sätt att gestalta identiteten såsom den ser ut idag. Begreppet frihet används som ett sätt att legitimera sina handlingar idag gentemot framtiden och det kan i sin tur ses som ett rättfärdigande till varför det är lämpligt att vara ute och resa vid de valda tidpunkterna. På så sätt införlivas tankarna om framtida planer i den nuvarande identiteten. Genom att föreställa sig att även i framtiden kunna vara spontan blir detta en egenskap som införlivas och blir till en del av individens identitet i nuet. Samtliga informanter uppger att resan var något av det bästa de gjort och att de gärna skulle vilja eller redan i dagsläget planerar för en till backpackingresa.

Som nämnts har många av informanterna uppfattningen att det i framtiden kommer att finnas mindre utrymme för att genomföra längre backpackingresor och flera planerar och drömmer

33 om att inom en snar framtid kunna åka iväg på ytterligare en backpackingresa. Själva tror de dock inte att ytterligare en resa kommer ha fullt lika stor betydelse för deras identitet. Bilden finns att de nu är mer världsvana och inte kommer att påverkas lika mycket av de situationer som en ny resa skulle kunna medföra. Deras tidigare erfarenheter har gjort dem mer fördomsfria och vana vid egendomliga situationer. Varför den egna identiteten fortfarande ses som föränderlig men mer stabil.

5.4 Klockans betydelse på resan

I föregående resultatavsnitt om frihet och framtid, belystes hur informanterna resonerade kring valet att genomföra en backpackingresa i unga år. De reflekterade över hur vissa samhällsstrukturer troligtvis kommer att stå i vägen för deras kommande resmöjligheter. Detta tyder på att resan manifesterade en annan typ av struktur, där behovet av att följa kalendrar och klocktid inte ansågs vara lika viktigt som hemma. Möjligheten att kunna bortse från klocktiden gav informanterna nya perspektiv och förhållningssätt till tid och planering på resan.

Informanterna berättade att de många gånger under sina backpackingresor kunnat koppla bort den så kallade klocktiden. Klockan med sina minuter och timmar styrde inte längre dagarnas upplägg eller var, när och varför man skulle vara på vissa platser eller göra vissa saker. Här blir åter mottot att kunna ’ta dagen som den kommer’ aktuellt. “Man anpassar sig efter deras rytm och vad de gör om dagarna [...] det blir mer som en mat-och-sov klocka.” Citatet beskriver hur den så kallade “vanliga svenska dygnsrytmen” försvann och ersattes med den lokala rytmen. Tiden fick en mer abstrakt karaktär och referensramarna blev istället att någonting kan ta lång tid eller gå fort, snarare än att det tog ett visst antal minuter. Samtidigt har vissa informanter betonat att klockan haft en viss betydelse under deras resor, speciellt under perioder med en snäv tidsram och flera hållpunkter. På så vis gjorde sig tiden olika påmind hos informanterna beroende på hur de strukturerat sin resa och hur länge de planerat att vara ute på resande fot.

Likt Steins studie visar intervjuerna att det inte helt går att bortse från den mer institutionaliserade tiden och strukturen. Fördelarna med att backpacka anses dock vara att slippa de vardagliga rutinerna som styrs av klockan. Samtidigt tydliggörs hur den

34 institutionaliserade tiden trots allt ibland gör sig påmind i följande citat: ”Är tanken att besöka ett museum som har vissa öppettider, är det klart att man måste anpassa sig efter det.” Resan handlar bland annat om att komma ifrån vardagliga strukturer och rutiner, samtidigt som informanterna också skapade sig nya förhållningssätt till tiden under sin backapackingresa, det vill säga nya tidsramar enligt Elsruds definition. En av ett fåtal anledningarna till att faktiskt behöva veta vilken dag det är, kan till exempel vara för att hinna med ett visst flyg en specifik dag. Annars upplevdes sällan klocktid och kalenderdagar som betydelsefulla för informanterna under resan.

Kontakten med den sociala umgängeskretsen hemma var för många ofta mycket liten under deras tid på resan och styrdes av informanterna själva. Det ansågs vara befriande att enbart behöva ta hänsyn till sig själv och styra över hur den egna tiden fördelades. Då informanterna själva kontrollerade när de tog kontakt eller ville bli kontaktade av exempelvis familjen, upplevdes detta som en frihet, vilket skulle kunna jämföras med att de försökte ta en paus från globaliseringens krafter och kravet att ständigt hålla sig á jour med omvärlden. Giddens är noga med att påpeka att globaliseringen rör alla våra kontakter med andra människor och att den därför påverkar vårt identitetsskapande. Genom att kunna stänga av mobiltelefonen eller välja bort Internet, blir även detta delar i identitetsskapandet hos informanterna. Meningarna går isär något bland informanterna, men majoriteten betonar att de upplevt en frihet i att kunna få stänga av sina mobiltelefoner och endast vara kontaktbara när de passat dem. Andra beskriver att det främst var deras nära omgivning hemma som hade ett behov av att hålla kontakten med dem på resan, men att det kunde vara skönt att ringa hem när hemlängtan slog till. Möjligheten att aktivt välja bort saker som i vardagen anses vara självklara, blir ett sätt för individen att testa vem hon är och huruvida hon tycker det är skönt att kunna avstå ifrån att bli kontaktad eller inte, samt om hon saknar det. Detta kan bidra till att stärka individens kunskap om sig själv och blir därför en viktig del i hennes historieskapande om vem hon är.

5.5 Backpackingresans symbolik

Oavsett vilken anledning som uppgavs till varför backpackingresan genomfördes, fick den stor betydelse för informanterna och kom att symbolisera viktiga tidpunkter i deras liv. Resan anses vara något som “bör göras” och ges statusen av en signifikant symbol av både resenärer och omgivning.

35 Flertalet informanter berättar att idén om att åka på en backpackingresa många gånger kom från vänner eller familj som varit ute och själva backpackat och som rekommenderat det. En informant berättar var inspirationen om att göra en egen backpackingresa kom ifrån på följande sätt: “Jag har nog alltid gillat äventyr ända sen jag var liten. Sen blev jag antagligen inspirerad när jag såg att andra reste, då tänkte jag att det där vill jag också göra.” Som både Caprioglio O’Reilly och Cohen påvisat så har backpackingfenomenet blivit allt mer standardiserat och är idag ett vanligt sätt att resa. Det grundar sig troligtvis i att det numera anses vara en social accepterat att ha gjort en längre resa. Detta har internaliserats hos

In document På jakt efter en identitet: Identitetsskapande i samband med backpackingresor (Page 27-41)