Resultat av temat viktiga resurser

I denna del presenteras resultatet av viktiga resurser vilket förklaras genom de tre subteman som kommit fram genom den tematiska analysen. Dessa är stödinsatser, chefsansvar och förutsättningar och kan ses som viktiga resurser för hur chefer inom IFO arbetar med den psykosociala arbetsmiljön för att förebygga och motverka utmattningssyndrom på arbetsplatsen.

7.5.1 Stödinsatser

Centralt från alla informanternas upplevelser är att 1:e socialsekreterare är en viktig resurs och ett värdefullt stöd för både chefer och socialsekreterare på verksamheten. Detta då 1:e socialsekreterare står närmast medarbetarna i det dagliga arbetet samt informerar chefer om den psykiska hälsan hos socialsekreterare. En informant beskriver det på följande sätt:

“[..] förste socialsekreterare som är närmast socialsekreterarna, som fördelar arbetet, som delar ut utredningar och ärenden, att de är uppmärksamma på personal [...]’’ (Informant 2)

Förutom 1:e socialsekreterare så nämner även vissa informanter att de har en administratör som utför de sysslor som en socialsekreterare inte bör utföra, detta kan alltså ses som ett stöd och förebyggande för att en socialsekreterare ska hamna i utmattningssyndrom. En informant berättar om det administrativa stödet inom hens verksamhet:

“Man försöker se så att rätt person får rätt förutsättningar och det är väl en sådan grej med resurser då att vi fått till en administratör som kan hjälpa till för att avlasta och metodhandläggare som kan göra saker som har legat på handläggare förut” (Informant 7)

En annan informant menar också att administratörer är ett stöd för socialsekreterare men berättar till skillnad från informant 7 att det på hens verksamhet inte finns några administratörer i nuläget som kan avlasta socialsekreterarna, därför önskas mer stöd av den sorten:

‘’[...]så samtidigt så skulle man ju alltid önska mer resurser i form av administrativt stöd [...]så att inte socialsekreterare som är socionomer behöver sitta och göra sådant pyssel.’’ (Informant 2)

Förutom stöd från 1:e socialsekreterare och administratörer så belyser majoriteten av informanterna att både tidiga och individanpassade insatser är viktiga för att förebygga och motverka utmattningssyndrom bland socialsekreterare. Vilket en informant anser sätter stopp för att socialsekreterare ska hamna i långtidssjukskrivningar:

‘’Då jobbar vi nog hela tiden och försöker få dem tillbaka så snabbt som möjligt så att inte det blir den nya vardagen att gå hemma. Och då försöker vi jobba med att anpassa hur mycket klarar man av just nu, för när man har varit borta ett tag så kanske man får tänka att den här får vara lite ny nu ett tag.’’ (Informant 7)

Informant 7 menar alltså att man tidigt strävar efter att få tillbaka socialsekreteraren i arbete för att denne inte ska vänja sig vid att vara hemma och därför ses individanpassade insatser som en viktig resurs. Vidare framkommer det från samtliga informanter att en annan viktig resurs för både chefer och medarbetare är samverkan med företagshälsovården. Dit kan både chefer och medarbetare vända sig om de är i behov av stöd. En informant beskriver hur de jobbar med detta på följande sätt:

’’Vi kopplar på företagshälsovården för att få stöd därifrån att jobba med strategier för hur man ska få ihop de olika delarna och hur man kan bli mer strukturerad.” (Informant 5)

Informant 5 menar att de tillsammans med företagshälsovården arbetar på ett strategiskt sätt för att förebygga och motverka utmattningssyndrom bland socialsekreterare.

7.5.2 Chefsansvar

En annan viktig resurs handlar om chefens ansvar och arbete med de drabbade. Samtliga informanter berättar att personalvård är en stor del i chefens ansvar för att förebygga och motverka utmattningssyndrom. De berättar om vikten att fika tillsammans med kollegor, ha ett öppet klimat på verksamheten och få feedback för det man gör. Förutom dessa faktorer kan även olika typer av övningar stärka den psykosociala arbetsmiljön, vilket i sin tur kan förebygga och motverka utmattningssyndrom. En informant ger exempel på hur hen arbetar med detta tillsammans med sina medarbetare:

‘’Vi jobbar med arbetsmiljöövningar på APT, regelbundet pratar kring vilken arbetsmiljö vi har och vad är det för bra saker vi gör mot varandra så att vi tänker på det […] Alltså vi är varandras arbetsmiljö.’’ (Informant 6)

I samband med personalvård menar också majoriteten av informanterna att det är viktigt att uppmärksamma signaler från medarbetare och att denne kan signalera själv när någonting inte är som det ska:

‘’Det är okej att signalera när saker och ting blir för jobbigt och att då signalera tidigt när man känner att man har svårt att själv strukturera upp sitt arbete.’’ (Informant 4)

Enligt informanternas syn på utmattningssyndrom så gäller det att den drabbade tidigt identifieras för att kunna förebygga och motverka utmattningssyndrom. En informant säger på följande sätt ‘’[...] men det är väl det här att kunna upptäcka tidigt innan det blir symtom på det [...]’’ (Informant 3). Detta görs med fördel genom att chefen fångar upp tecken på stress och psykisk ohälsa hos socialsekreteraren samt använder sig av ett öppet förhållningssätt. En informant berättar om detta på följande sätt:

’’Alltså jag har ju dörren öppen, jag lyssnar, jag ställer upp om det är någonting så att jag vet ju allt som händer, jag är ju runt hela tiden och jag har avstämningar med handläggare regelbundet. Det är ju en sådan öppen dialog man har, dörren är alltid öppen. Så jag märker ju direkt va, och det måste ju finnas den här öppenheten.’’ (Informant 1)

Informanten ovan anser hur ett öppet klimat och regelbundna avstämningar med medarbetare ses som viktigt för att fånga upp dessa tecken vilket också ställer krav på chefer att vara lyhörda och närvarande.

7.5.3 Förutsättningar

Vidare framkommer det från informanternas upplevelser att ett stort handlingsutrymme kan ses som en förutsättning för att motverka och förebygga utmattningssyndrom. Med handlingsutrymme menas vilken grad av frihet medarbetaren har i sitt arbete. En informant berättar hur detta ser ut inom hens verksamhet:

’’[...] det finns olika sätt att se på handlingsutrymme men jag tänker att i det kan man ju inte göra vad man vill. Utan där måste man ju följa det som gäller men jag tänker att annars är man ju fri att lägga upp sitt jobb ganska mycket som socialsekreterare. Man har ju sitt ärende och man vet vad man ska göra inom ramen för lagstiftningen och sådär i det.’’ (Informant 6)

Förutom handlingsutrymme framgår det från majoriteten av informanterna att tydliga rutiner på arbetsplatsen är en förutsättning för att socialsekreteraren inte ska känna sig tveksam inför sitt ansvarsområde och därmed riskera att hamna i utmattningsproblematik. En informant belyser vikten av tydlighet på arbetsplatsen:

“Man ska känna sig säker på ‘Vad är det jag ska göra för någonting? Vad förväntar sig arbetsgivarna av mig och vad kan jag förvänta mig av arbetsgivarna?’ Och man ska kunna få tag på information, man ska veta egentligen ‘Vad är det jag förväntas göra för någonting och hur?’ ‘’ (Informant 3)

Dock framkommer det också att otydligheter inom ansvarsfördelning förekommer och att detta leder till att socialsekreterare känner en stress i sin professionella roll vilket kan leda till utmattningssyndrom:

‘’Vem ansvarar, vem fattar det beslutet? Så frågar man så ‘Nej, det vet vi inte.’ Så säger någon ‘Nej, det kan vara han eller det kan vara hon eller.’ Det finns inte riktigt tydligt vad det är som gäller och så. Precis som när man är ny när man börjar jobba, man vill ju veta det. Annars ägnar man allt fokus åt detta när man själv vill jobba. Det blir en enorm stress, att sitta själv med det och hantera det.” (Informant 1)

Informant 1 ger en bild av en otydlig ansvarsfördelning där olika parter är oeniga om vem som ansvarar för vad på verksamheten, vilket tar fokus från att socialsekreterare ska kunna lösa sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.